Fin recension!

den-attonde-dodssynden

I dag hittade jag en så fin recension av Den åttonde dödssynden! Det var på bloggen Läsa & Lyssna.

En av mina idéer med boken var ju att göra en osympatisk kvinna till huvudperson. Men ändå försöka få läsaren att sympatisera med henne.

Så här skriver Helen på sin blogg:

”Det här är en underhållande och välskriven spänningsroman. Nora är en mycket svår huvudperson att tycka om, åtminstone till en början. Hennes vilja att vara bäst, ha det finaste hemmet, ordna den bästa vårfesten, är väldigt provocerande men ju längre berättelsen lider, desto mer får man veta om Nora och varför hon beter sig som hon gör. Insikterna skymtar fram och skrivs inte läsaren på näsan vilket är elegant.
När det flyttar in en granne som inte sällar sig till de övriga grannarnas hyllningskör blir Nora perplex och på den ena fronten efter den andra börjar den fina fasaden spricka. Slutet är oväntat och på sätt och vis ändå logiskt.

En fyra i betyg. Jag gillar böcker som visar vansinne som puttrar under en typisk förortsidyll!! Rekommenderas!”

Läs hela recensionen här!

Tack Helen för att du läste! Och jättekul att du gillade den!

Årets mest underskattade

”Årets underskattade: Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén är en riktigt bra bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.”

Tänk att man kan bli så glad för några ord. Linda Odén, vars blogg Enligt O jag länge har följt, bloggar också på Kulturkollo. Och det var där hon sammanfattade 2015. Och det var där min bok Den åttonde dödssynden fick vara med på ett hörn. Som årets mest underskattade.

Jag hoppas att fler upptäcker min bok när den kommer ut som pocket nu i maj! Snart, snart ska jag visa pocketomslaget. Inte samma som det inbundna (som jag älskade), men superfint!

Bokhora om Den åttonde dödssynden

Jag har redan bloggat om den här recensionen, men eftersom jag har en ny blogg nu, så känner jag att jag vill ta upp den även här. Bokhora är en bokblogg som jag har följt och läst i många, många år nu. Jag tror att de starkt bidrog till att bokbloggarna blev så viktiga i branschen. De nådde ut, var seriösa och skrev bra recensioner. Jag tror verkligen att de hjälpte till att höja statusen för bokbloggare överlag. Så ja, jag läste förstås med spänning när Bokhora recenserade min bok Den åttonde dödssynden. Och jag ska inte sticka under stol med att jag blev lättad när jag hade läst.

”Rebecka Edgren Aldén har skrivit en riktigt fin spänningsroman, med bra intrig och snygga nutidsmarkörer. Jag sträckläste denna lilla pärla häromveckan och avslutade mycket nöjd.”

Och så lite längre ner:

”Nu kommer hon alltså med sin första – för jag hoppas det kommer fler – skönlitterära roman och det är skitbra! Jättespännande story där jag som läsare får kämpa för att lista ut hur det ligger till, det är några snygga twistar och jag tycker verkligen om att Rebecka vävt in så många nutidsfenomen – självhjälpsböcker, hur vi beter oss på sociala medier etc. Även förlags- och tidningsvärlden är jätteroligt och skickligt skildrade (inte så konstigt då, med tanke på Rebeckas bakgrund). Många av de ingredienser som jag gillar i den här typen av romaner finns alltså med. Bra balans mellan spänning/intrig och fluff dessutom.

Perfekt bladvändare för den som gillar lättsmält underhållning i den här kategorin.”

Tack Johanna Ögren, för att du läste och recenserade! Och här kan ni andra läsa hela recensionen.

Recensioner

den-attonde-dodssynden

Den åttonde dödssynden har fått en hel del bra recensioner. Inte bara är de bra för att de är positiva till boken och historien, även om det ju är fantastiskt. De är bra för att de är intressanta och spännande skrivna. Jag läser dem med stort intresse. När man har jobbat med en text så länge, levt med karaktärerna och historien under så lång tid, blir man lätt hemmablind – har jag berättat det här, eller finns det bara i mitt huvud? Boken har blivit en del av en själv. Det är svårt att förklara hur jag menar. Men allt som rör Nora och Frank och de andra i boken och allt som händer – finns ju inte med. Det finns ju en hel del mellanrum i berättelsen, där det är meningen att läsarna själva ska tolka, fylla i och läsa in sitt (förstås färgat av varje enskild läsares historia och bakgrund). Det skulle inte gå att skriva en läsvärd berättelse och berätta allt eller förklara allt. Då skulle det bli ointressant. För mig som debutant var det en riktig utmaning att hitta den där balansen där jag berättar tillräckligt och inte för mycket.

Så, när jag läser recensioner så läser jag inte bara betyget, och vad de tyckte om boken. Utan också HUR de läste, VAD de läste in. Vad de tyckte att boken handlade om. Och helt ärligt, det är ju det här som är så fantastiskt med böcker. Så fort de lämnar författaren, blir tryckta och klara, så tillhör de läsarna. Varje läsare läser varje bok på sitt sätt. Och det finns inget rätt eller fel.

Jag försöker tänka på det här varje gång jag börjar läsa en recension. Också för att stålsätta mig ifall recensionen skulle vara hård eller elak. Tack och lov har det inte varit några sådana recensioner, men samtidigt är det något jag får köpa. Ju fler som läser, desto fler åsikter om boken kommer ju att komma. Om jag kan minnas att se på läsarna på det här sättet, och istället förhålla mig nyfiken till deras läsning och tolkning av boken, så tror jag att jag kan klara även riktigt dåliga recensioner.

Här är en recension av Den åttonde dödssynden som jag tyckte var väldigt bra. Nyanserad, men ändå positiv. Det är Lottens bokblogg som har läst och recenserat. Läs vad hon tyckte här!

Stort tack för en mycket bra recension och förstås, stort tack för att du läste boken, Lotten!