Reaktioner på Och blomstren dö

Min bok Och blomstren dö har nu funnits ute i en dryg månad och den har hunnits läsas av en hel del. Här tänkte jag samla ihop några av reaktionerna/recensionerna.

”Och blomstren dö är fantastiskt bra. Så bra att jag hade hoppats på någon form av följetong. Edgren Aldén väver mörker med samhällskritik, svek och lögner på en tunn fin tråd. Och den håller! Höstens måste!”
Betyg: 5/5
Annas deckartips

”Och blomstren dö är en tät och spännande psykologisk thriller som är svår att släppa.”
Niklas Sessler, Damernas Värld

”En bra intrig”
Lotta Olsson i DN

”Jag vet inte riktigt vad det är med denna författaren, men hon får mig att sitta/ligga som på nålar. Det vilar en tung stämning över berättelsen även om miljön är vacker. Man bara väntar på smällen på något vis. Jag läser varje sida hektiskt för att komma vidare, måste få veta vad som hänt och vad som komma skall. Mycket spännande.
Personerna beskrivs på ett bra sätt så att man tycker sig känna dem efter några sidor, även om man inte gillar alla. Upplösningen är inte heller den man väntat och sista sidorna är olidligt spännande. En bok att minnas och lägga i attläsahögen för er som inte läst den ännu. … För mig är Rebecka Edgren Aldén en ny favoritförfattare.”
Betyg: 5/5
Bloggen Ylva kort och gott

”2015 debuterade Edgren Aldén med utmärkta Den Åttonde Dödssynden och uppföljaren är minsann lika bra, men i en helt annorlunda miljö. Skärgårdsön beskrivs så bra att man känner doften av svensk sommar, och karaktärerna har både goda och dåliga sidor. Gamla synder bubblar upp till ytan och vi bjuds på en fin plot twist mot slutet – och såna böcker gillar jag!”
Betyg: 4/5
Helen Lindholm bloggen Läsa & Lyssna

”Det här är en ohyggligt spännande bok; psykologisk spänning när den är som bäst!”
Bloggen Böcker – ett livselixir

”Det här är spännande läsning, jag kunde inte lägga boken ifrån mig utan läste den i ett svep. Stämningen är tät och byggs upp på ett skickligt och närmast klaustrofobiskt sätt.”
Bloggen Hyllan

”Jag gillar den smygande, obehagliga känslan och det faktum att handlingen utspelar sig på en begränsad plats som en ö är. Många brukar tala om den svåra andra boken, men för Rebecka Edgren Aldén verkar det inte alls svårt. Jag utgår ifrån att det blir en tredje spänningsroman och hoppas då att frågor om jämställdhet blir ännu tydligare.”
Betyg: 4/5
Bloggen Enligt O

”Att säga att någon som har skrivit två thrillers har blivit riktigt etablerad kanske är att ta i, men det är så det känns med Rebecka Edgren Aldén.”
Betyg: 4/5
Nisse Schermans blogg Tankar från en samlares hjärna 

”Och blomstren dö är en välskriven och nagelbitande spännande psykologisk thriller. Rebecka Edgren Aldén är mycket bra på att bygga upp en stark psykologisk stämning, vilket gör att jag som läsare hela tiden sitter på helspänn.
… Det är inget tvivel om att jag vill läsa mer av Rebecka Edgren Aldén och allra helst vill jag läsa mer i den här genren – den psykologiska thrillern – där hon är en av de starkaste svenska författarna.”
Betyg: 4/5
Lottens bokblogg

”Rebecka Edgren Aldén skriver i mitt tycke mycket bra samtida texter om relationer, det skulle vara spännande om nästa roman blev helt utan brott. Blir det månne en roman om Glorias fortsatta liv? Hoppas det!”
Bloggen Och dagarna går

”Driven historia som inte går lägga ifrån sig. Spännande och oförutsägbar. Gillade mycket.”
Betyg: 5/5
Författaren Anna Liljeroth

”En ruskig berättelse med många vändningar och ett oväntat slut.”
Författaren Kristin Emilson

”Boken höll mig i sitt grepp från första sidan även denna gång. Sakta men säkert byggs stämningen upp i denna psykologiska thriller. … Tips från coachen: Läs!”
Författaren Josefine Sandblom

Tack alla som har läst, och särskilt tack ni som tar er tid att offentligt berätta vad ni tycker – det betyder så otroligt mycket för mig (och jag vet, för alla författare)!

Om att jobba heltid vid sidan av författandet

Jag har ju ett heltidsjobb. Och inte vilket som helst heller. Det är ett rätt krävande heltidsjobb, som gör att jag ofta stannar sent på jobbet, i stort sett alltid jobbar en hel del på helger, och sena kvällar. Det är ett väldigt roligt och kreativt heltidsjobb, men det tar enormt mycket energi.

När jag är på mitt jobb tänker jag aldrig på mitt andra jobb – som författare. Tvärtom kan det ibland nästan bli kortslutning när mina kollegor pratar om mina böcker. Jag är liksom så inne i mitt jobb, att jag inte ens tänker på det där andra. Nu de senaste dagarna är det flera på mitt jobb som har köpt mina böcker billigare direkt av mig (vilket förstås är otroligt roligt och smickrande). Och det är först då jag börjar tänka på mina två konkurrerande roller. För konkurrerar gör de. Det är verkligen så att jag inte KAN skriva när jag jobbar så här mycket och intensivt. Och det jobb jag har går inte att göra halvhjärtat, utan jag måste gå in i det med hull och hår (det finns inget annat, det vet alla som känner mig).

Inte nog med att jag inte hinner skriva, att vara författare handlar om så mycket mer än att skriva. Det handlar om att marknadsföra sin bok, live och i sociala medier, gå på författarkollegors releasefester (som jag i stort sett alltid missar – tre bara denna senaste vecka – förlåt!), svara läsare som hör av sig, blogga, hålla kontakt med förlaget (min förläggare mejlade för nästan två veckor sedan och jag svarade i går…) sköta författarsidan på Facebook och så vidare … Dessutom har jag ju ambitionen att göra andra författarrelaterade uppgifter, som att moderera på Crimetime och Bokmässan. I dag läste jag Moa Herngrens nya roman Tjockdrottningen (superbra!), för henne ska jag leda ett samtal med på Bokmässan om några veckor.

Men det som skaver mest är att jag inte hinner skriva. Denna sommar var den sämsta någonsin, mitt heltidsjobb åt upp det mesta av min ledighet, och jag hann bara vara ”ledig” i knappt två veckor – och på den tiden hann jag skriva 8 sidor (resten gick till Crimetime).

Samtidigt är det ju ett moment 22-läge. Jag hinner inte skriva och marknadsföra mina böcker, alltså är det långt ifrån att jag kan leva på mitt skrivande. Därför måste jag jobba, och när jag jobbar hinner jag inte skriva och marknadsföra mina böcker.

För att inte jobba ihjäl mig gör jag som jag alltid har gjort. Jag skriver inget under ”jobbterminerna”, inväntar semestrarna. Skulle jag skriva ”lite grann” under ”jobbterminerna” skulle jag ständigt vara besviken på mig själv. Och det blir inte heller hållbart.

Nu får jag vänta till höstlovet, då jag och min familj ska åka bort, för att få skriva nästa gång. Därefter hägrar jullovet, då jag också planerar att gå in i skrivarbubblan. Och sen får vi se.

Jag vet inte hur länge man klarar att leva ett sådant här schizofrent liv.

Plats 21 på topplistan!

Det kan inte hjälpas, men blir lite listtokig när man precis släppt en bok. Kan ju inte låta bli att jubla när jag ser att min nya bok, Och blomstren dö, ligger på plats 21 på adlibris 100-topplista över mest sålda inbundna böcker, alla kategorier, just nu.

Jag vet hur fort det kan svänga, så lika bra att glädja sig åt det nu. Hurra!

Ps. Den låg tidigare i dag också på plats 8 över mest sålda inbundna thrillers på adlibris …

Om manus i byrålådan

Jag fick en intressant fråga om jag har några ofärdiga manus i byrålådan. Och ja, det har jag ju faktiskt. Ett färdigt. Och sedan flera påbörjade. Det mest intressanta med det är att det visar så tydligt hur otroligt lång väg det kan vara till att få en bok utgiven.

Men också hur viktigt det är att skriva (om man nu vill bli författare). Jag tänker att inget ord jag skrivit är förgäves.

Jag har ju hittills skrivit och gett ut 2 romaner och 1 debattbok. Sedan har jag varit med i 3 antologier (men det har också handlat om facktext, så mer journalistiska texter).

2002 var jag hemma med mitt första barn (född i december 2001) och började då skriva på en deckare.

2003/2004 var jag hemma med mitt andra barn och skrev då klart den här deckaren. Jag skickade in den till några förlag (inte så många, tror det var max 2-3 stycken), men blev refuserad, men fick några uppmuntrande ord på vägen.

2007 var jag hemma med mitt tredje barn, och då hade jag tänkt att bearbeta om den här deckaren, men hade då fått kontrakt på en debattbok som jag skrev på istället.

2008 var debattboken klar.

2009, i mars, kom debattboken Skriet från kärnfamiljen ut på Albert Bonnier förlag. Den sommaren plockade jag upp deckarmanuset igen, men kände att det var alldeles för daterat och för dåligt. Jag kände mig för oinspirerad av att jobba med det.

2010 började jag på allvar skriva på en ny roman, en psykologisk thriller.

2012 hade jag skrivit klart det manuset och skickade in till ungefär 6-7 förlag. Blev refuserad av alla, men fick rätt många fina lektörsutlåtanden med väldigt bra konstruktiv kritik.

2013 Det tog ett år (minns att jag enbart skriver på semestrar eftersom jag hela tiden har haft rätt krävande heltidsjobb) att bearbeta om manuset, med lektörernas synpunkter i bakhuvudet. På hösten skickade jag in manuset igen, och blev antagen av Norstedts.

2015 kom min första psykologiska thriller, Den åttonde dödssynden, ut på Norstedts.

2017 kom min andra spänningsroman, Och blomstren dö, ut på Norstedts. Och jag började skriva på tredje boken …

Jag räknar med att det tar minst ett år för mig att skriva tredje boken, och därefter ska jag jobba med förläggare och redaktör. Gissningsvis/förhoppningsvis kommer den ut 2019. Och i så fall blir det 2 romaner på 17 år!!!

Tålamod är bra att ha när man vill bli författare. Och den dagen jag kan leva på mina böcker så kommer det förhoppningsvis gå lite snabbare 😉

Ps. De andra utkasten jag har i skrivbordslådan är lite olika manus. Inga färdiga. Men det är några barnboks- och ungdomsmanus, samt några galna idéer som jag har påbörjat. Bland annat en dystopi, möjligen skulle det kunna bli en YA-bok någon gång i framtiden.

 

 

Påbörjat tredje romanen

I dag hände det äntligen! Jag började skriva på min tredje roman. Visst, jag har jobbat med den tidigare också. Har skrivit synopsis, funderat på intrigen, karaktärerna tematiken och så vidare. Men i dag började jag faktiskt skriva.

Jag skulle egentligen har börjat för länge sedan, men jag har inte haft ro. Det har varit extremt mycket på mitt vanliga jobb, så första semesterveckan fick jag faktiskt jobba heltid. Andra veckan var jag själv med barnen och hunden här på landet. Det blev en del jobb då också, och dessutom kom mina föräldrar hit några dagar på besök. Min man var tvungen att åka till London och jobba. Så ja, jag har haft fullt upp med matlagning, hundpromenader, diskning och utflykter.

Men så åkte mina föräldrar i går, och min man kom hem ungefär samtidigt. Värmen kom hit till Finland där vi har vårt landställe och plötsligt kände jag ett sådant enormt behov av att skriva! Raskt skrev jag 10 000 tecken. Ett första kapitel!

Nu är ju inte 10 000 tecken så mycket i det stora hela. Men många skrivande människor tycker att det är rätt mycket att skriva på en dag. Jag vet att jag skriver fort, men man måste komma ihåg att mina böcker brukar landa på drygt 400 000 tecken. Det är rätt mycket till som måste skrivas med andra ord. Dessutom är det få av de första tecknen jag skriver som blir kvar till slutversionen. Ofta hinner jag stryka stora delar och skriva om hela historien ungefär 10 gånger innan det är klart.

Men det är en början. Nu är det bara att fortsätta. 10 000 tecken i morgon också. Hela vägen tills jag har berättelsen klar. Ett råmanus som jag kan visa upp för förlaget. Sedan börjar ju det stora arbetet, men det tar vi sen …

Nu kör vi! Tredje thrillern!

Ps. En rolig detalj är att jag började skriva denna i första person. Jag har alltid skrivit i tredje. Men det kändes naturligt att berätta denna person utifrån ett jag. Vi får se om det håller hela vägen, eller om jag ändrar mig.

J’adore franska recensioner!

Nu har jag börjat hitta en hel del franska recensioner av Den åttonde dödssynden som nyligen kom ut i Frankrike – eller Le dernier péché som den heter på franska (på ett väldigt fint förlag som heter Denoël).

Och många recensioner är riktigt, riktigt bra! Det låter ju dessutom extra tjusigt när det är på franska … (Och nej, jag är inte särskilt bra på franska, även om jag läste franska både på högstadiet och gymnasiet. Jag förstår enstaka ord och meningar, men det mesta kör jag genom google translate.)

Men lyssna bara på det här:

”J’adore ce genre de polars. J’adore ces histoires de voisins. J’adore ces histoires de rivalité féminine. Oui, j’adore ce genre de polars. D’un genre que j’ai envie de qualifier de domestique puisqu’il ne concerne finalement que des gens comme vous et moi. Pas de fous furieux, de tueurs en série, de monstres traqueurs de victimes entre ces pages. Non, dans ce roman, il n’y a pas l’ombre d’un policier, aucune convocation au commissariat, pas d’enquête, pas de meurtre, pas de journaliste qui cherche à débusquer la vérité… Juste Nora.”

Och det fortsätter lika vackert:

”Juste Nora et ses doutes. Nora et ses prises de tête. Nora et sa vie, qu’elle voudrait parfaite mais qui, à son grand désarroi ne l’est pas du tout malgré l’image idyllique qu’elle pensait renvoyer à ses voisins, à sa famille, à ses fans (puisqu’en tant que conférencière populaire, elle accorde beaucoup d’importance aux réseaux sociaux et à son image publique). Chapitre après chapitre, tout se lézarde à cause de sa nouvelle voisine. Comme si Klara était une boule de bowling et qu’elle avait fait un strike dans la vie de Nora, envoyant tout valser. Mais sans avoir l’air d’y toucher.
La majeur partie du roman est donc consacré au récit d’une descente aux enfers d’abord inexpliquée puis de plus en plus trouble, ou comment Nora, la femme qui se voulait parfaite, se laisse déstabiliser jusqu’à perdre pied. Mais pourquoi ? Quel est le pouvoir qu Klara semble exercer sur elle ? de fausses pistes en révélations, l’auteure nous emmène loin sans jamais sombrer dans la facilité ou le manque de crédibilité.
En bref,
Rebecka Aldén signe ici un thriller psychologique très facile à lire, très agréable à découvrir et qui monte en puissance, de page en page jusqu’à nous dévoiler enfin LA vérité qu’on attendait. C’est bien mené, rythmé sans aller trop vite, intelligent et l’histoire tient ses promesses jusqu’à la fin. Une lecture qui m’a ravie !”

Om jag försöker mig på att översätta slutet:

”Rebecka Aldén skriver en lättläst psykologisk thriller, mycket trevlig att upptäcka som blir starkare för varje sida för att till slut avslöja den oväntade sanningen. Det är bra gjort, utan att gå alltför snabbt fram, det är en intelligent historia som håller ända in i slutet. En läsning som gläder mig!”

Det här hör man ju nästan att det är en fantastisk, och positiv recension! J’adore! Och bokbloggaren Cellardoor gav också boken 4,5 av 5 i betyg!

Och den här fantastiska recensionen av bloggaren Encres Vagabondes, där jag jämförs med Alfred Hitchcock, och som om jag förstått den rätt avslutas med att konstatera:

”En första välskriven roman, välbyggd, väl översatt, som har alla egenskaper för att tillfredsställa de som gillar psykologiska thrillers där spänning och ångest … En svensk författare att upptäcka och fortsätta följa.” 

Av sidan Culturevsnews får boken 9 av 10 i betyg och här skriver man bland annat så här:

”Det är en välskriven psykologisk thriller. Lätt att läsa med effektiva kapitel, språket flyter lätt och väl och det är spännande … ja, hela tiden.”

Och lite senare:

”Berättelsen håller helt rätt tempo och har en bra komposition. Författaren tycker om att få oss in på fel spår, hon leker med ledtrådar som hon strör över kapitlen. Det gör också att vi lever oss in i Noras kamp för överlevnad. Och med ett skarpt öga för detaljer.” 

”En mycket bra första roman, beroendeframkallande och hypnotisk.”
skriver franska bokbloggaren Aziquilit.

Merci beaucoup alla franska läsare!

Äntligen i min hand!

Så kom dagen då jag äntligen fick hålla min andra roman i min hand. Alldeles färsk från tryckeriet, levererad av mina föräldrar som hämtade upp den på förlaget, innan de tog båten över för att hälsa på oss på landet – i finska skärgården!

Det roliga är att miljön i boken är inspirerad från ön där vi bor på landet. Fast jag har ändrat och flyttat runt en del, och kanske viktigast av allt – förflyttat allt till den svenska skärgården.

Vi var ju tvungen att leka lite också 😉 Min dotter agerar statist!

Följetong i Värmlands Folkblad

Har inte hunnit blogga på sistone. Det har varit extremt mycket på mitt vanliga jobb, och ja, faktiskt en bra bit in i semestern. Men nu tänker jag logga ut, och då hinner jag äntligen blogga igen!

Vill först berätta det roliga att min nya bok, Och blomstren dö, som kommer ut 24 juli, faktiskt redan har fått några läsare. Värmlands Folkblad valde nämligen min bok som följetong i sommar! Första delen publicerades i tidningen redan måndagen efter midsommar!

Det var ju kul att det just blev en Värmlandstidning, för jag har faktiskt anknytning i Värmland. Min släktgård Geijersgården ligger där. Min mamma heter Geijer och hela min del av släkten är aktiva i Geijerska släktföreningen. Jag sitter till och med i styrelsen, fast bara som suppleant. Jag har tillbringat många dagar i Värmland. Särskilt jularna har vi firat där (som senaste julen då vi var 18 personer och 2 hundar där). Och så är jag gift i Ransäters kyrka och vi hade bröllopsfesten på Geijersgården.

Här kan ni läsa intervjun med mig i Värmlands Folkblad. Så klart drog de på att jag var Geijers släkting 😉

 

Crimetime 2017

Programmet för årets Crimetime börjar sätta sig och jag har en massa roliga och spännande punkter.

På torsdagen håller jag i Skrivarskolan med bland andra Anders de la Motte, Katarina Wennstam, Sören Bondeson, Anna Bågstam Ryltenius och Denise Rudberg. Läs mer här!

fredag kl 11 ska jag vara med i det här samtalet:

DET SLUTNA RUMMET

Med: Anna Roos, Rebecka Edgren Aldén och Mariette Lindstein Moderator:Estrid Bengtsdotter

Det slutna rummet är ett känt grepp som använts av många spänningsförfattare, inte minst Agatha Christie. Tre författare som på olika sätt utforskar instängdhetens geografi och psykologi är Anna Roos, vars debut Spel tar oss till Handelshögskolan, Mariette Lindstein, akutell med Sektens barn, och Rebecka Edgren Aldén, vars senaste deckare Och blomstren dö utspelar sig på en ö.

Plats: Donners Eventhall

På fredag kl 13.30 leder jag det här samtalet:

Med: Sofie Sarenbrant, Caroline Eriksson och Torkil Damhaug (NO) Moderator: Rebecka Edgren Aldén

Det mänskliga psyket fascinerar. Hör Sofie Sarenbrant, Caroline Eriksson och norska författaren och psykiatriläkaren Torkil Damhaug i ett samtal om den internationellt växande genren ”psychological suspense”. Med Rebecka Edgren Aldén, som själv skriver psykologisk spänning.

På lördag kl 9.45 ska jag vara med i det här samtalet:

Med: Jonas Moström, Rebecka Edgren Aldén och Gustafson & Kant Moderator: Varg Gyllander

De flesta författare har ett annat yrke vid sidan om. Jonas Moström arbetar halvtid som läkare, Rebecka Edgren Aldén är journalist och Anders Gustafson och Johan Kant är bokförläggare respektive skolrektor. Hör dem i ett samtal om skrivrutiner och hur man kombinerar författarskapet med vardagsjobbet. Moderator: Varg Gyllander, författare och presschef på Stockholmspolisen.

Och på lördag kl 13 ska jag hålla det här samtalet:

Med: Anna Roos, Emelie Schepp och Dan Nilsson Moderator: Rebecka Edgren Aldén

Därför väcker de udda karaktärerna ofta sympati. Möt debutanten Anna Roos, som skriver om den identitetssökande Sol, Emelie Schepp, skaparen av den komplexa åklagaren Jana Berzelius, och Dan Nilsson, författaren till den något kufiska privatspanaren Niklas Lund.

14.30 på lördag håller jag det här samtalet:

Med: Sofie Sarenbrant, Malin Persson Giolito och Mats Strandberg Moderator: Rebecka Edgren Aldén

Frisersalong, spa-anläggning, ett gymnasium i Djursholm, en finlandsfärja och ett ålderdomshem. I Sofie Sarenbrants, Malin Persson Giolitos och Mats Strandbergs böcker uppstår fasa och spänning i miljöer som man kanske inte traditionellt förknippar med spänningsgenren. Finns det några deckarmiljöer som lämpar sig extra bra och vilka ska man undvika?

Läs hela programmet här!

Visst låter det spännande? Jag hoppas att ni kommer dit! Kom då fram till mig och säg hej, så blir jag glad!

Ps. Så måste jag också visa min egen författarsida:

kolla här!