Vissa dagar är tuffare än andra

I dag är en sådan där dag. Mycket motstånd. Tycker att vartenda ord jag nu redigerar är skit!

Hur kan det blir så här? Det är ju tredje gången jag går igenom historien, varför tycker jag att det är så dåligt just nu? Det kan ju vara så att stycket jag just nu redigerar inte är så bra. Eller så har jag bara en riktigt dålig dag. Eller så är det en kombo av de två.

Hittade den här gamla godingen – Ten rules for writing fiction. Tycker att den är så bra! Här är de 10 reglerna (och de stämmer verkligen) av författaren Anne Enright:

1 The first 12 years are the worst.

2 The way to write a book is to actually write a book. A pen is useful, typing is also good. Keep putting words on the page.

3 Only bad writers think that their work is really good.

4 Description is hard. Remember that all description is an opinion about the world. Find a place to stand.

5 Write whatever way you like. Fiction is made of words on a page; reality is made of something else. It doesn’t matter how “real” your story is, or how “made up”: what matters is its necessity.

6 Try to be accurate about stuff.

7 Imagine that you are dying. If you had a terminal disease would you ­finish this book? Why not? The thing that annoys this 10-weeks-to-live self is the thing that is wrong with the book. So change it. Stop arguing with yourself. Change it. See? Easy. And no one had to die.

8 You can also do all that with whiskey.

9 Have fun.

10 Remember, if you sit at your desk for 15 or 20 years, every day, not ­counting weekends, it changes you. It just does. It may not improve your temper, but it fixes something else. It makes you more free.

Pocketen är här!

Så äntligen fick jag hålla pocketen i min hand! Titta vad fin den blev:

pocket1

18 maj finns Den åttonde dödssynden på pocket att köpa i butik (och förstås på nätet)!

Antagen

Ett av de största ögonblicken i en skrivande människas liv är då man blir antagen av ett förlag. Självklart kan man välja att ge ut själv. Men de allra, allra flesta drömmer ändå om att passera det trånga nålsögat och bli antagen av ett förlag.

Det är för det första en viss kvalitetsstämpel. För det andra är det mycket enklare för dig som författare om du har ett förlag i ryggen. De hjälper dig med allt från redaktörande, redigering, korrektur, marknadsföring, försäljning, omslag, ser till att den finns i både fysiska bokhandlar och på nätbokhandlarna. Här har jag tidigare skrivit om skillnaden mellan att bli utgiven och att ge ut själv.

Det är många som undrar hur det går till när man blir antagen. Det är förstås olika för olika författare och förlag. Om vi börjar med att konstatera att det handlar om några promille av alla inskickade manus som blir antagna. Mitt förlag Norstedts får ungefär 2000 inskickade manus per år, och av dem blir 3–4 antagna. Då är förstås inte redan etablerade författare medräknade. När ett förlag antar en bok så ser de inte bara till just den boken. Mitt förlag var tydliga med att de antog mig som författare. De räknade inte med att första boken skulle vara bärande. Det kan ofta ta några böcker innan en författare hittar sin publik, blir läst, och i förlängningen blir lönsam för förlaget (och för författaren själv).

Jag skrev klart Den åttonde dödssynden i den första versionen hösten 2012 och skickade då in till 6–7 förlag. Det tog flera månader, och sedan fick jag nej. Från alla! Dock fick jag positiva lektörsutlåtanden från flera, där de uppmuntrade mig att bearbeta vidare och skicka in igen. Exakt det gjorde jag. Det tog ett år till (jag jobbade ju heltid, och skrev bara på semestrar). Hösten 2013 skickade jag in igen. Då tog det ända fram till dagen innan julafton då jag i ett mejl fick det glädjande beskedet att Norstedts ville ge ut min bok.

Julen 2013 alltså! Sedan tog det 1,5 år innan boken var ute. Den släpptes i slutet av juli 2015. Det gäller att ha tålamod när man skriver.

Testläsare

I går skickade jag mitt första utkast till fyra testläsare. De ska försöka läsa nu över helgen. Det är nära och kära, men ändå känns det läskigt. Jag har ju egentligen bara gått igenom manuset två gånger själv. Så det är verkligen ett utkast. Jag kommer att vara spänd hela helgen!

Det jag vill veta av testläsarna är:

Fungerar historien? Vill man läsa vidare? Fungerar karaktärerna – är de intressanta? Bryr man sig om dem? Är det spännande? Håller historien ihop? Är jag övertydlig eller för hemlig? Upprepar jag mig? Alltså har jag gett samma ledtrådar flera gånger? Har jag förklarat historien för mycket? Eller, har jag förklarat för lite? Är det några uttryck jag använder för mycket/ofta (säkerligen!)

Vad som inte är lika viktigt just nu: Stavfel, syftningsfel, ordval. Små redigeringssaker alltså. Självklart är det viktigt senare, på slutet. Men nu är det fortfarande ett utkast, ett råmanus. Det kommer säkert skrivas om i stora delar flera gånger till, innan det når finslipandet.

Det ska verkligen bli spännande att höra vad de tycker! Nervöst.

Första redigeringen är klar

Det är helt otroligt! Jag skrev ju klart första utkastet av min andra bok i mars. Sedan dess har jag gått igenom, redigerat, skrivit om, bearbetat, strukit, lagt till, flyttat. I går eftermiddag blev jag klar med det jag kallar första redigeringen. Det är långt kvar. En bok kräver flera genomarbetningar. Men ändå!

Nu ska jag skicka boken till fyra personer som ska få agera testläsare. Det är alltid superläskigt. Jag vet ju att boken kommer att bli bättre, kommer att förändras. Men för att nå dit måste någon utomstående läsa. I dag skickar jag. De har lovat att läsa under Kristi Himmelsfärdshelgen. Och sedan, när jag har fått deras kommentarer och bearbetat lite till så är det dags att skicka till förlaget.

Och när förlaget har läst räknar jag med ytterligare några bearbetningar. En bok kan i princip redigeras hur många gånger som helst. Det måste man räkna med som författare.

Håll nu tummarna för att mina testläsare gillar det de läser i helgen!

Författarkollegor

Att vara författare är ett ensamt jobb. Tänk er själva. Det är många, långa timmar ensam framför datorn. Historien utspelar sig i ditt eget huvud, och du ska på egen hand försöka få ner den. Och som jag tidigare har poängterat – det är det som är det svåra! Att få ner den där historien. Berätta den så att du gör den rättvisa.

Det du sedan suttit med i timmar, dagar, veckor, månader, ja, år, ska sedan bedömas av andra. Av förlaget, av förläggaren, av redaktören, av kritiker, av bokbloggare, och viktigast av allt – av läsare. Det är ett ganska ensamt och utsatt jobb.

Katarina WKatarina W2

Just därför är det så otroligt viktigt med författarvänner. Jag har ett gäng och jag är så otroligt tacksam över dem. I morse träffade jag min vän Katarina Wennstam. Vi bor nära varandra i Nacka och ibland tar vi en morgonpromenad för att sedan dricka kaffe hos varandra. Jag blir alltid så peppad  när jag har träffat henne. Hon är en otroligt skicklig författare, och en klok person. Långt innan jag lärde känna henne beundrade jag henne för hennes böcker. Bilderna är från vår härliga morgon tillsammans, med min hund Charlie.

Sofie S

Det finns andra författarvänner som också betyder enormt mycket, jag tänker inte räkna upp de alla, men vill nämna Sofie Sarenbrant. Hon och jag har hjälpt och stöttat varandra ända sedan första början. Det har varit så kul att följa hennes fantastiska författarresa! (På bilden är vi på Fred Forsells releasefest för hans otroligt roliga krönikesamling Efter tio år på kvinnotidning vet man … tillsammans med författaren Anna Laestadius Larsson)

Sedan har jag ett gäng författarkompisar som jag äter middag med regelbundet. Vi är 8 stycken och kallar oss för Författarna kring runda bordet (vid sitter alltid vid samma runda bord på en restaurang i Gamla stan). På bilden ser ni oss: jag, Camilla Davidsson, Eva Swedenmark, Anna Lönnqvist, Kristin Emilsson, Eva Rydinger Janson, Annika Estassy Lovén och Frida Andersson Johansson.

13125024_10153654196519716_6062879495028082063_n

Sedan stöter man ju på en hel del andra författare på olika releaser och Bokmässan och förlagsfester. Många är väldigt trevliga. Klart att det finns en viss konkurrens ibland. Det märker man. Men sedan finns det vissa som bara är helt fantastiska och så otroligt generösa. Anna Jansson är en sådan. Hon är ju otroligt skicklig och framgångsrik, och har gett ut så många böcker. Ändå är hon ödmjuk, snäll, trevlig, stöttande. Är det någon författare jag skulle vilja uppfattas som så är det hon. Här nedan är en bild på mig och Anna Jansson, när jag lärde känna henne på Bokmässan. Jag kan inte tänka mig någon jag hellre står i montern med än hon!

Anna J

Jag tror att det är superviktigt att ha några nära författarvänner. Det är en hård bransch och få utanför förstår den. Då är det otroligt skönt att få prata av sig med någon som vet vad man pratar om.

Pocketparty

pocketparty

I kväll är det PocketpartySturecompaniet i Stockholm. Jag vet inte exakt vad det innebär, för jag har aldrig varit med. Men jag ska i alla fall vara med på scen och spana lite på pocketböcker tillsammans med några andra författare. Inte vilka författare som helst, utan riktigt stora namn som Viveca Sten, Helena von Zweigbergk, Denise Rudberg, Jan Guillou, Mats Strandberg, Augustin Erba, Joakim Zander och så lilla jag! Superkul! Lär bli rätt nervös, men det brukar gå över när jag väl sitter där! Önska mig lycka till!

Skrivarkurser

Många skrivande människor är nyfikna på skrivarkurser. Jag går just nu min femte. Den är liksom de tidigare på kvällstid, varannan vecka cirka 3 timmar. Till varje gång får man lämna in cirka 20 sidor, som alla i kursen läser (och man läser förstås de andras texter). Lärare denna gång är den legendariske Sören Bondeson. Jag har länge varit nyfiken på honom och hans kurser, eftersom han har ett fantastiskt trackreckord. Han har hjälpt många, många författare. Jens Lapidius, Camilla Läckberg, Åsa Larsson, Hanna Lindberg, Mikaela Bley, Denise Rudberg och många, många fler.

Det är en riktigt bra kurs! Och Sören är väldigt bra. Lugn och sansad och uppmuntrande. Men det jag tycker är bäst med kursen är de andra deltagarna. Just i den här kursen är det extra roligt för att alla har kommit så långt. Det är några som tidigare är publicerade, eller har gett ut böcker själv. Alla har kommit långt med sina manus. För är det något jag har lärt mig under alla kurser jag har gått så är det att det är STOR skillnad på att skriva några sidor, jämfört med att skriva ett helt manus. Det här är femte kursen jag går, så jag har rätt mycket erfarenhet och har mött många kursdeltagare. Många, många av de jag har mött har varit duktiga på att skriva. Det har varit färre som har varit duktiga på att verkligen slutföra ett helt manus. För det är det som är det absolut svåraste. Jag har läst enstaka sidor som har varit briljanta, men det har varit långt ifrån en bok. 1–3 sidor gör ingen roman. Det krävs 200–250 sidor för att få ihop en roman! Och det är också stor skillnad på att ge feedback på en bra text på en sida, eller att ge feedback på 20 sidor som ingår i ett större bygge på kanske 250. I den kurs jag går nu har alla kommit så pass långt att man inte behöver prata om exakt ordval eller haka upp sig på någon liten felstavning eller felformulering. Det handlar framför allt om större frågor – hänger det ihop, är det trovärdigt (inom sin genre), finns det en framåtrörelse, är det bra gestaltat, är scenen intressant, hur fungerar sidohistorierna, kan man göra mer med karaktärerna, utveckla tematiken? Ja, den typen av frågor.

Och jag älskar att diskutera sånt här!

Jag vet att det finns en viss skepsis mot skrivarkurser. Det finns de som tror att de som går sådana blir likriktade. Att det dödar det egna språket, den egna stilen. Men nej, för mig har det varit precis tvärtom! Man förädlar! Man utvecklar sin egen stil. Man förbättrar och får fram det som är unikt med just dig som författare. Hantverket är tillräckligt svårt som det är. Det finns inga genvägar, enkla formler, enkla regler. Att skriva är jättesvårt! Att skriva bra är ännu svårare! Jag har haft otrolig stor nytta av alla skrivarkurser jag har gått. Och framför allt har jag träffat så många trevliga, spännande, intressanta människor.

Om du vill läsa mer om skrivarkurser, och mina erfarenheter av skrivarkurser så har jag skrivit om det tidigare – HÄR!

 

Plats 41 i Ungern!

I går fick jag ett mejl från min omtänksamma ungerska översättare! Jag ligger tydligen, just nu, på plats 43 över mest sålda böcker (alla genrer) på den ungerska nätbokhandeln Bookline.hu. Jag var ju tvungen att gå in i dag igen och ni kan ju förstå min glädje – jag hade klättrat till plats 41!

Skärmavbild 2016-04-22 kl. 11.27.19

Långsamt, långsamt framåt

Det gäller att ha tålamod när man skriver bok. Jag redigerar och går igenom hela mitt manus nu. Tycker ibland att det går plågsamt långsamt. Fastnar lätt. Är ofta okoncentrerad och vandrar iväg i tankarna, gör annat (kollar facebook, hänger tvätt, läser mejl, surfar runt, går ut med hunden, hänger tvätt …). Och det kan ta tid att skriva om ett helt stycke. Nu med lite mer eftertanke än förra gången. Frustration blandat med lust. För det är samtidigt väldigt roligt! Texten växer fram, nu när historien redan finns. Hittills känns det helt okej. Även om jag ibland rodnar när jag läser något uselt stycke. Vad tänkte jag när jag skrev det där? undrar jag då. Men som helhet känns det ändå okej. Jag har ingen aning om ifall det håller! Men jag hoppas det.

Det blir ungefär 10 sidor om dagen. Nu har jag hunnit till sidan 66. Och hela manuset är knappt 200. Vi pratar inte boksidor nu, utan sidor i word. Det blir ungefär 350 boksidor.