Franska läsare

Det är lika magiskt varje gång. Nu har boken kommit ut på franska och några franska läsare har hunnit börja läsa – och lägga upp på instagram! Mitt fina franska förlag Denoël pingar snällt in mig.

Här har ni två av de första franska läsarna!

Merci beaucoup!

Jag har läst din bok …

Det är ju alltid roligt att höra den meningen. Jag är förstås otroligt tacksam för varje person som har läst! I går, vid en släktsammankomst, hörde jag det flera gånger.

Men jag har funderat mycket på den meningen. För jag har aldrig kommit på vad jag ska svara. Ofta säger jag något meningslöst som ”åh, vad kul” eller ”roligt att höra” eller ”hm, spännande”. En sak jag ALDRIG svarar är: ”Vad tyckte du?”

Det törs jag inte. Jag är rädd att göra den andre personen obekväm. För tänk om den tyckte att boken var usel? Jag tror att jag skyddar mig själv också. Jag vill liksom inte höra, mellan raderna, att personen tyckte boken var dålig. Så jag släpper ämnet väldigt snabbt. Börjar prata om annat.

Egentligen gäller detta bara när det handlar om människor jag känner. För det är bara vänner och släktingar som säger så. Kanske är det så att de tycker att det är lite jobbigt, precis som jag? De kanske inte heller riktigt vet vad de ska säga. Ska de vara översvallande? Kritiska? Neutrala? Brutalärliga? Recensera boken? Komma med konstruktiv kritik?

Det är precis tvärtom när det är okända som berättar för mig att de har läst boken. Då får jag alltid ett omdöme. De säger aldrig bara ”jag har läst boken”.

Vad ska jag egentligen svara nästan gång någon säger ”Jag har läst boken”?