Läst i februari

Februari gick ovanligt fort. Efter en olidligt lång januari så kändes det som att jag knappt hann blinka innan februari var slut. Jag hann läsa en del. 7 böcker allt som allt hann jag med. Undrar om jag fixar mitt mål med 100 i år? Jo, då. Men då måste jag lägga på en rem. Minst 8-9 böcker i månaden måste jag läsa i så fall.

  1. Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren

Helena och jag är författarkompisar och vi brukar bolla texter med varandra. Det är verkligen en fördel att ha en så otroligt duktig kollega. Hon är helt fenomenal på att skriva. Den här lilla pärlan är en lättläst novell skulle man kunna säga. Kanske för ungdomar, men tycker att den funkar även på vuxna. Handlar om Ella vars pappa tar livet av sig, och om hur Ella tar sig igenom sorgen genom litteraturen och tillsammans med sin familj. Mycket fin och välskriven.

2. Slutet av Mats Strandberg

Den här började jag läsa på redan i höstas. Min dotter läste också. Hon är bara elva, men tyckte väldigt mycket om den. En komet är på väg mot jorden och tiden är utmätt. Vi följer några tonåringar de sista veckorna. Jag älskar ju Mats Strandberg. Tycker att han är en av de bästa i Sverige på att skriva relationer. Här har han ett gäng underbara karaktärer, och kan verkligen frossa i deras inbördes relationer. Och med den annalkande kometen ställs allt på sin spets. Det är oerhört skickligt gjort. Existentiellt, berörande och spännande (trots att vi hela tiden vet hur det ska sluta).

3. Sista ordet av Annika Bergson och Gertrud Dahlberg

Den här historien är skriven direkt för ljud. Författarna är två gamla kollegor till mig från magasinsvärlden. Min gamla chef Amelia Adamo har läst in. Det är mycket underhållande och skruvat från ”min” gamla värld – magasinslivet. Och ja, jag kände igen en hel del också en hel del personer. Det är inte direkt dagens magasinsvärld som skildras, utan den som den såg ut för några år sedan. Utvecklingen har gått så fort, att man läser detta med ett nostalgiskt skimmer. Jag blev väldigt underhållen och skrattade högt flera gånger.

4. Svarta änkan av Johanna Mo

En fotbollsspelare blir mördad, hans gravida fru misstänkt för mordet. Men fler mord sker och det finns likheter. Polisen Jakob Khalil är den enda som ser sambandet. Och häri ligger bokens svaghet. Att de andra poliserna så snabbt avfärdar alla andra spår – känns inte trovärdigt. MEN, bortsett från det så är det mycket spännande, och välskrivet. Jag gillar särskilt karaktärerna. Jakob och flera av kvinnorna i boken, särskilt hans syster. Det ger boken en till dimension och man blir engagerad i personerna. Jag tyckte också mycket om temat i boken, ska inte avslöja för mycket, men det är ett mycket kvinnligt tema. Jag ser fram emot att läsa fler böcker om den mänskliga polisen Jakob.

5. Cold case: Försvunnen av Tina Frennstedt

Tess är en tuff men sympatisk polis med trassligt privatliv (älskar en kvinna, bor ihop med en annan). Hon är chef över Cold case-gruppen och vill väldigt gärna lösa mordet på Annika som försvann i Simrishamn 2002. När en dansk seriemördare börjar härja i Skåne dyker nya spår upp i Annika-fallet. Den här boken tyckte jag väldigt mycket om. Är också imponerad över att det är en debut. Tina kan verkligen sin sak. Det är bra skrivet, spännande, och den komplicerade historien med två fall och två tidsperioder knyts skickligt ihop. Gillar också karaktärerna. Tess och hennes roliga kollega Marie – väldigt bra och underhållande dialog. Det märks att hon bygger upp något långsiktigt här. Mycket planteras som kan skördas i senare böcker. Nästan mest imponerande är skildringen av Skåne som är så långt från schablonen. Mycket bra!

6. Kastanjemannen av Søren Sveistrup

En riktigt ruskig historia där en kvinna hittas mördad på en lekplats. Intill ligger en liten figur, en gubbe gjord av kastanjer och tändstickor. På kastanjemannen hittas fingeravtryck från en flicka som försvann ett år tidigare. Det här är en otroligt spännande, läskig och blodig (ibland äcklig) historia. En riktig bladvändare, i ordets sanna betydelse. Det är drivet, spektakulärt, med många villospår – men ändå på något sätt trovärdigt i sin kontext. Jag kan tro på spektakulära mördare om världsbygget håller, och här tycker jag att det gör det (till skillnad från flera Kepler-historier). Författaren ligger bakom både the Fall och Bron, så det är mycket filmiskt och jag tror och hoppas att det blir film av denna.

7. Sammanbrott av B A Paris

Jag läste ju tidigare Bakom stängda dörrar av samma författare och den var andlöst spännande. Den här är inte riktigt lika bra. Faktiskt rätt seg i början. Men den tar sig, och sista tredjedelen är riktigt spännande. Man anar hur det ligger till, men läser ändå vidare för att verkligen få reda på hur allting hänger ihop. Absolut läsvärd, men inte någon fullpoängare.

Och blomstren dö i pocket!

I dag kommer äntligen min andra spänningsroman Och blomstren dö ut i pocket! Vi var ju tvungna att försöka återskapa det läskiga omslaget (Fotograf: Ellinor Aldén, modell: Frida Schell – stort tack för hjälpen!).

Så här tyckte några av läsarna när den kom:

”Och blomstren dö är fantastiskt bra. Så bra att jag hade hoppats på någon form av följetong. Edgren Aldén väver mörker med samhällskritik, svek och lögner på en tunn fin tråd. Och den håller! Höstens måste!”
Betyg: 5/5
Annas deckartips

”Och blomstren dö är en tät och spännande psykologisk thriller som är svår att släppa.”
Niklas Sessler, Damernas Värld

”En bra intrig”
Lotta Olsson i DN

”Jag vet inte riktigt vad det är med denna författaren, men hon får mig att sitta/ligga som på nålar. Det vilar en tung stämning över berättelsen även om miljön är vacker. Man bara väntar på smällen på något vis. Jag läser varje sida hektiskt för att komma vidare, måste få veta vad som hänt och vad som komma skall. Mycket spännande.
Personerna beskrivs på ett bra sätt så att man tycker sig känna dem efter några sidor, även om man inte gillar alla. Upplösningen är inte heller den man väntat och sista sidorna är olidligt spännande. En bok att minnas och lägga i attläsahögen för er som inte läst den ännu. … För mig är Rebecka Edgren Aldén en ny favoritförfattare.”
Betyg: 5/5
Bloggen Ylva kort och gott

”2015 debuterade Edgren Aldén med utmärkta Den Åttonde Dödssynden och uppföljaren är minsann lika bra, men i en helt annorlunda miljö. Skärgårdsön beskrivs så bra att man känner doften av svensk sommar, och karaktärerna har både goda och dåliga sidor. Gamla synder bubblar upp till ytan och vi bjuds på en fin plot twist mot slutet – och såna böcker gillar jag!”
Betyg: 4/5
Helen Lindholm bloggen Läsa & Lyssna

”Det här är en ohyggligt spännande bok; psykologisk spänning när den är som bäst!”
Bloggen Böcker – ett livselixir

”Ett stort fel med den här – den tog slut för fort! Sällan läst en historia med så högt tempo. Rafflande och oförutsägbart! Driven historia som inte går lägga ifrån sig. Spännande och oförutsägbar. Gillade mycket.”
Betyg: 5/5
Författaren Anna Liljeroth

”Precis som i Rebeckas förra bok tror jag om och om igen att nu har jag kommit på hur det hänger ihop men nej då, plötsligt tar det en ny vändning och jag har inte den blekaste aning. Och jag älskar det! Jag var lite orolig för att jag skulle ha för höga förväntningar efter förra boken men det behövde jag inte oroa mig för, det här är så bra.”
@kulturistanmia

”Det här är spännande läsning, jag kunde inte lägga boken ifrån mig utan läste den i ett svep. Stämningen är tät och byggs upp på ett skickligt och närmast klaustrofobiskt sätt.”
Bloggen Hyllan

”Jag gillar den smygande, obehagliga känslan och det faktum att handlingen utspelar sig på en begränsad plats som en ö är. Många brukar tala om den svåra andra boken, men för Rebecka Edgren Aldén verkar det inte alls svårt. Jag utgår ifrån att det blir en tredje spänningsroman och hoppas då att frågor om jämställdhet blir ännu tydligare.”
Betyg: 4/5
Bloggen Enligt O

”Att säga att någon som har skrivit två thrillers har blivit riktigt etablerad kanske är att ta i, men det är så det känns med Rebecka Edgren Aldén.”
Betyg: 4/5
Nisse Schermans blogg Tankar från en samlares hjärna

”Och blomstren dö är en välskriven och nagelbitande spännande psykologisk thriller. Rebecka Edgren Aldén är mycket bra på att bygga upp en stark psykologisk stämning, vilket gör att jag som läsare hela tiden sitter på helspänn.
… Det är inget tvivel om att jag vill läsa mer av Rebecka Edgren Aldén och allra helst vill jag läsa mer i den här genren – den psykologiska thrillern – där hon är en av de starkaste svenska författarna.”
Betyg: 4/5
Lottens bokblogg

”Rebecka Edgren Aldén skriver i mitt tycke mycket bra samtida texter om relationer, det skulle vara spännande om nästa roman blev helt utan brott. Blir det månne en roman om Glorias fortsatta liv? Hoppas det!”
Bloggen Och dagarna går

”En ruskig berättelse med många vändningar och ett oväntat slut.”
Författaren Kristin Emilson

”Boken höll mig i sitt grepp från första sidan även denna gång. Sakta men säkert byggs stämningen upp i denna psykologiska thriller. … Tips från coachen: Läs!”
Författaren Josefine Sandblom

”Spännande, läskig och välskriven!”
Betyg: 4/5
Jenniesboklista.com

”Jag har precis slukat din bok ”Och blomstren dö”, och måste säga att det är bland dom bästa böcker jag läst (jag är en riktig bokmal och jag är ganska kräsen).”
Lotta

Författarintervju och skrivkramp

Jag blev intervjuad av bloggen Hanna Marie K, och intervjun blev publicerad på min födelsedag (9 maj)! Tack för grattis!

Det var en intressant intervju där jag fick berätta lite om mitt skrivande. Eller ja, rätt mycket. Bland annat pratade jag om skrivkramp, vilket är lite ironiskt – jag säger nämligen att jag inte tillåter mig att ha det. Men nu, de senaste veckorna har jag kanske inte haft direkt skrivkramp, men rätt tufft med skrivandet.

Kanske har det med att jag nu skriver på heltid som det har varit tufft. Jag känner ju att jag har så mycket mer tid att skriva, och får då lite ångest över att jag inte utnyttjar den där tiden. För ibland går det bara inte! Det kan gå en hel dag, och inget jag gör känns bra. Och det är lite knäckande.

Men, jag tvingar mig själv att fortsätta. Skriver på, även om det vissa dagar inte blir så mycket eller särskilt bra. Tänker som Doris i Hitta Nemo: ”Fortsätt simma”, fast då snarare: ”Fortsätt skriva, fortsätt skriva.” 

Förhoppningsvis lossnar det snart. Eller – det måste det ju göra. Jag har skrivit nästan 300 000 tecken, och är på upplösningen, men det är också där jag har kört fast. jag vet var jag ska, men jag vet inte exakt hur jag ska komma dit 😉

Om ni vill läsa intervjun så hittar ni den här!

Tack Hanna för att jag fick vara med!

Skrivandet började med läsandet

Hur det började? Läste ett inlägg Hanna Marie K:s blogg om hur skrivandet började. Och det fick mig att fundera på hur det började för mig.

För mig började skrivandet med läsandet. Jag läste enormt mycket som barn. Och det var där och då min kärlek till böcker och litteratur föddes. Jag var en så kallad bokslukare. Minns hur fantastiskt jag tyckte det var – hur jag sjönk in i historierna, gick helt upp i dem, kunde sträckläsa och glömma tid och rum. Där föddes också längtan efter att själv få skriva, själv få hitta på, formulera mig, vara den som försatte läsarna i trans. Jag var enligt mina föräldrar runt sex år när jag första gången sa att jag ville bli författare.

Det tog några år … men drömmen blev verklig.

I en av författargrupperna på Facebook pågår nu en tråd om vad man läste som barn. Och det var så roligt att läsa alla kommentarer. Mina egna läsupplevelser väcktes till liv. Så här tänkte jag berätta om vad jag läste som barn. Vad jag älskade – de böcker som fick mig att börja drömma om att bli författare.

Jag läste ”allt”. Klassiker, flickböcker, sagor, tantsnusk, fantasy, deckare. Allt.

Om vi börjar med de viktigaste författarna så skulle jag nog säga att det för mig var:

Maria Gripe (särskilt skuggan över stenbänken-böckerna och Tordyveln flyger i skymningen, men också böckerna om Hugo och Josefin), Lloyd Alexander, Roald Dahl, Astrid Lindgren (förstås), Eva Ibbotsen, Michael Ende (älskade Den oändliga historien och Momo), Barbro Lindgren, Peter Pohl.

Narnia var förstås viktig också, de böckerna läste om och om igen. Liksom fem-böckerna, Lotta-böckerna, Svarta hingsten-böckerna, Kulla gulla.

Jag slukade också klassikerna: Anne på Grönkulla, Greven av Monte Cristo, Röda nejlikan, Den lille prinsen, Den lilla prinsessan, Trollkarlen från Oz, Jorden runt på 80 dagar, Moby Dick, Tusen och och natt (älskade sagor!!), Det blåser på månen, Alice i underlandet, Mumin-böckerna

Rätt snart, redan i 10-11-årsåldern började jag snegla på mina föräldrars bokhyllor. Det blev mycket spionhistorier och deckare genom min pappa: John le Carré, Agatha Christie (läste i stort sett alla hennes böcker, även de hon skrev under pseudonym), George Simenon, Jan Mårtensson, Tom Clancy, men även Jan Guillous Hamilton-serie när den kom. Och många psykologi-böcker genom min mamma (som var psykolog), som Hannah Greens Ingen dans på rosor (om schizofreni) och Torey Haydens böcker om sina barnpatienter. Men det var också en massa böcker om anorexi och Munchausen by proxy. Tyckte att sånt var jättespännande att läsa. Min mamma hade också de klassiska feministiska böckerna, Erica Jongs Rädd att flyga, Kvinnorummet av Marilyn French och liknande. Sedan upptäckte jag på egen hand dåtidens största romaner, tantsnuskböckerna som var så populära på 80-talet: Sidney Sheldon, Jacki Collins, Virginia Andrews och hennes Blomblad för vinden-serie (som jag läste många, många gånger) och förstås Grottbjörnens folk! Marianne Fredriksson var också stor där under mina tonår, och jag läste alla hennes böcker (min favorit var Kains bok). En del Stephen King blev det också, men jag var aldrig King-fanatiker som många av mina jämnåriga blev.

Jag läste också allt av Joseph Heller (Moment 22 som ni säkert kommer ihåg), John Irving (Garp och hans värld, bland annat), och mycket av Ulf Lundell (som var stor då) under tonåren.

Tog senare en fil kand i litteraturvetenskap, just med inriktningen barn- och ungdomslitteratur.

Läsandet har jag kvar. Kan fortfarande ibland bli helt förtrollad. Inte lika ofta, men det händer. Och känner en oerhörd tacksamhet över att jag upptäckt och bevarat tjusningen med att läsa – och numera också kan kalla mig författare. 

En fin recension

Hittade en mycket fin recension av Och blomstren dö. Så här skriver bloggen Boksnacket bland annat:

”Min lust till att läsa böcker har under de senaste veckorna varit i princip noll. Och blomstren dö är den första bok jag tagit i sedan jag läste Kallentofts Bödelskyssen. Om jag är glad över att jag tog mig i kragen och öppnade en bok igen? Absolut. Var denna bok ett bra val? Utan tvekan! Boken är lättläst och flera aktuella frågor tas upp såsom feminism, könsroller och fördomar men också samhällsklasser och vilken makt pengar egentligen kan ha. Min enda farhåga en bit in i boken var att det började bli väldigt många personer att hålla reda på, och jag var rädd för att det skulle bli rörigt. Men icke! Det är tydligt rakt igenom hela boken och det höjer betyget hos mig.”

Jag blev jätteglad! Tack! Läs hela recensionen här!

Recensenter som spoilar!

Har sett det flera gånger nu. Recensenter som berättar alldeles för mycket av handlingen. Jag blir lika irriterad varje gång! Det hände en författarkollega till mig nyligen – tänker inte länka, för jag vill inte att fler ska läsa den recensionen. Det här var en professionellt recension, i en vanlig dagstidning – de borde verkligen veta bättre!! Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den här recensenten helt förstörde boken, avslöjade två tre viktiga saker, man som läser var nyfiken på, som drev en att fortsätta läsa.

Varför gör recensenter så?

Jag har själv varit med om det. Men inte med tidningsrecensenter, men däremot bokbloggare som typ avslöjar hela slutet. Någonstans kan jag ändå mer förstå blogbloggare, som kanske inte är lika erfarna – även om det förstås finns flera riktigt erfarna och skickliga recensenter bland bokbloggarna också! Kanske vet de inte bättre? Men en journalist som skriver i en tidning borde definitivt veta bättre. Jag har själv recenserat rätt många böcker, och skulle aldrig förstöra boken på det sättet.

Egentligen har jag svårt att förstå varför någon gör det. Man förstör ju läsupplevelsen för alla som kommer efter! Eller är det medvetet elakt, att de faktiskt VILL förstöra? Vad tror ni?

Intervju med mig på Kulturkollo

lågupplösta_bilder_rebecka_63den-attonde-dodssynden-1

”Att skriva skönlitterärt var något helt annat. Och här kände jag mig som en total nybörjare. Jag pendlade mellan att tycka att jag faktiskt kanske hade en historia att berätta till att det var totalt värdelöst. Det ÄR otroligt svårt att skriva en roman, att variera språket, att hålla ihop alla trådarna, att skriva det drivet och intressant, att ge lagom med information/ledtrådar utan att avslöja för mycket, men heller inte vara för hemlig. Det var en rejäl utmaning. Jag gick verkligen utanför min komfortzon när jag skrev den här boken. Man utsätter sig för risken att bli totalt sågad. Det är mer personligt på något sätt. Det var ofta jätteläskigt! Men jag är så glad att jag lyckades ta mig förbi alla mentala hinder och faktiskt slutföra boken, och förstås helt överväldigad av att ett stort förlag ville ge ut den och att den har fått bra kritik!”

I en intervju som Kulturkollo gjorde med mig berättar jag om hur det var att skriva en roman, jämfört med att skriva journalistiskt som jag är van vid. Det var ett tag sedan den här intervjun gjordes, ja, över ett halvår sedan. Det var någon gång i höstas, tror jag.

Det är rätt talande – hur mycket som har hänt bara på ett knappt år! För nej, jag skriver ju inte samtidigt som jag jobbar heltid. Jag har haft möjligheten att få skriva på heltid hela våren. I dag är det tre veckor kvar… Och jag jobbar inte längre kvar på Damernas Värld. Jag sa upp mig när jag tog tjänstledigt. I slutet av juli går jag tillbaka till ett helt nytt jobb.

Men ändå. Det är en fin intervju – läs gärna den här!

Fina danska recensioner!

danska i min hand

Den ottende dødssynd, min bok på danska, kom ut i Danmark 21 juni. Det verkar som att de danska läsarna tycker om den! Har redan fått flera bra recensioner. Här har jag citerat från några stycken, som jag hittade på nätbokhandeln Plusbogs sida:

Nannasdatter – betyg 5

”Sverige har fået en ny lysende forfatterstjerne.”

 Gertrud R. – betyg 5

”En bog om livet, om at leve i overhalingsbanen og jagte guld og opmærksomhed, om at forholde sig og ikke bare lukke øjnene for fortiden. En bog der er meget velskrevet, levende og som er svær at lægge fra sig, før den sidste side er læst – og nej, du kan ikke regne det ud. God læselyst.”

 Nina Thymann – betyg 4

”Super spændende fra start til slut i denne psykologiske thriller.”

Maj J. – betyg 5

”En rigtig god, spændende og anderledes bog, der bestemt er værd at læse!”

 Anna P – betyg 4

””Den ottende Dødssynd” er rigtig god og fantastisk spændende bog, der fanger fra første til sidste side. Bogen kan varmt anbefales.”

 Ulla Weishaupt – betyg 5

”Jeg kan på det kraftigste anbefale at læse bogen.”

Och här är några bloggröster:

Bognørden – betyg 5:

”Romanen er domestic noir, en psykologisk spændingsroman, der til fulde lever op til genren. Romanen er virkelig levende og meget velskrevet, jeg forsvandt ind i universet fra første færd, og kunne faktisk bare læne mig tilbage og ”nyde” turen.”

och:

”Jeg holder meget af denne genre, og fik igen en virkelig stærk læseoplevelse, hen mod slutningen synes jeg, at forfatteren slap tøjlerne en smule, handlingen blev en smule urealistisk og faktisk nåede jeg at ærgre mig over den lidt letbende løsning. Men så evner Aldén alligevel at samle de solide tråde op igen, og runde af med en slutning, der sætter hele romanen i relief. Jeg vil glæde mig til mere fra den hånd fremover.”

 

Bogblogger:

”Denne her thriller er simpelthen så spændende, så mangler du ferielæsningen, så er den her. Samtidigt bliver der taget nogle interessante temaer op. Det ene er, hvad de rigtige valg er, og det andet er hele den kultur, der er på de sociale medier med, at alt skal fremstå perfekt og som et glansbillede. Forfatteren Rebecca Edgren Aldén har været journalist og redaktør på en række dameblade og på den vis arbejdet med overflade og facader. Hendes bog er blevet nomineret til den nye krimipris Crimetime Specsavers Award for bedste krimidebut.

Jeg var super godt underholdt, og blev grebet af, at man egentligt ikke helt ved, hvem der er den gode og hvem der er den onde i historien.” 

B for bog – betyg 3:

”Trods en skrivestil som Rebecka Adlén stadig skal bruge krudt på at justere, formår hun at skrue en spændende psykologisk thriller sammen. Der er ikke de store dybder i den, persongalleriet er ikke helt troværdigt, og handlingen er næppe hentet i virkelighedens verden. Men forfatteren formår at få mig til konstant at skifte mellem at tro at jeg har regnet det hele ud, til at opdage at det havde jeg så overhovedet ikke alligevel. Og hun gør det hele tiden.

Så selvom ”Den ottende dødssynd” bærer præg af at være første skud i bøssen, så vinder den i høj grad på plottet. Og jeg står klar næste gang Aldén sender en bog på gaden. Helt klar!”

Tack Danmark! Och tack mitt danska förlag Modtryk!

Andras ord om boken

den-attonde-dodssynden-1

Inför pocketsläppet av Den åttonde dödssynden har jag delat andras ord om boken på min författarsida på Facebook.

Att bara skriva att jag har en författarsida på Facebook känns lite märkligt 😉 Men det har jag sedan ett tag tillbaka. Insåg att jag skrev lite för mycket om min bok och mitt skrivande på min privata, och kände att jag ville kunna gå all in någonstans – där följarna faktiskt förstår att jag gör det. Dessutom hade jag börjat få en hel del vänförfrågningar från människor jag inte kände. I början släppte jag in alla, men så började jag tänka att det kanske inte var så smart. Om de nu är läsare, kanske de inte är intresserade av mitt privatliv … Så nu försöker jag dela upp det lite. Visserligen skriver jag fortfarande ibland om skrivandet och boken även på min privata sida – det är ju en stor del av mitt liv, men skriver desto mer på författarsidan.

Ja, ja, nu var det inte det jag skulle skriva om här egentligen. Insåg att det ju inte spelar någon som helst roll vad JAG tycker om min bok. Det är ju vad ANDRA tycker som spelar roll.

Hittills har jag hunnit med tre texter om boken, på tre dagar.

  1. Jag började med min vän Niklas Sesslers ord. De betydde så mycket när han skrev dem. För han läste långt innan boken kom ut, och då hade jag ju ingen aning om vad läsarna skulle tycka. Förstås. Han är en vän! Men ändå!

unnamed

2. Den andra är Bokhoras recension. Dels för att den var så bra, dels för att Bokhora är en så bra och inflytelserik boksajt. Bland bokbloggare har den ju en stark status. Blev så klart oerhört glad över bland annat de här orden:

”Rebecka Edgren Aldén har skrivit en riktigt fin spänningsroman, med bra intrig och snygga nutidsmarkörer. Jag sträckläste denna lilla pärla häromveckan och avslutade mycket nöjd.”

Här är hela recensionen!

3. Tredje är en text om psykologiska thrillers och krackelerade fasader som duktiga Helena Dahlgren har skrivit. Otroligt initierat och intressant! Och fina ord om Den åttonde dödssynden, bland annat det här:

”Jag tyckte om båda, men vill särskilt lyfta fram Edgren Aldéns skildring av känslomässigt kaos och livslögner under perfekt (”perfekt”) samtidsyta. ”Skriet från kärnfamiljen” goes ”Gone Girl” i villaidyllen, typ. Något i tonen, vardaglig med en anstrykning av underliggande hot, känslan av att allt när som helst kan kollapsa, att alla ska genomskåda en som den bluff man är, högg till. Igenkänning? Ja.”

Här kan du läsa hela inlägget.