Årets mest underskattade

”Årets underskattade: Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén är en riktigt bra bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.”

Tänk att man kan bli så glad för några ord. Linda Odén, vars blogg Enligt O jag länge har följt, bloggar också på Kulturkollo. Och det var där hon sammanfattade 2015. Och det var där min bok Den åttonde dödssynden fick vara med på ett hörn. Som årets mest underskattade.

Jag hoppas att fler upptäcker min bok när den kommer ut som pocket nu i maj! Snart, snart ska jag visa pocketomslaget. Inte samma som det inbundna (som jag älskade), men superfint!

Den åttonde dödssynden på danska

danskt

Så här ser min bok ut på danska! Tycker att mitt danska förlag Modtryk har gjort ett fantastiskt fint omslag! Eller vad säger ni?

24 juni kommer den ut i Danmark. Please – tipsa alla era danska vänner 😉

Kom och lyssna på mig!

debutantkväll

Den 10 februari är jag inbjuden till Skrivarakademins Debutantkväll. Då ska jag och två andra debutanter, Mikaela Bley och Johan Björkstedt, som också gått kurser på Skrivarakademin, berätta om vårt skrivande och vår väg till utgivning. Det ska bli superkul att vara med! Jag har Skrivarakademin att tacka för mycket. Även om jag nog hade skrivit klart en bok ändå, så fick jag väldigt mycket hjälp av kurserna jag gått.

Det vore roligt om ni ville komma förbi och lyssna! Det är helt gratis, och de bjuder på lite tilltugg och säljer vin till självkostnadspris. Jag kommer att ta med mig ett gäng böcker som jag säljer billigare och förstås gärna signerar!

Hoppas vi ses!

Long time no see!

take the jump

Ja, jag förstår om ni undrar vart jag tog vägen. Jag tog helt enkelt en paus! Min tanke är att jag ska komma igen med besked efter 1 februari för då kommer jag nämligen att skriva på heltid (eller i alla fall nästan heltid)! Jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb i fem hela månader, för att skriva koncentrerat på uppföljaren till Den åttonde dödssynden.

Det blir en rejäl omställning för mig. I fem år har jag ju enbart skrivit under semestrar och långhelger. Nu blir skrivandet, under en begränsad period, ett dagligt jobb.

Jag erkänner – jag är rätt nervös. Hur ska det gå? Kommer jag att klara det? Hittills har ju skrivandet varit med av en hobby, som faktiskt gått riktigt bra! Men jag har hela tiden haft mitt heltidsjobb att falla tillbaka på. Hade det inte fungerat, hade jag kunnat skylla på att det ju faktiskt bara var en hobby vid sidan av…

Bland det viktigaste man kan göra, tror jag, är att ta sig själv på allvar. Våga satsa på sig själv och sin dröm. Samtidigt är det något av det läskigaste man kan göra. I alla fall är det så för mig. Genom att våga satsa på det här, så säger jag ju indirekt att jag tror på mig själv som författare. Och det är en skrämmande tanke. Jag tror att många stoppar sig själv, för att de inte vågar. Jag vet att jag har gjort det i många, många år.

Men, det är dags för mig nu, att ta mig själv och min dröm och min ambition på allvar. Det är värre att inte försöka. Än att försöka och misslyckas. Det är fegare att aldrig försöka. När jag blir gammal vill jag inte se tillbaka på mitt liv och fundera på om det kanske hade gått. Om jag hade vågat. Jag vill kunna se tillbaka och tänka att jag i alla fall försökte. Och vem vet – det kanske fungerar?

Q & A med mig på engelska

Min agentur gör sitt bästa för att sprida min bok ut i världen. Tycker att de hittills har gjort ett strålande jobb! I Oktober lyckades de ju sälja The Eighth deadly sin till fem länder (Danmark, Tyskland, Holland, Frankrike och Ungern).

Norstedts agency gjorde i förra veckan en liten intervju med mig på engelska. Här kan du läsa den!

I fredags hörde mitt holländska förlag av sig, tydligen är mitt dubbelefternamn svårt… kunde jag skaffa ett artistnamn? Eller bara ta bort ett av efternamnen? Hm, ja, jag får fundera på det.

Skrivarakademin intervjuar mig

Som jag har berättat tidigare har jag gått flera kurser på Skrivarakademin. De har varit otroligt värdefulla! Framför allt fick de mig att komma vidare i mitt skrivande så att jag kunde slutföra min bok. För det är, tro det eller ej, det absolut svåraste – att faktiskt skriva klart ett manus.

Idén är den lättaste biten – jag tror att de flesta människor har en historia inom sig. Men att berätta den, genom gestaltning och dramaturgi, i en hel bok – det är en riktig utmaning, kan jag lova.

För ett tag sedan blev jag intervjuad av Skrivarakademin. Nu har de lagt upp intervjun på sin hemsida. Jättekul! Läs gärna här!

Det finns de som är kritiska till skrivarkurser. Som tror att det innebär likriktning av berättande, att det är fusk, att det inte går att lära sig att skriva. Jag tror att de alla har fel. Jag tror definitivt att man kan lära sig att skriva, men därifrån till att skriva en bok, det klarar inte alla. Men ja, man blir bättre på att skriva av skrivarkurser (om man är mottaglig för kritik och är beredd att ta in det lärarna och det de andra på kursen säger – det är ju inte alla). Nej, det är inte fusk. Skrivandet är ett hantverk, som all konstnärlig verksamhet. Att en konstnär har gått en konstskola och lärt sig grunderna, eller att en musiker gått musikhögskolan eller bara musikskola är ju inget konstigt. Hantverket att skriva går att lära sig, men det innebär inte att man blir en författare, på samma sätt som att konstskolan eller målarkursen inte gör dig till konstnär. Men visst blir du bättre på att måla! Och så det där med likriktning – nej, efter att ha gått fyra terminer med olika kursare på Skrivarakademin så kan jag försäkra att det inte finns någon likriktning. Varje person jobbar med sin skrivprocess och blir bättre på sitt sätt att skriva.

Jag har tidigare bloggat om skrivarkurser här!

Författarfrukost med Caroline Kepnes

Caroline kepnes

I morse var jag och lyssnade på den amerikanska författaren Caroline Kepnes (till höger på bilden). Hon blev intervjuad på sitt förlag Forum.

9789137143385

Hennes debutroman Du har kommit på pocket på svenska. Oftast har jag inte tid att gå på sånt här, även om jag ofta är inbjuden som journalist. Men när jag läste på om Caroline så blev jag nyfiken och bestämde mig för att gå dit. Det var väldigt intressant, för hennes tankar liknade mina mycket. Hon verkar skriva i ungefär samma genre – psykologisk thriller. Temat var just fasad, självbild och hur man presenterar sig själv inför andra. Särskilt i sociala medier och skevheten som uppstår när verkligheten krockar med den polerade ytan. Och det är ju exakt sådant jag är intresserad av och har skrivit om i Den åttonde dödssynden. Hon berättade också att hon älskade att vara i sina huvudpersoners huvuden. Och att hon gillade twisten att ha en väldigt obehaglig huvudperson som man å ena sidan förstår och till och med tycker om, men som på nästa sida kan göra något fruktansvärt och försätter läsaren i en dubbel känsla – hur kunde jag sympatisera med den här personen? Jag är ju också väldigt förtjust i att ha en dubbel huvudperson, någon man tycker synd om och lever sig in i – men som egentligen är väldigt obehaglig och opålitlig. Läsaren ska aldrig veta exakt var hen har henne (Nora, i mitt fall). Kan man lita på henne? Är det hennes version, som vi får se, höra och uppleva, som är den rätta? Det ska bli väldigt spännande att läsa Carolines bok – jag fick ett signerat ex med mig. Får återkomma med en recension.

Bokslukare

Tidigare har jag ju berättat hur viktigt jag tycker att det är att läsa för barn och att uppmuntra dem att läsa själva. Det har inte alltid varit lätt – mina barn är minst lika fast i Minecraft, youtube-klipp på mobilen och Simpson på tv som de flesta andra barn. Men de läser i alla fall alla tre.

vagen MV5BMTAwNzk4NTU3NDReQTJeQWpwZ15BbWU3MDg3OTEyODI@._V1_SY317_CR0,0,214,317_AL_

Min son, som snart fyller 14, läste till exempel Vägen (the Road) tidigare i år och blev väldigt berörd (jag älskade också den boken). Filmatiseringen av Vägen, som också är helt fantastisk, såg vi hela familjen i går. Det är alltid en upplevelse att se en filmatisering av en bok som jag och någon eller några av barnen har läst!

gasten stenanglar

Min yngsta, 8-åringen, slukar Pax-böckerna och Kristina Ohlssons spökböcker (nu senaste läste hon Stenänglar).

hungerspelen---trilogin divergent

Och så min mellersta, 12 år, som älskar Hunger games och Divergent-böckerna (och den kärleken delar hon med sin mamma).

12224467_1047631361956518_1349789774_n trolldomsakademien---isskeppet

Den sistnämnda är jag för tillfället otroligt stolt över. För några veckor sedan fick hon möjlighet att vara med och spela in ett avsnitt av podden Bokslukarsällskapet! En jättebra podd för barn om böcker. Hon och ett annat barn fick läsa en bok, Isskeppet, som de sedan diskuterade och levde sig in i under inspelning. Resultatet blev klart för några dagar sedan. Ni som har barn – lyssna! Alla avsnitt är bra! Min dotter Ellinor är med i avsnitt nummer 14, så det är förstås extra bra 😉

10 bra böcker att läsa för barn

IMG_7008

I min gamla blogg finns ett inlägg som hittar nya läsare hela tiden. Jag gissar att det beror på att de sökt på bra barnböcker. Jag älskar barn- och ungdomslitteratur! Så mycket att jag till och med har en examen i det (jag har en fil kand i just barn- och ungdomslitteratur). Och jag är passionerat övertygad om att det är superviktigt att läsa för barn och att få dem att läsa själva. Mycket! Eftersom inlägget var så populärt så delar jag det även här, något redigerat:

Det finns massor av studier som visar hur bra det är att läsa för barn. Tydligen är det lika nyttigt att läsa högt för barn, som om de läste själva. Jag tror att det är superviktigt att läsa för barn – och förstås att få barn att läsa själva. Att kunna läsa och ta till sig text och förstå det man läser är ju grunden till allt lärande! Det spelar ingen roll vad du sedan ska lära dig. Du har nytta av dina läskunskaper hur som helst.

Förutom att jag verkligen brinner för att få mina barn att läsa, så älskar jag barn- och ungdomslitteratur. Visst, ibland är jag för trött själv, men ofta tycker jag bara att det är otroligt kul att läsa för barnen. Jag har läst mycket, inte varje kväll, men mycket för mina barn. I dag är de snart 14, 12 och 8. Den senaste tiden har alla börjat läsa själva, men på somrarna läser jag gärna för de allihopa.

Här är 10 av mina favoritböcker att läsa högt för barn (utan inbördes ordning)!

snoret-fageln-och-jag

1. Snöret, fågeln och jag av Ellen Carlsson

Otroligt fin liten historia om ett barn med starka inre känslor och tankar. Blev väldigt tagen av den här boken. Och så vann den Augustpriset också, mycket välförtjänt. Passar 6–9-åringar.

godnatt-mister-tom

2. Godnatt mister Tom av Michelle Magorian

Älskar den här boken! Läste den många gånger som barn, och har läst den flera gånger för mina barn. Fantastiskt gripande och fin. Även om den också är mörk och hemsk, så gråter man nästan mest för all godhet som finns i boken. Passar 7–12-åringar (7-åringarna är i minsta laget, det är en hel del svåra ord, men min då 7-åring älskade den! Se bild ovan från när vi läste den!).

momo-eller-kampen-om-tiden-en-sagoroman

3. Momo eller kampen om tiden av Michael Ende

En av mina favoritböcker som barn. Läste den för 7-åringen. Inte helt lätt, men otroligt bra! Den ger så många tankar och väcker så många funderingar. Ger garanterat något att prata om! Passar 8–12-åringar.

legenden-om-sally-jones

4. Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius

Den här boken är så vacker! Teckningarna är fantastiska. Sagan är mörk och hemsk, men samtidigt spännande. Mycket bra bok! Passar 7–12-åringar.

kalle-och-chokladfabriken

5. Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl

Behöver nog ingen närmare presentation. Vi har läst den flera gånger. Underhållande, dråplig, finurlig, rolig, hemsk… en läsupplevelse! (Som barn slukade jag alla Dahls böcker, älskade till exempel SVJ, Matilda och Häxorna.)

broderna-lejonhjarta

6. Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren

Fantastisk bok. Fantastisk historia. Vi har läst den flera gånger. Alltid lika bra. Behöver nog inte säga mer. Astrid är ju världsbäst! Passar 7–12-åringar.

det-blaser-pa-manen

7. Det blåser på månen av Eric Linklater

En riktig klassiker som håller än! Rätt galen historia, jag älskar de två busiga tjejerna, Dina och Dorinda, som inte kan låta bli att hitta på dumheter. Också väldigt fin och sorglig på slutet. En stark läsupplevelse! Passar 8–12-åringar.

9Pf0MYZE2dgfTQzO7KhlNw

8. Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

Den här läste jag för alla tre förra sommaren, och alla tre tyckte att den var väldigt spännande! Passar 7–12-åringar.

nidstangen

9. Pax-böckerna av Åsa Larsson och Ingela Korsell

Det har kommit fem böcker i serien, som ska bli totalt nio. Vi slukade de första tillsammans. De senaste tre har 8-åringen läst själv. Jättebra och spännande! Passar 7–12-åringar.

stora-boken-om-sandvargen

10. Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind

Vacker bok, vackert språk, vackra tankar. Mycket filosofisk. Tycker mycket om den här boken, och det gör min yngsta också. Passar 6–9-åringar

Hissversionen

hiss

Som redaktör (för magasin) vet jag hur otroligt viktigt det är att snabbt kunna sälja in sin historia. På magasin får vi flera artikelförslag varje dag, och vi köper kanske in max en i månaden. De allra, allra flesta får alltså nej direkt. De som får ja är de som kan förklara sin idé på några få meningar. Kan man pitcha sin idé så snabbt visar det att man har en tydlig vinkel, vilket är nödvändigt när man skriver journalistiska artiklar, både i nyhetstidningar och i magasin. Men det här gäller även böcker och filmer. Tänk att du ska gå på bio – inte vill du se en film som någon måste förklara vad den handlar om på flera A4:a-sidor? Nej, några meningar ska räcka för att du ska bli intresserad.

I skrivarkretsar använder man begreppet hissversionen. Det här gäller egentligen alla idéer. Böcker, filmer, nya affärsidéer, uppfinningar… ja, allt. Tänk dig att du råkar möta en riktig höjdare i en hiss, någon som har makten och möjlighet att låta dig förverkliga din högsta dröm. Du har nu chansen att byta några ord med den här personen. Du kanske har skrivit ett bokmanus som du vill få utgiven och du tar mod till dig och presenterar dig. Höjdaren frågar förstås: ”Vad handlar din bok om då?”

Då gäller det att du har din hissversion klar! Hissen rör sig snabbt, kanske hinner du bara säga tre fyra meningar. De ska måla upp handlingen och skapa så mycket intresse att höjdaren fattar intresse för dig och din bok.

Det här skulle kunna vara hissversionen av min bok, Den åttonde dödssynden:

För 10 år sedan överlevde Nora ett fall från 7 våningar. I dag är hon en framgångsrik självhjälpscoach och författare som bor i det största huset i området med sin man och sina två barn. Men när en ny granne flyttar in på gatan börjar det gå dåligt för Nora och det förflutna hinner i kapp – Var fallet för 10 år sedan verkligen en olycka?

En hissversion ska vara så konkret som möjligt. Blanda inte in en massa tyckande och analyserande. Jag har hört författare beskriva sina verk ungefär så här: Jag har skrivit en mysig feelgoodroman som får läsaren att må bra och skratta samtidigt som det finns en djupare mening i boken som speglar utvecklingen av ökade klyftor i samhället …

För det första tycker inte jag att det är författarens sak att säga om boken är charmig, rolig, spännande eller vad det nu är. Det är ju läsaren som ska avgöra det. För det andra ska inte författaren berätta om det finns en djupare mening  i boken och vad det är i så fall. Det är ju också upp till läsaren att avgöra om en sådan djupare mening når fram. Författaren kan ha en massa intentioner, men det är ju läsarens förståelse och tolkning av boken som sedan gäller. Tycker jag!