Äntligen i min hand!

Så kom dagen då jag äntligen fick hålla min andra roman i min hand. Alldeles färsk från tryckeriet, levererad av mina föräldrar som hämtade upp den på förlaget, innan de tog båten över för att hälsa på oss på landet – i finska skärgården!

Det roliga är att miljön i boken är inspirerad från ön där vi bor på landet. Fast jag har ändrat och flyttat runt en del, och kanske viktigast av allt – förflyttat allt till den svenska skärgården.

Vi var ju tvungen att leka lite också 😉 Min dotter agerar statist!

Följetong i Värmlands Folkblad

Har inte hunnit blogga på sistone. Det har varit extremt mycket på mitt vanliga jobb, och ja, faktiskt en bra bit in i semestern. Men nu tänker jag logga ut, och då hinner jag äntligen blogga igen!

Vill först berätta det roliga att min nya bok, Och blomstren dö, som kommer ut 24 juli, faktiskt redan har fått några läsare. Värmlands Folkblad valde nämligen min bok som följetong i sommar! Första delen publicerades i tidningen redan måndagen efter midsommar!

Det var ju kul att det just blev en Värmlandstidning, för jag har faktiskt anknytning i Värmland. Min släktgård Geijersgården ligger där. Min mamma heter Geijer och hela min del av släkten är aktiva i Geijerska släktföreningen. Jag sitter till och med i styrelsen, fast bara som suppleant. Jag har tillbringat många dagar i Värmland. Särskilt jularna har vi firat där (som senaste julen då vi var 18 personer och 2 hundar där). Och så är jag gift i Ransäters kyrka och vi hade bröllopsfesten på Geijersgården.

Här kan ni läsa intervjun med mig i Värmlands Folkblad. Så klart drog de på att jag var Geijers släkting 😉

 

Sommarfest på Norstedts

Det börjar bli en tradition – festen i juni på Norstedts. Ja, den har förstås funnits länge, men nu har det blivit en tradition för mig!

Man ska inte underskatta värdet av att känna sig hemma på sitt förlag. Och det börjar jag verkligen göra. Nu när jag kommer till sommarfesten så känner jag väldigt många. Inte bara gamla journalister och en och annan författare, utan alla möjliga från förlaget och de runt omkring. Härlig känsla!

Jättekul att få träffa min redaktör irl! Heléne Jensen är redaktör för Och blomstren dö – och jo, vi har haft en hel del kontakt, men bara på telefon och mejl. Äntligen fick vi ses live!

Alltid lika trevliga Hanna Lindberg! Vi är före detta kollegor som inte kände varandra då, när vi jobbade på samma jobb. Men som har lärt känna varandra efter det. Hanna är alltid så otroligt generös, snäll och rolig att prata med! Också så inspirerande att det har gått så bra för henne (här kan ni läsa mer om vad jag har skrivit om henne). I höst kommer hennes nästa bok: Sthlm Grotesque. Ser fram emot det. Här med hennes agent Jenni Brun från Grand Agency!

Och här hittade jag hela ”mitt gäng”, eller delar av det. Min förläggare Peter Karlsson, min redaktör Heléne Jensen och ”min” pressansvarige Katarina Lindell.

Och så mina favoriter från Norstedts Agency, Linda Altrov Berg och Catherine Mörk. De är de här två som tagit min bok ut i världen! I detta nu kommer Den åttonde dödssynden ut på franska. Och Och blomstren dö håller på och provöversätts till engelska för att de utländska förlagen ska kunna läsa och tycka till. Håll tummarna!

Tack Norstedts för trevligt sommarparty!

 

Bokinformationsdag i Borås!

I dag har jag fått vara författare hela dagen. Älskar när det är så! Tidigt i morse flög jag till Göteborg där jag blev hämtad med taxi till Borås. Där samlas nämligen varje år alla bokhandlare i Sverige (utom Akademibokhandeln, om jag förstod det rätt) för en konferens och en bokinformationsdag.

I dag var det Norstedts, Massolit, B. Wahlströms och Rabén & Sjögrens tur (ligger ju nu under samma paraply) att presentera sina kommande böcker, vår, sommar och höst. Kan lova att det handlar om MÅNGA böcker. Men, så var vi några väl utvalda författare som var med på plats. Vi fick gå upp på scen och berätta om våra böcker. Elva författare var där. Flera av mina favoriter och vänner som Katarina Wennstam, Anna Jansson och Mats Strandberg (alla alltid lika trevliga och roliga att träffa!).

Sedan fick jag några nya bekantskaper. Oj, vad man hinner snacka mycket och lära känna varandra bra under en dag i Borås! Så många roliga diskussioner och samtal.

Här sitter vi hela gänget, redo att i tur och ordning gå upp och prata:

Lena Ollmark, Mats Strandberg, jag, Henrik Fexeus, Anna Jansson och Katarina Wennstam.

Så var det min tur:

Det gick absolut helt okej!

En liten kul detalj var att hotellet hade glassbar och popcornemaskin i loungen. Jag var ju tvungen att testa!

Sista bilden innan vi lämnar hotellet i Borås för taxi till Landvetter, för flyg hem. Tack för stimulerande sällskap, Henrik och Axel! Och stort lycka till med era böcker – ser fram emot att läsa båda!

De förlorade och Vardagsjuridik för unga: ta kontroll över ditt liv (innan någon annan gör det)

Releasefest för Erikas bok

I vår har jag missat alla releasefester. Känns så tråkigt. Så när det var dags för Erika Scott att fira sin Vi ses i Disneyland tidigare i veckan bestämde jag mig för att gå förbi, trots att jag egentligen inte hann. Jag var inte där länge. Men jag är så glad att jag gick!

Så kul att fira Erika och hennes fina bok – ja, jag har läst den nu och den är väldigt fin. Bra språk, driven, modig, osentimental men ändå berörande. Och jag hade ju fått ett väldigt fint tack i boken, varför kan ni läsa om här.

Sedan var det ju kul att träffa alla andra (typ 100) som var på plats. Många gamla vänner och kollegor var där. Superkul!

Här är tre gamla kollegor och vänner: Ann Fredlund, Anna Laestadius Larsson och Terri Herrera Eriksson. Och så får jag passa på att säga grattis till Anna, för det var bara några dagar sedan hon hade release för sin nya bokm Hilma: en roman om gåtan Hilma af Klint. Grattis!

Här hittade jag annat gäng gamla kollegor och bekanta. Mia Källberg, Lena Tallberg, Caroline Geijer, Jonna Olsson och Mikael Zackrisson.

Tack Erika för väldigt trevlig releasefest!

Sista handen vid manuset…

I dag fick jag tillbaka korrekturet från min redaktör. Nu är boken helt färdigredigerad och korrläst. Jag ska i helgen läsa igenom en en sista gång. Sedan får jag lämna över den, ge den vingar, för då går den till tryck. Och när den är tryck finns det ingen återvändo.

Då är det inte längre min bok. Det är så jag ser på det. Försöker i alla fall. Då är det den individuella läsarens bok. Dennes tolkning, läsning, känslor, förståelse är det som gäller. Jag har fått min chans att presentera historien på det sätt som passar bäst. Kanske har jag inte lyckats, kanske borde jag ha gjort på ett annat sätt. Men det går inte att påverka efter att den är tryckt. Och då tillhör den läsaren.

En kan aldrig vara arg för att en läsare inte gillar boken, eller förstår historien. Boken skapas ju på nytt varje gång en ny läsare öppnar den. Och det måste man som författare vara tacksam och ödmjuk inför.

Jag säger inte att det är lätt. Det är skitsvårt!

Vi får se om jag får gruvlig ångest när jag läser igenom den nu i helgen …

Nu blir mina böcker ljudbok!

Jag har länge väntat på att min första bok ska bli ljudbok. Jag vet att det finns en stor publik där ute som helst lyssnar på böcker. Och de har jag ju velat nå. Många har också frågat mig om när min bok ska bli ljudbok. Nu blir det så!

Förlaget (Norstedts och Storytel) ska spela in båda i samma veva, och de ska komma ut samtidigt i mitten av juli.

Frågan är nu – vem ska läsa in boken?

Eftersom både Den åttonde dödssynden och Och blomstren dö har kvinnliga huvudroller, så tänker jag att det är naturligt med en kvinnlig inläsare. Men vem? Jag är själv inte jättebra på att lyssna på ljudböcker. Har förstås gjort det, men föredrar att läsa fysiska böcker.

Så, jag gick ut i flera av mina sociala kanaler och frågade om tips på inläsare! Det var intresssant hur många svar jag fick! Många engagerade sig. Jag har förstått att det här med inläsare verkligen berör. Vissa har sina favoriter, och många har också sina hatobjekt. Det tycks också som att vissa inläsare är förknippade med en viss sorts böcker. Fick känslan av att vissa sågs som finare än andra. Andra mer kommersiella.

Frågan är nu hur jag ska tänka? Helt krasst, jag vill ju nå ut! Jag vill att folk ska lyssna! Och jag vill att den som läser ska signalera ungefär vilken bok det är jag har skrivit. Kanske ska inte någon som i vanliga fall bara läser djupa Nobelpristagare läsa min bok? Det kanske blir märkligt och skickar ut fel signaler.

De namn som dykt upp oftast (både i positiva och negativa kommentarer) är Katarina Ewerlöf, Marie Richardson, Lo Kauppi, Gunilla Leining, Gunilla Nyroos, Angela Kovacs och Julia Dufvenius.

Vad tycker ni? Vilken tycker ni att jag ska önska? Och håller ni med om att inläsaren sänder vissa signaler och säger något om boken/genren? Finns det ”fina” inläsare och mer ”kommersiella”? Eller handlar det enbart om tycket och smak?

17 juli är det tänkt att mina båda böcker ska komma ut som ljudbok!

KLAR!

Så har jag äntligen gått igenom hela boken igen, efter redaktörens sista synpunkter. Hittade några småsaker, men är i stort nöjd. Har nu på förmiddagen skrivit dedikation (i början av boken) och författarens tack (i slutet). Nu skickar jag in det igen – och så ska det gå till en korrläsare.

Så här såg det ut i går när jag laddade för en lång redigeringsdag!

Och sen är det dags att skicka Och blomstren dö till tryck!

Blandade känslor dyker upp. Är det tillräckligt bra? Är det spännande? Kommer någon att vilja läsa? Och: Kommer jag kunna börja på nästa? (Jag har redan ett synopsis, men det är ju lååååångt kvar till färdig bok.)

Ska bli otroligt spännande, läskigt, givande, kul att höra vad ni tycker!

Om att aldrig känna sig klar

Och där skickade jag mitt manus till redaktören igen. Känner mig absolut inte färdig. Blir man någonsin det? Jag undrar om någon författare någonsin känner att allt är perfekt, att inget endaste litet komma ska flyttas på – för nu är det fullkomligt.
Jo, det finns säkert sådana författare. Men jag hör inte till dem. Varje gång jag läser det hittar jag saker jag vill ändra. Det är den bistra sanningen.
Men jag vet i alla fall att den är bättre nu än förra gången jag skickade den. Alltid en tröst.
Nu hoppas jag att hon upptäcker alla svagheter och felaktigheter. Är så tacksam över att ha en professionell redaktör!
I maj ska den gå till tryck, och till sommaren kommer den: Och blomstren dö (Norstedts).

Om att inspirera och bli inspirerad

En av mina bekanta, som jag har känt länge, kommer i vår med sin första roman. Som alla debutanter har hon skrivit sitt författarporträtt i Svensk Bokhandels tjocka katalog. (Det gjorde jag med, 2015 när Den åttonde dödssynden kom ut.) Hon har skrivit så otroligt fint – om sin resa med sin bok. Och om mig! Och hur jag inspirerade henne!

Det fantastiska med detta är att exakt samma kväll som jag inspirerade henne att skriva en bok, så inspirerade hon mig att börja träna – på riktigt! Skrev om detta på min facebook-sida, tänkte att jag kunde dela med mig av den historien här också:

Nu ska jag berätta en riktigt inspirerande historia! Eller snarare två! För cirka 2,5 år sedan var jag och Erika Scott på samma förlagsfest (Forum) och började prata (vi kände varandra sedan tidigare). Erika berättade om sin träning. Hon hade bestämt sig att komma i sitt livs form innan hon fyllde 50, och hade börjat blogga om det. Hon pratade så otroligt inspirerande om sin träning, hur hon tagit sin kropp och hälsa på allvar, och investerat i sig själv. Jag blev så inspirerad att jag bara några veckor senare köpte kort på Sats och bokade en PT. Ni som känner mig vet hur det gick – jag är starkare än någonsin och är inne på tredje året med tre stenhårda PT-pass i veckan med världens bästa PT! Samma kväll på den där festen hade tydligen jag berättat, minst lika inspirerande, om hur jag bara bestämt mig för att skriva en bok – kosta vad det kosta vill! Min första bok Den åttonde dödssynden. hade precis blivit antagen av Norstedts efter år av kämpande. Erika blev tydligen lika inspirerad av mig som jag av henne, att hon gick hem och skrev en bok hon också! Den blev också antagen av Norstedts! Om detta skriver hon så fint om i sitt debutantporträtt i senaste Svensk Bokhandel. Tack Erika för inspirationen! Och är så glad att vi båda kunde inspirera! Lycka till med din bok Vi ses i Disneyland – ser fram emot att läsa den och hänga med dig i montern på Bokmässan!

Här är Erikas fina text i Svensk Bokhandel:

Och så här ser hennes bok Vi ses i Disneyland ut:

Om ni är nyfikna, så såg det ut så här när jag skrev i Svensk Bokhandel 2015:

Det som är så fint med det här är hur vi inspirerade varandra! Men också, tycker jag, att vi faktiskt hyllar varandra för det. Jag har tidigare skrivit flera gånger om hur Erika fick mig att börja träna och även sagt det till henne. Tillsammans är vi starka! Ser så fram emot att läsa Erikas bok.