Pocketen är här!

Så äntligen fick jag hålla pocketen i min hand! Titta vad fin den blev:

pocket1

18 maj finns Den åttonde dödssynden på pocket att köpa i butik (och förstås på nätet)!

Antagen

Ett av de största ögonblicken i en skrivande människas liv är då man blir antagen av ett förlag. Självklart kan man välja att ge ut själv. Men de allra, allra flesta drömmer ändå om att passera det trånga nålsögat och bli antagen av ett förlag.

Det är för det första en viss kvalitetsstämpel. För det andra är det mycket enklare för dig som författare om du har ett förlag i ryggen. De hjälper dig med allt från redaktörande, redigering, korrektur, marknadsföring, försäljning, omslag, ser till att den finns i både fysiska bokhandlar och på nätbokhandlarna. Här har jag tidigare skrivit om skillnaden mellan att bli utgiven och att ge ut själv.

Det är många som undrar hur det går till när man blir antagen. Det är förstås olika för olika författare och förlag. Om vi börjar med att konstatera att det handlar om några promille av alla inskickade manus som blir antagna. Mitt förlag Norstedts får ungefär 2000 inskickade manus per år, och av dem blir 3–4 antagna. Då är förstås inte redan etablerade författare medräknade. När ett förlag antar en bok så ser de inte bara till just den boken. Mitt förlag var tydliga med att de antog mig som författare. De räknade inte med att första boken skulle vara bärande. Det kan ofta ta några böcker innan en författare hittar sin publik, blir läst, och i förlängningen blir lönsam för förlaget (och för författaren själv).

Jag skrev klart Den åttonde dödssynden i den första versionen hösten 2012 och skickade då in till 6–7 förlag. Det tog flera månader, och sedan fick jag nej. Från alla! Dock fick jag positiva lektörsutlåtanden från flera, där de uppmuntrade mig att bearbeta vidare och skicka in igen. Exakt det gjorde jag. Det tog ett år till (jag jobbade ju heltid, och skrev bara på semestrar). Hösten 2013 skickade jag in igen. Då tog det ända fram till dagen innan julafton då jag i ett mejl fick det glädjande beskedet att Norstedts ville ge ut min bok.

Julen 2013 alltså! Sedan tog det 1,5 år innan boken var ute. Den släpptes i slutet av juli 2015. Det gäller att ha tålamod när man skriver.

Testläsare

I går skickade jag mitt första utkast till fyra testläsare. De ska försöka läsa nu över helgen. Det är nära och kära, men ändå känns det läskigt. Jag har ju egentligen bara gått igenom manuset två gånger själv. Så det är verkligen ett utkast. Jag kommer att vara spänd hela helgen!

Det jag vill veta av testläsarna är:

Fungerar historien? Vill man läsa vidare? Fungerar karaktärerna – är de intressanta? Bryr man sig om dem? Är det spännande? Håller historien ihop? Är jag övertydlig eller för hemlig? Upprepar jag mig? Alltså har jag gett samma ledtrådar flera gånger? Har jag förklarat historien för mycket? Eller, har jag förklarat för lite? Är det några uttryck jag använder för mycket/ofta (säkerligen!)

Vad som inte är lika viktigt just nu: Stavfel, syftningsfel, ordval. Små redigeringssaker alltså. Självklart är det viktigt senare, på slutet. Men nu är det fortfarande ett utkast, ett råmanus. Det kommer säkert skrivas om i stora delar flera gånger till, innan det når finslipandet.

Det ska verkligen bli spännande att höra vad de tycker! Nervöst.

Första redigeringen är klar

Det är helt otroligt! Jag skrev ju klart första utkastet av min andra bok i mars. Sedan dess har jag gått igenom, redigerat, skrivit om, bearbetat, strukit, lagt till, flyttat. I går eftermiddag blev jag klar med det jag kallar första redigeringen. Det är långt kvar. En bok kräver flera genomarbetningar. Men ändå!

Nu ska jag skicka boken till fyra personer som ska få agera testläsare. Det är alltid superläskigt. Jag vet ju att boken kommer att bli bättre, kommer att förändras. Men för att nå dit måste någon utomstående läsa. I dag skickar jag. De har lovat att läsa under Kristi Himmelsfärdshelgen. Och sedan, när jag har fått deras kommentarer och bearbetat lite till så är det dags att skicka till förlaget.

Och när förlaget har läst räknar jag med ytterligare några bearbetningar. En bok kan i princip redigeras hur många gånger som helst. Det måste man räkna med som författare.

Håll nu tummarna för att mina testläsare gillar det de läser i helgen!

Författarkollegor

Att vara författare är ett ensamt jobb. Tänk er själva. Det är många, långa timmar ensam framför datorn. Historien utspelar sig i ditt eget huvud, och du ska på egen hand försöka få ner den. Och som jag tidigare har poängterat – det är det som är det svåra! Att få ner den där historien. Berätta den så att du gör den rättvisa.

Det du sedan suttit med i timmar, dagar, veckor, månader, ja, år, ska sedan bedömas av andra. Av förlaget, av förläggaren, av redaktören, av kritiker, av bokbloggare, och viktigast av allt – av läsare. Det är ett ganska ensamt och utsatt jobb.

Katarina WKatarina W2

Just därför är det så otroligt viktigt med författarvänner. Jag har ett gäng och jag är så otroligt tacksam över dem. I morse träffade jag min vän Katarina Wennstam. Vi bor nära varandra i Nacka och ibland tar vi en morgonpromenad för att sedan dricka kaffe hos varandra. Jag blir alltid så peppad  när jag har träffat henne. Hon är en otroligt skicklig författare, och en klok person. Långt innan jag lärde känna henne beundrade jag henne för hennes böcker. Bilderna är från vår härliga morgon tillsammans, med min hund Charlie.

Sofie S

Det finns andra författarvänner som också betyder enormt mycket, jag tänker inte räkna upp de alla, men vill nämna Sofie Sarenbrant. Hon och jag har hjälpt och stöttat varandra ända sedan första början. Det har varit så kul att följa hennes fantastiska författarresa! (På bilden är vi på Fred Forsells releasefest för hans otroligt roliga krönikesamling Efter tio år på kvinnotidning vet man … tillsammans med författaren Anna Laestadius Larsson)

Sedan har jag ett gäng författarkompisar som jag äter middag med regelbundet. Vi är 8 stycken och kallar oss för Författarna kring runda bordet (vid sitter alltid vid samma runda bord på en restaurang i Gamla stan). På bilden ser ni oss: jag, Camilla Davidsson, Eva Swedenmark, Anna Lönnqvist, Kristin Emilsson, Eva Rydinger Janson, Annika Estassy Lovén och Frida Andersson Johansson.

13125024_10153654196519716_6062879495028082063_n

Sedan stöter man ju på en hel del andra författare på olika releaser och Bokmässan och förlagsfester. Många är väldigt trevliga. Klart att det finns en viss konkurrens ibland. Det märker man. Men sedan finns det vissa som bara är helt fantastiska och så otroligt generösa. Anna Jansson är en sådan. Hon är ju otroligt skicklig och framgångsrik, och har gett ut så många böcker. Ändå är hon ödmjuk, snäll, trevlig, stöttande. Är det någon författare jag skulle vilja uppfattas som så är det hon. Här nedan är en bild på mig och Anna Jansson, när jag lärde känna henne på Bokmässan. Jag kan inte tänka mig någon jag hellre står i montern med än hon!

Anna J

Jag tror att det är superviktigt att ha några nära författarvänner. Det är en hård bransch och få utanför förstår den. Då är det otroligt skönt att få prata av sig med någon som vet vad man pratar om.