Påskekrim – 25 böcker att läsa i påsk!

I påsk ska man enligt norrmännen läsa spänning. Det tycker jag är en mysig tradition! Jag har därför skrivit ihop en listan över några bra spänningsromaner jag kan rekommendera.

Jag läser ju väldigt mycket spänning. Det var rätt svårt att välja ut – listan hade kunnat bli hur lång som helst! Men jag plockade med några nya som jag nyligen upptäckt, några klassiker, några som man bara måste läsa, och några som jag tycker inte fick den uppmärksamhet de förtjänade när de kom.

Så, helt utan inbördes ordning – här är min påskekrim-lista:

  1. Bakom stängda dörrar av B A ParisEn otroligt nervpirrande historia som knappt går att lägga ifrån sig.
  2. En äkta man av Dennis Lehane Dennis Lehane är fruktansvärt skicklig på att skriva. Det är befriat från klicheer, det är spännande och skrivet med självständighet och en enorm skrivglädje.  
  3. Annabelle av Lina BengtsdotterAnnabelle blev rättmätigt hyllad när den kom. Skickligt skriven. Spännande och oförutsägbar.

  4. Se mig Medusa av Torkel Damhaug

    Norrmanen Torkel har skrivit en riktigt spännande thriller där man inte vet vem man kan lita på. Gillade mycket.

     

  5. Husdjuret av Camilla GrebeVälförtjänt hyllad. En väldigt spännande historia, fint skriven. Jag älskade karaktärerna.

  6. De vackraste av Karin SlaughterI mitt tycke Karin Slaughters bästa. Den här är riktigt spännande, och har en oväntad tvist som jag gillar.

  7. Mörka platser av Gillian FlynnÄlskar Gillian Flynn, och detta är hennes bästa. Tycker att hon är en mästare på den genre jag själv skriver i – psykologisk thriller.

  8. Kvinnan på tåget av Paula HawkinsEn modern klassiker – riktigt, riktigt bra och spännande. Älskar när man inte kan lita på huvudpersonen.

  9. Låt mig ta din hand av Tove AlsterdalTove är en av Sveriges bästa deckarförfattare. Tycker jag. Denna tycker jag mycket om. Kanske hennes bästa.

  10. Nattfåk av Johan TheorinÄlskar att den rör sig på gränsen till det övernaturliga. Läskig och skickligt skriven.

  11. Svek av Karin AlvtegenOckså en modern klassiker, en av de böcker som inspirerade mig att börja skriva i den här genren. Riktigt bra!

  12. Slutet på sommaren av Anders de la MotteTyckte mycket om denna bok av Anders de la Motte. Tidigare hade han skrivit mycket rappare och mer action. Men jag gillar den här, gillar att se hur han utvecklas som författare.

  13. Sekten på dimön av Mariette LindsteinMycket spännande och upprörande om en fiktiv sekt. Mariette vet ju vad hon skriver om, efter 25 år i Scientologerna – och det märks.

  14. Isola av Åsa AvdicEn lite annorlunda spänningsbok, utspelar sig i en nära framtid. Mycket speciell och den fastnar.

  15. Dränkt av Frida Andersson JohanssonLängtar så tills Frida kommer med en ny bok. Tyckte så mycket om denna, som utspelar sig i Segeltorp och har inslag av nordisk mytologi. Spännande!

  16. Hemmet av Mats StrandbergMats är en favorit sedan Cirkeln-trilogin. Hemmet är läskig, men framför allt berörande och fin. Tyckte mycket om.

  17. Du av Caroline KepnesSå skruvad. Så roligt skriven. Spännande.

     

  18. Generation Loss av Elizabeth HandÄlskar Liz antihjältinna. Dekadent, svart, gotisk. Intelligent historia, skickligt skriven. Älskar miljöerna.

  19. Störst av allt av Malin Persson GiolitoHar ni inte läst ännu, så gör det i påsk!

  20. Välkommen hem av Ninni SchulmanTycker om alla Ninnis böcker. Hon skriver så fint, är så duktig på att göra stor dramatik av vanliga människors liv.

  21. Spel av Anna RoosFick alldeles för lite uppmärksamhet när den kom. En thriller som utspelar sig på Handelshögskolan i Stockholm – bara en sån sak!

  22. De Försvunna av Caroline ErikssonCaroline är en otroligt duktig författare. Denna var drömsk, spännande, otäck med ett fantastiskt språk.

  23. Andra andningen av Sofie SarenbrantSofie är fantastisk på att sätta igång en historia, utnyttja oväntade miljöer och skriva så att man inte kan sluta läsa. Det här är en av hennes bästa, utspelar sig under Stockholm maraton och det blir riktigt spännande.

  24. En sax i hjärtat av Marie BengtsCharmig deckare i 50-talsanda. Älskade karaktärerna och miljön.

  25. Gänget av Katarina WennstamJag gillar alla Katarinas böcker, har läst alla. Denna är som vanligt bra och lyfter viktiga frågor, men på ett spännande sätt.

 

Att våga hoppa!

I dag var första dagen på resten av mitt liv. Ja, det är det ju alltid. Men i dag var det en speciell dag. I går jobbade jag min sista dag på mitt jobb. Jag har jobbat 14 år på Bonnier Magazines & Brands, men i höstas sa jag upp mig. Det blev några förlängningar under januari, februari och mars – av praktiska skäl (så att de hann bygga upp organisationen och ersätta mig), men i går var det alltså över.

Jag fick en fantastiskt fin avtackning. Jag känner en så stor tacksamhet och en enorm värme när jag tänker på den, på alla spännande jobb jag har haft på förlaget under dessa år – och framför allt alla underbara människor jag har fått förmånen att lära känna och jobba med under den här tiden. 14 år är en lång tid!

Jag är verkligen ingen drömmare, utan en riktig realist. Jag skulle aldrig drömma om att rekommendera någon att sluta jobba för att satsa på en dröm. Att skriva böcker är svårt. Att leva som författare är nästan omöjligt. Det gäller att verkligen veta vad man ger sig in på. Men jag har ändå gjort det här ett tag nu. Hittills har jag skrivit en fackbok (en debattbok), två romaner, och varit med i 4 antologier. Jag har ett förlag, och jag är på god väg med min tredje thriller (som är tänkt att komma ut nästa sommar). Och jag har några sidouppdrag för att dryga ut kassan.

Det här nya livet kanske inte pågår för evigt. Jag tycker att det är alldeles för roligt att jobba för att tänka att jag aldrig mer ska göra det. Jag kan tänka mig att ta ett halvår, ett år här och där och leva som författare, och sedan gå in och ta några uppdrag under något år. Det är ju också ute i det ”verkliga” livet man får all inspiration. Vi får se. Jag stänger inga dörrar. Vet bara att jag från och med i dag är författare på heltid. Nästan.

De uppdrag jag tagit nu vid sidan av har alla något gemensamt – det är extremt roliga uppdrag som utvecklar mig. Saker jag aldrig gjort förut, som jag tyckte lät för kul för att tacka nej till. Jag VET att det inte alltid kommer att vara så, att jag kan välja och vraka. Men just nu är det så, och då tänker jag njuta av det.

Vad ska jag göra då? Jo, förutom att skriva min tredje thriller som jag ska ha ett första utkast på före sommaren, så ska jag redaktöra en bok (det har jag aldrig gjort tidigare), jag ska ledar Crimetimes deckarpris (5 priser med olika jurys), jag ska ta ”leda” och ta hand om läsare på en vandringsresa för tidningen Tara. Och så ska jag föreläsa och skriva lite resereportag. Det kan tillkomma lite fler uppdrag. Men framför allt ska jag skriva!

Jag älskade mitt jobb, men det slukade mig. Jag hann inte skriva. Och jag var tvungen att sluta innan jag slutade älska mitt jobb. Jag vill inte bli bitter och arg på jobbet. Jag vill tycker om det jag gör, ha passion, ett driv, tycka det är roligt att gå till jobbet. Men jag visste att om jag skulle fortsätta och samtidigt hindras från att skriva, så skulle jag förr eller senare bli förbannad och bitter. Jag tänker alltid att först försöker man påverka så mycket det går. Man knyter inte näven i fickan och klagar – utan man gör det man kan. Men i slutändan är det bara en själv man kan förändra och påverka. Och det är det jag kallar ansvar. Att ta ansvar för sin situation. Så jag sa upp mig. Och jag är så glad för det. Nu kommer jag bara minnas jobbet med glädje. Vara tacksam över att jag har haft det så bra och fått göra så roliga saker, med så underbara personer. Jag lät det inte gå för långt, och jag lät det inte äta upp min författardröm.

Ibland måste man våga hoppa. Våga testa. Jobb, tänker jag, kommer alltid finnas! Viktigast är hur jag känner på min dödsbädd. Vågade jag leva min dröm? Vågade jag försöka? Jag måste vara sann mot mig själv.

En tredjedel av romanen är skriven. Nu ska jag öka tempot! Vi börjar i morgon. Långfredag är väl en utmärkt dag att skriva psykologisk thriller?

När det går trögt …

Ibland går det trögt. I dag har jag kämpat med mina ord. Varje tecken har varit en kamp. Jag har skrivit ungefär en tiondel av boken totalt, men märker att det går riktigt trögt. Förmodligen för att jag inte riktigt vet var jag ska.

Jag har ju ett grovt synopsis, men det räcker inte. Det fattas något. Och det skaver och irriterar. Har inte riktigt kommit på hur den här historien ska berättas. Har ingen färdig historia. Bara karaktärer (som jag ändå tycker om), några saker jag vill säga, några fragment.

När det känns så här kommer tvivlen. Inte smygande, utan rätt skoningslöst rakt på och dunkar mig i huvudet. En röst inom mig säger att det inte kommer att bli något. Att allt jag skriver är värdelöst. Att jag inte har en till historia inom mig. Att de två tidigare böckerna kom till på ren tur. Men nu är det stopp. Nu kommer bluffen synas, och jag blir avslöjad. Jag är ingen författare. Har inte det som krävs.

Ja, så går faktiskt tankarna. Men jag tvingar mig ändå att sitta still. Stå ut. För jag vet att det inte är någon idé att fly. Då blir det verkligen ingen bok, och den elaka rösten inom mig får rätt.

Det är bara att skriva på ändå. I dag har jag skrivit cirka 6 000 tecken, det är ändå en del. Jag fick ”hoppa ur” min historia och skriva en scen som ska vara med, men jag vet inte när. Bara för att över huvud taget kunna få ur mig något. Kanske får jag stryka allt jag skrev i dag sen när första utkastet av manuset är färdigskrivet. Kanske håller inget av det jag skrivit hittills. Då får det vara så.

Minns orden: ”Första steget till en färdig bok är att faktiskt skriva den.” Så alternativet att INTE skriva finns inte.

Jag tröstar mig med att det hör till att tvivla. Hur jobbigt det än är. Att INTE tvivla skulle inte heller vara bra.

Läst januari 2018

Januari blev en så otroligt bra läsmånad! Är så glad för det, för hela 2017 var ett rätt dåligt läsår för mig. MEN. Under januari 2018 har jag verkligen tagit tag i läsningen, och haft så många bra lässtunder och läst mycket bra.

10 böcker blev det under denna första månad. Målet för året är som alltid, en i veckan, alltså 52 böcker. Ligger bra till nu!

  1. Hanna Lindbergs Sthlm Grotesque
    Jag tycker att Hanna skriver väldigt drivet och rappt. Och jag gillar särskilt att den här utspelar sig i krogmiljö. Det är mycket mat, och man lär sig en hel del. Det är en härlig stämning i boken. Och ett tempo. Och förstås spännande!

 

2. #Metoo 100 berättelser & 10 frågor som behöver besvaras
#Metoo-rörelsen är en helt fantastisk revolution. Jag älskar att det händer, att det händer nu och att jag får vara med. Jag har varit feminist så länge – och hösten 2017 kände jag verkligen att något hände. På riktigt! För mig handlar inte metoo om någon uthängningskampanj (rätt få män som faktiskt har blivit uthängda), det handlar om systerskap, om att gå ihop och berätta och avslöja alla de grejer vi kvinnor faktiskt är med om. Jag fick frågan om jag ville vara med och dela med mig av någon händelse (jag har många att välja bland) och det ville jag förstås. Min berättelse är nu med i den här boken, och jag är mycket stolt över det. Det var starkt och berörande att läsa hela boken och de nittionio berättelser av nittionio andra kvinnor som också var med.

3. Björnstad av Fredrik Backman
Jag har läst så många deckare och spänningsromaner på sistone (av olika anledningar), kände att jag ville läsa något annat, en riktig roman. Tycker att den här var otroligt fin. Jo, han har några grepp som ibland blir på gränsen till uttjatade – ”Det betydde inte mycket för en stad/ett barn/henne/honom. Det betydde bara allt.” Men han fångar mig ändå, och det ordentligt. Man blir berörd, och man älskar karaktärerna, och man vill läsa vidare. Mycket bra bok. Han är skicklig den där Backman!

4. Vi mot er av Fredrik Backman
Jag var ju bara tvungen att läsa uppföljaren också. Den var nästan lika bra.

5. Patrioterna av Pascal Engman
Ville läsa denna svenska debut eftersom jag hört mycket om den. Den var helt okej, många bra karaktärer, och bra historia. Dock tycker jag att vissa spår tappades bort i historien. Men helt klart skrämmande, och aktuell.

6. Bakom stängda dörrar av B. A. Paris
Den här hade jag hört mycket om. En krypande psykologisk thriller. I början var jag lite konfunderad, den var väldigt konservativt skriven. Men, historien kryper sig på och det blir riktigt, riktigt spännande och läskigt. Svår att lägga ifrån sig, och det är ju ett gott betyg. Och då spelar det inte så stor roll att karaktärerna är lite fyrkantiga och svartvita.

7. Sex år av Harlan Coben
Har inte läst Cobegn tidigare, men länge velat testa. Stabil thriller, särskilt bra i början. Bra idé/ingång liksom. Inte lika bra upplösning. Men ändå underhållande.
PS. En liten rolig detalj – ser ni att titeln är felstavad på omslaget? Måste vara ett tidigt korrektur som skickats ut. Jag hoppas att böckerna i bokhandeln inte ser ut där!

8. Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde
Jag försöker varje år läsa några klassiker, tycker att det ger så otroligt mycket. De är ju klassiker av en anledning, och samtidigt är de annorlunda skrivna – eftersom de ofta är rätt gamla. Det ger så mycket inspiration. Denna läste jag också i research-syfte inför nästa bok. Mer säger jag inte.

9. Alex av Pierre Lemaitre
En omtalad thriller. Var nyfiken på denna. Kul att det är en fransk thriller. Väldigt annorlunda, och en del riktigt bra twister. Absolut läsvärd.

10. En äkta man av Dennis Lehane
Den här gillade jag mycket! Väldigt oväntad, och inte alls förutsägbar. Bitvis rätt märklig. Vindlande på många sätt, ovidkommande sidohistorier, en massa spår som inte leder någon vart. Men vad alla historier gör är att bygga upp karaktärerna – som man älskar! Och så skriver Lehan som en gud! Så oklyschigt, så äkta, så finurligt, underhållande. Jag är riktigt imponerad, och drömmer om att kunna skriva bara en tiondels så bra. Läs!

Läsa och träna med disciplin

Ja, kanske är det en provocerande rubrik till det här inlägget. Men jo, jag är supersträng med både min träning och med min läsning. Det beror förstås på att jag behöver det, någon som är sträng alltså. Det finns säkert en massa människor som utan problem kan träna enbart av lust, och som kan läsa enbart av lust.

Men inte jag.

Hur mycket jag än ÄLSKAR att både läsa och träna så är jag i grunden lat och bekväm av mig. Och bestämmer jag mig inte så är risken stor att det inte blir av. 

Därför bokar jag in. Just nu tränar jag med PT två dagar i veckan och försöker få till minst en träning till på egen hand. Det kommer bli färre gånger med PT, för eftersom jag har sagt upp mig kommer jag ha mindre pengar över – så jag räknar med att få träna mer på egen hand. Men minst två gånger i veckan måste jag träna, för att må bra. Helst tre. Och utöver det måste jag vara i gympahallen och träna mina gymnaster (inte för att det är så mycket träning för mig, längre, de har blivit så stora att de inte behöver så mycket pass, men ändå).

Likadant med läsningen. Jag har varje år som mål att läsa en bok i veckan. Bokar in tid så att läsningen faktiskt ska bli av. Hittills har jag jobbat för mycket för att få till det på vardagar (om jag inte lyssnar på ljudbok, vilket också händer), utan då får det blir på helgerna.

I år, när jag faktiskt dragit ner på mitt vanliga jobb, har jag fått ett rejält uppsving i lästa böcker – och det ger mig så otroligt mycket! Läser just nu Dennis Lehanes En äkta man, samt Thomas Erikssons Omgiven av psykopater. Det är bok nummer 10 och 11 i år. Och det är fortfarande bara januari. Bådar gott för årsstatistiken (ja, jag är en patetisk tävlingsmänniska)!

Vad läser jag då? Ja, allt. Just nu mycket psykologisk thriller, gärna utländska författare, för att få inspiration. Men också en del faktaböcker, romaner och klassiker. Vill ha en variation.

Jag vet att jag inte mår bra när jag inte tränar och när jag inte läser. Så jag ser det som en tjänst jag gör mig själv. För både själen och kroppen, psyket och fysiken.

Att läsa är ju dessutom en nödvändig del av skrivandet. Och för att orka skriva måste kroppen hålla. Alltså läser och tränar jag.

Den åttonde dödssynden på tyska!

Tyskland var ju ett av de första länderna som köpte Den åttonde dödssynden. Men det är först i sommar, långt efter de andra länderna, som den nu kommer ut i Tyskland. Det ska bli superspännande att se hur det går där! Mitt tyska förlag Btb Randomhouse har i alla fall gett mig ett sådant här fint uppslag i deras nya katalog. Och visst är omslaget läckert?

Nu är det bara Island kvar, men de köpte ju rättigheterna för inte så länge sedan. Då blir det sex länder + Sverige den finns i (Danmark, Holland, Ungern, Frankrike, Tyskland, Island, Sverige).

Ser fram emot att ha ett litet internationellt bibliotek här hemma!

 

2018 – en nystart!

Ibland kommer man till ett vägskäl. Det gjorde jag under 2017.

Jag har länge enbart skrivit på semestrar och långhelger. Samtidigt haft ett heltidsjobb. Det har varit kämpigt, men jag har älskat mitt jobb, är van att jobba mycket och hårt. Samtidigt har jag älskat att skriva, och inte haft några problem med att göra det under semestrar och långhelger.

Men. Under 2017 förändrades situationen. Ett fruktansvärt tragiskt dödsfall i min familj (ett barn) fick min värld att skaka. Livet blir aldrig som det var förr.

Jag fortsatte jobba lika mycket som tidigare, märkte att jag inte riktigt hade ro att sörja. Men, jag märkte det i min kropp. Jag som aldrig haft ont någonstans började få ont, lite här och där. Det var som att min kropp berättade det min hjärna inte hade tid att ta in.

Jag har alltid lidit av en rätt osund workoholic. Jobbat alldeles för mycket. Samtidigt har jag älskat att jobba. Älskat alla mina olika jobb. Och jag har varit bra på mina jobb. Förmodligen för att jag lagt ner så mycket tid, energi och passion i dem. Så även med mitt senaste. Ett fantastiskt roligt jobb, ett riktigt drömjobb! Men, dödsfallet fick mig att se över mina prioriteringar. Jag hade kört på i 180 hur länge som helst. Jobbat betydligt mer än heltid, och sedan skrivit varenda semesterdag i sju år. Och jag insåg att det här inte var det liv jag ville ha. Jobbet åt upp så många andra delar i mitt liv som jag ville ha med. Tid för återhämtning, tid med familjen, tid med vänner. Och kanske (rent egoistiskt) framför allt: tid att skriva. Skrivandet har alltid varit mitt andningshål, men nu hade jag inte ens det. Även semestrarna fylldes med jobb.

När någon i ens närhet dör stannar världen. Det är smärtsamt. Evigheten känns så orättvis. Nu var det tusen gånger värre eftersom det var ett barn, ett mig närstående barn. Livet blev så skört. Jag blev skör. Det var som att jag till sist insåg att allt kan ta slut, när som helst. Och inte bara mitt liv, utan ännu värre, ett liv som tillhör någon jag älskar.

Även om jag alltid vetat att livet är värdefullt, var det som att jag nu verkligen förstod det. För visst är det så att man har en skyldighet att ta vara på sitt liv? Vara sann mot sig själv? Inte bara ånga på och jobba. Utan verkligen göra det som betyder något. Min dröm har ju alltid varit att skriva, att en dag leva på mitt författarskap. Hur svårt det än är är det ingen ursäkt för att inte ens försöka. Det var de tankarna jag fick. Jag var tvungen att åtminstone ge det en chans.

Så, jag sa upp mig. Läskigt och befriande. Samtidigt lite sorgligt, eftersom jag älskar mitt jobb och tycker väldigt mycket om de jag jobbar med.

Under 2018 är min plan att skriva min tredje roman. Och försöka förverkliga min dröm om att kunna leva på mitt författarskap. Det kommer ta tid. Än är det långt kvar. Så, jag ser framför mig ett fattigt 2018, i pengar räknat, men rikt i andra aspekter. På något sätt får jag försöka försörja mig, utan att det går ut för mycket över mitt skrivande och min familj. För det är också en del av planen – att hinna vara med de jag älskar lite mer. Ta det lite lugnare. Inte leva på de ständiga kickar som min arbetsnarkomani ger. Utan vila ibland. Ta det lugnt. Och stå ut med det.

Ett nytt år är här. Helt oskrivet. Jag har kastat mig ut över kanten. Vågat språnget. Lämnat ett älskat jobb. Stängt en dörr för att kanske upptäcka nya dörrar att öppna.

Klart det är läskigt. Inte bara ekonomiskt. Utan även på andra plan. Jag hade en status i mitt jobb. Det var något jag var bra på. En plats där jag var trygg, omtyckt, behövd. Nu har jag inget. Kanske lyckas jag inte ens skriva min tredje roman? Jag vet ju hur svårt det är. Och även om jag klarar att skriva klart den är det inte säger att förlaget säger ja. Vad som helst kan hända. Jag försöker omfamna ovissheten. Se det som ett spännande äventyr.

Nu kör vi!

Bokmässan 2017 – en sammanfattning

Så var Bokmässan över för denna gång. En annorlunda mässa, på många sätt. Och det berodde förstås på nazisterna och deras demonstration. Det låg en otäck och obehaglig stämning över hela mässan. Det var färre besökare, och färre utställare, och färre författare. Och det märktes. Och vi som var där var något mer dämpade. Jag kände i alla fall att jag inte var lika sprudlande glad som jag brukar vara på bokmässan. Det var en dålig smak i munnen. Inte att jag var direkt rädd, mer oro för framtiden, olust över dessa rasister. Om det enbart vore de 400 nazisterna, men normaliseringen av rasism har ju gått så oerhört fort. Vilket förstås gör att nazisterna får ökat självförtroende och flyttar fram sina positioner. Det skrämmer mig något fruktansvärt. Vad är det för samhälle vi kommer att ha om några år?

Mitt förlag Norstedts lät tjänarinnorna i röda dräkter från Margeret Atwoods bok Tjänarinnans berättelse (som ju är en fantastisk tv-serie, Handmaids tale på HBO) gå runt mässan tysta och med blicken mot golvet. En påminnelse om vilka friheter vi kan förlora om vi inte är på vår vakt.

Besökssiffrorna för årets mässa har offentliggjorts och det är ju en markant nedgång. Så det var inte en inbillning. Mässan har tappat var femte besökare jämfört med 2016.

Om vi nu ska försöka tänka bort nazisterna, så var det ändå mycket kul som hände på mässan. I år kom jag ner torsdag kväll och åkte hem söndag eftermiddag.  Jag hade ett alldeles lagom program på plats, många spännande uppdrag, och resten av tiden stod jag i Norstedts monter och försökte sälja mina böcker.

Det gick faktiskt väldigt bra! Jag sålde slut på alla pocketböcker av Den åttonde dödssynden (precis som förra gången, då jag tydligen var en av två Norstedts-författare som sålde helt slut). Dock var det några inbundna, Och blomstren dö, som var kvar. Det är mycket svårare att sälja inbundna. I alla fall för mig.

Här nedan är några bilder från Bokmässan 2017.

Dag 1: Torsdag
Jag kom fram sent till hotellet, hann precis till Bonnier-minglet i ett av Gothia-tornen. Därifrån blev jag medbjuden på middag av två trevliga personer, Bert och Elin, från Bonniers huvudkontor. Efteråt hamnade vi på Natur & Kulturs mingel ovanför Park.

Dag 2: Fredag
Stod jag mycket i Norstedts monter. Hade också en halvtimmes intervju i Storytelpodden – det spelades in live, och publiken fick lyssna i hörlurar (har tyvärr ingen bild därifrån). Senare på kvällen var det mingel igen, bland annat på Hoi och Storytel.

Jag och Erica Scott när vi letar köpare till våra böcker i Norstedts monter!

Kul att träffa Anna Bågstam Ryltenius och Helena Dahlgren igen!

Med Emma Hamberg och Sofie Sarenbrant.

Jag och Leffe GrimwalkerHois mingel.

Sedan gick jag ut och åt med några författarvänner – det var verkligen supertrevligt! Annika Estassy, Christina Larsson, Erica Scott, Birgitta Bergin och Kamilla Oresvärd. Vi fick till och med ett chambre separé! God mat och mycket skratt.

Efteråt gick vi förstås till Park. En våning upp hölls (den traditionella) Vi-festen. Gick tillbaka till hotellet och kom i säng strax efter ett på natten.

Dag 3: Lördag
Lite otäck stämning, eftersom alla gick och väntade på nazist-demonstrationen. Rätt lite folk, och särskilt få barnfamiljer, inne på mässan. Jag fortsatte stå i montern så mycket som möjligt.

Fick en härlig lunch uppe på Heaven 23 med de här underbara personerna, Jennie Sjögren, Hillevi Wahl och Erica Scott.

Klockan började närma sig starten för demonstrationen och vi följde spänt utvecklingen nere på marken. Många poliser.

Sedan modererade jag ett samtal med Åsa Erlandsson och Thomas Bodström om True crime. Kändes lite absurt eftersom ”true crime” liksom pågick därutanför. Samtalet gick väldigt bra. Och både Åsas och Thomas böcker är mycket läsvärda. Åsas bok om Trollhättan-attentatet har jag redan utnämnt till årets bok.

Lite senare ledde jag ett nytt samtal, denna gång med Moa Herngren om hennes nya roman Tjockdrottningen. En mycket läsvärd bok om ett viktigt ämne – vår syn på normavvikande i samhället. Moa är också en så otroligt sympatisk person som jag tycker mycket om.

I loungen sprang jag på min trevliga kollega från jobbet, Bettina Beiberstein Lee, som nyss kommit ut med sin debut!

Kul att träffa min kära författarvän Mariette Lindstein!

Resten av dagen stod jag i montern. Mycket tillsammans med Malou von Sivers.

Och så hade jag ett monterprat med min förläggare Peter Karlsson på monterscenen.

Och efteråt var det signering. Igen.

Senare på kvällen var det förlagsmiddag med Norstedts. Där pratade jag en hel del med Jenny Colgan som ligger bakom de fantastiska succérna om Det lilla bageriet. Med på bild är förlagschefen Eva Gedin.

Efter middagen skippade vi Park, för ovanlighetens skull, det blev en drink i lobbyn med bland andra Mats Strandberg, Anna Jansson och hennes man Erik.

Dag 4: Söndag

Efter en rätt sen frukost och en kort sväng till Norstedts monter satt jag en timme i Skrivarakademins monter. Det var kul att få representera dem ett tag och berätta om alla skrivarkurser jag gått (som jag verkligen kan rekommendera!). Här är jag med en av mina lärare, Anders Fager.

Eftermiddagen ägnade jag helt åt Norstedts monter. Förra året hade jag ju lyckats sälja slut på alla pocketar, och jag ville verkligen göra det igen. Jag hoppade över lunchen och körde så mycket sälj jag orkade. Bland annat med de här två Norstedts-författarna, Cecilia Forss och Linda Bakkman.

Och så sålde jag sista pocketboken av Den åttonde dödssynden, till den här snälla mamman som köpte den till sin dotter Elin!

Några till inbundna av Och blomstren dö lyckades jag också sälja innan det var dags att åka till tåget. Som tur var fick jag lift med Erik och Anna Jansson.

Tack för i år Bokmässan! Tack alla snälla författarkollegor, förlags- och journalistvänner. Och förstås mest tack till alla läsare!