KLAR!

klar

I går hände det otroliga. Jag skrev klart mitt andra manus! Hela historien finns på papper. Den sista meningen blev skriven. Och det symboliska ordet: SLUT!

När jag tog tjänstledigt från 1 februari planerade jag att jag behövde 5 månader på mig att skriva första utkastet. Sedan hade jag tänkt att bearbeta det under sommaren och skicka in i till förlaget i början av hösten. Men att ta bort heltidsjobbet från ekvationen gav mig mycket mer tid och energi än vad jag hade räknat med. Redan i februari gjorde jag en ny kalkyl där första utkastet skulle vara klart i maj, och så skulle jag ha hela juni på mig att bearbeta det.

Men! Inte heller den beräkningen visade sig stämma. Jag lyckades skriva klart boken på bara två månader! Så nu har jag lagt texten åt sidan för ett tag. Har ändå fullt upp med att jobba med Crimetime där jag i Sommar ska leda skrivarskolan med ett gäng duktiga författare.

Det känns helt otroligt att jag lyckades få klart ett utkast före april! Men, men. Det är bara ett utkast. Mycket återstår att göra. Om några dagar plockar jag upp manuset igen, och då ska jag läsa med stränga ögon, och sedan fila, slipa, förbättra, formulera om, rätta, redigera, stryka, skriva om.

Min plan nu är att ha ett andra utkast klart i mitten av maj. Och då ska kanske några testläsare få läsa och/eller så skickar jag det till förlaget. Vi får väl se om jag lyckas med den planen!

Knappt 400 000 tecken har jag nu.

Två månader

Snart har två månader av fem passerat. Två månader då jag skrivit på heltid. Det har varit fantastiskt, men också svårt. Visst har jag lyckats skriva ungefär 10 000 tecken om dagen, som jag föresatt mig. Men jag hade inte räknat med all dödtid som går bort. Så är det inte riktigt när man jobbar. Ibland har det går flera timmar och jag har inte skrivit en rad. Då skäms jag. Men försöker sedan släppa den känslan. Så länge jag producerar cirka 10 000 tecken om dagen ska jag vara nöjd. Då går det framåt.

Och framåt har det verkligen gått. Står inför slutscenen nu. Om jag håller schemat har jag skrivit klart första utkastet nästa vecka. Och det är inte ens april än. Det trodde jag aldrig.

Sedan ska jag gå igenom manuset. Har kommit på så många nya saker allt eftersom jag har skrivit. Historien ska fördjupas, språket förfinas och rättas. Vissa karaktärer ska spetsas till. Sedan måste jag kontrollera: Hänger allt ihop? Har jag glömt någon lös tråd? Förstår man? Är jag för hemlig eller för förutsägbar? Är det över huvud taget spännande? Vill man läsa vidare?

Så många frågor. Ser fram emot den fasen!

Ps. Nu är manuset 357 000 tecken! Ds.

Låta karaktärerna tala

När jag skriver har jag ju ett rätt utförligt synopsis. Jag vet hur det börjar och ungefär hur det slutar. Och så vet jag de viktigaste vändpunkterna och hur varje person ska utvecklas.

Men trots det kan jag då och då inte komma vidare. Jag vet vart jag ska, men inte hur jag ska ta mig dit. Ibland vill jag inte skriva för att det känns som att jag missar något. Min väg framåt känns konstruerad och fel. Då tar jag ett långt bad, eller en lång promenad med hunden och funderar igenom vad som har hänt hittills i historien. Jag tänker på varje karaktär och vad just den går igenom just nu. Då händer ofta det magiska – figurerna talar till mig!

Jag inser att det jag först hade tänkt att skriva var alldeles för banalt, för tråkigt, eller inte hängde ihop med det som redan hänt. Istället kommer historien till mig. Och det blir alltid bättre.

Just nu håller jag på med sista delen i min uppföljare. I går fick jag en total blackout och kunde inte skriva en rad. Jag försökte skriva det jag hade tänkt, men det blev alldeles platt och det kändes inte rätt. Så jag la mig i badet. Låg där i över två timmar. Och när jag klev upp så hade historien tagit en dramatisk vändning i mitt huvud. Allt blev mörkare och hemskare. Ondare och mycket mer spännande. En av mina personer i boken gjorde något riktigt hemskt. Och nu har jag ingen aning om vad som ska hända härnäst. Det är plötsligt lika spännande för mig att skriva det som jag hoppas att det är för läsarna att läsa det.

I rask takt skrev jag efter badet över 21 000 tecken. Visserligen krävde det att jag raderade en hel del av det jag hade försökt pressa fram tidigare, men det gjorde verkligen ingenting. I dag fortsätter jag. Historien rinner fram ur fingrarna och jag är hela tiden på spänn, för jag vet inte exakt vad mina karaktärer kommer att säga eller göra.

Fortsättnings följer …

Ps. Fram tills i dag har jag skrivit totalt 334 000 tecken! Slutet är nära. Ds.

Ungern först ut

ungerskaomslaget

I dag fick jag ett mejl från min ungerska översättare Ildikó som berättade att min bok Den åttonde dödssynden kommer ut i Ungern redan i mitten av april! Det betyder att Ungern är först ut. Otroligt kul! Och så skickade hon en länk som visade det ungerska omslaget.

Näst på tur, vad jag vet, är Danmark – där kommer den ut i juni. Och sedan ska den komma ut i Holland någon gång i augusti/september. Frankrike och Tyskland vet jag inte när än.

Varför är det så svårt att slutföra?

Skrivandet av det här manuset har gått otroligt snabbt. Jag har på bara knappt två månader skrivit i stort sett hela första utkastet. Det beror ju förstås till stor del på att jag för första gången i mitt liv skriver på heltid, men ändå! Jag trodde verkligen inte att det skulle gå så fort.

Här måste jag pausa, och skriva en ordentlig brasklapp: Att jag har skrivit nästan hela boken betyder inte att den är nästan färdig. Jag har skrivit rätt skissartat och jag vet att jag kommer att behöva bearbeta och redigera texten ett antal gånger.

Men ändå! Större delen av historien är klar.

Och nu är jag då vid slutet. Slutscenerna, då allt ska knytas ihop. Jag vet egentligen vad som ska hända, men ändå är det något som säger stopp.

Under tre dagar har jag inte kommit framåt i min historia alls. I fredags började jag istället från början och skrev om stora delar. Det är som att min hjärna, mina fingrar vägrar ta i de där slutscenerna. Jag kommer ihåg att det var samma motstånd förra gången. Slutet var absolut värst.

Jag har funderat mycket på varför det är så svårt att slutföra. För det första är det svårt med slutet. Så många trådar som måste knytas ihop. För det andra känner man kravet att spänningen måste accelerera. Slutet innebär ju ett naturligt crescendo. Ett klimax. Och det kräver en hel del av författaren. Alla som är vana läsare vet ju hur otroligt irriterande det är med en bok som börjar så bra, lovar så mycket, men som sedan inte håller hela vägen. Ofta är en bok superspännande fram till slutet. Och sedan kan slutet blir lite av ett ”jaha” – blev det inte mer än så? Ett sorts antiklimax. Som författare vill man så mycket med en bok, så länge boken håller på kan vad som helst hända, det kan bli hur bra (eller dåligt) som helst! Men när man skriver slutet stänger man på sätt och vis projektet.

Jag tror att det är det som skrämmer mig. Och jag vet att jag inte är ensam. Många skrivande människor har svårt att slutföra. Det är lättare att hitta på en bra idé, lättare att skriva en spännande början. Men att få ihop allt och slutföra – det är det svåra!

I några dagar till ska jag tillåta mig själv att gå igenom det jag redan har skrivit, för att ladda för slutet. Men senast nästa vecka måste jag ta mig an det. Och håller jag min skrivplan (med 10 000 tecken om dagen) så borde jag ha ett färdigt utkast av hela historien till slut i början/mitten av april.

Jag har läst din bok …

Det är ju alltid roligt att höra den meningen. Jag är förstås otroligt tacksam för varje person som har läst! I går, vid en släktsammankomst, hörde jag det flera gånger.

Men jag har funderat mycket på den meningen. För jag har aldrig kommit på vad jag ska svara. Ofta säger jag något meningslöst som ”åh, vad kul” eller ”roligt att höra” eller ”hm, spännande”. En sak jag ALDRIG svarar är: ”Vad tyckte du?”

Det törs jag inte. Jag är rädd att göra den andre personen obekväm. För tänk om den tyckte att boken var usel? Jag tror att jag skyddar mig själv också. Jag vill liksom inte höra, mellan raderna, att personen tyckte boken var dålig. Så jag släpper ämnet väldigt snabbt. Börjar prata om annat.

Egentligen gäller detta bara när det handlar om människor jag känner. För det är bara vänner och släktingar som säger så. Kanske är det så att de tycker att det är lite jobbigt, precis som jag? De kanske inte heller riktigt vet vad de ska säga. Ska de vara översvallande? Kritiska? Neutrala? Brutalärliga? Recensera boken? Komma med konstruktiv kritik?

Det är precis tvärtom när det är okända som berättar för mig att de har läst boken. Då får jag alltid ett omdöme. De säger aldrig bara ”jag har läst boken”.

Vad ska jag egentligen svara nästan gång någon säger ”Jag har läst boken”?

Hur går det?

Jag fortsätter att skriva varje dag. Försöker anteckna varje kväll hur många tecken jag har fått ihop under dagen. Just nu bryr jag mig inte så mycket om kvalitet. (Kanske låter märkligt 😉 Men, det viktigaste för mig nu är att komma vidare i historien. Skriva klart. Det innebär att jag inte sitter och väger varje ord på guldvåg. Jag tänker i scener. Driver historien framåt med hjälp av scener som alla är fullspäckade av händelser som är viktiga för historien. Ingen scen ska vara en transportsträcka. Ingen dialog ska vara obetydligt. Allt ska leda berättelsen framåt och jag vill att historien ska bli ”tät”.

Det har gått fortare än vad jag trodde att skriva första versionen. I går fick jag ur mig hela 17 000 tecken! Mitt mål är ju 10 000 tecken om dagen. Ibland blir det inte mer än 4 000, men eftersom jag då och då kommer in i ett extra bra flow och kan komma upp i 20 000 tecken, så gör det inte så mycket att vissa dagar blir sämre.

Mitt första mål var att skriva klart ett utkast till sommaren. Det målet har jag nu reviderat, mitt första utkast ska bli klart redan i april. Och sedan ska jag bearbeta det under maj, och så ska det vara färdigt för förläggaren att läsa + ett antal testläsare i juni.

Då måste jag upp i minst 400 000 tecken. Nu har jag nästan skrivit 300 000. Så planen ser ut att hålla!

Mitt skrivarflow just nu gör att jag ligger efter med allt annat, all administration. Jag har ingen som helst lust att fixa med kvitton, skriva fakturor, boka bokmässa och så vidare… Saker jag borde ta tag i. Jag vill bara skriva!

I danska katalogen

I juni kommer min bok Den åttonde dödssynden ut på danska! Jag har ett helt fantastiskt förlag i Danmark som heter Modtryk. Jag vet egentligen inte ifall de är bra, all kontakt har gått via Norstedts agency, men de ger ut några av Sveriges största författare i alla fall. Det måste ju betyda något. Och så har de gjort ett så himla fint omslag till min bok!

danskt3

Nu hittade jag Modtryks katalog för vårens utgivningar. Och japp, där fanns ju jag med! Titta här vad fint! En helsida intill Carl-Johan Vallgren. Känner mig stolt och hedrad!

Skärmavbild 2016-03-07 kl. 20.03.32

Här hittar ni hela katalogen.

Den ottende dødssynd kommer ut i Danmark 24 juni.

Respons från Holländska förlaget

I går fick jag mejl från min holländska förläggare på mitt holländska förlag Uitgeverij Cargo. Det var ett fantastiskt fint mejl. Hon hade precis läst den holländska översättningen och skrev så här om min bok (jag frågade om jag fick citera henne och det fick jag!):

”It was a nasty, grey February weekend, but you made it shine! I’ve enjoyed every page of your book, empathized with the characters, and loved every minute of it!
Congratulations, what an intense, psychological crime novel this is. Intense, contemporary and very, very creepy. What an astonishing achievement for a first time author.
This certainly makes me looking forward to your next novel, which I’m told you’re writing at the moment?”

I augusti/september kommer min bok De achtste doodzonde ut i Nederländerna.

Så här ser omslaget ut! Som ni ser fick jag ta bort ett namn i efternamnet – för att det inte skulle bli för krångligt för de holländska läsarna 😉

Aldén-De achtste doodzonde

Och så här fint presenterar de mig i sin katalog:

holländska katalogen

Den åttonde dödssynden på danska

danskt

Så här ser min bok ut på danska! Tycker att mitt danska förlag Modtryk har gjort ett fantastiskt fint omslag! Eller vad säger ni?

24 juni kommer den ut i Danmark. Please – tipsa alla era danska vänner 😉