Första redigeringen är klar

Det är helt otroligt! Jag skrev ju klart första utkastet av min andra bok i mars. Sedan dess har jag gått igenom, redigerat, skrivit om, bearbetat, strukit, lagt till, flyttat. I går eftermiddag blev jag klar med det jag kallar första redigeringen. Det är långt kvar. En bok kräver flera genomarbetningar. Men ändå!

Nu ska jag skicka boken till fyra personer som ska få agera testläsare. Det är alltid superläskigt. Jag vet ju att boken kommer att bli bättre, kommer att förändras. Men för att nå dit måste någon utomstående läsa. I dag skickar jag. De har lovat att läsa under Kristi Himmelsfärdshelgen. Och sedan, när jag har fått deras kommentarer och bearbetat lite till så är det dags att skicka till förlaget.

Och när förlaget har läst räknar jag med ytterligare några bearbetningar. En bok kan i princip redigeras hur många gånger som helst. Det måste man räkna med som författare.

Håll nu tummarna för att mina testläsare gillar det de läser i helgen!

Författarkollegor

Att vara författare är ett ensamt jobb. Tänk er själva. Det är många, långa timmar ensam framför datorn. Historien utspelar sig i ditt eget huvud, och du ska på egen hand försöka få ner den. Och som jag tidigare har poängterat – det är det som är det svåra! Att få ner den där historien. Berätta den så att du gör den rättvisa.

Det du sedan suttit med i timmar, dagar, veckor, månader, ja, år, ska sedan bedömas av andra. Av förlaget, av förläggaren, av redaktören, av kritiker, av bokbloggare, och viktigast av allt – av läsare. Det är ett ganska ensamt och utsatt jobb.

Katarina WKatarina W2

Just därför är det så otroligt viktigt med författarvänner. Jag har ett gäng och jag är så otroligt tacksam över dem. I morse träffade jag min vän Katarina Wennstam. Vi bor nära varandra i Nacka och ibland tar vi en morgonpromenad för att sedan dricka kaffe hos varandra. Jag blir alltid så peppad  när jag har träffat henne. Hon är en otroligt skicklig författare, och en klok person. Långt innan jag lärde känna henne beundrade jag henne för hennes böcker. Bilderna är från vår härliga morgon tillsammans, med min hund Charlie.

Sofie S

Det finns andra författarvänner som också betyder enormt mycket, jag tänker inte räkna upp de alla, men vill nämna Sofie Sarenbrant. Hon och jag har hjälpt och stöttat varandra ända sedan första början. Det har varit så kul att följa hennes fantastiska författarresa! (På bilden är vi på Fred Forsells releasefest för hans otroligt roliga krönikesamling Efter tio år på kvinnotidning vet man … tillsammans med författaren Anna Laestadius Larsson)

Sedan har jag ett gäng författarkompisar som jag äter middag med regelbundet. Vi är 8 stycken och kallar oss för Författarna kring runda bordet (vid sitter alltid vid samma runda bord på en restaurang i Gamla stan). På bilden ser ni oss: jag, Camilla Davidsson, Eva Swedenmark, Anna Lönnqvist, Kristin Emilsson, Eva Rydinger Janson, Annika Estassy Lovén och Frida Andersson Johansson.

13125024_10153654196519716_6062879495028082063_n

Sedan stöter man ju på en hel del andra författare på olika releaser och Bokmässan och förlagsfester. Många är väldigt trevliga. Klart att det finns en viss konkurrens ibland. Det märker man. Men sedan finns det vissa som bara är helt fantastiska och så otroligt generösa. Anna Jansson är en sådan. Hon är ju otroligt skicklig och framgångsrik, och har gett ut så många böcker. Ändå är hon ödmjuk, snäll, trevlig, stöttande. Är det någon författare jag skulle vilja uppfattas som så är det hon. Här nedan är en bild på mig och Anna Jansson, när jag lärde känna henne på Bokmässan. Jag kan inte tänka mig någon jag hellre står i montern med än hon!

Anna J

Jag tror att det är superviktigt att ha några nära författarvänner. Det är en hård bransch och få utanför förstår den. Då är det otroligt skönt att få prata av sig med någon som vet vad man pratar om.

Pocketparty

pocketparty

I kväll är det PocketpartySturecompaniet i Stockholm. Jag vet inte exakt vad det innebär, för jag har aldrig varit med. Men jag ska i alla fall vara med på scen och spana lite på pocketböcker tillsammans med några andra författare. Inte vilka författare som helst, utan riktigt stora namn som Viveca Sten, Helena von Zweigbergk, Denise Rudberg, Jan Guillou, Mats Strandberg, Augustin Erba, Joakim Zander och så lilla jag! Superkul! Lär bli rätt nervös, men det brukar gå över när jag väl sitter där! Önska mig lycka till!

Skrivarkurser

Många skrivande människor är nyfikna på skrivarkurser. Jag går just nu min femte. Den är liksom de tidigare på kvällstid, varannan vecka cirka 3 timmar. Till varje gång får man lämna in cirka 20 sidor, som alla i kursen läser (och man läser förstås de andras texter). Lärare denna gång är den legendariske Sören Bondeson. Jag har länge varit nyfiken på honom och hans kurser, eftersom han har ett fantastiskt trackreckord. Han har hjälpt många, många författare. Jens Lapidius, Camilla Läckberg, Åsa Larsson, Hanna Lindberg, Mikaela Bley, Denise Rudberg och många, många fler.

Det är en riktigt bra kurs! Och Sören är väldigt bra. Lugn och sansad och uppmuntrande. Men det jag tycker är bäst med kursen är de andra deltagarna. Just i den här kursen är det extra roligt för att alla har kommit så långt. Det är några som tidigare är publicerade, eller har gett ut böcker själv. Alla har kommit långt med sina manus. För är det något jag har lärt mig under alla kurser jag har gått så är det att det är STOR skillnad på att skriva några sidor, jämfört med att skriva ett helt manus. Det här är femte kursen jag går, så jag har rätt mycket erfarenhet och har mött många kursdeltagare. Många, många av de jag har mött har varit duktiga på att skriva. Det har varit färre som har varit duktiga på att verkligen slutföra ett helt manus. För det är det som är det absolut svåraste. Jag har läst enstaka sidor som har varit briljanta, men det har varit långt ifrån en bok. 1–3 sidor gör ingen roman. Det krävs 200–250 sidor för att få ihop en roman! Och det är också stor skillnad på att ge feedback på en bra text på en sida, eller att ge feedback på 20 sidor som ingår i ett större bygge på kanske 250. I den kurs jag går nu har alla kommit så pass långt att man inte behöver prata om exakt ordval eller haka upp sig på någon liten felstavning eller felformulering. Det handlar framför allt om större frågor – hänger det ihop, är det trovärdigt (inom sin genre), finns det en framåtrörelse, är det bra gestaltat, är scenen intressant, hur fungerar sidohistorierna, kan man göra mer med karaktärerna, utveckla tematiken? Ja, den typen av frågor.

Och jag älskar att diskutera sånt här!

Jag vet att det finns en viss skepsis mot skrivarkurser. Det finns de som tror att de som går sådana blir likriktade. Att det dödar det egna språket, den egna stilen. Men nej, för mig har det varit precis tvärtom! Man förädlar! Man utvecklar sin egen stil. Man förbättrar och får fram det som är unikt med just dig som författare. Hantverket är tillräckligt svårt som det är. Det finns inga genvägar, enkla formler, enkla regler. Att skriva är jättesvårt! Att skriva bra är ännu svårare! Jag har haft otrolig stor nytta av alla skrivarkurser jag har gått. Och framför allt har jag träffat så många trevliga, spännande, intressanta människor.

Om du vill läsa mer om skrivarkurser, och mina erfarenheter av skrivarkurser så har jag skrivit om det tidigare – HÄR!

 

Plats 41 i Ungern!

I går fick jag ett mejl från min omtänksamma ungerska översättare! Jag ligger tydligen, just nu, på plats 43 över mest sålda böcker (alla genrer) på den ungerska nätbokhandeln Bookline.hu. Jag var ju tvungen att gå in i dag igen och ni kan ju förstå min glädje – jag hade klättrat till plats 41!

Skärmavbild 2016-04-22 kl. 11.27.19

Långsamt, långsamt framåt

Det gäller att ha tålamod när man skriver bok. Jag redigerar och går igenom hela mitt manus nu. Tycker ibland att det går plågsamt långsamt. Fastnar lätt. Är ofta okoncentrerad och vandrar iväg i tankarna, gör annat (kollar facebook, hänger tvätt, läser mejl, surfar runt, går ut med hunden, hänger tvätt …). Och det kan ta tid att skriva om ett helt stycke. Nu med lite mer eftertanke än förra gången. Frustration blandat med lust. För det är samtidigt väldigt roligt! Texten växer fram, nu när historien redan finns. Hittills känns det helt okej. Även om jag ibland rodnar när jag läser något uselt stycke. Vad tänkte jag när jag skrev det där? undrar jag då. Men som helhet känns det ändå okej. Jag har ingen aning om ifall det håller! Men jag hoppas det.

Det blir ungefär 10 sidor om dagen. Nu har jag hunnit till sidan 66. Och hela manuset är knappt 200. Vi pratar inte boksidor nu, utan sidor i word. Det blir ungefär 350 boksidor.

Redigering

7dbaaf70fe2354fdad73d29fd61ca45d

Många tror att man skriver en historia och sedan är den klar. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom. Man skriver sin historia och det är efter det allt börjar. Redigeringen är ett stort och viktigt arbete. Om man jämför med en konstnär som hugger ut en bit sten, så är att skriva första utkastet som att hugga ut rätt storlek. Sedan börjar själva skulpterandet. De fina linjerna, uttrycken, detaljerna.

Badge_EditingQuote

Visserligen är mitt första utkast väldigt detaljerat. Det är en färdig berättelse. Men det skulle inte hålla att trycka. Den behöver både grovfilning och finpolering innan den blir färdig.

imgres

Jag började på allvar med första redigeringen i går. Historien har fått vila ett tag (cirka 1,5 vecka). Jag går igenom den från början. Skriver igenom de flesta scener på nytt. Det handlar alltså inte om att byta något ord här och där, utan ofta om att faktiskt skriva helt om. Vissa stycken kan jag behålla. Nu kan jag ju historien, vet var den ska, hur mina personer ska utvecklas. Nu passar jag på att fördjupa karaktärerna och lyfta fram det som är viktigt.

EditingInspiration2

Min plan nu är att försöka hinna redigera 8–10 sidor om dagen. I går hann jag bara 5, men i dag har det gått lite fortare. Jag är redan uppe i 10 sidor. Manuset är cirka 200 sidor just nu, så det betyder att det kommer att ta minst 20 dagar.

Vad händer sedan då? Jo, sedan ska jag läsa igenom allt, kanske fixa till lite småsaker och om det är tillräckligt bra ska jag låta någon eller några provläsa. Det blir i början av maj ungefär, om jag håller min tidsplan.

Skriva, läsa, skriva, läsa

Jag har ju tidigare berättat att jag tycker att läsandet är en del av skrivandet. Det går inte att skriva om man inte läser. Det påstår Stephen King och jag tror på honom.

Dessutom tycker jag att man som författare BÖR läsa av andra anledningar. Att stödja andra författare och främja läsandet. Ser ofta skrivande människor gnälla över att så få köper böcker, och att läsandet i allmänhet går ner. Ja, men bidra själv då! Vill jag säga.

652727ef4778bac55c7a71d7fc1895c2

Jag älskar att köpa böcker. Jag älskar att läsa. Och eftersom jag vet hur otroligt glad jag blir om någon köper och/eller läser min bok (de får gärna låna den också) så berättar jag gärna om böcker jag läser.

Läsandet smittar! Jag gör mitt bästa för att smitta mina barn och min omgivning. Det gynnar hela branschen och det gynnar mitt eget författande. Så klart. Om fler läser, kanske även fler läser min bok. Och samtidigt lär jag mig massor av att läsa andras böcker.

På senare tid har jag ofta tänkt så här när jag köper en bok: Nu stödjer jag någons stora dröm i livet. Nu bidrar jag till att den här författaren kan fortsätta skriva böcker. För det är faktiskt det man gör när man köper en bok.

Just nu ser min läshög ut så här! Som vanligt en salig blandning, svenskt, utländskt, olika genrer.

läshög

Elena Ferrante: Min fantastiska väninna – är så nyfiken på boken alla pratar om!

Mikaela Bley: Lycke – träffade ju Mikaela på Skrivarakademins debutantkväll och har velat läsa hennes bok sedan dess. I söndags läste jag ut den. Mycket spännande och berörande! Ser fram emot att följa hennes mycket komplexa och sympatiska hjältinna Ellen Tamm.

Sofia Lundberg: Den röda adressboken – en vän till mig vars bok jag velat läsa länge. Nu har jag bara några sidor kvar. Kan verkligen rekommendera denna fina historia!

Hanna E Lindberg: Sthlm Confidential – äntligen dags att läsa den här kollegans bok!

Stephen King: Jurtjyrkogården – läste denna som barn, minns att den var läskig och sorglig. Dags att läsa om!

Jan-Philipp Sendker: Konsten att höra hjärtslag – också en bok som det pratas mycket om. Är nyfiken!

Ebba Witt-Brattström: Århundradets kärlekskrig – läste halva i går kväll och hittills är jag väldigt imponerad. Tycker att den är riktigt bra och känns inte alls som en hämndbok.

Money money money …

Måste bara ta upp det här med pengar igen. De flesta jag träffar nuförtiden blir förvånade när jag berättar att jag planerar att börja jobba igen efter min tjänstledighet.

”Men det går ju så bra för dig, varför fortsätter du inte att skriva på heltid?” Det är frågan jag ofta får.

Att kunna leva på att skriva böcker är inte lätt. Det spelar ingen roll att ”det går bra för mig” – det är ändå väldigt svårt att leva på det. Jag tänkte därför reda ut lite om hur mycket (eller egentligen hur lite) man faktiskt tjänar på att skriva böcker.

Först: Jo, visst går det att leva på att skriva böcker! Allt går! Men, i Sverige är det bara ungefär 120 personer som beräknas kunna leva på sina böcker. 120 personer är inte många. Kom ihåg att det kommer ut 22 000 böcker per år i Sverige. Ungefär. 120 författare. Du kan säkert rabbla upp ett tiotal av dem. Det är exakt de du tror: Lars Kepler, Fredrik Backman, Camilla Läckberg, Leif GW Persson, Anna Jansson, Jan Guillou, Mari Jungstedt … Men om du går till bokhyllan där hemma eller till en vanlig bokhandel så hittar du en massa fler författare. Väletablerade. Duktiga. Som gett ut många böcker. Men många av de du hittar där i hyllan kan inte leva enbart på att skriva böcker. De drygar ut kassan genom att föreläsa, vara programledare i radio och tv, moderera, skriva krönikor eller så har de vanliga jobb vid sidan av (jobbar på bank, som lärare, journalister, poliser, advokater och så vidare).

I stort sett alla författare har de första åren tvingats jobba dubbelt. Ett vanligt heltidsjobb och sedan författandet på fritiden. Även de som i dag är stora började en gång så. Det är något jag brukar tänka på. Och jag får alltid en sådan respekt för alla författare då. Det krävs ett jävlar anamma för att lyckas.

Jag har skrivit vid sidan av de senaste 15 åren. Men det var först för fem år sedan som jag valde att satsa ordentligt. Det var då jag disciplinerat började skriva några timmar varje dag på alla semestrar, tog skrivarkurser och verkligen bestämde mig för att skriva klart en bok. Under hela arbetet med Den åttonde dödssynden har jag haft ett heltidsjobb (och familj). Jag är inte alls ovanlig. Det är så här det ser ut.

Att jag har fått den stora lyckan att kunna skriva på heltid i fem månader nu den här våren är tack vare utlandskontrakten. De fem länder som köpte rättigheterna till min bok betalade varsin engångssumma – och det är de pengarna jag lever på nu. Men om några månader är de pengarna slut, och jag måste tillbaka till mitt heltidsjobb för att kunna försörja mig.

Men, undrar ni, tjänar du inget på försäljningen av dina böcker då?

Jo, men det är så otroligt lite. På en inbunden bok tjänar man som författare (om man är utgiven på vanligt förlag) ungefär 40 kronor/per bok – om boken säljs till fullpris, vill säga. På reaböckerna tjänar man förstås mycket mindre.

Snittförsäljningen på en inbunden bok av en debutant i Sverige är ungefär 900 ex. Om man blir utgiven på ett förlag får man ett förskott när man lämnar in manuset – man brukar få ett förskott på ungefär 2000 sålda böcker, fördelen är att man inte behöver betala tillbaka om man inte säljer 2000 böcker (vilket alltså de flesta debutanter inte gör). Sedan när boken börjar sälja så får du cirka 40 kronor per såld bok ÖVER 2000 stycken.

Jag har sålt bra mycket mer än vad en snittdebutant säljer, men räkna efter själva – det blir inte mycket pengar. Om jag säljer 3000 böcker så får jag alltså cirka 1000 x 40 = 40 000 kronor. Och det är alltså före skatt. Att sälja 3000 inbundna böcker som debutant räknas som riktigt bra. Men i pengar är det knappt en månadslön. Betänk att en bok, särskilt den första, tar några år att skriva. Otroligt låg timpenning, alltså.

Men pocket då? Jo, förhoppningsvis säljer boken mer i pocket. 8000–10 000 ex räknas som en bra försäljning för en pocketbok. Men för pocket får du mycket, mycket mindre. Runt 8–10 kronor. Per bok. 

Det sägs att man bör sälja över 10 000 böcker PER ÅR för att gå runt som författare. Att producera en bok om året är inte lätt. Att se till att varje bok säljer över 10 000 ex är heller inte lätt. Du kan inte leva på att skriva om du misslyckas med en bok ett år. Du får aldrig misslyckas! Eller så får du ge ut fler böcker per år.

Det går väldigt bra för mig, absolut! Men det är fortfarande långt ifrån att jag kan leva på det. Jag har egentligen inga problem med det. Jag visste vad jag gav mig in på. Att skriva böcker är en av de absolut vanligaste drömmarna, särskilt bland kvinnor. Jag är djupt tacksam över att kunna göra det, och bli utgiven på förlag! Alla kan inte bli rockstjärnor eller konstnärer heller. Konkurrensen är stenhård, och det jag skriver måste vara något som läsarna vill ha och är villiga att betala för. Det kräver en viss ödmjukhet. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara författare. Viktigt att komma ihåg, tycker jag.

Författaren och en av grundarna till hybridförlaget Hoi, Sölve Dahlgren, har skrivit bra om det här tidigare. Läs här!

KLAR!

klar

I går hände det otroliga. Jag skrev klart mitt andra manus! Hela historien finns på papper. Den sista meningen blev skriven. Och det symboliska ordet: SLUT!

När jag tog tjänstledigt från 1 februari planerade jag att jag behövde 5 månader på mig att skriva första utkastet. Sedan hade jag tänkt att bearbeta det under sommaren och skicka in i till förlaget i början av hösten. Men att ta bort heltidsjobbet från ekvationen gav mig mycket mer tid och energi än vad jag hade räknat med. Redan i februari gjorde jag en ny kalkyl där första utkastet skulle vara klart i maj, och så skulle jag ha hela juni på mig att bearbeta det.

Men! Inte heller den beräkningen visade sig stämma. Jag lyckades skriva klart boken på bara två månader! Så nu har jag lagt texten åt sidan för ett tag. Har ändå fullt upp med att jobba med Crimetime där jag i Sommar ska leda skrivarskolan med ett gäng duktiga författare.

Det känns helt otroligt att jag lyckades få klart ett utkast före april! Men, men. Det är bara ett utkast. Mycket återstår att göra. Om några dagar plockar jag upp manuset igen, och då ska jag läsa med stränga ögon, och sedan fila, slipa, förbättra, formulera om, rätta, redigera, stryka, skriva om.

Min plan nu är att ha ett andra utkast klart i mitten av maj. Och då ska kanske några testläsare få läsa och/eller så skickar jag det till förlaget. Vi får väl se om jag lyckas med den planen!

Knappt 400 000 tecken har jag nu.