Recensenter som spoilar!

Har sett det flera gånger nu. Recensenter som berättar alldeles för mycket av handlingen. Jag blir lika irriterad varje gång! Det hände en författarkollega till mig nyligen – tänker inte länka, för jag vill inte att fler ska läsa den recensionen. Det här var en professionellt recension, i en vanlig dagstidning – de borde verkligen veta bättre!! Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den här recensenten helt förstörde boken, avslöjade två tre viktiga saker, man som läser var nyfiken på, som drev en att fortsätta läsa.

Varför gör recensenter så?

Jag har själv varit med om det. Men inte med tidningsrecensenter, men däremot bokbloggare som typ avslöjar hela slutet. Någonstans kan jag ändå mer förstå blogbloggare, som kanske inte är lika erfarna – även om det förstås finns flera riktigt erfarna och skickliga recensenter bland bokbloggarna också! Kanske vet de inte bättre? Men en journalist som skriver i en tidning borde definitivt veta bättre. Jag har själv recenserat rätt många böcker, och skulle aldrig förstöra boken på det sättet.

Egentligen har jag svårt att förstå varför någon gör det. Man förstör ju läsupplevelsen för alla som kommer efter! Eller är det medvetet elakt, att de faktiskt VILL förstöra? Vad tror ni?

Intervju med mig på Kulturkollo

lågupplösta_bilder_rebecka_63den-attonde-dodssynden-1

”Att skriva skönlitterärt var något helt annat. Och här kände jag mig som en total nybörjare. Jag pendlade mellan att tycka att jag faktiskt kanske hade en historia att berätta till att det var totalt värdelöst. Det ÄR otroligt svårt att skriva en roman, att variera språket, att hålla ihop alla trådarna, att skriva det drivet och intressant, att ge lagom med information/ledtrådar utan att avslöja för mycket, men heller inte vara för hemlig. Det var en rejäl utmaning. Jag gick verkligen utanför min komfortzon när jag skrev den här boken. Man utsätter sig för risken att bli totalt sågad. Det är mer personligt på något sätt. Det var ofta jätteläskigt! Men jag är så glad att jag lyckades ta mig förbi alla mentala hinder och faktiskt slutföra boken, och förstås helt överväldigad av att ett stort förlag ville ge ut den och att den har fått bra kritik!”

I en intervju som Kulturkollo gjorde med mig berättar jag om hur det var att skriva en roman, jämfört med att skriva journalistiskt som jag är van vid. Det var ett tag sedan den här intervjun gjordes, ja, över ett halvår sedan. Det var någon gång i höstas, tror jag.

Det är rätt talande – hur mycket som har hänt bara på ett knappt år! För nej, jag skriver ju inte samtidigt som jag jobbar heltid. Jag har haft möjligheten att få skriva på heltid hela våren. I dag är det tre veckor kvar… Och jag jobbar inte längre kvar på Damernas Värld. Jag sa upp mig när jag tog tjänstledigt. I slutet av juli går jag tillbaka till ett helt nytt jobb.

Men ändå. Det är en fin intervju – läs gärna den här!

Fina danska recensioner!

danska i min hand

Den ottende dødssynd, min bok på danska, kom ut i Danmark 21 juni. Det verkar som att de danska läsarna tycker om den! Har redan fått flera bra recensioner. Här har jag citerat från några stycken, som jag hittade på nätbokhandeln Plusbogs sida:

Nannasdatter – betyg 5

”Sverige har fået en ny lysende forfatterstjerne.”

 Gertrud R. – betyg 5

”En bog om livet, om at leve i overhalingsbanen og jagte guld og opmærksomhed, om at forholde sig og ikke bare lukke øjnene for fortiden. En bog der er meget velskrevet, levende og som er svær at lægge fra sig, før den sidste side er læst – og nej, du kan ikke regne det ud. God læselyst.”

 Nina Thymann – betyg 4

”Super spændende fra start til slut i denne psykologiske thriller.”

Maj J. – betyg 5

”En rigtig god, spændende og anderledes bog, der bestemt er værd at læse!”

 Anna P – betyg 4

””Den ottende Dødssynd” er rigtig god og fantastisk spændende bog, der fanger fra første til sidste side. Bogen kan varmt anbefales.”

 Ulla Weishaupt – betyg 5

”Jeg kan på det kraftigste anbefale at læse bogen.”

Och här är några bloggröster:

Bognørden – betyg 5:

”Romanen er domestic noir, en psykologisk spændingsroman, der til fulde lever op til genren. Romanen er virkelig levende og meget velskrevet, jeg forsvandt ind i universet fra første færd, og kunne faktisk bare læne mig tilbage og ”nyde” turen.”

och:

”Jeg holder meget af denne genre, og fik igen en virkelig stærk læseoplevelse, hen mod slutningen synes jeg, at forfatteren slap tøjlerne en smule, handlingen blev en smule urealistisk og faktisk nåede jeg at ærgre mig over den lidt letbende løsning. Men så evner Aldén alligevel at samle de solide tråde op igen, og runde af med en slutning, der sætter hele romanen i relief. Jeg vil glæde mig til mere fra den hånd fremover.”

 

Bogblogger:

”Denne her thriller er simpelthen så spændende, så mangler du ferielæsningen, så er den her. Samtidigt bliver der taget nogle interessante temaer op. Det ene er, hvad de rigtige valg er, og det andet er hele den kultur, der er på de sociale medier med, at alt skal fremstå perfekt og som et glansbillede. Forfatteren Rebecca Edgren Aldén har været journalist og redaktør på en række dameblade og på den vis arbejdet med overflade og facader. Hendes bog er blevet nomineret til den nye krimipris Crimetime Specsavers Award for bedste krimidebut.

Jeg var super godt underholdt, og blev grebet af, at man egentligt ikke helt ved, hvem der er den gode og hvem der er den onde i historien.” 

B for bog – betyg 3:

”Trods en skrivestil som Rebecka Adlén stadig skal bruge krudt på at justere, formår hun at skrue en spændende psykologisk thriller sammen. Der er ikke de store dybder i den, persongalleriet er ikke helt troværdigt, og handlingen er næppe hentet i virkelighedens verden. Men forfatteren formår at få mig til konstant at skifte mellem at tro at jeg har regnet det hele ud, til at opdage at det havde jeg så overhovedet ikke alligevel. Og hun gør det hele tiden.

Så selvom ”Den ottende dødssynd” bærer præg af at være første skud i bøssen, så vinder den i høj grad på plottet. Og jeg står klar næste gang Aldén sender en bog på gaden. Helt klar!”

Tack Danmark! Och tack mitt danska förlag Modtryk!

Andras ord om boken

den-attonde-dodssynden-1

Inför pocketsläppet av Den åttonde dödssynden har jag delat andras ord om boken på min författarsida på Facebook.

Att bara skriva att jag har en författarsida på Facebook känns lite märkligt 😉 Men det har jag sedan ett tag tillbaka. Insåg att jag skrev lite för mycket om min bok och mitt skrivande på min privata, och kände att jag ville kunna gå all in någonstans – där följarna faktiskt förstår att jag gör det. Dessutom hade jag börjat få en hel del vänförfrågningar från människor jag inte kände. I början släppte jag in alla, men så började jag tänka att det kanske inte var så smart. Om de nu är läsare, kanske de inte är intresserade av mitt privatliv … Så nu försöker jag dela upp det lite. Visserligen skriver jag fortfarande ibland om skrivandet och boken även på min privata sida – det är ju en stor del av mitt liv, men skriver desto mer på författarsidan.

Ja, ja, nu var det inte det jag skulle skriva om här egentligen. Insåg att det ju inte spelar någon som helst roll vad JAG tycker om min bok. Det är ju vad ANDRA tycker som spelar roll.

Hittills har jag hunnit med tre texter om boken, på tre dagar.

  1. Jag började med min vän Niklas Sesslers ord. De betydde så mycket när han skrev dem. För han läste långt innan boken kom ut, och då hade jag ju ingen aning om vad läsarna skulle tycka. Förstås. Han är en vän! Men ändå!

unnamed

2. Den andra är Bokhoras recension. Dels för att den var så bra, dels för att Bokhora är en så bra och inflytelserik boksajt. Bland bokbloggare har den ju en stark status. Blev så klart oerhört glad över bland annat de här orden:

”Rebecka Edgren Aldén har skrivit en riktigt fin spänningsroman, med bra intrig och snygga nutidsmarkörer. Jag sträckläste denna lilla pärla häromveckan och avslutade mycket nöjd.”

Här är hela recensionen!

3. Tredje är en text om psykologiska thrillers och krackelerade fasader som duktiga Helena Dahlgren har skrivit. Otroligt initierat och intressant! Och fina ord om Den åttonde dödssynden, bland annat det här:

”Jag tyckte om båda, men vill särskilt lyfta fram Edgren Aldéns skildring av känslomässigt kaos och livslögner under perfekt (”perfekt”) samtidsyta. ”Skriet från kärnfamiljen” goes ”Gone Girl” i villaidyllen, typ. Något i tonen, vardaglig med en anstrykning av underliggande hot, känslan av att allt när som helst kan kollapsa, att alla ska genomskåda en som den bluff man är, högg till. Igenkänning? Ja.”

Här kan du läsa hela inlägget.

Hur marknadsför man sin bok?

Ett vanligt diskussionsämne på olika forum för författare är marknadsföring. Hur ska man egentligen nå ut med sin bok och sitt författarskap? Hur gör man? Och jag förstår varför frågan dyker upp om och om igen. För det är verkligen inte lätt.

För det första är konkurrensen otroligt hård. Det kommer ut mängder av böcker varje år. Att nå ut i bruset är inte lätt.

Och även om man når ut är det inte säkert att det genererar köp av boken. Till exempel brukar många debattböcker bli ordentligt omskrivna och debatterade. Men de flesta debattböcker säljer inte särskilt mycket. Jag vet, för jag skrev en debattbok 2009 (Skriet från kärnfamiljen) – den sålde visserligen rätt okej, men inte i proportion till hur mycket den syntes i media (DN, SvD, SVT Debatt, Aftonbladet, Expressen, amelia, mama, mängder av radiodebatter …).

Jag har tidigare skrivit om att få författare kan leva på enbart sitt skrivande. Det måste till något mer – antingen ett annat jobb vid sidan av, eller att man drygar ut bokskrivandet med föreläsningar, modereringar, krönikeskrivande och så vidare.

Men hur gör man då för att marknadsföra sin bok? Det absolut bästa knepet är att skriva en så bra bok som möjligt, hitta några riktiga entusiaster, ambassadörer, som verkligen tycker om boken. Och sedan hoppas på att de sprider ordet!

Ja, jag vet, det låter helt omöjligt. Men faktum är att du kan prata om din bok hur mycket som helst! Men det är först när ANDRA pratar om den som det verkligen kan hända något!

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann var en sådan bok, som det pratades om. Likadant med Konsten att höra hjärtslag. Det är en sådana där ofattbara succéer, som har sålt hur mycket som helst. Jo, båda böckerna har bra förlag i ryggen (Pirat och Bonnier), men ändå. Att det lyfte som det gjorde för de här böckerna var för att ordet spreds. Människor som läste blev förtjusta och rekommenderade den vidare.

Men vad kan du som författare då göra? Vad har jag gjort för min bok Den åttonde dödssynden?

  1. Synlighet. Prata om din bok, både irl och i sociala medier. Jag är aktiv på facebook, instagram, twitter och så bloggar jag här. MEN om man bara tjatar om att folk ska köpa ens bok så fungerar det inte. Du ska synas, men inte vara för säljig. Jag försöker skriva lagom mycket om min bok. Jag fattar att folk skulle tröttna rätt snabbt om jag gjorde det dagligen. JAG tröttnar på folk som hela tiden pratar enbart om sin bok. Envägskommunikation (monolog) är aldrig kul 😉 Däremot berättar jag om något nytt har hänt. Om den är såld till ett nytt land, om den kommer i pocket, ibland hänvisar jag till någon fin recension, sådana saker. Jag utgår från mig själv, vad skulle jag själv vilja veta från andra författare som jag är intresserad av? Jag vill veta hur de gjorde, jag vill veta hur det går, jag vill veta om de kommer ut med en ny bok, jag vill gärna veta om de ska vara med i media på något sätt. Men jag vill inte ha en massa säljbudskap i mitt flöde.
  2. Media. Det här är inte lätt, och jag vet mycket om det här eftersom jag har varit journalist i hela mitt liv. Vad handlar din bok om? Vem är du? Vilken målgrupp? Försök hitta någon tidning eller annat medie som passar. Skriver du en roman om kvinnor 50+, ja, då kan M-magasin vara intressant. Skriver du om mammaliv kan tidningen mama vara intressant. Skriver du om psykisk ohälsa kan en psykologtidning vara intressant. Är din hjälte präst kanske Kyrkans tidning är rätt. Lokal förankring är alltid bra. Utspelar sig dina böcker på en speciell plats ska förstås de lokala medierna skriva om dig. Och har du själv ursprung från någon mindre ort ska du givetvis kontakta ortens lokala medier. Detta för mig in på punkt 3:
  3. Sälj dig själv! Tidningar vill sällan skriva om enbart din bok. Och ytterst få vill recensera (vi återkommer till det). Men DU kan sitta på en fantastisk historia! Vad är din story? Är du läkare? Psykolog? Polis? Det finns säkert massor av intressant i din historia. Har du varit med om något spännande? Någon resa (inre eller yttre) som andra kan inspireras av? Hur var din uppväxt? Har du några intressanta hobbies? I maj är jag med i Topphälsa om min träningsutmaning som jag gjorde i sociala medier förra året (jag gick ut och utmanade mig själv och min man att köra 150 träningspass under ett år). Det står inte mycket om min bok i artikeln, men den nämns i faktarutan och jag presenteras som författare. Det är värt mycket det också! Jag har varit med på alla möjliga grejer, nyligen var jag och min hund med i ett hundastro i amelia! Och tidigare var jag med i DN under deras vinjett Min soffa. Tänk alltså inte bara författarskap och bok. DU kan vara intressant för media också!
  4. Recensioner. I vanliga tidningar är det jättesvårt att bli recenserad. På redaktionerna ligger det drivor av recensionsex som skickats på vinst och förlust. Här kan det också vara bra att kolla först, är det här en tidning som kan tänkas vilja läsa min bok? Stämmer våra målgrupper? Passar min bok för deras målgrupp? Mejla gärna kulturredaktören och fråga om de är intresserade. Men även om de säger ja får du inte bli arg om de inte sedan recenserar den! De väljer själva, och det är det som är journalistik, till skillnad mot köpt reklam. OM du kontaktar tidningarna – mejla! Skriv kort! Var trevlig! Kolla stavning! Skriv aldrig till allmänna red-mejl-adresser, kolla upp vem som håller i kultursidorna. Mejla aldrig chefredaktören. Däremot kan redaktionschefen fungera. (Här har jag samlat några av recensionerna jag har fått på Den åttonde dödssynden)
  5. Bokbloggare – jag brukar själv läsa en hel del bokbloggare och många är superduktiga! Min erfarenhet är att det är lättare att få recensioner av dem än av tidningarna (som har så begränsat med plats och tid). Kolla gärna upp olika bokbloggare, brukar de läsa böcker i din genre? Skriv till dem och fråga om de är intresserade! Jag har lärt känna många bokbloggare genom att de har läst mina böcker. Och här har jag hittat några riktigt fantastiska människor, som är just det där jag pratade om tidigare – andra som faktiskt pratar om och sprider min bok! De är hur viktiga som helst för mig! Och jag hoppas att jag har lyckats förmedla det till dem också. Många av dem följer jag i sociala medier, håller kontakten med. Dels får jag nya boktips av dem (jag läser ju mycket själv också), dels håller jag koll på om de skriver något om min bok. Jag bloggar givetvis om jag får en recension! Se förra inlägget – jag blev jätteglad när jag hittade den här recensionen!
  6. Signeringar! Jag har själv varit superdålig på signeringar. Men jag vet många författare som kontaktar bokhandlar på egen hand och sitter en dag och signerar i butik. Ett jättebra sätt att nå ut. Även om man inte säljer jättemånga böcker!
  7. Föreläsa! Jag har gjort det lite, lite grann med min bok. Men alla tillfällen att få komma ut och prata om sin bok, kanske på ett bibliotek, i en bokhandel är bra tillfällen. Eller varför inte till en privat bokklubb? (Är det någon som har en bokklubb där ute som vill att jag ska komma, hör av er! Jag kommer gärna!) I februari var jag till exempel med och pratade på Skrivarakademins debutantkväll.
  8. Annonsering? Jag vet att det finns författare som annonserar, bland annat på Facebook. Och det fungerar säkert till viss del. Men jag har aldrig gjort det och skulle nog inte göra det. Går återigen till mig själv – jag skulle aldrig köpa en bok som annonserades på Facebook. Men som långsiktig strategi, att öka synligheten för boken kan det nog fungera! Det gäller ju att synas, om och om igen. Till slut kanske någon ändå blir nyfiken och testar! Har man då tur lyckas man få en till person som gillar ens bok och blir en ”ambassadör”.
  9. Var generös! Mot andra författare, mot journalister som hör av sig, mot fantastiska bokbloggare som skriver fint om din bok, mot vänner och bekanta som läst din bok … Jag skriver mycket om andra böcker. Jag rekommenderar de böcker och författare jag gillar. Ofta. Jag tror på ett givande och tagande. På kommunikation. Att jag blivit intervjuad så många gånger tror jag också beror på att många vet att jag är lätt att ha och göra med. Jag krånglar inte, jag är trevlig, jag ställer inte en massa krav. Jag förstår att artikeln är till för läsaren och inte för mig. Om jag vill göra reklam får jag köpa mig reklamplats. Får jag möjlighet att vara med på redaktionell plats ska det vara på tidningens villkor.

Nu har ju jag ett förlag också. Ett väldigt bra sådant: Norstedts! Och de gör en hel del också. Till exempel är det de som skickar ut rec-ex, jag har inte behövt göra det alls. De kontaktar också tidningar, men många intervjuer har jag fixat själv (rätt naturligt, eftersom jag är i branschen). Sedan gör ju de det stora jobbet med att få ut min bok i bokhandeln! Alla böcker når inte ens bokhandeln! De ser till att boken finns att köpa när någon väl är intresserad. Och det är ju a och o! Sedan berättar de i sina kanaler om det händer något nytt med min bok.

Jag utgår mycket från mig själv när jag tänker marknadsföring. Eller snarare, jag tänker inte så mycket marknadsföring (egentligen aldrig). Jag tänker istället i termer av att dela med mig, kommunicera, synas. Jag skriver hellre ett sådant här inlägg som du nu just läser, än lägger upp en annons på Facebook. Du som läser behöver absolut inte köpa min bok! Men kanske någonstans blir du ändå mer intresserad av mig som författare än om du bara såg en annons på Facebook? Jag är själv väldigt känslig för reklam. Allt handlar om kommunikation. Om att ge och ta. Att vara ärlig och autentisk. De flesta människor i dag är så pass medvetna och vana att de ser igenom falsk marknadsföring. Jag tror att de flesta är som jag.

Till syvende och sist handlar det egentligen bara om en sak: skriv en tillräckligt bra bok! Och det är inte du som avgör om den är tillräckligt bra. Det är läsarna! Det är ett mantra jag bär med mig varje dag. Jag måste förtjäna varje läsare.

Fin recension!

den-attonde-dodssynden

I dag hittade jag en så fin recension av Den åttonde dödssynden! Det var på bloggen Läsa & Lyssna.

En av mina idéer med boken var ju att göra en osympatisk kvinna till huvudperson. Men ändå försöka få läsaren att sympatisera med henne.

Så här skriver Helen på sin blogg:

”Det här är en underhållande och välskriven spänningsroman. Nora är en mycket svår huvudperson att tycka om, åtminstone till en början. Hennes vilja att vara bäst, ha det finaste hemmet, ordna den bästa vårfesten, är väldigt provocerande men ju längre berättelsen lider, desto mer får man veta om Nora och varför hon beter sig som hon gör. Insikterna skymtar fram och skrivs inte läsaren på näsan vilket är elegant.
När det flyttar in en granne som inte sällar sig till de övriga grannarnas hyllningskör blir Nora perplex och på den ena fronten efter den andra börjar den fina fasaden spricka. Slutet är oväntat och på sätt och vis ändå logiskt.

En fyra i betyg. Jag gillar böcker som visar vansinne som puttrar under en typisk förortsidyll!! Rekommenderas!”

Läs hela recensionen här!

Tack Helen för att du läste! Och jättekul att du gillade den!

Årets mest underskattade

”Årets underskattade: Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén är en riktigt bra bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.”

Tänk att man kan bli så glad för några ord. Linda Odén, vars blogg Enligt O jag länge har följt, bloggar också på Kulturkollo. Och det var där hon sammanfattade 2015. Och det var där min bok Den åttonde dödssynden fick vara med på ett hörn. Som årets mest underskattade.

Jag hoppas att fler upptäcker min bok när den kommer ut som pocket nu i maj! Snart, snart ska jag visa pocketomslaget. Inte samma som det inbundna (som jag älskade), men superfint!

Bokhora om Den åttonde dödssynden

Jag har redan bloggat om den här recensionen, men eftersom jag har en ny blogg nu, så känner jag att jag vill ta upp den även här. Bokhora är en bokblogg som jag har följt och läst i många, många år nu. Jag tror att de starkt bidrog till att bokbloggarna blev så viktiga i branschen. De nådde ut, var seriösa och skrev bra recensioner. Jag tror verkligen att de hjälpte till att höja statusen för bokbloggare överlag. Så ja, jag läste förstås med spänning när Bokhora recenserade min bok Den åttonde dödssynden. Och jag ska inte sticka under stol med att jag blev lättad när jag hade läst.

”Rebecka Edgren Aldén har skrivit en riktigt fin spänningsroman, med bra intrig och snygga nutidsmarkörer. Jag sträckläste denna lilla pärla häromveckan och avslutade mycket nöjd.”

Och så lite längre ner:

”Nu kommer hon alltså med sin första – för jag hoppas det kommer fler – skönlitterära roman och det är skitbra! Jättespännande story där jag som läsare får kämpa för att lista ut hur det ligger till, det är några snygga twistar och jag tycker verkligen om att Rebecka vävt in så många nutidsfenomen – självhjälpsböcker, hur vi beter oss på sociala medier etc. Även förlags- och tidningsvärlden är jätteroligt och skickligt skildrade (inte så konstigt då, med tanke på Rebeckas bakgrund). Många av de ingredienser som jag gillar i den här typen av romaner finns alltså med. Bra balans mellan spänning/intrig och fluff dessutom.

Perfekt bladvändare för den som gillar lättsmält underhållning i den här kategorin.”

Tack Johanna Ögren, för att du läste och recenserade! Och här kan ni andra läsa hela recensionen.

Recensioner

den-attonde-dodssynden

Den åttonde dödssynden har fått en hel del bra recensioner. Inte bara är de bra för att de är positiva till boken och historien, även om det ju är fantastiskt. De är bra för att de är intressanta och spännande skrivna. Jag läser dem med stort intresse. När man har jobbat med en text så länge, levt med karaktärerna och historien under så lång tid, blir man lätt hemmablind – har jag berättat det här, eller finns det bara i mitt huvud? Boken har blivit en del av en själv. Det är svårt att förklara hur jag menar. Men allt som rör Nora och Frank och de andra i boken och allt som händer – finns ju inte med. Det finns ju en hel del mellanrum i berättelsen, där det är meningen att läsarna själva ska tolka, fylla i och läsa in sitt (förstås färgat av varje enskild läsares historia och bakgrund). Det skulle inte gå att skriva en läsvärd berättelse och berätta allt eller förklara allt. Då skulle det bli ointressant. För mig som debutant var det en riktig utmaning att hitta den där balansen där jag berättar tillräckligt och inte för mycket.

Så, när jag läser recensioner så läser jag inte bara betyget, och vad de tyckte om boken. Utan också HUR de läste, VAD de läste in. Vad de tyckte att boken handlade om. Och helt ärligt, det är ju det här som är så fantastiskt med böcker. Så fort de lämnar författaren, blir tryckta och klara, så tillhör de läsarna. Varje läsare läser varje bok på sitt sätt. Och det finns inget rätt eller fel.

Jag försöker tänka på det här varje gång jag börjar läsa en recension. Också för att stålsätta mig ifall recensionen skulle vara hård eller elak. Tack och lov har det inte varit några sådana recensioner, men samtidigt är det något jag får köpa. Ju fler som läser, desto fler åsikter om boken kommer ju att komma. Om jag kan minnas att se på läsarna på det här sättet, och istället förhålla mig nyfiken till deras läsning och tolkning av boken, så tror jag att jag kan klara även riktigt dåliga recensioner.

Här är en recension av Den åttonde dödssynden som jag tyckte var väldigt bra. Nyanserad, men ändå positiv. Det är Lottens bokblogg som har läst och recenserat. Läs vad hon tyckte här!

Stort tack för en mycket bra recension och förstås, stort tack för att du läste boken, Lotten!