Domestic noir

gone_girl-v2

När jag började skriva Den åttonde dödssynden hade jag bestämt mig för att det skulle bli en thriller, inte en deckare. Spänning, men utan klassiskt upplägg med ett mord i början och sedan poliser (eller journalister, läkare, eller vad det nu är) som hittar mördaren.

Jag var inspirerad av Karin Alvtegens S-serie från 90-talet. Om ni inte har läst dem, så gör det! Det var flera fristående skrämmande bra romaner, som har den där psykologiska nerven som gör att man bara inte kan lägga ifrån sig dem. Svek, Skam, Skugga, Skuld... Jag slukade dem alla.

Jag var mer intresserad av det psykologiska spelet mellan människor än av stora mordutredningar – även om jag kan tycka att sådana böcker är väldigt underhållande att läsa.

En psykologisk thriller tänkte jag mig. När boken var färdigskriven, och till och med fått kontrakt (men ännu inte kommit ut) läste jag Gillian Flynns Gone girl och kände direkt att oj, det här är ju samma genre! Här var en författare som också skrev om skadade människor i trasiga relationer, där mycket bubblade under ytan.

Det gick ett tag till och sedan fick jag ett namn på genren: Domestic noir!

Redan förra året på bokmässan besökte jag ett seminarium där förläggare och agenter pratade om suget det fanns just nu efter psykologiska thrillers som utspelar sig i hemmen – nästan definitionen av domestic noir. Jag minns att jag satt och hoppade i stolen, jag hade ju skrivit just en sådan bok. Tänk om det faktiskt var sant? Att det var just sådana böcker många ville läsa just nu?

Då kunde jag inte ens drömma om att bli såld utanför Sverige, men det känns bra i stunden att höra att det var en genre som väckte intresse.

Tidigare i år läste jag Paula Hawkins Kvinnan på tåget – en internationell jättesuccé och en klassisk domestic noir. Fantastiskt bra bok!

Här är en bild från årets bokmässa när jag träffade Paula Hawkins:

Paula

Nu kan jag tänka mig att någon invänder – varför är det så viktigt att sortera in böcker i genrer? En bra bok är väl en bra bok? Jag håller med! Och jag vill verkligen inte känna mig låst i en genre. Men samtidigt vet jag ju hur jag själv fungerar. Har man sett en film som man gillar, letar man efter något liknande. Har man läste en bra bok som man gillar, så letar man efter något som påminner om den. Och ja, jag har kommit på att den här genren, det är den jag alltid har gillat. Det är lite Hitchcock över den. Och ni som läst min bok vet att jag har låtit mig inspireras av Hitchcock… Marie Hermansson är också en författare som skriver i den här genren. Det kan vara lite skruvat, många knäppa människor som krockar med varandra och spännande historier.

Tidigare i höstas skrev min vän Catia Hultquist en krönika i DN om domestic noir (hon nämnde inte mig i texten, det hade känts jobbigt eftersom vi känner varandra så väl), apropå succén med Kvinnan på tåget. Hon beskriver genren så här:

”Spänningen och svärtan har flyttat in och håller sig inom hemmets väggar. ­Favoritämnet i den växande thriller­genren domestic noir är det urspårade äktenskapet.”

I min bok finns alla ingredienser. Mörka hemligheter, fasadbyggande, saker som inte är som de tycks, människor som är något annat än de utger sig för att vara.

Catias förklaring till varför genren blivit så populär just nu:

”En förklaring skulle kunna vara att domestic noir är en reaktion på den tillrättalagda bilden av familje­livet som presenteras på sociala medier. Båtfärder, skuttande barn, mysiga grillkvällar. Far ror och mor är rar. Instagram kallas visserligen för ”bilddagbok”, men är för de flesta en dagbok som konsekvent utelämnar skuggorna.

Samtidigt är de flesta medvetna om trollen som härjar under husgrunden likt Muns i ”Jordskott”. Det skapar förstås ett sug efter den riktiga dagboken, de verkliga berättelserna. Och som ”Kvinnan på tåget” så skickligt ringar in: för de flesta kvinnor är hemmet en oerhört laddad plats: en scen, ett projekt, en tävlingsarena. Och för några kvinnor – ett riktigt farligt ställe.”

Min bok handlar också mycket om just den där tillrättalagda bilden vi så gärna vill presentera i sociala medier. Men här har jag dragit det till sin spets. Hur långt är man beredd att gå för att bevara den där idylliska bilden man varit mån om att bygga upp? Vad händer när allt spricker?

Läs hela Catias krönika här!

 

Jag hittade den här intressanta artikeln från Independent om genren och där fanns också några boktips som jag definitivt ska titta närmare på.

Om ni är som jag som älskar genren domestic noir – här är 6 böcker ni definitivt bör läsa:

 

gone-girl

Gone girl av Gillian Flynn – absolut en domestic noir och en av världens bäst sålda böcker! Otroligt välskriven, skruvad historia om ett allt annat än sunt par.

kvinnan-pa-taget
Kvinnan på tåget av Paula Hawkins – fantastiskt bra bok, skrämmande om det perfekta paret som inte är så perfekt. Om mörka hemligheter som lurar under ytan. Också finns här det jag älskar – en huvudperson som inte går att lita på.

de-forsvunna
De försvunna av Caroline Eriksson – en helt ny bok som börjar med att Greta, hennes man Alex och dottern Smilla kommer till en ö. Mannen och barnet går i land och försvinner. Ingenting är sedan som man först trodde. Otroligt vackert skrivet och riktigt spännande och obehaglig. Även här, som i Kvinnan på tåget (och i min egen bok) finns en huvudperson som man inte riktigt kan lita på. Den här boken är redan såld till 20 länder, och visar hur populär den här typen av böcker är just nu.

9789187173394_200_musselstranden_e-bok

Musselstranden av Marie Hermansson – En 4-årig adoptivdotter försvinner under mystiska omständigheter. Många år senare avslöjas familjehemligheter och vad som egentligen hände. Mystisk stämning och vackert skriven.

svek

Svek av Karin Alvtegen – En otrogen man, en hämnd och sedan går allt snett. Otroligt bra bok och skrämmande i sin lågmäldhet. Karin Alvtegen är en stor författarförebild.

fagelbovagen-32

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors – ett riktigt mästerverk. Karin är övertygad om att hon är en fin och god människa, men allt förändras när Katerina flyttar in… Kanske inte en thriller i ordets rätta bemärkelse. Men Sara är så otroligt bra på att skapa spänning mellan människor och om vad som händer när bilden av oss själva krackelerar (ja, jag är jätteinspirerad av henne i Den åttonde dödssynden).

Bokmässan 2015

Bokmässan i Göteborg är något jag ser fram emot varje år. Jag har varit där de flesta gånger de senaste 7–8 åren. Men bara en gång tidigare har jag varit där som författare. Det var 2009 och året Skriet från kärnfamiljen kom ut. Det hände inte så mycket då, det mesta var som vanligt förutom att jag och min medförfattare Tinni Ernsjöö Rappe blev utbjudna av förlaget (Albert Bonnier förlag) på middag och vi fick tillgång till loungen för författare.

I år var det annorlunda. I år debuterade jag med Den åttonde dödssynden. Jag fick tala på monterscenen och jag signerade böcker. Mitt schema var verkligen inte särskilt ansträngt, men bara att vara där som författare var något extra.

Här är lite bilder från förra helgen:

mingel

Jag kom ner redan på torsdag, rätt sent på dagen för tåget var rejält försenat. Jag kom till mässan runt 16.30 och hamnade i princip direkt in i ett mingel i Printz förlags monter. Där fanns flera härliga personer jag kände och flera jag lärde känna. På bilden ser ni Maria Sundberg, fantastisk formgivare som gjorde omslaget till min bok, jag, Pamela Andersson, chefredaktör på Topphälsa och på bokmässan aktuell med Rosa kokboken, Susanne Boll, författare, Varg Gyllander, författare och Nina Larsdotter, förläggare och författare.

ställ

Så här fint hade Norstedts skyltat upp med min bok, intill favoriten Mats Strandberg, som ju är aktuell med sin nya skräckroman Färjan.

Paula

Eftersom mitt schema inte var särskilt ansträngande så hann jag gå på en massa spännande seminarier – det är också mitt jobb som journalist att hålla mig ajour med vad som händer, vilka trender som gällde just i år och vilka författare det snackades mest om. Här är efter seminariet med en av årets författarstjärnor, Paula Hawkins. Hon har skrivit den hyllade Kvinnan på tåget, som jag älskade. Den är skriven i samma genre som min bok, domestic noir (som jag har skrivit om i min förra blogg, och som jag lovar att jag ska skriva mer om längre fram), så jag är extra glad att hennes gått så bra (det verkar som att det finns ett sug efter just den här typen av psykologisk spänningslitteratur. Och det är ju bra.

scen2

scen3

På fredag eftermiddag pratade jag med min förläggare Peter Karlsson på Norstedts monters scen. Det gick faktiskt jättebra och jag var inte ett dugg nervös. Rätt många kom och lyssnade. Kul!

signering1

Efteråt var det signering. Det är ju stenhård konkurrens om bokköparna så jag var glad och tacksam över de som kom och valde just min bok!

Bella

Bokmässan utspelar sig inte bara på själva mässan. En stor del är det sociala livet efter stängning, och framför allt på Park (hotellet). Där samlas alla förläggare, redaktörer, författare, pr-människor, journalister och minglar runt till framåt småtimmarna. Här stöter man på de flesta och jag kan ju bara erkänna att jag älskar det! Det blev tre nätter då jag inte kom i säng förrän efter 2… Här är journalisten och författaren Bella Linde och Frida Boisen, som ju är aktuell med boken Digital succé.

Malin

I vimlet på Park sprang jag också på min duktiga redaktör Malin Tynderfeldt. En redaktör är otroligt viktig för en boks tillblivande och min redaktör var super!

susanne b

Här är två andra trevliga författare i vimlet: Anne-Marie Schjetlein och Susanne Boll.

Simone

På lördagen kom min familj ner. Jag tror att det är superviktigt att dela allt som händer med dem (så gott det går). Här är min minsta tjej, Simone, som blev så stolt när hon hittade min bok.

Anna J

På lördagen stod jag och signera, bland annat med otroligt duktiga och produktiva författaren Anna Jansson. Det var också en härlig ny bekantskap som jag verkligen ser fram emot att träffa igen.

tilde

Överlag är nästan alla av de andra författarna otroligt gulliga. Det finns en slags snäll kollegialitet som man blir inbjuden till. Och det även om en, som jag, är debutant. Tilde de Paula, som är aktuell med starka Tiden läker inga sår, och Katerina Janouch, som alltid är aktuell eftersom hon hinner producera ofattbart många böcker, kände jag redan, här kom de förbi och sa hej i min monter.

middag

På lördagen var jag bjuden på storslagen förlagsmiddag. Vi var nog 80 personer minst, författare och folk från Norstedts. Där inne i salen insåg jag vilket fantastiskt förlag jag har hamnat på. I rummet satt storheter som PO Enquist, Ebba Witt-Brattström, Kristina Sandberg, Mats Strandberg, Carin Gerhardsson, David Lagercrantz, Pekå Englund… ja, jag kan inte räkna upp dem alla. Här är mitt bord.

otto

Mitt emot mig satt Norstedts vd Otto Sjöberg. Vi hade ju en del att prata om eftersom vi båda jobbat på kvällstidning (jag dock inte särskilt länge). Bredvid satt författaren Annika Estassy Lovén. Och han till vänster är min man Björn som dök upp lagom till kaffet.

kristina

Jag var ju bara tvungen att hälsa på Kristina Sandberg och berätta hur mycket jag tycker om hennes böcker om Maj. Rekommenderar verkligen hennes Att föda ett barn!

frukost

Ett plus med Bokmässan måste jag tillägga är ju att en faktiskt bor på hotell och får äta hotellfrukost!

böcker

Kom hem trött, men lycklig och glad, på söndag kväll med en rejäl bokhög att läsa. Alla de här utom en är skrivna av författare på Norstedts. Förstår ni vilket bra förlag jag har?