Läst i mars

Nu när mitt jobb är att jobba med texter är det ibland svårt att hinna läsa. Jag läser ju så vansinnigt mycket ändå, liksom. Lektörsläser, redaktörar, läser mina duktiga kursares texter. Och förstås – mina egna manus. Men, det blev några böcker i mars också. Mest lyssnade jag. Men några blev lästa.

1. Kritgubben av C J Tudor

Det är mitten av 80-talet och 12-åriga Eddie och hans kompisar dras in i en rad märkliga och skrämmande händelser. Som ett tema följer kritgubbarna som ritas på asfalten och på vita papper. Det är en mörk barndomsskildring, där vi möter barnen också i vuxen ålder. Hela boken känns skriven som en hyllning till Stephen King. Det finns mycket av Det och även Stand by me (Höstgärning) i boken. Jag tänker även på Stranger things. Parallellerna är ibland så tydliga att de nästan ställer sig i vägen för historien (man börjar leta referenser och så har man liksom hoppat ur berättelsen). Men det är spännande. Det händer otroligt mycket. Och visar sig hänger inte alls ihop som man tror (jo, vissa delar förstår man hyfsat tidigt). En nyckel är det som står på framsidan: Alla har hemligheter. Jag gillade särskilt den svarta humorn i boken. Den är så mycket ”min” generation. 80-talets barndom är ofta grym i populärkulturen och det krävs väl en galghumor (för att knyta an till omslaget). Inte riktigt allt knöts ihop på slutet på ett trovärdigt sätt, men ändå en bra bok. Med högt tempo och många vändningar.

2. Järtecken av Christoffer Carlsson

1994 brinner ett hus och en död kropp hittas. Så långt en vanlig deckare. Men sedan slutar likheterna med vanliga deckare. En ung polis är med och hittar den skyldige som döms och hamnar i fängelse. Den dömde mannens systerson Isak drabbas hårt, han är ju så lik sin morbror. Har han också ont i sig? Alla i byn känner ju alla, vet precis hur alla är. Även systersonen måste ju vara fördömd. Isak funderar mycket på om han bär järtecknet. Den här boken är annorlunda från Christoffers andra. Jag tror att jag har läst alla – och är av åsikten att Christoffer är en av våra absolut bästa spänningsförfattare. Språket känns igen, liksom stämningen, som han alltid varit bra på. Men här går han ibland ur historien och redovisar. Nästan på ett dokumentärt vis. På många sätt borde den här boken inte fungera. Den är lågmäld, ospektakulär, verklighetstrogen. På många ställen rätt torrt skriven. Men man sugs ändå in. Förmodligen för att karaktärerna är så bra. Av kött och blod. Ibland kommer jag på mig att störa mig på dem, deras upprepade svagheter, men så tänker jag – det är ju så människor är. Helt klart en annorlunda bok, och mycket läsvärd.

3. Inte utan dig av Harlan Coben

Nap Dumas bror Leo dog tillsammans med sin flickvän Diana för femton år sedan i en tragisk olycka. Samma kväll försvann Naps flickvän. Jag läser Coben lite som jag läser Lee Child. Med vissheten om snabb, säker spänning, en tids underhållning. Vissa Coben är riktigt bra. Han är säker, precis som Child, det är alltid spännande och mycket drivet, samt underhållande med en hel del vassa repliker. Det här är inte någon av Cobens bästa. Jo, jag blir underhållen och det är tidvis spännande. Men det är en ganska märklig historia med en hel del luckor som aldrig fylls igen. Men, jag lär mig ändå en hel del på att läsa sådana här duktiga spänningsförfattare. De vet hur man driver på en historia, de vet hur man bygger upp spänning. Det är rappt och vasst skrivet. Men ingen historia som kommer stanna kvar. En stunds underhållning, och det är ju inte heller fel.

4. Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson

Jag har ju en förkärlek för den här typen av böcker, som skildrar händelser, och en tid i Sverige och världen. Och så är jag grymt fascinerad av konspirationsteoretiker och politiska strömningar. Mordet på Palme är förstås en oemotståndlig händelse och ja, jag läser gärna olika teorier om vad som hände, men också sammanfattningar av den tiden. Stig Engström, den så kallade Skandiamannen, var på plats när Olof Palme mördades och fanns med i mordutredningen från dag ett, men utreddes aldrig som gärningsman. Efter tolv års efterforskningar om denna gåtfulla person fann journalisten Thomas Pettersson vad andra tidigare gått bet på: Engströms motiv, och att han hade skjutvana samt tillgång till samma slags vapen som Palme sköts med. Minst lika viktig var upptäckten att polisen begick en rad uppseendeväckande misstag när de bestämde sig för att avföra Engström från utredningen. Genom att felaktigt välja bort honom förband de sig till den katastrof som blev Palmeutredningen. Oavsett om man tror på den här teorin eller inte så är det vansinnigt spännande att läsa om alla misstag som gjordes i Palme-utredningen.

5. Haggan av Aase Berg

Den marknadsförs som roman, men är kanske egentligen något annat, ett debattinlägg, en hämndskrift, en essä… ja, eller är det fakta? Man vet inte riktigt. Victor och Thelma älskar varandra. Men Victor vägrar skilja sig från sin fru, så Thelma förvandlas till Haggan. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska tycka om boken. Det är vansinnigt bra skrivet, Aase är en formuleringsdrottning, det är litterärt och fullt med kulturella referenser både från litteraturhistorien och populärkulturen. Det är uppfriskande med ilskan som är så kompromisslös. Och många iakttagelser av vårt förljugna förhållande till äktenskap, borgerskap och kärnfamiljen är oerhört träffsäkert skrivet. Men det är samtidigt rätt banalt på sina håll. Victors och Thelmas kärlek beskrivs i rosa och som felfritt. Den är liksom sann, medan allt annat är lögn. Och det är här det skaver i mig. Hon är inne i samma system som hon kritiserar. Vill att Victor ska lämna sin fru för henne – och vad är egentligen skillnaden mellan deras tvåsamhet och alla andras tvåsamhet? Dessutom, i hennes litterära systrar som Carina Rydberg, kommer även huvudpersonens svagheter fram. Inte här. Hon skildrar sig som ett geni och över allt annat. Jag tänker att det är meningen att jag ska bli provocerad av en så skamlöst självförhärligande kvinna, och att det bara visar hur vi kvinnor alltid trycker ner oss själva och andra kvinnor. Kanske är det så. Och kanske är det jag som ska jobba med mina upplevelser av boken? Hur som helst, en intressant och oerhört välskriven bok. Om än ojämn – från banal till genial.

6. Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Vilken bok! Vilken historia. Vilket liv! Tara växer upp i en mormonsk familj i Idaho med en far som helt står utanför samhället. Han vill inte ha något med staten, eller illuminati, att göra. Tara är inte ens registrerad. Hon får inte gå i skolan och jobbar hårt på pappans skrotgård, där det hela tiden händer olyckor. Trots att hon får ett stålrör genom benet åker de inte till sjukhus. Mamman som kokar örter tar hand om skadan. Det är inte förrän hon är 17 år hon börjar i skolan och en helt ny värld öppnar sig för henne. Hon tar till sig kunskapen, gör oerhört bra ifrån sig och studerar både på Cambridge och Harvard. Men hon slits hela tiden med sin lojalitet med sin familj. Och kämpar för att hitta sin egen person, sin identitet. Det är en magiskt bra bok om den inte driften efter att lära sig och vikten av utbildning. Längtan efter ett eget liv. Jag tänkte också på hur hon och hennes familj symboliserar det i dag otroligt polariserade USA. De som är liberaler, tror på systemet, på vetenskapen, forskningen, utbildningsväsendet. Och de som står utanför samhället och misstror allt. Kan de två polerna mötas? Trots allt hemskt Tara är med om så finns det också kärlek i hennes familj. Det är ingen uppgörelsebok, eller en hatskrift. Utan det finns ett oerhört försonande drag, det är otroligt fint skildrat och porträtten av föräldrarna och syskonen är komplext gjorda. Hennes utanförskap och utifrånblick på det vi tar för givet – sjukhus, utbildning, jämställdhet (nåja) är oerhört klarsynt och gör en tacksam över det vi har. Men också rädd och bekymrad då man förstår hur stor klyftan kan vara – och är. Jag är ju sedan länge väldigt intresserad av konspirationsteorier och alt-högern, så väldigt spännande för mig att läsa. Påminner också lite om Träskkungens dotter, inte alls samma genre, men i det där att älska en far trots att han gör ont. Välskriven och spännande. Kommer få mig att tänka länge. Läs! 

Läst i oktober!

Det blev en del läst i oktober också. Nu var det inte lika många böcker som var måste-böcker (även om alla måste-böcker också har varit kul läsning). Dock har jag lyssnat på rätt mycket. Jag har suttit och skrivit en hel del. Och haft en del frilansuppdrag. Och så fick jag hoppa in som vikarierande redaktör på ett förlag – Harper Collins. Så många ljudböcker, till och från jobbet, under träningen, under hundpromenaderna och så vidare. Men även en del lästa.

Här är böckerna som blev läsa under oktober (totalt 9 stycken):

  1. Eldslandet av Pascal Engman
    Jag läste ju Pascals debutbok Patrioten då den var nominerad till Årets deckardebut, priset jag var ordförande för. Och jag var nyfiken på hur hans uppföljare var. Det här är början på en ny serie, med huvudkaraktären Vanessa Falk, och jag tycker att det verkar mycket lovande. Mycket action, bra karaktärer, väldigt bra driv. Tycker också att Pascal har utvecklats och mognat som författare. Den första var lite spretig, och en del nybörjarmissar. Den här kändes mer ”färdig”. I den här boken rånas klockbutiker. Och flyktingbarn försvinner. Samtidigt handlas det med organ i en nazistisk by i Sydamerika. Så klart finns det ett samband!
  2. Nuckan av Malin Lindroth
    Den här hade jag velat läsa sen den kom ut. En mycket intressant essä om hur det är att leva som ensamstående kvinna, inte som den självvalda singeln a la Sex and the city, utan att vara den som aldrig blev vald. Malin Lindroth vill reclaima ordet nucka. Ta tillbaka det fulaste namnet och tvätta skammen ur det. Det här är väldigt bra skrivet, mycket intressant, naket och ärligt. Också initierat och kunnigt om historien. Bra resonemang kring kärnfamiljsnormen och synen på singellivet – och skillnaden mellan ensamstående kvinnor och ensamstående män.
  3. Fruktans hus av Mats Ahlstedt
    Den här läste större delen av i september, inför ett samtal med Mats på scen. Dock hade arrangörerna gett mig hans tidigare bok så det var först några dagar innan mässan jag fick reda på att han också hade kommit med denna – den kom ut precis runt Bokmässan. Så började direkt på den när jag lyckades få tag på den. Men hann tyvärr inte läsa klart innan vårt samtal. Men avslutade den några dagar efter Bokmässan. Mats är otroligt produktiv och jag tycker att han skriver bra. Han väljer viktiga ämnen och har många bra kvinnliga karaktärer. Här handlar det mycket om utsatta unga kvinnor på behandlingshem.
  4. Drottningens juvelsmycke av C L Almqvist
    I min bokklubb hade vi valt den här boken. Jag läste den första gången när jag läste litteraturvetenskap på universitetet i mitten av 90-talet. Att jag redan hade läst den gjorde att jag trodde att det skulle bli lätt. Jag mindes att jag hade tyckt väldigt mycket om boken. Men. Det var faktiskt rätt tungt att läsa den. Mycket svårare än jag mindes det. Det är fortfarande en fantastisk historia om motsägelsefulla Tintomara som förtrollar både män och kvinnor och som är en mycket tidig ”hen” – man vet inte riktigt om hon är man eller kvinna. Ond eller god. Svart eller vit. Historien utspelar sig i kulisserna till mordet på Gustav III på maskeradbalen på operan. Otroligt vackert språk. Vacker och dramatisk historia. Men rätt tung att läsa.
  5. De sista rummen av Inger Frimansson
    Har länge velat läsa mer Inger Frimansson, så valde hennes senaste. Det här är mycket skickligt. En kvinna vaknar upp på ett hotell, men hon minns inte hur hon hamnat där eller vad hon heter. Hotellet är inget vanligt hotell. Det går inte att lämna och befolkas av en rad mystiska och sorgliga varelser. Kvinnan som av en av de andra gästerna får namnet Viol är journalist och försöker ta reda på vad som hänt och vad det är för slags hotell. Det är mörkt, suggestivt, läskigt.
  6. Det som göms i snö av Carin Gerhardsen
    Det här är verkligen en bok i min smak. Människor krockar med varandra, saker händer som får konsekvenser och nya saker sätts i rörelse som får nya konsekvenser. Det börjar med ett möte på en ishal väg på Gotland. En bil kör över kanten ner i en ravin. Mannen i bilen dör, men hittas inte förrän efter fyra dagar. Fyra år senare bubblar dessa händelser upp till ytan igen av olika skäl och en kedjereaktion sätt igång som får omvälvande konsekvenser. Det är en intrikat historia och det är inte säkert vem som är ond och vem som är god. Det finns ett fint systerskap i boken och jag gillar karaktärerna. Några logiska luckor störde, men helheten är ändå så briljant.
  7. Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
    En bok som de flesta trodde skulle bli nominerad till Augustpriset och som verkligen förtjänade det är Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis. Det är en fantastisk roman. Berättad ur en styckmördad kvinnas perspektiv. Det är en sorglig historia som rullas upp allt eftersom och hela tiden återkommer till det där fruktansvärda slutet i skogen där en man tar sig rätten att strypa henne och därefter gröpa ur henne, göra sig av med hennes huvud och stycka hennes kropp i delar och placera dem i två resväskor. Det handlar om hennes tragiska och, som hon själv ser på det, förutbestämda liv som trasig narkoman och prostituerad. Om hennes mamma, frånvarande pappa, hennes bror Eskil som dog ung i en drunkningsolycka. Om hennes stora kärlek och de två barnen hon tvingades lämna ifrån sig. Eller rättare sagt, ett barn blev tagen från henne. Med det andra hade hon redan gett upp om sig själv och därför ville ge bort direkt vid födseln så att dottern skulle slippa ”smittas” av henne. Identiteten på mannen som dödar henne är helt oviktig, han är bara en av flera män som hatar kvinnor. Det här är hennes historia. Hon som är viktig och lyfts fram. Jag som läst de flesta böcker om Catrin da Costa-mordet ser flera likheter. Och den parallellen ger förstås boken för mig ytterligare en dimension (har verkligen grottat ner mig i det fallet). Men framför allt är det språket som fångar mig. Trots det fruktansvärda ämnet är det så oerhört vackert skrivet. Så precist och njutningsfullt att läsa. Och det är väl den enda lilla invändning jag har mot den här boken. Att en berättelse om en mördad, våldtagen och styckad kvinna är så estetiskt perfekt. Det skaver lite. Och samtidigt är jag grymt imponerad och tagen.

  8. Allt för vågorna av Sofia Edgren 
    Allt för vågorna av Sofia Edgren (ja, det är min syster) är en fantastisk fin liten bok om vänskap, vågsurfing och val i livet. Sofia berättar historien om Jens och Peter som sa upp sig från sina framgångsrika jobb för att leva sin dröm och jobba med sin passion – surfing. De startade Surfakademin 2006 och det gick spikrakt uppåt. Det här handlar om deras filosofi, om att inte tävla, om att våga släppa taget och vara sann mot sig själv. Men ställer också svåra frågor om när passionen blir ett beroende, om vad man väljer bort och hur man behåller sig själv och sin innersta kärna när framgångsvågen kommer. En mycket inspirerande historia, filosofisk och klok och fint skriven. Jag har följt Sofias väg med den här boken, vet hur mycket hon jobbat med den. Vi har varit på skrivarresor ihop, och suttit med våra respektive manus. Otroligt givande och kul att få läsa det färdiga resultatet. Det är mycket läsvärt. Jag som aldrig har surfat kan ändå ta till mig filosofin bakom, och blir förstås taggad av tanken på att våga följa sin inre våg. Något jag själv gjort/gör när jag för drygt ett år sedan vågade säga upp mig för att satsa på min passion: att skriva böcker.

  9. Bilder av henne av Karin Slaughter
    Andrea är med sin mamma Laura i ett shoppingcenter där en man plötsligt attackerar och skjuter två personer. Andrea fryser till is, men hennes mamma går till attack och avväpnar mannen. Sättet hon gör det på väcker frågor. Det är iskallt och professionellt. Det är fler som har sett vad Andreas mamma har gjort, och snart får Laura besök från sitt förflutna och Andrea tvingas fly. Hon flyr och försöker ta reda på vem hennes mamma egentligen är. Jag älskade ju Karin Slaughters De vackraste. Det här är lite i samma stil, det är bra och det är spännande, men det inte riktigt lika bra. Jag tycker emellanåt att det är lite segt och att hon upprepar sig. Hade den här boken strukits med cirka 100 sidor och förtätats hade det varit en riktig fullpoängare. För Karin Slaughter är alltid en skicklig författare. Så också i denna bok.

Första tyska recensionen!

Min första bok, Den åttonde dödssynden, har ju precis kommit på tyska. Och i går blev jag uppmärksammad på twitter om den första tyska recensionen! Den var gjord av Radio Bremen och var väldigt positiv! Slutomdömet (enligt min snabböversättning i google translate – vågar inte lita på min skoltyska) var:

”Det är fantastiskt. Sammantaget en mycket framgångsrik debut.”

Här kan ni läsa hela recensionen:

 

 

Och blomstren dö i pocket!

I dag kommer äntligen min andra spänningsroman Och blomstren dö ut i pocket! Vi var ju tvungna att försöka återskapa det läskiga omslaget (Fotograf: Ellinor Aldén, modell: Frida Schell – stort tack för hjälpen!).

Så här tyckte några av läsarna när den kom:

”Och blomstren dö är fantastiskt bra. Så bra att jag hade hoppats på någon form av följetong. Edgren Aldén väver mörker med samhällskritik, svek och lögner på en tunn fin tråd. Och den håller! Höstens måste!”
Betyg: 5/5
Annas deckartips

”Och blomstren dö är en tät och spännande psykologisk thriller som är svår att släppa.”
Niklas Sessler, Damernas Värld

”En bra intrig”
Lotta Olsson i DN

”Jag vet inte riktigt vad det är med denna författaren, men hon får mig att sitta/ligga som på nålar. Det vilar en tung stämning över berättelsen även om miljön är vacker. Man bara väntar på smällen på något vis. Jag läser varje sida hektiskt för att komma vidare, måste få veta vad som hänt och vad som komma skall. Mycket spännande.
Personerna beskrivs på ett bra sätt så att man tycker sig känna dem efter några sidor, även om man inte gillar alla. Upplösningen är inte heller den man väntat och sista sidorna är olidligt spännande. En bok att minnas och lägga i attläsahögen för er som inte läst den ännu. … För mig är Rebecka Edgren Aldén en ny favoritförfattare.”
Betyg: 5/5
Bloggen Ylva kort och gott

”2015 debuterade Edgren Aldén med utmärkta Den Åttonde Dödssynden och uppföljaren är minsann lika bra, men i en helt annorlunda miljö. Skärgårdsön beskrivs så bra att man känner doften av svensk sommar, och karaktärerna har både goda och dåliga sidor. Gamla synder bubblar upp till ytan och vi bjuds på en fin plot twist mot slutet – och såna böcker gillar jag!”
Betyg: 4/5
Helen Lindholm bloggen Läsa & Lyssna

”Det här är en ohyggligt spännande bok; psykologisk spänning när den är som bäst!”
Bloggen Böcker – ett livselixir

”Ett stort fel med den här – den tog slut för fort! Sällan läst en historia med så högt tempo. Rafflande och oförutsägbart! Driven historia som inte går lägga ifrån sig. Spännande och oförutsägbar. Gillade mycket.”
Betyg: 5/5
Författaren Anna Liljeroth

”Precis som i Rebeckas förra bok tror jag om och om igen att nu har jag kommit på hur det hänger ihop men nej då, plötsligt tar det en ny vändning och jag har inte den blekaste aning. Och jag älskar det! Jag var lite orolig för att jag skulle ha för höga förväntningar efter förra boken men det behövde jag inte oroa mig för, det här är så bra.”
@kulturistanmia

”Det här är spännande läsning, jag kunde inte lägga boken ifrån mig utan läste den i ett svep. Stämningen är tät och byggs upp på ett skickligt och närmast klaustrofobiskt sätt.”
Bloggen Hyllan

”Jag gillar den smygande, obehagliga känslan och det faktum att handlingen utspelar sig på en begränsad plats som en ö är. Många brukar tala om den svåra andra boken, men för Rebecka Edgren Aldén verkar det inte alls svårt. Jag utgår ifrån att det blir en tredje spänningsroman och hoppas då att frågor om jämställdhet blir ännu tydligare.”
Betyg: 4/5
Bloggen Enligt O

”Att säga att någon som har skrivit två thrillers har blivit riktigt etablerad kanske är att ta i, men det är så det känns med Rebecka Edgren Aldén.”
Betyg: 4/5
Nisse Schermans blogg Tankar från en samlares hjärna

”Och blomstren dö är en välskriven och nagelbitande spännande psykologisk thriller. Rebecka Edgren Aldén är mycket bra på att bygga upp en stark psykologisk stämning, vilket gör att jag som läsare hela tiden sitter på helspänn.
… Det är inget tvivel om att jag vill läsa mer av Rebecka Edgren Aldén och allra helst vill jag läsa mer i den här genren – den psykologiska thrillern – där hon är en av de starkaste svenska författarna.”
Betyg: 4/5
Lottens bokblogg

”Rebecka Edgren Aldén skriver i mitt tycke mycket bra samtida texter om relationer, det skulle vara spännande om nästa roman blev helt utan brott. Blir det månne en roman om Glorias fortsatta liv? Hoppas det!”
Bloggen Och dagarna går

”En ruskig berättelse med många vändningar och ett oväntat slut.”
Författaren Kristin Emilson

”Boken höll mig i sitt grepp från första sidan även denna gång. Sakta men säkert byggs stämningen upp i denna psykologiska thriller. … Tips från coachen: Läs!”
Författaren Josefine Sandblom

”Spännande, läskig och välskriven!”
Betyg: 4/5
Jenniesboklista.com

”Jag har precis slukat din bok ”Och blomstren dö”, och måste säga att det är bland dom bästa böcker jag läst (jag är en riktig bokmal och jag är ganska kräsen).”
Lotta

Ungerska recensioner …

Min första thriller, Den åttonde dödssynden, har ju kommit ut på ett antal språk. Bland annat på ungerska. Av någon anledning dök jag på en ungersk läsare och började då googla på boken på den ungerska titeln (alltså, kan inte ett ord på ungerska). Och hittade ett antal recensioner. Så intressant att läsa!

Här har ni en, det blir ju lite tokigt när man översätter, men ni kanske förstår?

Bäst av allt – den här recensenten tycker att min bok var bättre än Kvinnan på tåget!

”I år har Animus Publishing House presenterat en ny författare i den skandinaviska brottserien: Rebecka Edgren Alde. På omslaget av volymen och på baksidan av boken uppmärksammar vi omedelbart att även om  den åttonde huvudsynden förekommer i den ovan nämnda sammanställningen är det verkligen en psykotrimerande. (Och detta visar hur mycket ett välkänt varumärke räknas.) Tecknet är halvvägs rätt, det är sant att det är mycket närmare än brotten, men räknar inte med en andligt tungdatorisk historia.

Nora hade en dödlig olycka i sin unga ålder: sju våningar föll i en trappa. Ändå har han blivit fullständigt rekonstruerad och har ändrat sitt liv sedan dess. Framgångsrik författare som har tillskansat sig framgångsrik list-kant livsstil rådgivning med volymer, en kärleksfull make hustru, mamma till två vackra barn, deras gata och alla avundas hans liv. Men den här idylliska existensen bryts när Clara flyttar till grannens hus, en dekorativ kvinna som inte kan säga någonting annat eller vara oense med väletablerade traditioner. Med tiden börjar Nora vara konstiga mardrömmar, mystiska figurer kommer upp på gatan och känns som om någon tittar på det hela tiden. Han genomgår en särskild utredning för att ta reda på vem och varför han vill förstöra sitt liv, men han måste återvända till olyckan som hade hänt år tidigare

Rebecka Edgren Alde i Nacka i Sverige har sett världen komma ut. Han var chefredaktör för flera svenska tidningar, han är redaktör för Damernas Värls. År 2009 publicerade han sin första volym, skriven gemensamt av Tinni Ernsjöö Rappé ( Skriet fran kärnfamiljen ). Hans andra bok, Theighth Main Sin , skrevs i 2015 och volymen publicerades utanför Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Danmark. Hon bor nu med sin man och tre barn.

Den åttonde stora syndenVanligtvis thriller, som är fler kvinnliga läsare. Den mest grundläggande orsaken stämningen i serien Desperate Housewives på dina läsare – inte bara humor – med tanke på att människorna i inblick i en perfekt liten stadsdel (Garden of Eden) bor. Fyra familjer kommer att vara tyra trädgård industrin alla klara sig bra, tills en ny kvinna inte ens röra sig i nästa dörr. Situationen låter det bekant? Den första halvan av romanen snarare gå ut för att presentera karaktärerna och deras vardagliga problem, med viss avundsjuka, men det kommer att ligga. Men sedan börjar sakta berättelsen stövlar, och även om det skulle vara en överdrift att säga att fälls ut från en svindlande tempo berättelse, inte skulle bli uttråkad. Läsaren börjar pussla ihop bilden av sig själv, misstänker att författaren vill ta bort flera rader, så kanske den första skruven är inte lika stor som följande. Eftersom det tjänar författaren här är inte en, utan två överraskningar på kort sikt, och att inte tala om den är klar, vilket i sin tur är verkligen sikeredett slagverk. (Och jag vill här ange att han avstår från serien, de jag rekommenderar denna roman, uppföljaren nästan uteslutit möjligheten.)

Vid första anblicken kan Nora verka lite oskuldlig i läsarens ögon, eftersom han redan är alltför perfekt. Hans liv är helt idylliskt, något som – även om det med någon avund – men vi säger att det inte är fallet i verkligheten. Och som det visar sig ganska långsamt, är det inte. Eftersom en sak är det vi pekar på och en annan som händer mellan de fyra väggarna. Noras förhållande till sina barn är inte så som hon gillar, eftersom hon ofta placerar sin karriär i spetsen, och detsamma gäller hennes förhållande till hennes man. När tiden går, inser vi att han är lika vanlig som någon av oss. Tidigare kämpade han med passionerade sjukdomar som nu börjar spöka honom, och han skulle bara kunna motstå dem med mycket stor viljestyrka. När vi går vidare i berättelsen avslöjs de sju stora brotten före oss,

Jag rekommenderar denna roman till dem som gillade  flickorna på tåget(även trots mig verkligen inte fungerade, men denna roman är definitivt bättre Paula Hawkins skattade bok), eller ett liknande föremål för en änkaeller bakom stängda dörrar. För mig var det en lätt läsning som var helt borta från min semester – det var det nått sitt mål.

Betyg: 10/7″

Och här hittade jag flera andra recensioner av de ungerska läsarna!

Läst i februari

Nej, det gick inte att hålla samma tempo som i januari. Men till januaris försvar så var det ju jullov där också, då jag hann plöja en hel del böcker.

Men totalt fem böcker blev det under februari.

Försöker fortsätta variera mig, men förstås blir det mest thrillers. Och jag har valt att läsa många utländska i år. Fast det blir alltid en hel del svenska ändå!

Skamfläck av Caroline Engvall

Den här läste i researchsyfte. Tycker att Caroline gör ett fantastiskt jobb med att uppmärksamma ungas utsatthet, särskilt på nätet. Den här var väl inte superfantastisk som bok. Men som verkliga berättelser, väldigt berörande och viktigt att läsa och ta till sig.

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs

Jag slukade allt av Louise Boije af Gennäs på 90-talet. Var precis som alla andra fullkomligt tagen av Stjärnor utan svindel, och kär i Kaja (som ju är Mian Lodalen i verkligheten – minns när jag några år senare satt i Mians kök på söder, och var fullständigt starstruck!). Den här boken var något helt annat. En välskriven och spännande thriller. Men svårt att säga vad jag egentligen tycker. För mycket hänger på att hon lyckas knyta ihop alla spektakulära och lösa trådar, och det vet vi inte förrän vi läst alla delar i denna tänkta trilogi.

Sanningen av Harlan Coben

En stabil och spännande thriller. Han är skicklig Coben. Inget som stannar någon längre stund, men underhållande.

Processen av Malin Persson Giolito

En ny kortroman av Malin Persson Giolito. Och hon är ju alltid värd att läsa. Hon skriver otroligt bra, och det här är inget undantag. Bra, berörande, effektiv. Förstås Kafkalik.

Omgiven av psykopater av Thomas Eriksson

Jag tyckte mycket om Omgiven av idioter, årets (eller förra årets) stora bästsäljare. Den var underhållande, träffsäker, lärorik och mycket bra skriven. Men den här, nej, inte alls samma kvalitet. Den här kändes inte alls lika grundad, underbyggd eller trovärdig. Dessutom hade den några delar/formuleringar som i mina ögon kändes nästan lite psykopatiska … Kanske var det därför jag drog mig för att läsa klart den? Rekommenderar varmt den första boken. Men inte lika mycket denna.

 

Totalt har jag läst 15 böcker hittills i år. Målet ligger fast, 52 böcker ska det helst bli. En i veckan. Det ser görbart ut, ligger en bit före nu (eftersom vi bara är inne i vecka 9).

Läser just nu: Fatima Bremmers Ett jävla solsken och den är mycket, mycket bra!

Läst januari 2018

Januari blev en så otroligt bra läsmånad! Är så glad för det, för hela 2017 var ett rätt dåligt läsår för mig. MEN. Under januari 2018 har jag verkligen tagit tag i läsningen, och haft så många bra lässtunder och läst mycket bra.

10 böcker blev det under denna första månad. Målet för året är som alltid, en i veckan, alltså 52 böcker. Ligger bra till nu!

  1. Hanna Lindbergs Sthlm Grotesque
    Jag tycker att Hanna skriver väldigt drivet och rappt. Och jag gillar särskilt att den här utspelar sig i krogmiljö. Det är mycket mat, och man lär sig en hel del. Det är en härlig stämning i boken. Och ett tempo. Och förstås spännande!

 

2. #Metoo 100 berättelser & 10 frågor som behöver besvaras
#Metoo-rörelsen är en helt fantastisk revolution. Jag älskar att det händer, att det händer nu och att jag får vara med. Jag har varit feminist så länge – och hösten 2017 kände jag verkligen att något hände. På riktigt! För mig handlar inte metoo om någon uthängningskampanj (rätt få män som faktiskt har blivit uthängda), det handlar om systerskap, om att gå ihop och berätta och avslöja alla de grejer vi kvinnor faktiskt är med om. Jag fick frågan om jag ville vara med och dela med mig av någon händelse (jag har många att välja bland) och det ville jag förstås. Min berättelse är nu med i den här boken, och jag är mycket stolt över det. Det var starkt och berörande att läsa hela boken och de nittionio berättelser av nittionio andra kvinnor som också var med.

3. Björnstad av Fredrik Backman
Jag har läst så många deckare och spänningsromaner på sistone (av olika anledningar), kände att jag ville läsa något annat, en riktig roman. Tycker att den här var otroligt fin. Jo, han har några grepp som ibland blir på gränsen till uttjatade – ”Det betydde inte mycket för en stad/ett barn/henne/honom. Det betydde bara allt.” Men han fångar mig ändå, och det ordentligt. Man blir berörd, och man älskar karaktärerna, och man vill läsa vidare. Mycket bra bok. Han är skicklig den där Backman!

4. Vi mot er av Fredrik Backman
Jag var ju bara tvungen att läsa uppföljaren också. Den var nästan lika bra.

5. Patrioterna av Pascal Engman
Ville läsa denna svenska debut eftersom jag hört mycket om den. Den var helt okej, många bra karaktärer, och bra historia. Dock tycker jag att vissa spår tappades bort i historien. Men helt klart skrämmande, och aktuell.

6. Bakom stängda dörrar av B. A. Paris
Den här hade jag hört mycket om. En krypande psykologisk thriller. I början var jag lite konfunderad, den var väldigt konservativt skriven. Men, historien kryper sig på och det blir riktigt, riktigt spännande och läskigt. Svår att lägga ifrån sig, och det är ju ett gott betyg. Och då spelar det inte så stor roll att karaktärerna är lite fyrkantiga och svartvita.

7. Sex år av Harlan Coben
Har inte läst Cobegn tidigare, men länge velat testa. Stabil thriller, särskilt bra i början. Bra idé/ingång liksom. Inte lika bra upplösning. Men ändå underhållande.
PS. En liten rolig detalj – ser ni att titeln är felstavad på omslaget? Måste vara ett tidigt korrektur som skickats ut. Jag hoppas att böckerna i bokhandeln inte ser ut där!

8. Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde
Jag försöker varje år läsa några klassiker, tycker att det ger så otroligt mycket. De är ju klassiker av en anledning, och samtidigt är de annorlunda skrivna – eftersom de ofta är rätt gamla. Det ger så mycket inspiration. Denna läste jag också i research-syfte inför nästa bok. Mer säger jag inte.

9. Alex av Pierre Lemaitre
En omtalad thriller. Var nyfiken på denna. Kul att det är en fransk thriller. Väldigt annorlunda, och en del riktigt bra twister. Absolut läsvärd.

10. En äkta man av Dennis Lehane
Den här gillade jag mycket! Väldigt oväntad, och inte alls förutsägbar. Bitvis rätt märklig. Vindlande på många sätt, ovidkommande sidohistorier, en massa spår som inte leder någon vart. Men vad alla historier gör är att bygga upp karaktärerna – som man älskar! Och så skriver Lehan som en gud! Så oklyschigt, så äkta, så finurligt, underhållande. Jag är riktigt imponerad, och drömmer om att kunna skriva bara en tiondels så bra. Läs!

En fin recension

Hittade en mycket fin recension av Och blomstren dö. Så här skriver bloggen Boksnacket bland annat:

”Min lust till att läsa böcker har under de senaste veckorna varit i princip noll. Och blomstren dö är den första bok jag tagit i sedan jag läste Kallentofts Bödelskyssen. Om jag är glad över att jag tog mig i kragen och öppnade en bok igen? Absolut. Var denna bok ett bra val? Utan tvekan! Boken är lättläst och flera aktuella frågor tas upp såsom feminism, könsroller och fördomar men också samhällsklasser och vilken makt pengar egentligen kan ha. Min enda farhåga en bit in i boken var att det började bli väldigt många personer att hålla reda på, och jag var rädd för att det skulle bli rörigt. Men icke! Det är tydligt rakt igenom hela boken och det höjer betyget hos mig.”

Jag blev jätteglad! Tack! Läs hela recensionen här!

Reaktioner på Och blomstren dö

Min bok Och blomstren dö har nu funnits ute i en dryg månad och den har hunnits läsas av en hel del. Här tänkte jag samla ihop några av reaktionerna/recensionerna.

”Och blomstren dö är fantastiskt bra. Så bra att jag hade hoppats på någon form av följetong. Edgren Aldén väver mörker med samhällskritik, svek och lögner på en tunn fin tråd. Och den håller! Höstens måste!”
Betyg: 5/5
Annas deckartips

”Och blomstren dö är en tät och spännande psykologisk thriller som är svår att släppa.”
Niklas Sessler, Damernas Värld

”En bra intrig”
Lotta Olsson i DN

”Jag vet inte riktigt vad det är med denna författaren, men hon får mig att sitta/ligga som på nålar. Det vilar en tung stämning över berättelsen även om miljön är vacker. Man bara väntar på smällen på något vis. Jag läser varje sida hektiskt för att komma vidare, måste få veta vad som hänt och vad som komma skall. Mycket spännande.
Personerna beskrivs på ett bra sätt så att man tycker sig känna dem efter några sidor, även om man inte gillar alla. Upplösningen är inte heller den man väntat och sista sidorna är olidligt spännande. En bok att minnas och lägga i attläsahögen för er som inte läst den ännu. … För mig är Rebecka Edgren Aldén en ny favoritförfattare.”
Betyg: 5/5
Bloggen Ylva kort och gott

”2015 debuterade Edgren Aldén med utmärkta Den Åttonde Dödssynden och uppföljaren är minsann lika bra, men i en helt annorlunda miljö. Skärgårdsön beskrivs så bra att man känner doften av svensk sommar, och karaktärerna har både goda och dåliga sidor. Gamla synder bubblar upp till ytan och vi bjuds på en fin plot twist mot slutet – och såna böcker gillar jag!”
Betyg: 4/5
Helen Lindholm bloggen Läsa & Lyssna

”Det här är en ohyggligt spännande bok; psykologisk spänning när den är som bäst!”
Bloggen Böcker – ett livselixir

”Det här är spännande läsning, jag kunde inte lägga boken ifrån mig utan läste den i ett svep. Stämningen är tät och byggs upp på ett skickligt och närmast klaustrofobiskt sätt.”
Bloggen Hyllan

”Jag gillar den smygande, obehagliga känslan och det faktum att handlingen utspelar sig på en begränsad plats som en ö är. Många brukar tala om den svåra andra boken, men för Rebecka Edgren Aldén verkar det inte alls svårt. Jag utgår ifrån att det blir en tredje spänningsroman och hoppas då att frågor om jämställdhet blir ännu tydligare.”
Betyg: 4/5
Bloggen Enligt O

”Att säga att någon som har skrivit två thrillers har blivit riktigt etablerad kanske är att ta i, men det är så det känns med Rebecka Edgren Aldén.”
Betyg: 4/5
Nisse Schermans blogg Tankar från en samlares hjärna 

”Och blomstren dö är en välskriven och nagelbitande spännande psykologisk thriller. Rebecka Edgren Aldén är mycket bra på att bygga upp en stark psykologisk stämning, vilket gör att jag som läsare hela tiden sitter på helspänn.
… Det är inget tvivel om att jag vill läsa mer av Rebecka Edgren Aldén och allra helst vill jag läsa mer i den här genren – den psykologiska thrillern – där hon är en av de starkaste svenska författarna.”
Betyg: 4/5
Lottens bokblogg

”Rebecka Edgren Aldén skriver i mitt tycke mycket bra samtida texter om relationer, det skulle vara spännande om nästa roman blev helt utan brott. Blir det månne en roman om Glorias fortsatta liv? Hoppas det!”
Bloggen Och dagarna går

”Driven historia som inte går lägga ifrån sig. Spännande och oförutsägbar. Gillade mycket.”
Betyg: 5/5
Författaren Anna Liljeroth

”En ruskig berättelse med många vändningar och ett oväntat slut.”
Författaren Kristin Emilson

”Boken höll mig i sitt grepp från första sidan även denna gång. Sakta men säkert byggs stämningen upp i denna psykologiska thriller. … Tips från coachen: Läs!”
Författaren Josefine Sandblom

Tack alla som har läst, och särskilt tack ni som tar er tid att offentligt berätta vad ni tycker – det betyder så otroligt mycket för mig (och jag vet, för alla författare)!