Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande

En bok börjar alltid med en intention. Något man som författare vill förmedla, undersöka, visa på, göra en poäng av. Det kanske låter högtravande, men man har ett budskap.

I alla fall var det så för mig. Jo, jag visste att jag ville skriva spänning. Psykologisk spänning. Men jag är och har alltid varit väldigt politisk. Det finns saker som jag vill peka på. Saker som jag tycker skaver i vår värld.

gilla-laget-hur-allt-gick-at-helvete-med-positivt-tankande

Jag brukar säga att mitt skrivande av Den åttonde dödssynden började med Barbara Ehrenreich bok Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Och det är faktiskt sant. Det var när jag läste den som jag bestämde mig för att undersöka om det gick att göra en läskig, spännande bok om just det fenomen som Barbara Ehrenreich skriver om i den boken. Jag hade kastat mig över den när den kom, av flera skäl. Dels för att jag hade läst hennes andra böcker och var ett stort fan. Jag träffade henne faktiskt här i Stockholm för många, många år sedan när hon var aktuell med boken Barskrapad. Dels för att hon skrev om något som jag länge, länge funderat på, stört mig på och diskuterat mycket: Övertron på positivt tänkande.

Nej, jag är ingen negativ människa. Och jo, jag tror visst att livet blir bättre om man försöker se allt från den ljusa sidan. Men när en hel industri av självhjälpscoacher dök upp som svampar ur marken och började tjäna stora pengar på mindfulness, affirmation, positivt tänkande och liknande, ja, då tyckte jag att det blev för mycket. Jag reagerade särskilt på att de la över ett så stort ansvar på individen. Likt sekter där varje personliga misslyckande beror på svaghet i tron. Skilsmässa, sjukdom, handikapp, död… ja, det var för att du inte trodde tillräckligt mycket eller rätt. Jag såg den här tendensen tydligt i diskussionen om cancer. Cancer beskrivs ofta som ett krig som måste vinnas med vilja och jävlar anamma. Jag ville inte dö, jag bestämde mig för att leva, jag skulle inte låta cancern vinna över mig. Den typen av retorik. De som dör förlorade kriget. Och outtalat förstår man att de inte ville leva lika mycket som de som överlevde, eller? Det där störde mig. Och tydligen störde det Barbara Ehrenreich för hon hade skrivit ett helt kapitel om det rosa flum hon hamnade i den dag hon blev bröstcancerpatient.

I samma veva som jag började skriva på min bok och hade bestämt att den till viss del skulle slå mot självhjälpsbranschen och individtänket att du själv är ensamt ansvarig för din lycka och framgång dök ett nytt fenomen upp på himlen: människor som varumärken. Det var också ett märkligt fenomen. Plötsligt pratade vanliga människor om sig själva som varumärken. Det hängde förstås ihop med hela sociala medier-vågen med twitter, facebook och instagram. Men också om otrygga anställningar och en allmän känsla av att man som människa var tvungen att sälja in sitt bästa jag för att bli vald (om och om igen).

Jag bestämde mig för att slå ihop de här två samtidsfenomenen i en thriller. Vad händer med en människa som byggt upp en fantastisk fasad, som är helt beroende av sitt till viss del fejkade varumärke – och som dessutom byggt framgången/luftslottet på teorin om positivt tänkande? Vad händer om omgivningen inte längre spelar med? Om någon ser igenom? Om inget går som det var tänkt, och allt faller?

Där har ni hela utgångspunkten för min bok!

Det här med intentioner… de är ju lätta i författarens huvud, men oj, så svåra att genomföra. Min bok skulle ju lätt kunna läsas som en vanlig spännande thriller. Man behöver inte se det där som jag nyss målade upp för att tycka att den är spännande. Jag visste aldrig om jag hade lyckats med min intention. Men så dök jag på ett blogginlägg, där skribenten visar att den har läst och verkligen förstått vad det var jag tänkte, vad det var jag försökte göra. Och ja, då blev jag lycklig!

Läs de här raderna, skrivna av bokbloggaren och ex-bokhoran Helena Dahlgren, så förstår ni:

”Jag tyckte om båda, men vill särskilt lyfta fram Edgren Aldéns skildring av känslomässigt kaos och livslögner under perfekt (”perfekt”) samtidsyta. ”Skriet från kärnfamiljen” goes ”Gone Girl” i villaidyllen, typ. Något i tonen, vardaglig med en anstrykning av underliggande hot, känslan av att allt när som helst kan kollapsa, att alla ska genomskåda en som den bluff man är, högg till. Igenkänning? Ja. Jag pratade senast idag med någon om detta, det orimliga, djupt ohumanistiska i vår samtids ständiga strävan efter, tja… strävan. Hur vi aldrig duger, hur våra hem aldrig duger, hur allt som är vårt, våra kroppar, våra karriärer (jag brukar säga ”mitt jobb” som en sorts barnslig motståndshandling, tänker mig att ”jobb” versus ”karriär” är lite som ”lägenhet” kontra ”våning”), till och med våra BARN blir renoveringsprojekt, ”potential”. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag vill vara nog, ÄR nog, utan förbättringspotential, men hur är en sådan ståndpunkt ens möjlig i dagens samhälle? Hur förhålla sig till sjukdomen som är vår samtid utan att själv bli en del av symptomen? Det går ju inte. Ursäkta derailande, men jag blir så upprörd. Och jag tänker att det är skitsmart att använda denna samtid som fond för en psykologisk thriller, för hur normkritisk man än kan vara är behovet av att bli omtyckt, att höra hemma, större. Diskrepansen, det hopplösa gapet däri, är en grogrund för väldigt intressant litteratur, tänker jag.

Huvudpersonen Noras nogsamt kalkylerande varumärkesbyggande, ”spontana” Instagrambilder, viljan att bli omtyckt som hotar att utplåna ens jag, vilket det nu är under alla filter, fick mig att tänka på min egen novell ”No filter” när jag läste ”Den åttonde dödssynden”. Hur jag vill fortsätta utforska detta i något annat format. Och, framför allt, hur jag vill läsa mer om detta, gärna av svenska författare.”

Nu tycker jag att ni ska läsa hela Helena Dahlgrens briljanta inlägg om psykologiska thrillers som genre och hennes tankar om Den åttonde dödssynden!

Tyskland!

images

I veckan fick jag ett samtal från min agent. Ja, jag har en agentur, Norstedts egen utlandsagentur som gör sitt bästa för att sälja min och de andra Norstedtsförfattarna utomlands. Aldrig har jag räknat med att de skulle lyckas. Och därför blev jag så glad när jag för en dryg vecka sedan fick reda på att jag var såld till Danmark.

Den här gången ringde de. Linda frågade om jag satt ner. Och nej, jag hann inte sätta mig innan hon bara var tvungen att berätta att de lyckats sälja mig även till Tyskland!

Det betyder alltså att ett danskt förlag och ett tyskt förlag tror på min bok, har tagit den till sig och ska ge ut den översatt på danska/tyska. Är det inte fantastiskt?

Nu är det dessutom dags för den årliga Frankfurtmässan, som lär vara den största bokmässan i världen. Tydligen är det väldigt bra att komma dit och redan vara såld till två länder. Så nu håller jag tummarna!

Stort tack alla duktiga på Norstedts agency som lyckats så här bra hittills!

Bokmässan 2015

Bokmässan i Göteborg är något jag ser fram emot varje år. Jag har varit där de flesta gånger de senaste 7–8 åren. Men bara en gång tidigare har jag varit där som författare. Det var 2009 och året Skriet från kärnfamiljen kom ut. Det hände inte så mycket då, det mesta var som vanligt förutom att jag och min medförfattare Tinni Ernsjöö Rappe blev utbjudna av förlaget (Albert Bonnier förlag) på middag och vi fick tillgång till loungen för författare.

I år var det annorlunda. I år debuterade jag med Den åttonde dödssynden. Jag fick tala på monterscenen och jag signerade böcker. Mitt schema var verkligen inte särskilt ansträngt, men bara att vara där som författare var något extra.

Här är lite bilder från förra helgen:

mingel

Jag kom ner redan på torsdag, rätt sent på dagen för tåget var rejält försenat. Jag kom till mässan runt 16.30 och hamnade i princip direkt in i ett mingel i Printz förlags monter. Där fanns flera härliga personer jag kände och flera jag lärde känna. På bilden ser ni Maria Sundberg, fantastisk formgivare som gjorde omslaget till min bok, jag, Pamela Andersson, chefredaktör på Topphälsa och på bokmässan aktuell med Rosa kokboken, Susanne Boll, författare, Varg Gyllander, författare och Nina Larsdotter, förläggare och författare.

ställ

Så här fint hade Norstedts skyltat upp med min bok, intill favoriten Mats Strandberg, som ju är aktuell med sin nya skräckroman Färjan.

Paula

Eftersom mitt schema inte var särskilt ansträngande så hann jag gå på en massa spännande seminarier – det är också mitt jobb som journalist att hålla mig ajour med vad som händer, vilka trender som gällde just i år och vilka författare det snackades mest om. Här är efter seminariet med en av årets författarstjärnor, Paula Hawkins. Hon har skrivit den hyllade Kvinnan på tåget, som jag älskade. Den är skriven i samma genre som min bok, domestic noir (som jag har skrivit om i min förra blogg, och som jag lovar att jag ska skriva mer om längre fram), så jag är extra glad att hennes gått så bra (det verkar som att det finns ett sug efter just den här typen av psykologisk spänningslitteratur. Och det är ju bra.

scen2

scen3

På fredag eftermiddag pratade jag med min förläggare Peter Karlsson på Norstedts monters scen. Det gick faktiskt jättebra och jag var inte ett dugg nervös. Rätt många kom och lyssnade. Kul!

signering1

Efteråt var det signering. Det är ju stenhård konkurrens om bokköparna så jag var glad och tacksam över de som kom och valde just min bok!

Bella

Bokmässan utspelar sig inte bara på själva mässan. En stor del är det sociala livet efter stängning, och framför allt på Park (hotellet). Där samlas alla förläggare, redaktörer, författare, pr-människor, journalister och minglar runt till framåt småtimmarna. Här stöter man på de flesta och jag kan ju bara erkänna att jag älskar det! Det blev tre nätter då jag inte kom i säng förrän efter 2… Här är journalisten och författaren Bella Linde och Frida Boisen, som ju är aktuell med boken Digital succé.

Malin

I vimlet på Park sprang jag också på min duktiga redaktör Malin Tynderfeldt. En redaktör är otroligt viktig för en boks tillblivande och min redaktör var super!

susanne b

Här är två andra trevliga författare i vimlet: Anne-Marie Schjetlein och Susanne Boll.

Simone

På lördagen kom min familj ner. Jag tror att det är superviktigt att dela allt som händer med dem (så gott det går). Här är min minsta tjej, Simone, som blev så stolt när hon hittade min bok.

Anna J

På lördagen stod jag och signera, bland annat med otroligt duktiga och produktiva författaren Anna Jansson. Det var också en härlig ny bekantskap som jag verkligen ser fram emot att träffa igen.

tilde

Överlag är nästan alla av de andra författarna otroligt gulliga. Det finns en slags snäll kollegialitet som man blir inbjuden till. Och det även om en, som jag, är debutant. Tilde de Paula, som är aktuell med starka Tiden läker inga sår, och Katerina Janouch, som alltid är aktuell eftersom hon hinner producera ofattbart många böcker, kände jag redan, här kom de förbi och sa hej i min monter.

middag

På lördagen var jag bjuden på storslagen förlagsmiddag. Vi var nog 80 personer minst, författare och folk från Norstedts. Där inne i salen insåg jag vilket fantastiskt förlag jag har hamnat på. I rummet satt storheter som PO Enquist, Ebba Witt-Brattström, Kristina Sandberg, Mats Strandberg, Carin Gerhardsson, David Lagercrantz, Pekå Englund… ja, jag kan inte räkna upp dem alla. Här är mitt bord.

otto

Mitt emot mig satt Norstedts vd Otto Sjöberg. Vi hade ju en del att prata om eftersom vi båda jobbat på kvällstidning (jag dock inte särskilt länge). Bredvid satt författaren Annika Estassy Lovén. Och han till vänster är min man Björn som dök upp lagom till kaffet.

kristina

Jag var ju bara tvungen att hälsa på Kristina Sandberg och berätta hur mycket jag tycker om hennes böcker om Maj. Rekommenderar verkligen hennes Att föda ett barn!

frukost

Ett plus med Bokmässan måste jag tillägga är ju att en faktiskt bor på hotell och får äta hotellfrukost!

böcker

Kom hem trött, men lycklig och glad, på söndag kväll med en rejäl bokhög att läsa. Alla de här utom en är skrivna av författare på Norstedts. Förstår ni vilket bra förlag jag har?

Välkommen!

Vad kul att du hittade hit! Här bloggar jag om allt som rör skrivande och läsande och allt som rör mitt författarskap förstås. Min debutbok Den åttonde dödssynden kom ut på Norstedts i slutet av juli och det har varit en fantastisk resa så här långt.

Jag har tidigare bloggat på Books & Dreams sida, där jag på Debutantbloggen skrev om min resa mot utgivning. Nu är ju min bok ute och lever sitt eget liv, och debutantbloggen får vila. Men sluta blogga vill jag inte göra. Så här fortsätter resan.

En första spännande nyhet är att jag i fredags fick reda på att jag numera också har ett danskt förlag! Modtryk heter det och har en massa spännande författare, som Åsa Larsson, Jan Guillou, Maria Sveland, Stieg Larsson, Tove Alsterdal, Jens Lapidus, David Lagercrantz, Kristina Ohlsson. Så jag har fint sällskap, minst sagt. Eftersom det är så nytt vet jag inte alls exakt vad det här innebär, eller när boken kommer på danska. Men det är otroligt roligt och uppmuntrande att ett danskt förlag tror och vill satsa på mig.

Jag nöjer mig med det så länge. Vi hörs!