Hur ska ett manus se ut?

En fråga som dyker upp rätt ofta i författargrupper på Facebook, och som jag också alltid tar upp på mina skrivarkurser handlar om HUR manuset ska se ut när man skickar in till förlag.

Jag är av åsikten att det är bättre ju mer lik en bok manuset ser ut. Här tänkte jag förklara varför och hur jag resonerar. Men först en brasklapp. Det allra första du ska göra innan du skickar in är att kolla på förlagets hemsida – HUR vill de ha texten? I vilket format? Har de önskemål om teckenstorlek, typsnitt, radavstånd? FÖLJ det förlaget skriver.

Om det inte står så noga, kan du läsa här!

Först och främst. Vad spelar det för roll? Det hänger väl inte på typsnittet? Eller hur texten ser ur? Utan på själva historien? Nja, jag håller inte med. En bok är ju inte bara vad som står i texten, inte bara betydelsen av de ord och meningar som bokstäverna du plitat ner bildar. Det är också HUR den presenteras, vad som står mellan raderna. Genom indrag, ny utgång (radbryt), blankrader och så vidare ger författaren läsaren anvisningar till HUR texten ska läsas. Var vi ska andas? Vad vill författaren betona? Vad vi ska komma ihåg som extra viktigt? När ska vi pausa?

En mening som står ensam på en rad, till exempel, sticker ut och har betydelse.

Om författaren gör så signalerar författaren att den här meningen är viktig. Här ska du stanna upp, det här ska du lägga på minnet. Det här är betydelsefullt. Ibland kan författaren lägga bara ett endaste ord ensam på en rad.

Varför?

Ja, visst zoomar vi in på det ordet? Och stannar där? Vi funderar på vad författaren vill få oss att känna, tänka, reflektera? Ser du hur du kan använda texten för att dramatisera den? Bara genom att tänka på NÄR du gör ett radbryt?

Författaren kan också använda andra knep för att få ett ord eller en mening att sticka ut. Hen kan kursivera en mening.

Att medvetet arbeta med texten visuellt gör författaren också för att förenkla för läsaren att hänga med i historien. Till exempel finns det en regel om att varje ny person som pratar ska få en ny rad. Är det så i boken, blir det lättare för oss som läser att hänga med i replikskiftena. (Och här måste jag då bara flika in att nej, du har rätt, det finns inga regler, och jo, alla regler kan man bryta med – men var då medveten om att du bryter mot reglerna – som ju egentligen inte finns. Man skulle kunna kalla dem rekommendationer?)

Det handlar om att låta texten leva och andas, om att bjuda in läsaren i texten, om att göra den mer läsvänlig. Men det handlar också om textens dramaturgi, poesi, rytm, musikalitet. Ja, för det är väldigt likt hur ett musikstycke är skrivet. Var ska det gå fortare, var ska det sakta in, när ska det läsas tyst och försiktigt, när ska det skrikas … Tänk på hur musik används i filmer för att förstärka eller skapa spänning.

När jag intervjuade författare Don Winslow (en riktigt bästsäljande amerikansk författare som skriver helt fantastiska böcker – varav några håller på att spelas in för Netflix eller HBO) på bokmässan i Göteborg förra året så pratade vi just om detta.

Han berättade då att han när han skriver ofta tar några kliv tillbaka och tittar på texten på håll. Så funderar han, hur ser texten ut? Rent estetiskt? Är det många radbryt, är det långa eller korta meningar, är det kompakta stycken.

Hans ambition var att det skulle synas på texten om det var en lugn passage i boken, eller om det var en actionspäckade. Väldigt intressant!

Jag har själv jobbat på liknande sätt, genom att skriva med korta meningar, lite mer staccato, när det är högt tempo i boken, och lite längre meningar när det är lugnare. Och jag använder mig av radbryt och ensamma ord eller meningar på en rad för att förstärka något.

Längden på orden och längden på meningarna säger också väldigt mycket om karaktärerna när de pratar. Hur deras inbördes relation är. Två personer som inte kommer överens eller är osams kanske pratar väldigt kort, avsnoppande med varandra? Eller så avbryter de varandra, aldrig låter den andra prata till punkt? Medan ett förälskat par kanske faller in i varandras meningar? Allt det här ”syns” ju i texten. Och då menar jag inte direkt exakt vad som står, utan HUR det ser ut.

Min poäng är att din historia inte bara är en massa bokstäver som ska skrivas ner och bilda ord och meningar som i sin tur ska berätta din historia. Du som författare målar din historia även med det som inte står. I mellanrummen. I anvisningarna till hur texten ska läsas. Du berättar var läsaren ska dra efter andan, var läsaren ska pausa, var läsaren ska stanna upp och fokusera. Du ger din text rytm och liv.

Viktigast av allt är att texten är lättläst. Jag tror de flesta blir irriterade på texter där man behöver läsa om för att förstå, för varje gång man måste gå tillbaka och läsa hamnar man ur fiktionen, man kastas ur den fiktiva världen, spänningen/mystiken släpper. Jag har inget emot svåra resonemang eller djupa tankar som får läsaren att stanna upp och reflektera (tvärtom!), men passa dig för att skriva för obegripligt så att läsaren tvingas läsa om stycken och meningar. Var inte otydlig med vem som pratar, så att läsaren tvingas läsa om dialogen och räkna ut vem som säger vad. Gör heller inte texten för kompakt. Det är inte inbjudande och det gör texten svårläst. Dessutom påminner en text skriven med enkelt radavstånd, utan indrag men med en massa blankrader mer om en uppsats än ett bokmanus. Och det är väl inte det du vill?

Okej, rent formellt rekommenderar jag följande när det gäller format på texten:

  1. Indrag

Ställ in så att det blir automatiskt indrag när du gör ett radbryt. Exakt hur långt det ska vara är upp till dig. Någonstans mellan 0,5-1,5 brukar de flesta välja. Jag använder 1,0.

2. 12 punkter

Använd 12 punkter i storlek. Det är standard, och kan aldrig bli fel.

3. 1,5 radavstånd

Använd alltid 1,5 radavstånd. Minst. Jag vet vissa som använder dubbelt radavstånd. Ta det som passar dig, men välj inte enkelt.

4. Typsnitt

Använd ett klassiskt typsnitt som är lättläst. Times, Calibri … inget udda, det stör för mycket.

5. Breda marginaler

Ja, de flesta förlag vill inte att du börjar meningarna längst ut på sidan och sedan fyller hela pappret … ha generösa marginaler. Det är lättare att läsa, och ger lektören/förläggaren plats att anteckna.

6. Sidnumrera

Infoga sidnummer i dokumentet, så att det automatiskt blir sidnummer på varje sida. Det är jättejobbigt att läsa en text och inte veta på vilken sida man är på.

7. Sidhuvud/sidfot med namn

Gör ett sidhuvud eller en sidfot där det står ditt namn och namn på manuset, som följer med på varje sida.

Skapa en text i ett format som inte står i vägen för din historia. Ge ett seriöst och påläst intryck. Ta det estetiska på allvar.

Stort lycka till!


Lektör eller redaktör?

Sedan jag sa upp mig från mitt heltidsjobb (som konceptansvarig och chef över Creative studio på Bonnier Magazines and Brands) för snart ett år sedan har jag ju vid sidan om mitt skrivande också tagit en hel del uppdrag.

Jag trodde till en början att jag skulle behöva frilansa för tidningar, eller frilansa med det jag jobbade med sist – konceptuella lösningar och kreativa format och sånt. Men, det har faktiskt inte blivit så. För det har ramlat in jobb som alla rör sig i litteraturvärlden. Till min stora glädje!

Missförstå mig rätt. Jag älskade mitt jobb på Bonnier Magazines and Brands, och jag älskar journalistik. Men jag har gjort det nästan hela mitt vuxna liv. Och min verkliga passion ligger ju i böckerna. Jag är litteraturvetare i grunden och ÄLSKAR verkligen allt som har med böcker, litteratur och skrivande att göra.

Så, jag har fått uppdrag som lektör, redaktör, översättare, författarmoderator, skrivlärare och föreläsare. Det har varit helt fantastiskt kul! Inga välbetalda jobb, så jag är betydligt fattigare, men det är så givande!

Många hör av sig till mig och vill ha hjälp med sina texter. Både förlag och privatpersoner. Många privatpersoner vet inte riktigt skillnaden mellan lektör och redaktör, så därför tänkte jag köra en liten genomgång:

LEKTÖR:

När jag lektörsläser ett manus (för förlag eller för privatperson) så rättar jag ingenting, utan jag läser noga, med kritiska och konstruktiva ögon. Jag sammanfattar sedan styrkor och svagheter med manuset. Hur funkar historien? Karaktärerna? Språket, dramaturgin, gestaltningen, dispositionen och så vidare. Jag skriver ner och benar ut (ofta kan det bli en 10-12 A4-sidor). Jag ger också förslag på hur manuset kan förbättras för att ha chans att bli antaget. Det kan handla om språket, om själva historien, hur den är berättad – ja, stort och smått.

Det är väldigt roligt och givande! Jag läste ett manus sent i höstas, och för någon vecka sedan ringde författaren och berättade att hen blivit antagen! Då känns det att man har bidragit, även om det förstås alltid är författaren som gör det tunga jobbet!

REDAKTÖR:

När ett manus har blivit antaget av ett förlag och en förläggare gått igenom det och tycker att historien håller då går manuset till en redaktör. En redaktör tvättar texten, ser till att den flyter, att den stämmer. Ofta när jag jobbar som redaktör åt förlag går jag igenom texten flera gånger. Först en gång, med alla mina synpunkter. Jag ändrar direkt i texten, men har inställningen i programmet så att ändringarna syns – så att författaren kan se vad jag har gjort, och antingen köpa mina ändringar eller inte. Helt upp till författaren – det är ju författarens bok! Då hjälper jag alltså till språkligt, förbättrar språket, rättar, tar bort syftningsfel och stavfel (men obs, jag korrläser inte!) men också påpekar inkonsekvenser eller saker man inte förstår, eller som inte stämmer. Då gör jag kommentarer i marginalen: Typ, här i historien är det måndag, men på sidan xx är fredag, och då stämmer inte antal dagar. Eller: Så här tror jag inte att en tonåring skulle uttrycka sig, hen skulle istället kanske säga xxx. Eller: Det här är inte likt den här karaktären, mitt förslag är att hen reagerar så här. Det kan också vara förslag på kronologin, det här kapitlet borde ligga här, eller det här borde hända innan det där. Eller så kanske jag föreslår att en karaktär ska strykas. När jag har gått igenom en första vända får författaren tillbaka texten och kan gå igenom mina ändringar, samt fundera på mina funderingar. Sedan får jag ofta tillbaka texten två eller tre vändor till. Så böcker som kommer ut på förlag gås inte sällan igenom två till fyra gånger av en redaktör, innan den förstås sedan skickas till korrläsare. När jag redaktörar åt privatpersoner blir det sällan mer än en genomgång, vilket jag förstår, eftersom det kostar och författaren själv måste betala. Men även en genomgång kan göra en stor skillnad för manuset. Och siktar man på att bli antagen av ett förlag så har man ju ökat sina chanser mycket bara genom en redaktörsgenomgång. Jag brukar också sammanställa återkommande ”fel” så att författaren själv kan fortsätta och redaktöra sin egen text.

Så, det var egentligen skillnaden mellan lektör och redaktör.

Om du behöver hjälp av mig, antingen som lektör eller redaktör så går det att höra av sig till mig. Beroende på storlek på manus tar jag ungefär 5000 kronor för att lektörsläsa ett manus (är det väldigt långt kan jag ta mer, är det betydligt kortare kan jag ta mindre). När jag redaktörar tar jag från 450 kr/timmen. Beroende på vilket skick manuset är och hur långt det är kan det ta mellan 15-25 timmar att gå igenom ett manus ordentligt, en gång. Mejla mig på rebecka@edgrenalden.se

Nu går manuset till redaktören

Efter två vänder med min förläggare, och en massa söndagar för min del, har nu mitt manus gått till nästa fas. Till redaktören.

Jag har en ny redaktör denna gång. Den förra har slutat på Norstedts. Det ska bli intressant att se vem den nya blir, om vi kommer att förstå varandra bra. Kan ju erkänna att jag tycker att det är lite läskigt med redaktörer (trots att jag i många, många år varit redaktör själv, även om det var inom magasin och inte böcker – eller kanske just därför). De fingranskar ditt manus, går över det med rödpenna, letar fel, ser alla dina brister, påpekar dem … och ja, man känner sig rätt usel och liten. Man kan få kommentarer som: ”Du har ungefär 150 ”blickar” i ditt manus, kanske kan du byta ut några mot andra ord?”, eller ”Exakt så här beskrev du en annan karaktär på sidan xx.” Redaktören får dig att känna dig som en fullkomlig analfabet, eller åtminstone en ordblind dyslektiker utan fantasi och ordförråd.

Men det blir ju mycket bättre efter att redaktören gått över manuset. Och efter att ha jämfört med andra författare så var jag tydligen inte helt hopplös.

Ja, jag ska väl inte ropa hej än (obs, en klyscha, hade redaktören påpekat där), vi får väl se hur mycket anmärkningar hen kommer tillbaka med efter att ha läst mitt manus.

Gulp.

Hur ska manuset se ut?

Det är många skrivande människor som undrar hur ett manus ska se ut när det skickas till förlag. Det enkla svaret är: Snyggt och prydligt. Men okej, om vi borrar lite djupare – här är mina tankar kring det. Och för att vara tydlig – jag sitter inte inne med det ultimata svaret, ta till er det ni vill ta till er och strunta i resten!

  1.  Se till att ditt manus är ordentligt korrat! Några enstaka korrfel är okej, eller snarare, oundvikliga. Men i min värld är det respektlöst att skicka in en slarvig text. Gå igenom den flera gånger och rensa bort de flesta felen.
  2. Kolla noga hur respektive förlag vill ha manuset inskickat till sig – per post, eller per mejl. Följ anvisningarna.
  3. Kolla att din genre stämmer med förlagets utgivning. Ingen idé att skicka en diktsamling till ett förlag som inte ger ut poesi. Eller att skicka en deckare till ett fantasy-förlag. Att skicka till random förlag utan att kolla upp sånt innan ses som väldigt slött och nonchalant.
  4. Gör inga typograferingar. Alltså rubriker och mellanrubriker i annan storlek, annat typsnitt.
  5. Om du vill ha indrag vid nytt stycke, ställ in så att det blir automatiskt. Gör absolut inga tabbar eller tre mellanslag – sånt måste rensas bort manuellt innan sättning och det är bara krångligt.
  6. Var extra noga med början. Se till att den blir så pass intressant att förlaget vill läsa vidare. De flesta manus blir aldrig igenomlästa från början till slut. Du har inte råd att ha en seg och tråkig början. De läser lite i början, om det verkar intressant så bläddrar de lite till, slår upp några sidor på måfå. Om de gillar det de läser hamnar du i den lilla, lilla högen med manus som de faktiskt kommer att läsa. Av cirka 2000 manus under ett år, hamnar kanske 20-30 i den där högen. Av dessa blir 3-4 utgivna. Så slarva inte med början!
  7. Använd 1,5 radavstånd och ett vanligt, enkelt typsnitt. Helst ett med seriffer (det anses vara lättare att läsa än utan – och lättläst ska det vara!).
  8. Gör extra stora marginaler. Om du hör till de lyckliga att förlaget blir så nyfikna att de vill läsa hela manuset så vill de kunna anteckna i marginalen.
  9. Skicka med ett följebrev på max en A4. Vad som ska stå där? Det har jag skrivit om här.

Lycka till!

Manuset tillbaka

Så i går fick jag äntligen manuset tillbaka från min förläggare. Med kommentarer och anteckningar i kanten. Det blir en del jobb till. Inte oöverkomligt, men det kommer nog ta sina söndagar.

Söndagar har blivit min skrivdag. Jag jobbar ju heltid, så vardagarna kan jag glömma. Lördagarna går åt till gymnastikträning med min gymnastikgrupp och därefter vila och läsa. Gör oftast det i badkaret för maximal avslappning 😉

Söndagar sitter jag i min fåtölj i vardagsrummet och jobbar med boken. På söndag, 1 januari, får jag börja nästa vända. 1 februari ska boken till redaktören, så då måste den vara klar. 5 söndagar är det i januari. Manuset är på 312 sidor. Det blir till att planera hur mycket man ska hinna varje gång.

Ser fram emot att ta tag i det igen. Men ser nog ännu mer fram emot att bli klar. Wish me luck!

Ps. Kolla vilken fin julklapp jag fick av min man! Ett fodral till min dator – passande för en författare, eller hur?