Nu blir mina böcker ljudbok!

Jag har länge väntat på att min första bok ska bli ljudbok. Jag vet att det finns en stor publik där ute som helst lyssnar på böcker. Och de har jag ju velat nå. Många har också frågat mig om när min bok ska bli ljudbok. Nu blir det så!

Förlaget (Norstedts och Storytel) ska spela in båda i samma veva, och de ska komma ut samtidigt i mitten av juli.

Frågan är nu – vem ska läsa in boken?

Eftersom både Den åttonde dödssynden och Och blomstren dö har kvinnliga huvudroller, så tänker jag att det är naturligt med en kvinnlig inläsare. Men vem? Jag är själv inte jättebra på att lyssna på ljudböcker. Har förstås gjort det, men föredrar att läsa fysiska böcker.

Så, jag gick ut i flera av mina sociala kanaler och frågade om tips på inläsare! Det var intresssant hur många svar jag fick! Många engagerade sig. Jag har förstått att det här med inläsare verkligen berör. Vissa har sina favoriter, och många har också sina hatobjekt. Det tycks också som att vissa inläsare är förknippade med en viss sorts böcker. Fick känslan av att vissa sågs som finare än andra. Andra mer kommersiella.

Frågan är nu hur jag ska tänka? Helt krasst, jag vill ju nå ut! Jag vill att folk ska lyssna! Och jag vill att den som läser ska signalera ungefär vilken bok det är jag har skrivit. Kanske ska inte någon som i vanliga fall bara läser djupa Nobelpristagare läsa min bok? Det kanske blir märkligt och skickar ut fel signaler.

De namn som dykt upp oftast (både i positiva och negativa kommentarer) är Katarina Ewerlöf, Marie Richardson, Lo Kauppi, Gunilla Leining, Gunilla Nyroos, Angela Kovacs och Julia Dufvenius.

Vad tycker ni? Vilken tycker ni att jag ska önska? Och håller ni med om att inläsaren sänder vissa signaler och säger något om boken/genren? Finns det ”fina” inläsare och mer ”kommersiella”? Eller handlar det enbart om tycket och smak?

17 juli är det tänkt att mina båda böcker ska komma ut som ljudbok!

KLAR!

Så har jag äntligen gått igenom hela boken igen, efter redaktörens sista synpunkter. Hittade några småsaker, men är i stort nöjd. Har nu på förmiddagen skrivit dedikation (i början av boken) och författarens tack (i slutet). Nu skickar jag in det igen – och så ska det gå till en korrläsare.

Så här såg det ut i går när jag laddade för en lång redigeringsdag!

Och sen är det dags att skicka Och blomstren dö till tryck!

Blandade känslor dyker upp. Är det tillräckligt bra? Är det spännande? Kommer någon att vilja läsa? Och: Kommer jag kunna börja på nästa? (Jag har redan ett synopsis, men det är ju lååååångt kvar till färdig bok.)

Ska bli otroligt spännande, läskigt, givande, kul att höra vad ni tycker!

Om att aldrig känna sig klar

Och där skickade jag mitt manus till redaktören igen. Känner mig absolut inte färdig. Blir man någonsin det? Jag undrar om någon författare någonsin känner att allt är perfekt, att inget endaste litet komma ska flyttas på – för nu är det fullkomligt.
Jo, det finns säkert sådana författare. Men jag hör inte till dem. Varje gång jag läser det hittar jag saker jag vill ändra. Det är den bistra sanningen.
Men jag vet i alla fall att den är bättre nu än förra gången jag skickade den. Alltid en tröst.
Nu hoppas jag att hon upptäcker alla svagheter och felaktigheter. Är så tacksam över att ha en professionell redaktör!
I maj ska den gå till tryck, och till sommaren kommer den: Och blomstren dö (Norstedts).

Gästbloggar på Debutantbloggen

I dag gästbloggar jag på Debutantbloggen. Om att skrivandet handlar om att stå ut.

Stå ut med att det är så svårt.

Stå ut med att det blir så platt, klyschigt, banalt, irrelevant …

Stå ut med att det tar så förbannat lång tid.

In och läs här och se om ni håller med 😉

Nu går manuset till redaktören

Efter två vänder med min förläggare, och en massa söndagar för min del, har nu mitt manus gått till nästa fas. Till redaktören.

Jag har en ny redaktör denna gång. Den förra har slutat på Norstedts. Det ska bli intressant att se vem den nya blir, om vi kommer att förstå varandra bra. Kan ju erkänna att jag tycker att det är lite läskigt med redaktörer (trots att jag i många, många år varit redaktör själv, även om det var inom magasin och inte böcker – eller kanske just därför). De fingranskar ditt manus, går över det med rödpenna, letar fel, ser alla dina brister, påpekar dem … och ja, man känner sig rätt usel och liten. Man kan få kommentarer som: ”Du har ungefär 150 ”blickar” i ditt manus, kanske kan du byta ut några mot andra ord?”, eller ”Exakt så här beskrev du en annan karaktär på sidan xx.” Redaktören får dig att känna dig som en fullkomlig analfabet, eller åtminstone en ordblind dyslektiker utan fantasi och ordförråd.

Men det blir ju mycket bättre efter att redaktören gått över manuset. Och efter att ha jämfört med andra författare så var jag tydligen inte helt hopplös.

Ja, jag ska väl inte ropa hej än (obs, en klyscha, hade redaktören påpekat där), vi får väl se hur mycket anmärkningar hen kommer tillbaka med efter att ha läst mitt manus.

Gulp.

Manuset tillbaka

Så i går fick jag äntligen manuset tillbaka från min förläggare. Med kommentarer och anteckningar i kanten. Det blir en del jobb till. Inte oöverkomligt, men det kommer nog ta sina söndagar.

Söndagar har blivit min skrivdag. Jag jobbar ju heltid, så vardagarna kan jag glömma. Lördagarna går åt till gymnastikträning med min gymnastikgrupp och därefter vila och läsa. Gör oftast det i badkaret för maximal avslappning 😉

Söndagar sitter jag i min fåtölj i vardagsrummet och jobbar med boken. På söndag, 1 januari, får jag börja nästa vända. 1 februari ska boken till redaktören, så då måste den vara klar. 5 söndagar är det i januari. Manuset är på 312 sidor. Det blir till att planera hur mycket man ska hinna varje gång.

Ser fram emot att ta tag i det igen. Men ser nog ännu mer fram emot att bli klar. Wish me luck!

Ps. Kolla vilken fin julklapp jag fick av min man! Ett fodral till min dator – passande för en författare, eller hur?

Vad ska uppföljaren heta?

blomsterframjandet_jatteverbena_och_fjaril_2_0

Tyvärr har jag inte hunnit blogga så mycket på sistone. Jag jobbar väldigt mycket, på mitt vanliga heltidsjobb, och har ju tre barn, en man och en hund 😉 Samt är gymnastiktränare för tävlingsgymnaster 2–3 gånger i veckan. Varje söndag dessutom denna höst har jag jobbat med att slutföra min UPPFÖLJARE.

Och för drygt en vecka sedan lämnade jag in mitt redigerade manus till min förläggare igen. Han ska nu läsa andra versionen. Sedan kan det bli så att jag jobbar lite till med det, innan det går till redaktören. Det är en lång process innan det blir en bok.

Men nu är vi inne i en rolig fas där vi har satt titel och har börjat titta på omslag och texter till kataloger och så vidare. Det är mycket som hör till författandet som man kanske inte tänker på.

Vad ska nu uppföljaren till Den åttonde dödssynden heta? Ja, vi har gått igenom jag vet inte hur många förslag. Många bra, många mindre bra, flera riktigt usla… Men nu har vi enats om en titel, som både sätter miljön och genren:

Och blomstren dö

Historien utspelar sig i skärgården på sommaren och det är, precis som den första, en psykologisk thriller med mörka hemligheter och ond bråd död – så jag tycker titeln säger väldigt mycket. ”Och blomstren dö” är från en psalm, ni känner säkert igen den, En vänlig grönska… Det är en vacker och fin psalm, som börjar gott, men som faktiskt har ett mörkt slut om man läser den noga.

Vad tycker ni om titeln?