Mitt program Bokmässan 2018

Om knappt två veckor är det dags för Bokmässan och Crimetime Göteborg – ser så mycket fram emot det! Som ansvarig för Crimetime Specsavers Award (fem priser) har jag bråda dagar just nu. Också med att förbereda alla spännande samtal jag ska ha under helgen. Det har varit otroligt många böcker att läsa inför det här, och nu befinner jag mig på upploppet. Har ett fåtal (6-7) böcker kvar att läsa. Men jag klagar verkligen inte – tänk vilket drömjobb att få läsa på arbetstid!

För er som är intresserade – här är mina officiella programpunkter:

LÖRDAG:

10.00–10.45 Scen: F4 
Crimetime: Ön – den perfekta brottsplatsen? 
Varför väljer så många deckarförfattare att skriva om öar? Kan man rent av betrakta ö-deckaren som en variant av det klassiska ”låsta rummet”? Marianne Cedervalls nya roman Som daggen stilla kysst utspelar sig, liksom de tidigare, i Mullvalds församling på Gotland, Viveca Sten skriver om sitt älskade Sandhamn i deckaren I fel sällskap och Anna Ihrén gifter ihop ö-miljön från Smögen med stadsmiljön i Göteborg i nya kriminalromanen Nattvakten. Möt dem i ett samtal om varför de fascineras av sina respektive öar och varför det är så tacksamt att förlägga sina intriger till en sådan miljö.
Moderator: Rebecka Edgren Aldén.

11.30–11.50 Scen: Häktet 
Crimetime: Med journalistens blick
Johan Ripås (Skuggmakten) och Carolina Neurath (Brännmärkta) är båda journalister som använder spänningsromanen för att berätta om mellanrummen, det som inte går att berätta om i journalistiken. Hör dem berätta om vilken nytta de har av sin yrkesbakgrund i skrivandet.
Moderator: Rebecka Edgren Aldén.

12.00–12.20 Scen: Livsstilsscenen
Stora träningsboken för gravida
När du tränar dig igenom graviditeten lägger du en god grund för förlossningen och den första tiden som mamma. Lovisa ”Lofsan” Sandström lär i sin nya bok (skriven tillsammans med Jessica Almenäs) ut de bästa och mest skonsamma övningarna inom både styrka, rörlighet och kondition.
Moderator: Rebecka Edgren Aldén

14.30–14.50 Scen: Häktet 
Starka, coola hjältinnor
Kvinnliga, coola förebilder behövs mer än någonsin! Kicki Sehlstedt (Sweet Lolita) och Anna Bågstam (Ögonvittnet) är två deckarförfattare som skriver underhållande kriminalromaner med ett djupare syfte. Här möts de i ett samtal om hur man bygger starka kvinnliga huvudpersoner i spänningsromaner.
Moderator: Rebecka Edgren Aldén.

15.00-15.20 Scen: Livsstilsscenen
Himlen måste sakna en ängel – Linn Maria Wågberg
En hjärtslitande berättelse om en familj, om en fruktansvärd olycka och om de inblandades ”liv efter döden”. Men lika mycket är det en berättelse om sorg, kris, ilska, hopp, hjältar och hur man lever vidare när livet inte blir som det var tänkt.
Moderator: Rebecka Edgren Aldén

16.15–17.00 Scen: Crimetime-scenen
Crimetime Specsavers Award delas ut 
1. Årets debut, 2. Årets barndeckare, 3. Läsarnas pris, 4. Årets Nordic noir thriller of the year, 5. Årets hederspris.

17.00-17.20 Scen: Livsstilsscenen
Linda-Marie Nilsson – Så lärde jag mig älska min kropp
När Linda-Marie Nilsson lade upp en bild på sig själv i bikini blev det en världsnyhet. Kroppsaktivismen eller kroppspositivismen handlar om att alla har rätt till sin kropp och om att vara nöjd med sin kropp som den är, trots samhällets skeva ideal. Med hashtaggen #allastorlekarärvackrafortsätter hon att inspirera sina följare. Alltid med en stor portion humor, som i klippet där hon testar produkter för att låren inte ska gnida mot varandra. Eller när hon listar ”50 saker som tjocka är trötta på att höra”.
Att hennes budskap behövs är det många som vittnar om. Bland hennes många fans hittar vi de unga tjejerna som inte vågar klä om på gympan men även äldre kvinnor som aldrig visar sig i baddräkt på stranden. Föräldrar söker också hennes råd kring hur de ska prata kroppsideal med sina barn. En viktig målgrupp för boken är även lärare och andra som arbetar nära barn och ungdomar.
Moderator: Rebecka Edgren Aldén

SÖNDAG:

9.30-9.50 Scen: Livsstilsscenen
Niklas Kämpargård – Krishandboken
Om Sverige drabbas av ett långvarigt strömavbrott blir följderna snabbt besvärliga. På bara några timmar blir det kallt inomhus, vattnet slutar att rinna ur kranen och maten tar snabbt slut i både kylskåp och skafferi. Det finns ett växande intresse för att i högre grad kunna klara sig och sin familj på egen hand om en krissituation uppstår. Men vad är viktigast, att samla vatten eller att lära känna sina grannar?
Moderator: Rebecka Edgren Aldén

10.00-10.20 Scen: Livsstilsscenen
Annika Panotzki – Regnbågsmat
Regnbågsmat – färgglad mat som du mår bra av! Annika Panotzki berättar om ett hållbart sätt att leva, tillaga och äta mat på. En väg som inspirerar till livslust, glädje och välmående!
Moderator: Rebecka Edgren Aldén

13.00-13.20 Scen: Livsstilsscenen
Robert Laul – Alkisbarn
Sportjournalisten Robert Laul levde ett dubbelliv. När något hände inom svensk eller internationell fotboll var han på plats för att rapportera. Men på nätterna drack han sig så berusad att han inte mindes vad som hände. Missbruket smygfilmades, och en våldsbejakande fotbollsfirma publicerade klippen på nätet. Boken handlar om ögonblicket då han blev alkoholist, och hur han fortsatte att dricka ända tills han slog i botten. Han stod vid en vändpunkt, skulle han sluta leva eller börja leva?
Moderator: Rebecka Edgren Aldén

14.00–14.10 Scen: Norstedts monterscen
Rebecka Edgren Aldén; Och blomstren dö
Samtal med Rebecka Edgren Aldén om hennes senaste psykologiska thriller Och blomstren dö, aktuell i pocket.

15.00–15.20 Scen: Häktet 
Mordplats Göteborg
Det finns många svenska deckare som utspelar sig i och kring Göteborg, de flesta av dem är också skrivna av författare som bor i Göteborg eller dess närhet. Möt Mats Ahlstedt (Ondskans ansikte) och Kamilla Oresvärd (Råttfångaren) i ett samtal om tacksamma Göteborgsmiljöer och varifrån de får sin inspiration.
Moderator: Rebecka Edgren Aldén.

Mellan dessa punkter kommer jag att hänga antingen i Norstedts monter och spontansignera mina pocketböcker, eller vara i Crimetime-området – så någonstans där lär ni hitta mig! Hoppas vi ses!

(Bilderna är från förra Bokmässan!)

Vad är ett synopsis?

Jag fick en fråga om skillnaden mellan ett manus och ett synopsis. Det finns säkert fler svar på den frågan. Men så här ser jag det!

Ett synopsis kan vara allt ifrån en A4 till uppåt 50 sidor långt. Ett synopsis är som en snabbskiss av boken. Av handlingen. Hur det börjar, vad som händer och hur det slutar. Många författare gör utförliga synopsis, där handlingen skissas upp. Vissa kapitel för kapitel. Vissa gör väldigt utförliga synopsis, där det rätt ingående framgår vad varje kapitel ska innehålla, hur historien drivs fram just här, vems perspektiv, vad som är det viktigaste med just det här kapitlet (presentera en ny karaktär, visa på två karaktärers relation, ge bakgrundsinformation, avslöja nya ledtrådar och så vidare), om det är en nyckelscen.

På en del skrivarkurser jag har gått har vi fått skriva synopsis på en sida – det är en bra start. Då kan man hålla sig till några enkla rubriker och helt enkelt fylla i, för att göra det tydligare för sig själv, innan man börjar skriva, typ så här:

Vad tänker du berätta?
Här kan man skriva vilken genre, och övergripande tema.

Var äger det rum?
Beskriv miljön och tiden.

Hur börjar historien?
Vad sätter igång historien? Behöver inte nödvändigtvis sedan bli första kapitlet, ibland börjar historien mitt i, men du måste veta vad som drar igång historien.

Vad händer sen?
Efter att något satts igång, vad händer sen?

Hur slutar det?
Vad är själva upplösningen, hur slutar det?

Annat viktigt?
Finns det viktiga underliggande teman? Sidohistorier? Annat som kan vara bra att känna till?

I ett synopsis kan man också lägga till Karaktärerna som en punkt (i mitt exempel är de invävda i svaren).

Så här såg mitt synopsis ut för Och blomstren dö (jag har dolt några grejer för att inte spoila för den som ännu inte läst):

  1. Vad tänker du berätta: Jag skriver en psykologisk thriller, som framför allt rör sig på ett mellanmänskligt plan.
  2. Var äger det rum: Allt utspelar sig på en ö ute i skärgården, på en plats som heter Ekudden, bland fast boende och sommargäster, under två somrar, nutid och i början av 90-talet.
  3. Hur börjar historien: Historien börjar när Gloria följer med sin nya pojkvän Adam till hans landställe Ekudden, här bor också hans mamma Gerd och hans bror Karl med familj.
  4. Vad händer sen: Gloria har svårt att hitta sin plats och komma in i familjen, istället tyr hon sig till hunden (som hon egentligen är rädd för). Under en promenad dyker hon på en död kropp bakom kollektivhuset där hon i sina tonår tillbringade sina somrar.
  5. Hur slutar det: Fyndet visar sig ha en ännu mörkare bakgrund …  (xxx). Ingen av de boende, varken Glorias pojkväns familj, eller människorna som bor året om i byn, vill egentligen att sanningen om vad som hände för 25 år sedan blir känt. Gloria, som den utomstående, blir ett hot för dem alla. Gåtan blir förstås löst.
  6. Annat viktigt: Texten har ett underliggande tema om människovärde, är det rätt att krossa fleras liv, för något som gjordes i ungdomen? Det finns också en barntematik (som hänger ihop med människovärde): Gloria är 37 år och barnlös, men vill ha barn (dock inte säkert att hon egentligen vill ha barn med Adam, men för sent att hitta någon annan). Adam har redan barn och är inte så intresserad. Gloria känner dessutom en attraktion till Adams bror Karl, som väntar sitt fjärde barn med sin fru Maria. Det finns också en tematik kring bröder och rivalitet, inte bara mellan Karl och Adam, utan även de två bröder som ursprungligen dominerat byn (då de från början ägde hela ön, dock inte längre…). Det handlar om mörka hemligheter, om konflikter som sträcker sig generationer tillbaka, om fasader, om att vara sann mot sig själv. Det är också en utvecklingsroman, Gloria är väldigt skör och osäker i början. Blir starkare och mer självständig genom bokens gång.

Utifrån detta kan man sedan skissa upp själva romanen. Kapitel för kapitel. Jag BORDE vara mer noga med detta, men har ännu inte riktigt gjort så. Jag har haft en handlingslinje, men sedan skrivit rätt fritt. Och kommit på saker allt eftersom. Min förhoppning är att jag ska bli mer strukturerad på den här punkten. Fundera igenom ännu mer. Men hittills har jag märkt att min hjärna måste låta historien få växa fram också. Och karaktärerna måste skrivas fram, tills jag känner dem.

Nu i somras skrev jag klart mitt utkast till min tredje thriller, ett helt manus – och ja, det är alltså ett manus, inte ett synopsis. En hel historia, med utvecklade, färdiga scener. Efter ett möte med min förläggare ska jag nu gå tillbaka och se över allt igen. (Det brukar vara så.) Historien är bra och karaktärerna är bra, men nu måste jag styra upp den något. Så min plan är nu att faktiskt göra ett ordentligt synopsis för hela historien. Så att jag sedan kan bearbeta om manuset ordentligt.

Läst augusti!

Augusti blev mer och mer en jobbmånad. Visserligen har jag jobbat hela sommaren. Jag skrev ju klart utkastet till tredje boken och redaktörade Frida Boisens bok, samt har förberett en hel del till Crimetime-priset (5 priser) och flera av mina samtal på scen under Bokmässan. Men det kändes ändå som att jag var ledig en hel del. Nu börjar det verkligen dra igång igen, och det känns att det är höst!

Jag hann därför inte läsa lika mycket i augusti som jag hade tänkt. Men 5 böcker blev det:

  1. Pernilla Ericson; Spåren vi lämnar efter oss
    Jag har länge velat läsa Pernillas Erla-serie. Hon och jag jobbade på samma magasinsförlag och har stött på varandra i en massa olika sammanhang. Jag var nyfiken på hennes böcker. Det är jag glad att jag gjorde. För jag tyckte mycket om hennes första bok! En stark debut. Och jag läste raskt de andra två i serien. Påminner lite om Stieg Larssons Millenium-böcker, med en väldigt stark och feministisk hjältinna i polisen Liv. Många andra paralleller finns det också. Ett starkt samhällsengagemang, en grupp som hjälps åt att lösa brotten. En grupp som går utanför det klassiska polisarbetet. Älskar karaktärerna! Även om de är något av superhjältar allihopa. Ja, kan verkligen rekommendera alla tre böckerna.

  2. Pernilla Ericson; Jag ska hitta dig
    Fortsättningen på serien. Om jag ska gradera så tycker jag nog att denna var den svagaste. Första och sista berörde mer. Men även denna var bra.

  3. Pernilla Ericson; När du vänder dig om
    En ovanlig plot, premiss. Våldtäkter där våldtäktsmannen är känd, men ändå inte kan dömas. Har förstått att det bygger på ett verkligt fall. Intressant hur som helst. Och säger mycket om kvinnohatet som finns och frodas därute.

  4. Noah Hawley; Före fallet
    En väldigt annorlunda thriller, som var otroligt bra skriven. Konstnären Scott Burroughs får följa med ett privat flygplan från Marthas Vineyard till New York, men planet störtar i havet. Scott och en fyraårig pojke är de enda som överlever (så vitt man vet) och Scott simmar med pojken hela natten och lyckas ta sig i land och rädda hans liv. Därefter får man lära känna alla de elva personerna som befann sig på planet, deras liv och vad som hände precis innan och under flygresan. Det här är också en kritik mot media, en av männen på planet är en enormt rik mediamogul, så händelsen får mycket uppmärksamhet. Då Scott inte vill spela med i deras mediedramaturgi bli han snart misstänkt för att ha haft något med kraschen att göra. Det är oerhört skickligt gjort. Dock rätt många personer att hålla reda på, och spänningen avbryts varje gång en ny persons historia ska rullas upp. Men definitivt läsvärd. Författaren vann en Golden Globe för manuset till tv-serien Fargo, så berätta, det kan han verkligen.

  5. Ian Rankin; Hellre vara djävulen
    Jag har inte läst Ian Rankin tidigare, men har förstått att han är en mycket hyllad skotsk författare som blivit berömd för sin romanserie om kommissarie John Rebus. I denna bok är Rebus pensionerad, men kan inte släppa ett fall där en glamourös och mycket rik kvinna mördades på ett hotellrum för fyrtio år sedan. Det är vasst skrivet, om än rätt omständligt. Väldigt många personer, både skurkar och poliser, och i alla fall jag var tvungen att bläddra tillbaka en del ibland för att hänga med. Ändå, bra karaktärer och framför allt bra dialog.

Allt för vågorna

I förra veckan hade min syster Sofia Edgren release på sin bok. Det är verkligen jätteroligt att vi nu är två författare i familjen! Min syster är också journalist, precis som jag. Hon har framför allt jobbat på DN till och från de senaste tio åren, men också varit frilans – och rest mycket.

Boken hon kommit med nu heter Allt för vågorna och är en berättelse om Jens och Peter som startade Surfakademin. Deras resa tillsammans, både karriärmässigt men framför allt inåt. Det är också en bok som handlar om att våga gå sin egen väg, följa sin dröm, sin passion. Och det tilltalar ju mig förstås!

Är stolt över min lillasyster! Vi har flera gånger varit iväg på resor tillsammans där vi suttit och jobba med våra böcker. Jag vet ju vilket otroligt jobb det är att skriva en bok – så det är bara att säga grattis och bra jobbat!

Här är lite bilder från kvällen – så MYCKET folk var där (alla böcker sålde slut) och roliga människor!

 

 

 

Digital passion!

Under våren och en del in i sommaren också har jag ägnat en del av min tid åt en annan författares bok. Jag har nämligen varit redaktör för Frida Boisens nya bok Digital Passion!

Ett mycket roligt uppdrag om ett ämne som intresserar mig. Sociala medier och hur de påverkar vårt samhälle och våra liv. Även om det finns många baksidor av sociala medier så innebär det väldigt mycket gott också. En demokratisering av kommunikationen. Alla kan enkelt publicera sig i sociala medier, nå ut, bli läst, påverka, kommentera. En demokratirevolution! Digitaliseringen, robotiseringen och AI kommer att påverka oss otroligt mycket framöver, och gör det även i dag. Och använt på rätt sätt kommer det här förbättra våra liv.

Frida har skrivit en initierad och positiv bok som både handlar om sociala medier, hur vi kan använda det, men också på hur vi kan välja att förhålla oss till den här utvecklingen som är här för att stanna.

Det har varit väldigt roligt att jobba med den här boken. Den kommer ut i bokhandeln om några veckor. Stort grattis Frida! Och tack förläggare Carina Nunstedt och redaktionschef Johanna RydergrenHarper Collins förlag för förtroendet!

Här sitter jag, Frida och redaktionschef Johanna på Harper Collins förlag!

Läst juli!

Ligger lite efter här på bloggen! Ytterligare en läsmånad har ju passerat. En månad som jag brukar läsa mycket. Det blev inte fler än vanligt. Förmodligen för att jag har skrivit så mycket under dessa veckor. 9 böcker blev det i alla fall. Här är de böcker jag läste under julimånad!

  1. Margaret Atwood; Tjänarinnans berättelse
    Har ju slukat serien, båda säsongerna, och kände att jag var tvungen att läsa den också. Är glad att jag gjorde det. För boken var otroligt bra! Nästa ännu mer klaustrofobisk och berörande. Och samtidigt skrämmande. Hon skriver fantastiskt. Historien är mycket bra. Rekommenderar verkligen alla att läsa den.

  2. Don Winslow; Styrkan
    En oerhört skicklig författare, ett imponerande bygge. Don Winslow bygger upp en hel värld, befolkad av poliser och skurkar – och ofta är de både poliser och skurkar. Ett spännande drama som jag har förstått också ska bli film. Kommer nog bli en bra film. Betyget dras dock ner en hel del av kvinnoporträtten. Kvinnorna i den här historien är platta, stereotypa, och enbart bifigurer. Jag fattar att det här ska skildra en machovärld, och det är polisernas kvinnosyn vi får känna av. Men det är rätt tröttsamt att läsa. Även själva historien och boken var bra.

  3. Linn Marie Wågberg; Himlen måste sakna en ängel
    Mycket stark och berörande om när Linn Maries son föll i vattnet under en kanotfärd på ett konfirmationsläger uppe i Åre. Vattnet är iskallt, bara 4 grader, och det tar flera timmar innan han hittas. Mot alla odds överlever han, men vägen tillbaka blir svår. Ärligt och nära berättar Linn Marie om en mammas värsta mardröm.

  4. Marianne Cedervall; Som daggen stilla kysst
    Jag har läst flera av Mariannes böcker och de är perfekta att läsa under semestern. Trevligt skrivna, med huvudpersoner som man lätt tar till sig, Anki Karlsson och Tryggve Fridman. Det är lagom spännande, man lär sig en hel del (här mycket om gamla gotländska bröllopstraditioner). Mysdeckare när de är som bäst.

  5. Mats Ahlstedt; Ondskans ansikte
    Första boken jag läser av Mats Ahlstedt. Spännande, mycket mörk. Om Ida som ska besöka sin pappa, men hittar en död man i hans lägenhet. Idas dotter Fanny kidnappas. Och profileraren Ella Werner kopplas in, och en jakt som leder in i ett nazistiskt nätverk tar sin början. Det är spännande, dock ibland händer nästan lite väl mycket. Hälften hade räckt! Men ändå en bra bok som man gärna läser vidare i.

  6. Jorn Lier Horst; Bottenskrap
    Bra intrig. Fyra vänsterfötter spolas upp på stranden i Stavanger. Det blir en intressant utredning som går långt tillbaka i tiden. Jag har tidigare läst Horst William Wisting-deckare, och de är alltid väldigt gedigna. Det finns ett självförtroende i sättet han skriver. Han gör det grundligt och litar på sin historia, sina karaktärer och sina läsare. Bra.

  7. Linda-Marie Nilson; Så lärde jag mig älska min kropp
    Den här boken önskar jag att jag hade läst tidigare i mitt liv. Jag har, som säkert de flesta, fortfarande ett inte helt okej förhållningssätt till min kropp, men det har blivit bättre. Med åldern och med mitt stora intresse för träning så har det lättat enormt. Men när jag tänker på hur mycket tid jag har lagt ner på att hata, förakta, och skämmas för min, egentligen helt normala, kropp så är det nästan så att jag börjar gråta! Varför är vi så hårda mot oss själva? Jag tror särskilt kvinnor och unga tjejer. Tänk vad mycket tid och energi det tar? Jag försöker tänka att det viktigaste är att min kropp fungerar, att jag känner mig stark och frisk och orkar göra det jag vill göra, samt slipper ha ont. Och där är jag nu, även om jag trots det inte alltid är nöjd. Linda-Marie gör en jätteinsats i att förmedla detta budskap. Vi är alla människor, och vi duger som vi är! En mycket fin och berörande bok som jag hoppas når ut ordentligt. Jag ska samtala med Linda-Marie på Bokmässans scen, och jag ser verkligen fram emot det!

  8. Robert Laul; Alkisbarn
    Också en mycket viktig bok. Jag har och har haft alkoholism i min närhet, och det här är en fråga jag tänker mycket på. Jag har själv sett hur mycket den påverkar. Robert skriver en mycket ärlig och viktig bok om sin uppväxt i ett alkoholisthem och sin egen resa in i alkoholismen. Det är naket, sårbart och väldigt bra. Robert är till vardags sportjournalist, och även om jag inte alls är intresserad av fotboll så tilltalade de delarna i boken mig också. Jag hoppas att många läser denna bok. Det jag särskilt tar med mig är hans resonemang om stark och svag. Robert är svag, och det är starkt av honom att ha den självinsikten. Vi är många som är svaga, och det behöver inte vara något negativt.

  9. Arnaldur Indridason; Det tyska huset
    Jag har läst en bok tidigare av den isländska författaren Indridason. Och han är förstås en väldigt skicklig författare. Den här utspelar sig på 40-talet, och ger en intressant inblick i Islands roll under andra världskriget. En handelsresande hittas mördad i en lägenhet i Reykjavik, skjuten i huvudet med pistol som förmodas tillhöra en av alla de amerikanska soldater som finns i staden vid den här tiden. Det är stabilt och välskrivet. Kanske något långsamt. Men jag tycker ändå om Indridasons sätt att skriva. Och han skildrar sina karaktärer med värme. Inget är svart eller vitt, ont eller gott. Om jag får önska något så skulle jag vilja ha lite mer action, lite mer spänning. Och kanske något fler konflikter mellan karaktärerna just för att skapa lite mer nerv.

Skrivit klart!

Ja, mitt under semestern skrev jag klart mitt nya manus. På landet, mitt i den absolut värsta hettan. Min tredje bok börjar ta form. Känslan är fantastisk och jag tillät mig att glädjas och fira en stund. Jag skickade det snabbt till tre testläsare, däribland min förläggare. Innan jag hann ångra mig. För jag var ju förstås smärtsamt medveten om att det INTE är färdigt på något sätt. Men det är en färdig historia. Och en viktig milstolpe är nådd.

Ett första steg när man skriver en bok ÄR ju att faktiskt skriva den. Skriva klart hela historien. Och det har jag nu gjort. Nu börjar nästa fas. Jobba med texten, gå över den kritiskt, både texten och historien. Håller det? Är det spännande? Var finns svagheterna? Hur kan det bli bättre?

Men nu vilar jag från texten. Inväntar feedback (har faktiskt redan hunnit få från mina två testläsare som läst hela, och en första rapport från min förläggare, som hunnit läsa halva – positivt!). Om några veckor ska jag ta tag i den igen, vara helt skoningslös, stryka och slänga, och skriva om allt som inte håller.

Kunde inte låta bli att fundera på bok nummer 4, har redan börjat föra anteckningar. Längtar tills jag kan börja skriva på den!

Vad är en litterär agent?

Flera läsare av bloggen har bett mig skriva mer om hur det fungerar med agenter. För absolut bäst svar bestämde jag mig för att intervjua min egen agent, Lena Stjernström, vd på Grand Agency.

Här har ni 10 frågor och 10 svar om vad en litterär agent är!

1. Vad är en litterär agent?

”En litterär agent är en representant för författaren som säljer rättigheter, förhandlar och arbetar för författarens bästa på olika sätt. Uppdraget utvecklas olika för olika författare, så man kan säga att vi är som en manager för författaren.”

2. Kan du kort berätta om när och varför du startade Grand Agency?

”Jag kom från kommunikations- och pr-världen och hade en del kunder i förlagsbranschen. De uppdragen var väldigt roliga. Då, för tio år sedan, blev det också mer och mer tydligt att författare behöver synas i olika medier samband med sina boklanseringar. Mina erfarenheter inom pr passade väldigt bra och vi startade en agentur som var bra på både affärer och kommunikation.”

3. Varför ska en författare ha en agent? Vad rent konkret hjälper en agent till med?

”Man ska ha en agent för att själv kunna fokusera på författandet. Det är ju inte alls säkert att man är road eller bra på att göra affärer kring sitt författarskap bara för att man skriver bra böcker. Då är det bra att kroka arm med någon som är bra på det. Och som kan marknaden och ser till att man som författare får bra villkor när man säljer sina rättigheter. Konkret betyder det att vi hittar förlag (om författaren inte redan är knuten till ett förlag), vi förhandlar om villkor, vi stöttar i lanseringsarbetet och har kontakter med förlaget.  Rent ekonomiskt lovar vi att jobba för att varje författare ska ha marknadsmässiga villkor på den nivå man befinner sig.  I vissa fall läser vi manusen innan författaren skickar det till förlaget och kan komma med input och stöd i skrivprocessen. Vissa författare skriver i flera genrer och kanske ges ut på olika förlag, då är det bra att ha en agent som kan hålla i kontakterna. När det gäller innehållet i böckerna är det dock förstås en sak mellan författaren och förläggaren.”

4. Behöver man en agent både för utlandet och i Sverige? Varför då?

”Ja, man behöver en agent både för svenska och internationella marknaden. Det jag beskrev i förra frågan svarade väl på frågan om varför man behöver en agent i Sverige. När det gäller utlandet är det i princip omöjligt för en enskild författare att ha det kontaktnät och kunskap om den internationella marknaden som krävs för att sälja internationella rättigheter. Vi har de kontakterna och kan presentera varje bok för rätt förläggare runt om i världen.”

5. Vad är det för skillnad på att ha ett förlag och en agent? Varför ska man ha både och?

”Ett förlag ger ut böcker. En agent säljer rättigheter. Det är helt olika saker. En del stora förlag  har dock egna rättighetsavdelningar som säljer utlandsrättigheter. Jag tycker förstås att man ska ha en oberoende agentur som arbetar på uppdrag för författaren och inte på uppdrag av förlaget.”

6. Många säger att det är ännu svårare att få en agent jämfört med att få ett förlag. Stämmer det? Och i så fall varför?

”Det finns bara en handfull oberoende agenter i Sverige så ja, det är en ganska trång passage man ska igenom för att teckna kontrakt med en agentur. Men det är också svårt att bli antagen av ett förlag. Man måste ha skrivit en väldigt bra bok för att få plats på en utgivningslista.”

7. Vilken typ av författare tar ni er an? Vilken genre? Vad letar ni efter hos en författare? Några speciella krav?

”Vi jobbar jobbar ganska brett. Vi har många författare som skriver kommersiell litteratur, men vi älskar också litterära romaner, så vi har en del författare som skriver i den genren också. Vi har både författare som skriver för vuxna och för barn och ungdomar. Vi representerar några illustratörer och även ett par fackboksförfattare. För oss på Grand Agency är det tre saker som ska stämma när vi tar oss an en författare: Vi ska gilla det hen skriver, vi ska gilla författaren och vi ska tro att hens böcker går att sälja utomlands.”

8. Kan du ge några exempel på vad ni har gjort för era författare?

Många av våra författare är sålda till många länder utanför Sverige och utlandsförsäljning är såklart fantastiskt för författaren eftersom hen tjänar mer pengar på sitt författarskap utan att behöva skriva en ny bok. Engelsforstrilogin, Cilla och Rolf Börjlinds deckare, debutanten Elisabeth Norebäcks thriller är exempel på författare som är sålda till över 25 länder. Den danska författaren Anne Cathrine Bomann hade sålt 300 böcker i Danmark när hon kom till Grand Agency. Nu är hennes litterära debutroman såld för utgivning i 14  länder. Och Anna Janssons deckare har blivit tv-filmer för TV4. Det är några exempel.

9. Det känns som att agenter blir vanligare och vanligare i Sverige. I USA har ju, vad jag förstått, alla författare en agent. Att det är den vägen man går för att få ett kontrakt med ett förlag. Tror du att det kommer att bli så i Sverige också? Hur har agenter påverkat och påverkar bokvärlden, förlagen, utgivningen, tycker du? 

”Ja, det blir vanligare även om det inte är som i USA. De flesta svenska förläggarna ger också uttryck för att de tycker att det är bra att vi agenter läser manus och på sätt hjälper dem att sålla bland alla manus som kommer in. I slutänden är det såklart förlaget som bestämmer vilka böcker de ska ge ut, men de vet också att vi har bra känsla för vad som kan fungera.”

Innehållsmässigt, alltså vad böckerna som kommer ut handlar om eller hur de är skrivna, tror jag inte att det har förändrats på grund av agenterna. Men däremot har bokvärlden förändrats av agenterna i det att författarna får bättre betalt för sitt arbete. Vi kan marknaden, vet vad som är rimligt och kan ställa krav för författarna. När det till exempel kommer nya format eller när ett format plötsligt växer, som e-bok för tio år sedan och ljudboken nu, har vi en kunskap som en enskild författare har svårt att ha.

10. Är det något mer du vill tillägga? Som du tycker aspirerande författare bör känna till eller tänka på när det gäller agenter?

”Mitt bästa råd till författare är skriv, skriv, skriv. Och skicka in till både agenter och förlag. Får du nej så skriv mer och försök igen. förutom ett manus kvalitet är det många tillfälligheter som gör om man blir antagen hos en agentur eller av ett förlag. Och de tillfälligheterna ändras hela tiden, så ge inte upp.

Och om du vill veta mer om hur just vi på Grand Agency jobbar kan du titta in på vår webb

Tack Lena för utmärkta och uttömmande svar! Efter att ha läst dem är jag ännu gladare och stoltare över att ha just dig som min agent! 

Här är hela gänget på Grand Agency:

Positiva refuseringar

Den rubriken låter kanske som en motsägelse. Positiva refuseringar. Men jo, sådana finns också.

När man skickar in sitt manus till förlag kan man få 3 svar.

  1. En standardrefusering som artigt men bestämt säger tack, men nej tack.
  2. En positiv refusering, det kan vara ett kortare mer personligt svar, där förlaget ändå säger att de gillar ditt sätt att skriva och önskar dig lycka till, men det kan också vara ett mer utförligt svar med ett lektörsutlåtande.
  3. Ett ja, vi vill anta dig.

    Av dessa är nummer 1 absolut vanligast. Och det beror inte på att så många manus är dåliga. Enbart. (För jo, många manus är dåliga.) Men det beror framför allt på att möjligheten att anta och ge ut böcker är begränsad, även för ett förlag. Varje gång de tackar ja till ett manus, tackar de också ja till en författare, och ett författarskap. Även om det inte finns några löften om utgivning av fler böcker (om det inte är ett så kallat flerboksavtal). Ofta är en debutant en ren förlustaffär (kom ihåg att en debutant i snitt säljer cirka 800 ex av sin bok, vilket inte täcker omkostnaderna). Förlaget räknar med att det. Men hoppas att författarskapet ska löna sig på sikt. Det kostar nämligen, både i tid och pengar att ta sig an ett manus och en författare. Det är en stor investering och många personer kommer att jobba med manuset åt dig. Förläggaren, redaktören, säljarna, marknadsförarna, formgivaren, korrläsaren och så vidare. Och på detta tillkommer förstås tryckkostnad, marknadsföringskostnad, tid och energi att bearbeta både media och allmänhet, samt de kanske viktigaste: bokhandlarna – för att de ska köpa in boken.De flesta manus får därför standardsvaret, tack, men nej tack. Ett förlag som mitt (Norstedts) får ungefär 2000 manus om året. Av dessa blir ungefär 3-4 utgivna. Förlaget har ju förstås redan en massa redan utgivna författare som kommer med nya manus. Så av de inskickade 2000 manusen blir 3-4 ungefär förlagets debutanter. Vissa år fler, vissa år färre, ibland har förlagen inte en enda debutant.Men, det här inlägget ska framför allt handla om de som får svar nummer 2. En positiv refusering. De kan förstås se väldigt olika ut. Vissa får ett kortare svar, med några uppmuntrande ord, att förlaget gillar det de läst och gärna skulle vilja läsa om skribenten skriver mer. Medan andra får längre lektörssvar. Förlag jobbar ofta i manusgrupper, de brukar träffas en gång i veckan och gå igenom veckans skörd. De läser några sidor i varje manus, och lägger manusen i olika högar, från absolut nej till mycket intressanta. De som av flera anses vara väldigt intressanta kan sedan gå till en så kallad lektör. Det är antingen någon av de som jobbar på förlaget, eller en van och professionell läsare som anlitas av förlaget, som läser igenom hela och kommer med ett lektörsutlåtande. Det brukar vara ungefär 20 av de 2000 manus som kommer in som får ett längre lektörsutlåtande. Det kostar ju förstås att låta någon läsa igenom hela manuset och ge en ordentligt utlåtande. Så det är bara de som verkligen är intressanta som får det.

    När jag skickade in mitt manus första gången (2012) så fick jag några standardrefuseringar (bland annat från Norstedts), men jag fick även några mer utförliga lektörsutlåtanden, eller positiva refuseringar, från flera förlag. Det var ambitiösa genomgångar av mitt manus, där lektören lyfte fram styrkor och svagheter med mitt manus. Hen (man får sällan veta vem som har läst) gav i vissa fall förslag på förbättringar och ändringar i manuset. Och även om de i dagsläget tackade nej, så var de alla väldigt uppmuntrande. Kort sagt var budskapet att det här var ett manus de ändå trodde på. Det var inte riktigt färdigt, och höll inte hela vägen, men det fanns mycket bra att jobba på. Alla skrev att de gärna läste en uppdaterad version av manuset.

    Jag fick ja från ett förlag också, men eftersom så många stora förlag (bland annat Bonniers) hade gett mig så fina positiva refuseringar bestämde jag mig för att ge det en chans och jobba om det.

    Det var inte så att jag slaviskt följde vad de skrev, för det hade varit omöjligt. Lektörsutlåtandena var ju skrivna av olika personer, och alla tyckte inte samma sak. Men, deras kunniga synpunkter gjorde att jag såg på manuset utifrån. Såg dess svagheter och styrkor, och med hjälp av det så jobbade jag om manuset. Framför allt var det andra halvan som behövdes förbättras och ändras. Så det gjorde jag. Jag jobbade om mitt manus under nästan ett år (men förstås, jag jobbade ju heltid med annat, så det var ju bara på semestrarna som jag skrev) och skickade in det igen hösten 2013.

    När jag fick lektörsutlåtanden från förlagen så såg jag dem inte som kritik. Tvärtom var jag oerhört stolt och tacksam. Det var ju proffshjälp från dem som vet absolut bäst om hur manus som funkar ska se ut! Och jag tog emot det på det sättet. Jag var tacksam över att de lagt ner så mycket tid på att ge mig feedback. Att de läst med sån noggrannhet och intresse, trots att det kanske inte skulle bli någon bok, varken på deras förlag eller något annat. För krasst, den tiden hade de kunnat lägga på sina egna författare, på böcker de vet ska bli utgivna. Och det är så jag tycker att man ska se på det. Som välkommen hjälp! Det visar också på vilken passion de har för litteratur. Något som också visar det är att flera av förläggarna på de andra förlagen hörde av sig till mig sen för att fråga hur det hade gått med mitt manus. Och när de fick höra att jag fått ett förlag blev de glada, för min och bokens skull. En förläggare skrev att han var så glad att ett annat förlag tagit sig an det, för han ville verkligen att den skulle bli bok.

    Jag såg dem också lite som ett test. Det ville se om jag kunde ta till mig kritik. Om jag var beredd att lägga ner den tid och kraft som krävs för att skriva ett utgivningsklart manus. Att jobba med författare som tycker att deras manus är helt perfekta som de är kanske inte är så lockande. För alla manus behöver fler ögon, behöver bearbetas. Allt kan slipas och förbättras. Och om det ska bli bra så behöver man göra det många gånger. Vilket behövs i den hårda konkurrens som finns i dag (med nästan 20 000 utgivna böcker om året i Sverige)!

    När jag skickade in det omarbetade manuset ett år senare (hösten 2013) så tror jag att förlagen inte bara såg och läste ett bättre manus, utan också såg en ambitiös person som verkligen ville bli författare. Julen 2013 blev jag antagen av Norstedts. Och då började nästa bearbetning, som tog ett drygt år till. Men det är en annan historia (eller bloggpost) 😉

20 riktigt bra relationsthrillers

Jag skriver ju i en genre som man skulle kunna kalla psykologisk thriller eller spänning. Det är inte rena deckare, där ett mord (eller brott) begås och så ska någon lösa det. En undergenre till psykologisk thriller är domestic noir, eller relationsthriller som min förläggare, Erika Degard, kallar det. Det tycker jag är ett superbra begrepp som säger rätt mycket om vad det handlar om. Det är spännande, det är brott, det är thriller, men det utspelar sig framför allt mellan människor. Och det är inte så många poliser, om de finns med så håller de sig i utkanten av berättelsen.

Vad tycker ni? Är relationsthriller en bra genrebenämning?

För att ytterligare ringa in genren så tänkte jag ge några bra exempel på just relationsthrillers. Här är några av mina favoriter (utan inbördes ordning)!

  1. A J Finn: Kvinnan i fönstret
    En riktigt bra psykologisk thriller, där vi har en så kallad opålitlig berättare. Den traumatiserade barnpsykologen Anna Fox, som inte kan lämna sitt hem, som dricker alldeles för mycket och förtränger och förvrider verkligheten. Älskar denna bok! Otroligt rappt och skarpt skriven, med en massa Hitchcock-referenser. Väldigt spännande och läskig.

  2. Gillian Flynn: Gone girl
    En modern klassiker, och faktiskt en riktigt bra relationsthriller. Här har vi allt: Två opålitliga berättare, vems version stämmer egentligen? Skrämmande och mörka brott och händelser som rör sig inom den allra närmsta kretsen: familjen. Oväntade twister som förvillar läsaren. Nick och Amy är paret som har allt, innan Amy en dag försvinner och Nick blir misstänkt för att ha mördat henne. En oerhört bra relationsthriller. Gillian Flynn är en mästare. Och hennes böcker Mörka platser och Vassa föremål är nästan ännu bättre, men Gone girl är liksom definitionen av en relationsthriller, eller en domestic noir!
  3. Mattias Edvardsson: En helt vanlig familj
    Suggestiv och mycket välskriven relationsthriller om en tonårsflicka som står åtalad för mord på en man. Berättad ur tre perspektiv, pappan, dottern och mamman. Det visar sig att den vanliga familjen döljer en hel del hemligheter och de känner inte varandra så bra som de tror att de gör. Dessutom behandlar den frågan: Hur långt är du beredd att gå för någon du älskar?
  4. Paula Hawkins: Kvinnan på tåget
    Blev en enorm succé, och är förstås filmatiserad. Rachel fortsätter att pendla, trots att hon är alkoholiserad och inte längre har ett jobb att gå till. Från tågfönstret ser hon varje dag ett ungt par som hon fantiserar kring. En dag inser hon att allt inte är som det ska. Väldigt driven historia, berättad ur tre perspektiv.
  5. Elisabeth Norebäck: Säg att du är min
    Denna historia är också berättad ur tre perspektiv. Huvudpersonen är framför allt en psykolog som en dag inser att hennes nya patient måste vara hennes dotter, som förmodades drunkna 20 år tidigare. Vackert språk, suggestivt och starkt berättat. Bra karaktärer.
  6. B A Paris: Bakom stängda dörrar
    Det här var en överraskande bra bok. I början tyckte jag den var torrt och konservativt skriven. Men efter ett tag förstår man varför. Jack och Grace är till synes det perfekta paret. Men något döljer sig där under ytan. En fruktansvärd hemlighet. Det blir riktigt spännande mot slutet.
  7. Karin Slaughter: De vackraste
    Jag gillar Karin Slaughter som författare. Hon skriver smart och drivet och hennes karaktärer är lite så där skitiga och jobbiga som man vill att de ska vara. Alla hennes böcker skulle jag inte sortera in under relationsthriller. Men den här är en riktigt bra sådan. Claires man blir brutalt mördad framför hennes ögon. Hennes syster är försvunnen sedan tidigare. Men saker och ting är inte som de först tycktes. En riktigt otäck historia.
  8. Caroline Eriksson: De försvunna
    Caroline är en av våra absolut bästa svenska författare inom den här genren. Och det här är hennes absolut bästa. Det är vackert, nästan magiskt, samtidigt otäckt. Greta ror över sjön med sin man och sin dotter till en ö. Men där försvinner mannen och dottern. Det är febrigt, suggestivt och fruktansvärt spännande.
  9. Karin Alvtegen: Svek
    En svensk klassiker. Otroligt bra psykologiskt drama som är så krypande läskig. Den här och Karin Alvtegens andra psykologiska thrillers (den så kallade S-serien, Skuld, Skam, Skugga osv) var anledningen till varför jag började skriva i den här genren. Ett par skiljer sig, och han skaffar en ny. Hon känner sig sviken och bestämmer sig för att hämnas. I en parallell historia vakar en man över sin flickvän som legat i koma i två år. Han känner sig också sviken. De två historierna går ihop och det blir andlöst spännande.
  10. Marie Hermansson: Musselstranden
    Marie Hermansson är också en mästare på relationer och thrillers. Fantastiska och läskigt krypande historier och bra karaktärer. Det här är hennes genombrott. Adopterade Maja försvinner en dag från sin adoptivfamilj. Hon är borta i sex veckor innan hon hittas på ett helt annat ställe än där hon försvann, på musselstranden. Flera år senare grubblar en vän till familjen över vad som egentligen och beger sig till stranden, där hon gör märkliga fynd. En oväntad historia, som är både berörande och otäck.
  11. Louise Doughty: Kvinna inför rätta
    Yvonne är en 52-årig forskare med ett stabilt äktenskap och två vuxna barn. Hon faller handlöst för en främmande man. Deras passion leder dem in i en massa händelser som slutar i en mordrättegång. Bit för bit, från förhörsbåset, avslöjas vad som egentligen har hänt. En välskriven och spännande historia. Jag gillar att huvudpersonen är 50-plus, och hur den växlar mellan hur man ibland är stark och ibland svag. Vem är ett offer?
  12. Dennis Lehane: En äkta man
    En ovanlig thriller. Eller, nästan svårt att genrebestämma den här boken. Det känns som att författaren har skrivit den på ren lust och berättarglädje. Det är en vindlande historia som är oförutsägbar, otäck och samtidigt väldigt härlig. Rachel dras med en rad psykologiska problem, men lever upp när hon möter Brian. Han är dock inte riktigt den han utger sig för att vara.
  13. Harlan Coben: Sanningen
    Mayas man har blivit brutalt mördad för några veckor sedan. Ändå ser hon honom leka med deras dotter på baby monitorn. Saker är inte som det verkar och Maya måste ta reda på hur det ligger till. Harlan Coben skriver alltid spännande. En del action också, men här finns ingredienserna till en riktigt bra psykologisk thriller/relationsthriller.
  14. Karen Dionne: Träskkungens dotter
    Helena växer upp långt ifrån civilisationen ute i träsket med sin pappa och sin mamma. Vad hon inte vet är att hennes pappa kidnappade mamman när hon bara var 14 år. I dag är mamman död och Helena gift och har två barn. Hennes pappa sitter i fängelse sedan 15 år tillbaka. Men så hör hon på radion hur han har rymt. Och hon inser att hon är den enda som kan stoppa honom. Det här skulle kunna vara värsta action-boken, men det är verkligen en relationsthriller. Den hoppar mellan att beskriva Helenas uppväxt och jakten i nutid. Kan man älska en far som gjort något så hemskt? Och vem är man om man är dotter till ett monster?
  15. Rachel Abbott: Främlingsbarn
    Emmas make har en sorglig historia med sig in i deras äktenskap. Hans förra fru dog i en bilolycka och deras 6-åriga dotter försvann mystiskt från brottsplatsen. Sex år senare står det en ung flicka i dörren och påstår att hon är Davids dotter. En rad mörka hemligheter kommer till ytan. Och frågan är vem man kan lita på. En riktig relationsthriller!
  16. Anders de la Motte: Slutet på sommaren
    Den här påminner om den förra, Främlingsbarn. Även här dyker ett försvunnet barn upp många år senare. Veronicas lillebror försvann för tjugo år sedan när han var fem år. Nu dyker en man upp i terapigruppen Veronica leder med minnen från ett bortförande som liten, och Veronica börjar misstänka att mannen är hennes lillebror. Ander skriver väldigt fint, lågmält och krypande. Det är en vacker miljö och en otäck saga. Mycket bra.
  17. Torkil Damhaug: Se mig, Medusa
    Axel är en framgångsrik norsk läkare. En dag hittas en kvinna mördad och på hennes kropp syns tydliga spår av björn. Några dagar senare hittas ytterligare en kvinna död, med samma skador. De tycks inte ha något gemensamt, förutom Axel. Det här är ett psykologiskt drama där man inte vet vad som händer på riktigt eller sker i huvudpersonens inre. Torkil är själv specialistläkare inom psykiatri och kanske är det därför det känns så trovärdigt.
  18. Maria Nygren: Feberfågel
    Linn ger sig ut till en ö i skärgården för att utreda varför så många olyckor drabbat öborna. Det är en suggestiv historia där man inte vet om det som händer har övernaturliga förklaringar.
  19. Malin Persson Giolito: Störst av allt
    Unisont hyllad av både läsare och kritiker. Skulle också kunna definieras som en rättegångsthriller. Men passar definitivt in i denna genre. Vi får följa tonåriga Maja som sitter inlåst misstänkt för en fruktansvärd skolskjutning i ett klassrum med flera döda. Det som utifrån ser så självklart ut är det inte. Långsamt rullas ett psykologisk drama upp. Oerhört tät och välskriven.
  20. Bettina Bieberstein Lee: Korpsystrar
    Om systrarna Nora och Linn som skiljs åt som barn och som träffats igen först som vuxna när deras mamma dör. Om skuld och skam och händelser i barndomen som griper in i det som händer nu.