Reaktioner på Och blomstren dö

Min bok Och blomstren dö har nu funnits ute i en dryg månad och den har hunnits läsas av en hel del. Här tänkte jag samla ihop några av reaktionerna/recensionerna.

”Och blomstren dö är fantastiskt bra. Så bra att jag hade hoppats på någon form av följetong. Edgren Aldén väver mörker med samhällskritik, svek och lögner på en tunn fin tråd. Och den håller! Höstens måste!”
Betyg: 5/5
Annas deckartips

”Och blomstren dö är en tät och spännande psykologisk thriller som är svår att släppa.”
Niklas Sessler, Damernas Värld

”En bra intrig”
Lotta Olsson i DN

”Jag vet inte riktigt vad det är med denna författaren, men hon får mig att sitta/ligga som på nålar. Det vilar en tung stämning över berättelsen även om miljön är vacker. Man bara väntar på smällen på något vis. Jag läser varje sida hektiskt för att komma vidare, måste få veta vad som hänt och vad som komma skall. Mycket spännande.
Personerna beskrivs på ett bra sätt så att man tycker sig känna dem efter några sidor, även om man inte gillar alla. Upplösningen är inte heller den man väntat och sista sidorna är olidligt spännande. En bok att minnas och lägga i attläsahögen för er som inte läst den ännu. … För mig är Rebecka Edgren Aldén en ny favoritförfattare.”
Betyg: 5/5
Bloggen Ylva kort och gott

”2015 debuterade Edgren Aldén med utmärkta Den Åttonde Dödssynden och uppföljaren är minsann lika bra, men i en helt annorlunda miljö. Skärgårdsön beskrivs så bra att man känner doften av svensk sommar, och karaktärerna har både goda och dåliga sidor. Gamla synder bubblar upp till ytan och vi bjuds på en fin plot twist mot slutet – och såna böcker gillar jag!”
Betyg: 4/5
Helen Lindholm bloggen Läsa & Lyssna

”Det här är en ohyggligt spännande bok; psykologisk spänning när den är som bäst!”
Bloggen Böcker – ett livselixir

”Det här är spännande läsning, jag kunde inte lägga boken ifrån mig utan läste den i ett svep. Stämningen är tät och byggs upp på ett skickligt och närmast klaustrofobiskt sätt.”
Bloggen Hyllan

”Jag gillar den smygande, obehagliga känslan och det faktum att handlingen utspelar sig på en begränsad plats som en ö är. Många brukar tala om den svåra andra boken, men för Rebecka Edgren Aldén verkar det inte alls svårt. Jag utgår ifrån att det blir en tredje spänningsroman och hoppas då att frågor om jämställdhet blir ännu tydligare.”
Betyg: 4/5
Bloggen Enligt O

”Att säga att någon som har skrivit två thrillers har blivit riktigt etablerad kanske är att ta i, men det är så det känns med Rebecka Edgren Aldén.”
Betyg: 4/5
Nisse Schermans blogg Tankar från en samlares hjärna 

”Och blomstren dö är en välskriven och nagelbitande spännande psykologisk thriller. Rebecka Edgren Aldén är mycket bra på att bygga upp en stark psykologisk stämning, vilket gör att jag som läsare hela tiden sitter på helspänn.
… Det är inget tvivel om att jag vill läsa mer av Rebecka Edgren Aldén och allra helst vill jag läsa mer i den här genren – den psykologiska thrillern – där hon är en av de starkaste svenska författarna.”
Betyg: 4/5
Lottens bokblogg

”Rebecka Edgren Aldén skriver i mitt tycke mycket bra samtida texter om relationer, det skulle vara spännande om nästa roman blev helt utan brott. Blir det månne en roman om Glorias fortsatta liv? Hoppas det!”
Bloggen Och dagarna går

”Driven historia som inte går lägga ifrån sig. Spännande och oförutsägbar. Gillade mycket.”
Betyg: 5/5
Författaren Anna Liljeroth

”En ruskig berättelse med många vändningar och ett oväntat slut.”
Författaren Kristin Emilson

”Boken höll mig i sitt grepp från första sidan även denna gång. Sakta men säkert byggs stämningen upp i denna psykologiska thriller. … Tips från coachen: Läs!”
Författaren Josefine Sandblom

Tack alla som har läst, och särskilt tack ni som tar er tid att offentligt berätta vad ni tycker – det betyder så otroligt mycket för mig (och jag vet, för alla författare)!

Nu är Årets deckardebut utsedd!

I går hade vi telefonmöte med juryn för Crimetime Specsavers Award till Årets deckardebut! Mycket spännande. Jag läste alla fem med stor behållning, hög nivå på samtliga bidrag. Det var en ära att få sitta i juryn, måste jag säga. Kul att få se hur det går till bakom kulisserna, särskilt eftersom jag själv var en av de nominerade förra året.

Här har ni hela juryn:

Helena Dahlgren, thriller- och deckarexpert som har bloggen Dark Places.
Rebecka Edgren Aldén, journalist och deckarförfattare.
Marita Bertilsson, Sverigechef på Specsavers.
Magnus Utvik, frilansande litteraturrecensent för bland annat SVT och Sveriges Radio.
Ordförande: Carina Nunstedt, festivalchef Crimetime Gotland.

Här kan ni läsa om alla fem finalister!

Efter en intressant diskussion enades vi om en vinnare, där vi förstås vägde in folkets röster. Vem det blir som vinner i år avslöjar vi lördagen 5 augusti på Crimetime på Gotland!

Vi ses väl där?

Följetong i Värmlands Folkblad

Har inte hunnit blogga på sistone. Det har varit extremt mycket på mitt vanliga jobb, och ja, faktiskt en bra bit in i semestern. Men nu tänker jag logga ut, och då hinner jag äntligen blogga igen!

Vill först berätta det roliga att min nya bok, Och blomstren dö, som kommer ut 24 juli, faktiskt redan har fått några läsare. Värmlands Folkblad valde nämligen min bok som följetong i sommar! Första delen publicerades i tidningen redan måndagen efter midsommar!

Det var ju kul att det just blev en Värmlandstidning, för jag har faktiskt anknytning i Värmland. Min släktgård Geijersgården ligger där. Min mamma heter Geijer och hela min del av släkten är aktiva i Geijerska släktföreningen. Jag sitter till och med i styrelsen, fast bara som suppleant. Jag har tillbringat många dagar i Värmland. Särskilt jularna har vi firat där (som senaste julen då vi var 18 personer och 2 hundar där). Och så är jag gift i Ransäters kyrka och vi hade bröllopsfesten på Geijersgården.

Här kan ni läsa intervjun med mig i Värmlands Folkblad. Så klart drog de på att jag var Geijers släkting 😉

 

Crimetime 2017

Programmet för årets Crimetime börjar sätta sig och jag har en massa roliga och spännande punkter.

På torsdagen håller jag i Skrivarskolan med bland andra Anders de la Motte, Katarina Wennstam, Sören Bondeson, Anna Bågstam Ryltenius och Denise Rudberg. Läs mer här!

fredag kl 11 ska jag vara med i det här samtalet:

DET SLUTNA RUMMET

Med: Anna Roos, Rebecka Edgren Aldén och Mariette Lindstein Moderator:Estrid Bengtsdotter

Det slutna rummet är ett känt grepp som använts av många spänningsförfattare, inte minst Agatha Christie. Tre författare som på olika sätt utforskar instängdhetens geografi och psykologi är Anna Roos, vars debut Spel tar oss till Handelshögskolan, Mariette Lindstein, akutell med Sektens barn, och Rebecka Edgren Aldén, vars senaste deckare Och blomstren dö utspelar sig på en ö.

Plats: Donners Eventhall

På fredag kl 13.30 leder jag det här samtalet:

Med: Sofie Sarenbrant, Caroline Eriksson och Torkil Damhaug (NO) Moderator: Rebecka Edgren Aldén

Det mänskliga psyket fascinerar. Hör Sofie Sarenbrant, Caroline Eriksson och norska författaren och psykiatriläkaren Torkil Damhaug i ett samtal om den internationellt växande genren ”psychological suspense”. Med Rebecka Edgren Aldén, som själv skriver psykologisk spänning.

På lördag kl 9.45 ska jag vara med i det här samtalet:

Med: Jonas Moström, Rebecka Edgren Aldén och Gustafson & Kant Moderator: Varg Gyllander

De flesta författare har ett annat yrke vid sidan om. Jonas Moström arbetar halvtid som läkare, Rebecka Edgren Aldén är journalist och Anders Gustafson och Johan Kant är bokförläggare respektive skolrektor. Hör dem i ett samtal om skrivrutiner och hur man kombinerar författarskapet med vardagsjobbet. Moderator: Varg Gyllander, författare och presschef på Stockholmspolisen.

Och på lördag kl 13 ska jag hålla det här samtalet:

Med: Anna Roos, Emelie Schepp och Dan Nilsson Moderator: Rebecka Edgren Aldén

Därför väcker de udda karaktärerna ofta sympati. Möt debutanten Anna Roos, som skriver om den identitetssökande Sol, Emelie Schepp, skaparen av den komplexa åklagaren Jana Berzelius, och Dan Nilsson, författaren till den något kufiska privatspanaren Niklas Lund.

14.30 på lördag håller jag det här samtalet:

Med: Sofie Sarenbrant, Malin Persson Giolito och Mats Strandberg Moderator: Rebecka Edgren Aldén

Frisersalong, spa-anläggning, ett gymnasium i Djursholm, en finlandsfärja och ett ålderdomshem. I Sofie Sarenbrants, Malin Persson Giolitos och Mats Strandbergs böcker uppstår fasa och spänning i miljöer som man kanske inte traditionellt förknippar med spänningsgenren. Finns det några deckarmiljöer som lämpar sig extra bra och vilka ska man undvika?

Läs hela programmet här!

Visst låter det spännande? Jag hoppas att ni kommer dit! Kom då fram till mig och säg hej, så blir jag glad!

Ps. Så måste jag också visa min egen författarsida:

kolla här!

Nya omslaget!

Så får jag äntligen visa upp omslaget till nya boken. Och blomstren dö kommer ut i juli 2017 på Norstedts. Det är ett ruskigt, men vackert omslag. Emma Graves heter formgivaren.

Och ja, jag har funderat mycket på det här med döda kvinnor. Ur ett feministiskt perspektiv. Nu är historien inte så enkel, men omslaget signalerar det.

Jag valde ändå det här – för att jag tycker att det kontrasterar så fint till titeln. Vad tycker ni?

Boken finns redan att beställa på adlibris!

Lästa böcker 2016!

Vet inte hur många gånger jag har tjatat om det – men för mig handlar författarskapet lika mycket om att läsa som att skriva. En författare som inte läser är för mig en gåta …

Jag läser för att min passion är böcker. Både att skriva och att läsa dem. För att läsandet är smörjmedlet för att kunna skriva. För inspirationen. För historierna. För att lära mig, både av det som är bra och det som är mindre bra. Hur gör andra? Hur bygger de upp sina stories, hur skapar de spänning, hur får de till intressanta karaktärer, hur börjar de, hur slutar de?

2016 hade jag som mål att läsa en bok i veckan. Det målet har jag haft länge, men aldrig lyckats uppnå. Så inte heller detta år. Men 50 böcker blev det ändå. Nästan en i veckan!

Jag är allätare. Läser allt. Alla sorters genrer, författare, tjocka böcker, tunna böcker, nya, klassiker, manliga, kvinnliga, svenska, utländska författare, underhållningsböcker och finare, svårare litteratur. Skönlitteratur och facklitteratur. Romaner och noveller. Gillar det mesta, och tänker att jag lär mig av bredden. Detta år var det en övervikt av deckare, men det berodde mest på att jag skulle moderera och hålla i samtal på Crimetime Gotland – och då ville jag förstås läsa böcker av alla författare jag hade med mig upp på scen. Många jag läste var skrivna av vänner. Det är alltid roligt att läsa vänners böcker!

Här är böckerna jag läste under 2016:

  1. Du av Caroline Kepnes – betyg: 4/5
  2. Raskrigaren av Mattias Gardell – betyg: 4/5
  3. Stöld av babian av Anna Karolina – betyg: 4/5
  4. Skuggorna vänder tillbaka av Olivier Truc – betyg: 3/5
  5. Irakisk Kristus av Hassan Blasim – betyg: 4/5
  6. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst – betyg: 4/5
  7. Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink – betyg: 4/5
  8. Främlingsbarn av Rachel Abbott – betyg: 4/5
  9. Sjuka själar av Kristina Ohlsson – betyg 3/5
  10. Generation loss av Elizabeth Hand – betyg: 4/5
  11. Personligt av Lee Child – betyg: 3/5
  12. Lycke av Mikaela Bley – betyg: 4/5
  13. Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström – betyg: 5/5
  14. Den röda adressboken av Sofia Lundberg – betyg: 4/5
  15. Efter tio år på kvinnotidning vet man … av Fred Forsell – betyg 4/5
  16. Tiggaren av Sofie Sarenbrant – betyg: 4/5
  17. Sekten på Dimön av Mariette Lindstein – betyg: 4/5
  18. STHLM Confidential av Hanna E Lindberg – betyg: 4/5
  19. Min fantastiska väninna av Elena Ferrante – betyg: 5/5
  20. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson – betyg: 5/5
  21. Vinterstängd av Jorn Lier Horst – betyg: 3/5
  22. Rädslans fångar av Anna Jansson – betyg: 3/5
  23. Memorandom av Anders de la Motte – betyg: 4/5
  24. Av skuggor märkt av Marianne Cedervall – betyg: 3/5
  25. Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker – betyg: 3/5
  26. De vackraste av Karin Slaughter – betyg: 4/5
  27. Vita spår av Emelie Schepp – betyg: 3/5
  28. När klockan slår fem av Denise Rudberg – betyg: 4/5
  29. Prio ett av Emelie Schepp – betyg: 4/5
  30. Jurtjyrkogården av Stephen King – betyg: 4/5
  31. Utmarker av Arne Dahl – betyg: 4/5
  32. Störst av allt av Malin Persson Giolito – betyg: 4/5
  33. Det Gud inte såg av Helena von Zweigbergk – betyg: 3/5
  34. En annan gryning av Camilla Sten – betyg: 4/5
  35. Laboon av Henrik Tord – betyg: 3/5
  36. Konsten att döda av Sören Bondeson – betyg: 4/5
  37. I sanningens namn av Viveca Sten – betyg: 3/5
  38. Feberfågel av Maria Nygren – betyg: 3/5
  39. 100 hemskaste av Helena Dahlgren – betyg: 4/5
  40. Flickan och skammen av Katarina Wennstam – betyg: 4/5
  41. Försoning av Ian McEwan – betyg: 5/5
  42. Född på en söndag av Pekå Englund – betyg: 4/5
  43. Välkommen hem av Ninni Schulman – betyg: 4/5
  44. I det här jävla landet av Wisti – betyg: 4/5
  45. Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen – betyg: 4/5
  46. Nazismen i Sverige 2000–2014 av Heléne Lööw – betyg: 3/5
  47. Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen – betyg: 5/5
  48. Tripprapporter av Tone Schunnesson – betyg: 3/5
  49. Eldjägarna av Mons Kallentoft – betyg: 3/5
  50. Rendez-vous med 12 spännande kvinnor av Annika Bergson – betyg: 4/5

Mål!

Är en sådan som inte kan jobba utan mål. Jag har typ mål för allt … Ibland kan jag tycka att det är lite knäppt. Det ÄR knäppt. Samtidigt är det det som funkar för mig.

När det gäller skrivandet är det för mig livsviktigt med mål. Tror att det hänger ihop med att jag har ambitionen att vara författare vid sidan av mitt andra heltidsjobb (eller snarare, jag har inget val, att leva på mitt författande är inte aktuellt i dag). Om man ska göra något utanför sitt vanliga liv, när det vanliga livet är fullt upp som det är, så tror jag att det är bra att sätta upp mål.

Jag befinner mig just nu i slutfasen av redigeringen av mitt andra thriller-manus. Fick tillbaka det från min förläggare i mellandagarna. Började i går med redigeringen. För att komma igång skriver jag alltid upp hur många sidor jag ska klara av per dag. Sedan gör det inget om jag gör lite till. Men jag måste åtminstone klara de mål jag satt upp.

1 februari ska jag lämna in manuset igen och då ska det till redaktören.

Så, om jag ska sammanfatta mina mål med 2017 så är det:

  1. Bli klar med detta manus som ska bli boken Och blomstren dö till sommaren.
  2. Skriva ett utkast till thriller nummer 3.
  3. Läsa 52 böcker (en i veckan…).
  4. Träna 150 träningspass – att träna är en stora passion, och gör jag inte det så orkar jag inte med mitt intensiva liv.

I dag har jag 35 sidor kvar att gå igenom. Men först ska jag lägga mig i badet och läsa klart årets första bok 😉

 

När är man klar?

En vanlig föreställning när det gäller författarskap är att man skriver en bok och sedan är den klar. Jag minns när jag första gången gick ut och berättade att jag hade skrivit klart ett manus, från början till slut. Då frågade väldigt många: ”Jaha, har den kommit ut nu?”

För det första är det ju inte alls säkert att det blir en bok som kommer ut bara för att man har skrivit klart en historia.

För det andra så är ju boken inte klar bara för att man har skrivit klart själva historien. Det är ju då det stora jobbet börjar.

Jag tror inte folk inser hur otroligt mycket jobb det är med en bok. Att över huvud taget komma i första målet, att skriva klart till slutet, det i sig är en bedrift och inte många klarar det. Därefter måste man ha tålamodet att jobba igenom sin text ett stort antal gånger. Jag tror att jag har skrivit igenom min första bok säkert 20 gånger. Och slängt minst två tredjedelar och skrivit till en massa text. Och det var bara INNAN jag fick kontrakt.

Om man nu hör till de lyckliga få som får ett bokkontrakt (några promille av de som skickar in) så börjar nästa stora vända med boken. Jag skrev om stora delar av min bok efter att jag hade fått kontrakt. Jag och min förläggare gick igenom den flera gånger. Och nej, det är inte hen som ändrar, utan jag. Och ja, det är jag som bestämmer om jag vill ändra eller inte. Ingen tvingar dig. Men om man är debutant kan det vara värt att lyssna på en erfaren förläggare, annars är man (tycker jag) lite korkad, minst sagt.

När förläggaren tycker att boken känns tillräckligt färdig går den till redaktör. Redaktören kan också ha både små och stora synpunkter. I mitt fall gick jag över boken en gång till. Därefter gick redaktören igenom den, och slog ner på alla småsaker. Rena felstavningar, upprepningar, klyschor, felaktigheter, tog bort småord och så vidare. Eller snarare, hon föreslog vad jag skulle ändra, sedan var det jag som fick ändra om jag ville. Och till 99% gjorde jag som hen föreslog.

Men det är inte slut efter det. För då är det korrekturet, och jag läste igenom det en gång till.

Så, när är boken klar? Ja, den är klar först när den går till tryck. Då kan man inte påverka mer. Och då, kan jag lova, är man ganska trött på sin text.

Min uppföljare befinner sig i förläggarskedet. Jag har alltså redaktör och korrekturet kvar. Till tryck går den någon gång i vår. Då är den klar!

I väntans tider

pregnant-woman

När man har lämnat sitt manus till sin förläggare är det som att vara gravid i nionde månaden. Man kan inte göra något, mer än vänta. Det är för kort om tid för att påbörja nästa projekt, men det tar ändå några veckor. Till helgen var det två veckor sedan jag skickade det till honom.

Vi får se om han tycker att vi ska ta en vända till med det, eller om det är dags för redaktören.

En annan kul grej är att vi har börjat titta på omslagsförslag. Jag har fått fem stycken, och sagt vilken jag gillar bäst. Vi får se nu hur det blir. Kan inte visa något ännu. Men snart!

Följebrev – hur ska det se ut?

I en av författargrupperna på Facebook jag är med i pågick nyligen en diskussion om hur ett följebrev bör se ut. Det är en fråga som dyker upp med jämna mellanrum i de olika författarforum jag är med i. Vad ska man egentligen skriva i det där följebrevet när man skickar in sitt manus till förlag? Det finns ju inget enkelt svar, mycket handlar ju om tycke och smak. Jag tror inte att jag sitter inne på den optimala formeln, men mitt manus blev ändå antaget (så något rätt gjorde jag nog). Så för er som är intresserade så var det så här jag resonerade när jag skrev det:

  1. Det ska vara kort, max en A4:a.
  2. Det ska framför allt handla om boken och presentera mig som aspirerande författare och framtida samarbetspartner.
  3. Alla kontaktuppgifter ska tydligt finnas med.
    Utifrån dessa kriterier skrev jag mitt följebrev till Den åttonde dödssynden som jag skickade in till några förlag första gången hösten 2012. Manuset blev sedan refuserat av samtliga förlag, men till tröst fick jag några väldigt fina och konstruktiva lektörsutlåtanden som också innehöll uppmuntrande ord om att de gärna läste igen). Efter det jobbade jag om manuset och skickade i augusti 2013 in det igen. Till jul samma år fick jag det efterlängtade svaret från Norstedts – manuset var antaget! Sommaren 2015 kom boken ut. Nästa sommar, alltså 2017, kommer min uppföljare ut.Är det något man ska ha i överflöd som författare så är det tålamod! Och en stor portion envishet som gör att man inte ger upp.
    a-professional-writer-is-an-amateur-who-didnt-quit

    Brevet var i tre delar:
    1. Alla kontaktuppgifter
    Överst skrev jag förstås datum och därefter mitt namn och alla kontaktuppgifter (både adress, telefon, mejl) – det ska vara lätt att nå mig!

    2. Om handlingen:
    Jag tänkte att det var viktigt att inte skriva några värdeord som spännande, välskriven och så vidare, det är ju inte min sak att ge sådana omdömen om mitt eget manus. Jag berättade inte hela handlingen, utan skrev mer en teaser, ungefär som jag tänkte mig att säljtexten skulle kunna se ut. Kort, kärnfullt, en hisspitch, man måste förstå grejen/historien på några korta meningar. Annars blir det för luddigt, för ogenomtänkt, för svårt att sälja in. Viktigt också för mig att på denna korta text visa/berätta vilken genre jag skrivit i (man kan tycka vad man vill om det, men det är lättare att sälja in en bok om man kan förklara vilken genre den hör till).

    3. Om mig:
    Jag struntade i att berätta att jag alltid har drömt om att bli författare och att jag älskar att skriva (det är en klyscha och gäller säkert 97% av alla som skickar in). Istället försökte jag visa konkret att jag jobbat länge med text, på olika sätt, både i mitt yrkesliv, och som aspirerande författare. Jag lyfte inte fram några oväsentligheter som att jag älskar katter, gillar långa skogspromenader eller är usel på att baka. Utan jag höll mig till ämnet. Varför är jag ett författarämne? Varför ska de våga satsa på mig. Ville mellan raderna förklara att jag är en som vill satsa på detta, som är beredd att jobba om, lära om, kan ta kritik, kan ta motgångar och så vidare. Jag ville att de skulle känna att jag är en professionell person, som de gärna skulle vilja jobba med.

    Jag ser brevet som både en pitch för manuset, men också en pitch för mig som författare. Är jag en trovärdig person som de vill jobba med långsiktigt? Är jag en besvärlig typ, slarvig, lat, en snarstucken primadonna som inte kan ta kritik? Eller är jag en hårt arbetande, konstruktiv person som är väl insatt i vad det innebär att bli författare? Att anta ett manus i dag innebär att förlaget antar ett författarskap, och det ska ju vara ett samarbete över (förhoppningsvis) många år. Och då måste man ju kunna samarbeta. Är man inte hundra på att man har skrivit det vassaste manuset av alla 2000-3000 som de fått senaste året, som bombsäkert blir en internationell bestseller, så kan det ju vara värt att istället försöka visa att man är en person som är lätt att samarbeta med… Det underlättar nog i alla fall. Jag vet faktiskt flera fall där manuset varit tillräckligt bra, men där författaren uppfattats som alltför jobbig att ha att göra med att förlaget ändå sagt nej.

    Det var många i den här tråden på Facebook som ville se mitt följebrev så här, varsågod, så här såg det ut, följebrevet till manuset till Den åttonde dödssynden som jag skickade in till ungefär sex förlag hösten 2012:

    November 2012

    Rebecka Edgren Aldén
    (fullständig adress, telefonnummer, mejladress och så vidare, som jag här har tagit bort)

    Den åttonde dödssynden

    En psykologisk thriller av Rebecka Edgren Aldén

    Om handlingen:

    Nora, 38 år, bor i kvarterets största hus, den så kallade domarvillan, med sin man Frank och de två barnen Albin och Saga. Nora är en framgångsrik föreläsare, författare och livscoach, med en egen spalt i ett av de största kvinnomagasinen. Hennes man Frank är hennes litterära agent som har lyckats sälja hennes böcker utomlands.

    De är gatans självklara kung och drottning.

    Men det har inte alltid varit så. Både Frank och Nora har varsitt mörkt förflutet. Tio år tidigare, ordentligt berusad, föll Nora sju våningar ner och bröt ett 20-tal ben i kroppen. Hon överlevde mot alla odds, men hamnade i koma. Långsamt tog hon sig tillbaka till livet, lärde sig att gå och tala på nytt. Med Frank vid sin sida lyckades hon bygga upp ett bättre liv än det hon haft innan. Och det är den revanschen och den erfarenheten som ligger till grund för hennes karriär som livscoach. Hon använder sig själv som inspirerande exempel på hur man kan ta makten över sitt eget liv.

    En dag flyttar en ny granne, Klara, in i huset mittemot. Hon förstår inte den interna hierarkin på gatan och Noras liv skakas i grunden. Det förflutna hinner ikapp henne och långsamt kryper insikten på henne – det som hände för tio år sedan kanske inte var en olycka…

    Om mig:

    Jag heter Rebecka Edgren Aldén och är till vardags journalist, just nu chefredaktör för tidningarna mama och Family Living. Jag har alltid skrivit vid sidan av. Har flera färdiga och ofärdiga manus i mina byrålådor. I våras gick jag en skrivarkurs på Skrivarakademin och jag lyckades då färdigställa den här psykologiska thrillern som jag nu hoppas att ni vill ge en chans. Jag har tidigare gett ut boken Skriet från kärnfamiljen, en debattbok med Tinni Ernsjöö Rappe (Albert Bonnier förlag) och varit med i några antologier (bland annat Uppdrag: Familj).

    Vad tycker ni? Påminner det om era följebrev? Borde jag ha skrivit mer eller mindre? Något jag har glömt? Och kanske viktigast av allt – lyckades jag förmedla det jag ville förmedla? Låter manuset spännande och framstår jag som ett möjligt författarämne?