Releasefest för Sofie Sarenbrant

tiggaren

I går var en hektisk dag. Jag var egentligen ordentligt förkyld och matt – efter en intensiv lägerhelg med mina gymnaster (som jag tränar på fritiden, 2–3 dagar i veckan). Men, det var bara roliga saker, så det var bara att köra.

På dagen tog jag det lugnt i solen och läste texter från mina kursare i skrivarkursen. Klockan 15 var det dags för träning med min PT (vi fick köra otroligt lugnt), sedan klockan 16 kom en fotograf till gymmet. Jag och min PT skulle nämligen bli plåtade av tidningen amelia Kropp & Skönhet. De bad mig skriva om min träningsresa från 0 till 100 som jag har gjort senaste 1,5 åren.

Efter det satte jag mig på ett kafé och jobbade lite till med de andras texter, samt skrev lite på min egen uppföljare.

Klockan 18 började skrivarkursen, och jag hann vara med i 1,5 timme, sedan rusade jag iväg för att fira min vän Sofie Sarenbrants 7:e bok på 6 år! Tiggaren – ligger redan på topplistorna! Hon är verkligen helt otrolig. En enorm inspiration. Hon visar att hårt arbete lönar sig. Om du skriver själv förstår du hur mycket jobb det innebär att skriva 7 böcker på 6 år. De första tre skrev hon dessutom medan hon jobbade parallellt. Hon är väldigt skicklig på att skriva spännande, att utnyttja alla karaktärer och deras konflikter med varandra. Det finns ett enormt driv i hennes böcker, och jag tror att det är svaret på varför de har blivit så populära. De går helt enkelt inte att lägga ifrån sig!

Stort grattis Sofie till Tiggaren!

På releasefesten träffade jag en massa trevliga människor. Här på bilden (förutom jag och Sofie) mina vänner Pia Printz och Åsa Lundegård. Pia är också en fantastisk inspiration, då hon gjorde verklighet av drömmen att starta ett eget förlag, som har gått helt fantastiskt bra. Det är hon som ger ut Jojo Moyes och David Nicholls – säger väl allt! Åsa Lundegård är en superduktig journalist som jag har känt i många, många år. Nu har hon precis blivit chefredaktör för M-magasin, där hon tog över efter Amelia Adamo – en tidning där jag var redaktionschef i några år. Tidigare var Åsa Lundegård i många år chefredaktör på tidningen amelia. Jättekul att ses!

adlibris100

Ps. Och i morse gick jag in på den officiella statistiken över mest sålda pocket (alla kategorier) på adlibris, och JA, jag har tagit mig in på topplistan. Ligger på en blygsam 99:e plats, men ändå! Känns helt underbart! I går var Den åttonde dödssynden den 13:e mest sålda pocketboken i genren thrillers i Sverige. Håller tummarna för att den fortsätter klättra!

Dagen P!

Äntligen var det dags för Dagen P – som i pocket. Nu finns min bok Den åttonde dödssynden äntligen i pocket.

pocket ute

Den här bilden la en Akademibokhandel-butik ut i morse på Facebook – tycker att min lilla bok ser så fin ut där bland de andra pocketnyheterna!

pocket adlibri

Jag har pratat med många författare om inbunden vs pocket. Inbundna böcker är ju svåra att sälja – det är inte så många som går och köper inbundna romaner (förståeligt, pocket är mycket billigare och lättare att bära med sig). Det är med pocketen det verkligen börjar, har många sagt. En författare sa att pocketen når mellan 5 och 10 fler än den inbundna. En helt ny publik med andra ord!

Det ska bli så spännande och intressant att se om min bok nu får vingar, lyfter och når ut den till breda massan. Jag håller tummarna!

Genre: Domestic noir

Vad är det egentligen för sorts böcker du skriver? Skriver du deckare? Det är en vanlig fråga jag får. Och nja … inte riktigt deckare. Deckare för mig är när det är ett brott som har begåtts i början av boken och någon försöker lösa brottet och ta fast den skyldiga. Oftast är det poliser som leder arbetet. Men det kan även vara jurister, journalister eller vanliga människor. Deckare är inte sällan delar i en serie, där samma huvudperson återkommer i flera böcker. Det finns en tydlig hjälte, även om det kan vara en antihjälte.

I mina böcker finns det visserligen gåtor, och även brott. Men det är mer psykologiskt. Och det finns ingen tydlig hjälte. Gåtorna utspelar sig mellan människor, på ett psykologiskt plan, och utgången är oviss. Det är inte självklart att det goda vinner på slutet. Även om läsaren förstås får svar på sina frågor (det tycker jag är viktigt, man måste knyta ihop och lösa gåtorna i slutet, annars bli man som läsare besviken).

Därför brukar jag säga att jag skriver thrillers. Det är en mer rättvis benämning än deckare. Psykologiska thrillers. Det ska vara läskigt, mörkt, gåtfullt. Sedan finns det en undergenre till psykologisk thriller och det är Domestic Noir. En genrebenämning jag verkligen gillar och som på ett träffsäkert sätt ringar in det jag skriver. Så här beskrivs genren Domestic NoirWikipedia:

”In a nutshell, Domestic Noir takes place primarily in homes and workplaces, concerns itself largely (but not exclusively) with the female experience, is based around relationships and takes as its base a broadly feminist view that the domestic sphere is a challenging and sometimes dangerous prospect for its inhabitants. That’s pretty much all of my work described there.” 

I en typisk Domestic Noir rör vi oss i en ganska begränsad miljö. I familjen och den närmaste kretsen runt omkring, det kan vara på en arbetsplats eller i ett grannområde. Det kan vara flera familjer. Under ytan bubblar det av en massa känslor, hemligheter, och även brott.

När DN-journalisten Catia Hultqvist för ett tag sedan skrev en krönika i DN om genren förklarade hon dess popularitet så här:

”En förklaring skulle kunna vara att domestic noir är en reaktion på den tillrättalagda bilden av familje­livet som presenteras på sociala medier. Båtfärder, skuttande barn, mysiga grillkvällar. Far ror och mor är rar. Instagram kallas visserligen för ”bilddagbok”, men är för de flesta en dagbok som konsekvent utelämnar skuggorna.”

Och så här skriver tidningen Independent om genren:

”Much has been written on this subject suggesting that, as a generation of Facebookers and Instagrammers, we are hooked into a sanitised online version of ourselves, keen to present a manipulated and buffed-up doppelgänger to the world when underneath everything is far from OK. Often I’ve heard it said that social media makes us unhappy, that seeing ‘other’ people enjoying the perfect holiday, being the most loved-up, or part of the happiest family, makes the rest of us feel inadequate, even though in our heart of hearts we know that those sun-drenched smiling snapshots are just manufactured selfies of the good bits. When the camera gets put down, it’s back to reality, and out come the daggers.”

Jag älskar att utmana den där bilden av familjemyset. Visa sprickorna under ytan, krackelera fasaderna. Allt är inte som det verkar. Man skulle kunna säga att hela genren är en reaktion mot den tillrättalagda familjebilden.

Kända Domestic Noir-författare är Gillian Flynn (Gone Girl), Paula Hawkins (Kvinnan på tåget), Caroline Kepnes (Du) och Louise Doughty (Kvinna inför rätta). Här i Sverige har vi flera duktiga författare som skriver i genren: Caroline Eriksson (De försvunna) till exempel. Jag skulle också säga att Sigge Eklunds In i Labyrinten hör till genren. Själv är jag väldigt inspirerade av Karin Alvtegens S-serie från 90-talet (Skam, Skuld, Svek, Saknad), men också författare som Sara Kadefors (Fågelbovägen 32 och Borta bäst till exempel) och Marie Hermansson (Musselstranden och Hembiträdet till exempel).

Har ni läst några andra bra Domestic Noir-böcker får ni gärna tipsa i kommentaren!

Långsamt, långsamt framåt

Det gäller att ha tålamod när man skriver bok. Jag redigerar och går igenom hela mitt manus nu. Tycker ibland att det går plågsamt långsamt. Fastnar lätt. Är ofta okoncentrerad och vandrar iväg i tankarna, gör annat (kollar facebook, hänger tvätt, läser mejl, surfar runt, går ut med hunden, hänger tvätt …). Och det kan ta tid att skriva om ett helt stycke. Nu med lite mer eftertanke än förra gången. Frustration blandat med lust. För det är samtidigt väldigt roligt! Texten växer fram, nu när historien redan finns. Hittills känns det helt okej. Även om jag ibland rodnar när jag läser något uselt stycke. Vad tänkte jag när jag skrev det där? undrar jag då. Men som helhet känns det ändå okej. Jag har ingen aning om ifall det håller! Men jag hoppas det.

Det blir ungefär 10 sidor om dagen. Nu har jag hunnit till sidan 66. Och hela manuset är knappt 200. Vi pratar inte boksidor nu, utan sidor i word. Det blir ungefär 350 boksidor.

Money money money …

Måste bara ta upp det här med pengar igen. De flesta jag träffar nuförtiden blir förvånade när jag berättar att jag planerar att börja jobba igen efter min tjänstledighet.

”Men det går ju så bra för dig, varför fortsätter du inte att skriva på heltid?” Det är frågan jag ofta får.

Att kunna leva på att skriva böcker är inte lätt. Det spelar ingen roll att ”det går bra för mig” – det är ändå väldigt svårt att leva på det. Jag tänkte därför reda ut lite om hur mycket (eller egentligen hur lite) man faktiskt tjänar på att skriva böcker.

Först: Jo, visst går det att leva på att skriva böcker! Allt går! Men, i Sverige är det bara ungefär 120 personer som beräknas kunna leva på sina böcker. 120 personer är inte många. Kom ihåg att det kommer ut 22 000 böcker per år i Sverige. Ungefär. 120 författare. Du kan säkert rabbla upp ett tiotal av dem. Det är exakt de du tror: Lars Kepler, Fredrik Backman, Camilla Läckberg, Leif GW Persson, Anna Jansson, Jan Guillou, Mari Jungstedt … Men om du går till bokhyllan där hemma eller till en vanlig bokhandel så hittar du en massa fler författare. Väletablerade. Duktiga. Som gett ut många böcker. Men många av de du hittar där i hyllan kan inte leva enbart på att skriva böcker. De drygar ut kassan genom att föreläsa, vara programledare i radio och tv, moderera, skriva krönikor eller så har de vanliga jobb vid sidan av (jobbar på bank, som lärare, journalister, poliser, advokater och så vidare).

I stort sett alla författare har de första åren tvingats jobba dubbelt. Ett vanligt heltidsjobb och sedan författandet på fritiden. Även de som i dag är stora började en gång så. Det är något jag brukar tänka på. Och jag får alltid en sådan respekt för alla författare då. Det krävs ett jävlar anamma för att lyckas.

Jag har skrivit vid sidan av de senaste 15 åren. Men det var först för fem år sedan som jag valde att satsa ordentligt. Det var då jag disciplinerat började skriva några timmar varje dag på alla semestrar, tog skrivarkurser och verkligen bestämde mig för att skriva klart en bok. Under hela arbetet med Den åttonde dödssynden har jag haft ett heltidsjobb (och familj). Jag är inte alls ovanlig. Det är så här det ser ut.

Att jag har fått den stora lyckan att kunna skriva på heltid i fem månader nu den här våren är tack vare utlandskontrakten. De fem länder som köpte rättigheterna till min bok betalade varsin engångssumma – och det är de pengarna jag lever på nu. Men om några månader är de pengarna slut, och jag måste tillbaka till mitt heltidsjobb för att kunna försörja mig.

Men, undrar ni, tjänar du inget på försäljningen av dina böcker då?

Jo, men det är så otroligt lite. På en inbunden bok tjänar man som författare (om man är utgiven på vanligt förlag) ungefär 40 kronor/per bok – om boken säljs till fullpris, vill säga. På reaböckerna tjänar man förstås mycket mindre.

Snittförsäljningen på en inbunden bok av en debutant i Sverige är ungefär 900 ex. Om man blir utgiven på ett förlag får man ett förskott när man lämnar in manuset – man brukar få ett förskott på ungefär 2000 sålda böcker, fördelen är att man inte behöver betala tillbaka om man inte säljer 2000 böcker (vilket alltså de flesta debutanter inte gör). Sedan när boken börjar sälja så får du cirka 40 kronor per såld bok ÖVER 2000 stycken.

Jag har sålt bra mycket mer än vad en snittdebutant säljer, men räkna efter själva – det blir inte mycket pengar. Om jag säljer 3000 böcker så får jag alltså cirka 1000 x 40 = 40 000 kronor. Och det är alltså före skatt. Att sälja 3000 inbundna böcker som debutant räknas som riktigt bra. Men i pengar är det knappt en månadslön. Betänk att en bok, särskilt den första, tar några år att skriva. Otroligt låg timpenning, alltså.

Men pocket då? Jo, förhoppningsvis säljer boken mer i pocket. 8000–10 000 ex räknas som en bra försäljning för en pocketbok. Men för pocket får du mycket, mycket mindre. Runt 8–10 kronor. Per bok. 

Det sägs att man bör sälja över 10 000 böcker PER ÅR för att gå runt som författare. Att producera en bok om året är inte lätt. Att se till att varje bok säljer över 10 000 ex är heller inte lätt. Du kan inte leva på att skriva om du misslyckas med en bok ett år. Du får aldrig misslyckas! Eller så får du ge ut fler böcker per år.

Det går väldigt bra för mig, absolut! Men det är fortfarande långt ifrån att jag kan leva på det. Jag har egentligen inga problem med det. Jag visste vad jag gav mig in på. Att skriva böcker är en av de absolut vanligaste drömmarna, särskilt bland kvinnor. Jag är djupt tacksam över att kunna göra det, och bli utgiven på förlag! Alla kan inte bli rockstjärnor eller konstnärer heller. Konkurrensen är stenhård, och det jag skriver måste vara något som läsarna vill ha och är villiga att betala för. Det kräver en viss ödmjukhet. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara författare. Viktigt att komma ihåg, tycker jag.

Författaren och en av grundarna till hybridförlaget Hoi, Sölve Dahlgren, har skrivit bra om det här tidigare. Läs här!

KLAR!

klar

I går hände det otroliga. Jag skrev klart mitt andra manus! Hela historien finns på papper. Den sista meningen blev skriven. Och det symboliska ordet: SLUT!

När jag tog tjänstledigt från 1 februari planerade jag att jag behövde 5 månader på mig att skriva första utkastet. Sedan hade jag tänkt att bearbeta det under sommaren och skicka in i till förlaget i början av hösten. Men att ta bort heltidsjobbet från ekvationen gav mig mycket mer tid och energi än vad jag hade räknat med. Redan i februari gjorde jag en ny kalkyl där första utkastet skulle vara klart i maj, och så skulle jag ha hela juni på mig att bearbeta det.

Men! Inte heller den beräkningen visade sig stämma. Jag lyckades skriva klart boken på bara två månader! Så nu har jag lagt texten åt sidan för ett tag. Har ändå fullt upp med att jobba med Crimetime där jag i Sommar ska leda skrivarskolan med ett gäng duktiga författare.

Det känns helt otroligt att jag lyckades få klart ett utkast före april! Men, men. Det är bara ett utkast. Mycket återstår att göra. Om några dagar plockar jag upp manuset igen, och då ska jag läsa med stränga ögon, och sedan fila, slipa, förbättra, formulera om, rätta, redigera, stryka, skriva om.

Min plan nu är att ha ett andra utkast klart i mitten av maj. Och då ska kanske några testläsare få läsa och/eller så skickar jag det till förlaget. Vi får väl se om jag lyckas med den planen!

Knappt 400 000 tecken har jag nu.

10 spännande böcker att läsa i påsk

B40A96B5-54DE-43E2-87AF-B1E76D3BDC8E

Nu börjar påskveckan och på påsken ska man ju läsa deckare, i alla fall enligt norrmännen. Det var ju de som lanserade påskekrim!

Jag läser ju alla genrer, men mycket deckare och thrillers. Förstås. Så, jag tänkte ge er en liten lista på mina bästa påskekrim-tips! Och bara för att vara riktigt tydlig – för mig räcker det om boken faller in i spänningsgenren – det behöver inte vara en klassisk deckare!

Varsågoda! Här är 10 av mina favoriter (utan inbördes ordning):

generation-loss

  1. Elizabeth Hand Generation Loss finns nu på svenska, skickligt översatt av Linda Skugge, och det är också hennes förlag, Constant reader som ger ut den här kultboken. Gillar du mörka, svåra figurer som Lisbeth Salander så kommer du älska den destruktiva och dysfunktionella karaktären Cass Neary! Hon är en före detta stor punkfotograf som får ett uppdrag i ödsliga Maine. Där händer det mystiska saker, människor försvinner och Cass dras in i mysteriet. Det är en smart, hemsk, mörk thriller med många populärkulturella referenser.

du

2. Caroline Kepnes Du – en skruvad, läskig och rolig seriemördar-kärlekshistoria om en man som blir besatt av en kvinna som kommer in i hans bokhandel. Han både uppvaktar henne och stalkar henne. Allt är skrivet utifrån hans perspektiv till henne och ibland blir man rädd för sig själv när man börjar se saker och ting från hans perspektiv. Otroligt skickligt och underhållande skrivet!

drankt

3. Frida Andersson Johanssons Dränkt – en nyskapande skräckthriller som blandar förortsvardag med nordisk mytologi. Människor drunknar, även på land. Unn har en komplicerad relation med sin mamma och dras så småningom in i de många mystiska saker som händer i Segeltorp. En bra och spännande historia och en välskriven bok. Imponerande debut!

kvinnan-pa-taget

4. Paula Hawkins Kvinnan på tåget – skriven i samma genre som min: domestic noir. Rachel är en tragisk figur med grava alkoholproblem som åker tåg till jobbet varje dag, trots att hon inte har kvar själva jobbet … under resan passerar hon lyckliga familjer i de fina stora villorna. Hon fascineras särskilt av ett par, som hon börjar fantisera om. Men så upptäcker hon att idyllen har sprickor och dras in i dramat på ett otäckt sätt. Detta är så skickligt och spännande. Man kan inte lägga den ifrån sig. Utmärkta karaktärer och otroligt väl utförd knepig historia.

skymningsflickan

5. Katarina Wennstams Skymningsflickan – tycker att det här är en av hennes bästa deckare. Viktigt ämne, utspelar sig till stor del på en skola i Nacka. Någon hotar skolan och polisen fruktar en skolmassaker. Senare hittas en elev mördad inne på skolans toalett. Otroligt spännande och berörande.

farjan

6. Mats Strandberg Färjan – det här är så skruvat och underhållande. Och blodigt! En vanlig finlandsfärja, med alla de figurer som kan finnas där, allt från den avdankade schlagerstjärnan som underhåller i kareokebaren till de fulla grabbgängen till de uppspelta väninnorna. Något riktigt ont finns på båten och allt spårar ur när de är mitt ute på havet. Bäst är de 12-åriga kusinerna!

morka-platser

7. Gillian Flynns Mörka platser – i mitt tycke hennes bästa bok. Älskar karaktären Libby Day som har ett fruktansvärt förflutet – som 7-åring såg hon sin mamma och sina systrar bli slaktade av brodern. I vuxen ålder är hon en knepigt typ utan några egentliga vänner. Hon tjänar pengar på att sälja saker från sitt barndomshem till fanatiska mordintresserade klubbar. Men var det verkligen han som gjorde det?

den-hemliga-historien

8. Donna Tartts klassiker Den hemliga historien – en helt fantastiskt, skrämmande och spännande thriller. Richard börjar på college och hamnar bland de dekadenta och intellektuella överklassbarnen. De sätter igång farliga lekar som till slut spårar ur. En av de absolut bästa böckerna jag har läst.

lat-den-ratte-komma-in

9. John Ajvide Lindqvist Låt den rätte komma in – har man inte läst den här än, måste man göra det. Om vänskap, ensamhet och vampyrer i Blackeberg. Helt fantastisk!

lat-mig-ta-din-hand

10. Tove Alsterdals Låt mig ta din hand – en svensk författare som borde få mycket mer uppmärksamhet. Hon är otroligt skicklig! Charlie tar livet av sig under mystiska omständigheter. Hennes syster Helene undersöker självmordet och börjar inse att det handlar om deras mamma som flydde med en radikal argentinsk flykting. I Buenos Aires rullas det mörka förflutna upp.

Vilka är era bästa spänningsromaner, thrillers eller deckare? 

Varför är det så svårt att slutföra?

Skrivandet av det här manuset har gått otroligt snabbt. Jag har på bara knappt två månader skrivit i stort sett hela första utkastet. Det beror ju förstås till stor del på att jag för första gången i mitt liv skriver på heltid, men ändå! Jag trodde verkligen inte att det skulle gå så fort.

Här måste jag pausa, och skriva en ordentlig brasklapp: Att jag har skrivit nästan hela boken betyder inte att den är nästan färdig. Jag har skrivit rätt skissartat och jag vet att jag kommer att behöva bearbeta och redigera texten ett antal gånger.

Men ändå! Större delen av historien är klar.

Och nu är jag då vid slutet. Slutscenerna, då allt ska knytas ihop. Jag vet egentligen vad som ska hända, men ändå är det något som säger stopp.

Under tre dagar har jag inte kommit framåt i min historia alls. I fredags började jag istället från början och skrev om stora delar. Det är som att min hjärna, mina fingrar vägrar ta i de där slutscenerna. Jag kommer ihåg att det var samma motstånd förra gången. Slutet var absolut värst.

Jag har funderat mycket på varför det är så svårt att slutföra. För det första är det svårt med slutet. Så många trådar som måste knytas ihop. För det andra känner man kravet att spänningen måste accelerera. Slutet innebär ju ett naturligt crescendo. Ett klimax. Och det kräver en hel del av författaren. Alla som är vana läsare vet ju hur otroligt irriterande det är med en bok som börjar så bra, lovar så mycket, men som sedan inte håller hela vägen. Ofta är en bok superspännande fram till slutet. Och sedan kan slutet blir lite av ett ”jaha” – blev det inte mer än så? Ett sorts antiklimax. Som författare vill man så mycket med en bok, så länge boken håller på kan vad som helst hända, det kan bli hur bra (eller dåligt) som helst! Men när man skriver slutet stänger man på sätt och vis projektet.

Jag tror att det är det som skrämmer mig. Och jag vet att jag inte är ensam. Många skrivande människor har svårt att slutföra. Det är lättare att hitta på en bra idé, lättare att skriva en spännande början. Men att få ihop allt och slutföra – det är det svåra!

I några dagar till ska jag tillåta mig själv att gå igenom det jag redan har skrivit, för att ladda för slutet. Men senast nästa vecka måste jag ta mig an det. Och håller jag min skrivplan (med 10 000 tecken om dagen) så borde jag ha ett färdigt utkast av hela historien till slut i början/mitten av april.

Att vara författare är så mycket mer än att skriva

Det visar den här intervjun med duktiga Hanna E Lindberg på bloggen Läsa & Lyssna.

sthlm-confidential

Hanna släppte sin debutroman Sthlm Confidential på ett litet förlag som heter Orda 2014. Hon fick göra det mesta av införsäljningen till bokhandlare och marknadsföringen själv. Det här visar hur otroligt mycket författarens insats spelar roll. Jag är otroligt imponerad av hur hängiven hon har varit. Och är så glad att det har lönat sig. Hon hittade en agent och är nu såld till en massa länder. Och så har hon blivit upplockad av Norstedts (mitt förlag) och fått kontrakt på två uppföljare! Stort grattis!

Hanna och jag jobbar på samma tidningsförlag (Bonnier tidskrifter), men har faktiskt aldrig träffats live. Men det ska vi snart rätta till!

Jag tycker att alla som drömmer om att bli författare ska läsa den här intervjun, och se hur mycket mer som ingår i jobbet som författare, än att bara skriva! Det räcker inte att skriva en bra bok. Konkurrensen är mördande och det gäller att nå ut och hitta läsare.

Med på Crimetime!

crimetime

Tidigare i veckan fick jag en väldigt roliga fråga som jag direkt tackade ja till. Jag ska moderera Crimetimes skrivarskola med ett gäng duktiga deckarförfattare, bland andra min förlagskollega Anna Jansson, Emelie Schepp, Denise Rudberg, Viveca Sten och Johan Theorin. Så kul!

Här kan du läsa mer om Crimetime och Crimetimes skrivarskola!