Läst i mars

Nu när mitt jobb är att jobba med texter är det ibland svårt att hinna läsa. Jag läser ju så vansinnigt mycket ändå, liksom. Lektörsläser, redaktörar, läser mina duktiga kursares texter. Och förstås – mina egna manus. Men, det blev några böcker i mars också. Mest lyssnade jag. Men några blev lästa.

1. Kritgubben av C J Tudor

Det är mitten av 80-talet och 12-åriga Eddie och hans kompisar dras in i en rad märkliga och skrämmande händelser. Som ett tema följer kritgubbarna som ritas på asfalten och på vita papper. Det är en mörk barndomsskildring, där vi möter barnen också i vuxen ålder. Hela boken känns skriven som en hyllning till Stephen King. Det finns mycket av Det och även Stand by me (Höstgärning) i boken. Jag tänker även på Stranger things. Parallellerna är ibland så tydliga att de nästan ställer sig i vägen för historien (man börjar leta referenser och så har man liksom hoppat ur berättelsen). Men det är spännande. Det händer otroligt mycket. Och visar sig hänger inte alls ihop som man tror (jo, vissa delar förstår man hyfsat tidigt). En nyckel är det som står på framsidan: Alla har hemligheter. Jag gillade särskilt den svarta humorn i boken. Den är så mycket ”min” generation. 80-talets barndom är ofta grym i populärkulturen och det krävs väl en galghumor (för att knyta an till omslaget). Inte riktigt allt knöts ihop på slutet på ett trovärdigt sätt, men ändå en bra bok. Med högt tempo och många vändningar.

2. Järtecken av Christoffer Carlsson

1994 brinner ett hus och en död kropp hittas. Så långt en vanlig deckare. Men sedan slutar likheterna med vanliga deckare. En ung polis är med och hittar den skyldige som döms och hamnar i fängelse. Den dömde mannens systerson Isak drabbas hårt, han är ju så lik sin morbror. Har han också ont i sig? Alla i byn känner ju alla, vet precis hur alla är. Även systersonen måste ju vara fördömd. Isak funderar mycket på om han bär järtecknet. Den här boken är annorlunda från Christoffers andra. Jag tror att jag har läst alla – och är av åsikten att Christoffer är en av våra absolut bästa spänningsförfattare. Språket känns igen, liksom stämningen, som han alltid varit bra på. Men här går han ibland ur historien och redovisar. Nästan på ett dokumentärt vis. På många sätt borde den här boken inte fungera. Den är lågmäld, ospektakulär, verklighetstrogen. På många ställen rätt torrt skriven. Men man sugs ändå in. Förmodligen för att karaktärerna är så bra. Av kött och blod. Ibland kommer jag på mig att störa mig på dem, deras upprepade svagheter, men så tänker jag – det är ju så människor är. Helt klart en annorlunda bok, och mycket läsvärd.

3. Inte utan dig av Harlan Coben

Nap Dumas bror Leo dog tillsammans med sin flickvän Diana för femton år sedan i en tragisk olycka. Samma kväll försvann Naps flickvän. Jag läser Coben lite som jag läser Lee Child. Med vissheten om snabb, säker spänning, en tids underhållning. Vissa Coben är riktigt bra. Han är säker, precis som Child, det är alltid spännande och mycket drivet, samt underhållande med en hel del vassa repliker. Det här är inte någon av Cobens bästa. Jo, jag blir underhållen och det är tidvis spännande. Men det är en ganska märklig historia med en hel del luckor som aldrig fylls igen. Men, jag lär mig ändå en hel del på att läsa sådana här duktiga spänningsförfattare. De vet hur man driver på en historia, de vet hur man bygger upp spänning. Det är rappt och vasst skrivet. Men ingen historia som kommer stanna kvar. En stunds underhållning, och det är ju inte heller fel.

4. Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson

Jag har ju en förkärlek för den här typen av böcker, som skildrar händelser, och en tid i Sverige och världen. Och så är jag grymt fascinerad av konspirationsteoretiker och politiska strömningar. Mordet på Palme är förstås en oemotståndlig händelse och ja, jag läser gärna olika teorier om vad som hände, men också sammanfattningar av den tiden. Stig Engström, den så kallade Skandiamannen, var på plats när Olof Palme mördades och fanns med i mordutredningen från dag ett, men utreddes aldrig som gärningsman. Efter tolv års efterforskningar om denna gåtfulla person fann journalisten Thomas Pettersson vad andra tidigare gått bet på: Engströms motiv, och att han hade skjutvana samt tillgång till samma slags vapen som Palme sköts med. Minst lika viktig var upptäckten att polisen begick en rad uppseendeväckande misstag när de bestämde sig för att avföra Engström från utredningen. Genom att felaktigt välja bort honom förband de sig till den katastrof som blev Palmeutredningen. Oavsett om man tror på den här teorin eller inte så är det vansinnigt spännande att läsa om alla misstag som gjordes i Palme-utredningen.

5. Haggan av Aase Berg

Den marknadsförs som roman, men är kanske egentligen något annat, ett debattinlägg, en hämndskrift, en essä… ja, eller är det fakta? Man vet inte riktigt. Victor och Thelma älskar varandra. Men Victor vägrar skilja sig från sin fru, så Thelma förvandlas till Haggan. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska tycka om boken. Det är vansinnigt bra skrivet, Aase är en formuleringsdrottning, det är litterärt och fullt med kulturella referenser både från litteraturhistorien och populärkulturen. Det är uppfriskande med ilskan som är så kompromisslös. Och många iakttagelser av vårt förljugna förhållande till äktenskap, borgerskap och kärnfamiljen är oerhört träffsäkert skrivet. Men det är samtidigt rätt banalt på sina håll. Victors och Thelmas kärlek beskrivs i rosa och som felfritt. Den är liksom sann, medan allt annat är lögn. Och det är här det skaver i mig. Hon är inne i samma system som hon kritiserar. Vill att Victor ska lämna sin fru för henne – och vad är egentligen skillnaden mellan deras tvåsamhet och alla andras tvåsamhet? Dessutom, i hennes litterära systrar som Carina Rydberg, kommer även huvudpersonens svagheter fram. Inte här. Hon skildrar sig som ett geni och över allt annat. Jag tänker att det är meningen att jag ska bli provocerad av en så skamlöst självförhärligande kvinna, och att det bara visar hur vi kvinnor alltid trycker ner oss själva och andra kvinnor. Kanske är det så. Och kanske är det jag som ska jobba med mina upplevelser av boken? Hur som helst, en intressant och oerhört välskriven bok. Om än ojämn – från banal till genial.

6. Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Vilken bok! Vilken historia. Vilket liv! Tara växer upp i en mormonsk familj i Idaho med en far som helt står utanför samhället. Han vill inte ha något med staten, eller illuminati, att göra. Tara är inte ens registrerad. Hon får inte gå i skolan och jobbar hårt på pappans skrotgård, där det hela tiden händer olyckor. Trots att hon får ett stålrör genom benet åker de inte till sjukhus. Mamman som kokar örter tar hand om skadan. Det är inte förrän hon är 17 år hon börjar i skolan och en helt ny värld öppnar sig för henne. Hon tar till sig kunskapen, gör oerhört bra ifrån sig och studerar både på Cambridge och Harvard. Men hon slits hela tiden med sin lojalitet med sin familj. Och kämpar för att hitta sin egen person, sin identitet. Det är en magiskt bra bok om den inte driften efter att lära sig och vikten av utbildning. Längtan efter ett eget liv. Jag tänkte också på hur hon och hennes familj symboliserar det i dag otroligt polariserade USA. De som är liberaler, tror på systemet, på vetenskapen, forskningen, utbildningsväsendet. Och de som står utanför samhället och misstror allt. Kan de två polerna mötas? Trots allt hemskt Tara är med om så finns det också kärlek i hennes familj. Det är ingen uppgörelsebok, eller en hatskrift. Utan det finns ett oerhört försonande drag, det är otroligt fint skildrat och porträtten av föräldrarna och syskonen är komplext gjorda. Hennes utanförskap och utifrånblick på det vi tar för givet – sjukhus, utbildning, jämställdhet (nåja) är oerhört klarsynt och gör en tacksam över det vi har. Men också rädd och bekymrad då man förstår hur stor klyftan kan vara – och är. Jag är ju sedan länge väldigt intresserad av konspirationsteorier och alt-högern, så väldigt spännande för mig att läsa. Påminner också lite om Träskkungens dotter, inte alls samma genre, men i det där att älska en far trots att han gör ont. Välskriven och spännande. Kommer få mig att tänka länge. Läs! 

Läst i februari

Februari gick ovanligt fort. Efter en olidligt lång januari så kändes det som att jag knappt hann blinka innan februari var slut. Jag hann läsa en del. 7 böcker allt som allt hann jag med. Undrar om jag fixar mitt mål med 100 i år? Jo, då. Men då måste jag lägga på en rem. Minst 8-9 böcker i månaden måste jag läsa i så fall.

  1. Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren

Helena och jag är författarkompisar och vi brukar bolla texter med varandra. Det är verkligen en fördel att ha en så otroligt duktig kollega. Hon är helt fenomenal på att skriva. Den här lilla pärlan är en lättläst novell skulle man kunna säga. Kanske för ungdomar, men tycker att den funkar även på vuxna. Handlar om Ella vars pappa tar livet av sig, och om hur Ella tar sig igenom sorgen genom litteraturen och tillsammans med sin familj. Mycket fin och välskriven.

2. Slutet av Mats Strandberg

Den här började jag läsa på redan i höstas. Min dotter läste också. Hon är bara elva, men tyckte väldigt mycket om den. En komet är på väg mot jorden och tiden är utmätt. Vi följer några tonåringar de sista veckorna. Jag älskar ju Mats Strandberg. Tycker att han är en av de bästa i Sverige på att skriva relationer. Här har han ett gäng underbara karaktärer, och kan verkligen frossa i deras inbördes relationer. Och med den annalkande kometen ställs allt på sin spets. Det är oerhört skickligt gjort. Existentiellt, berörande och spännande (trots att vi hela tiden vet hur det ska sluta).

3. Sista ordet av Annika Bergson och Gertrud Dahlberg

Den här historien är skriven direkt för ljud. Författarna är två gamla kollegor till mig från magasinsvärlden. Min gamla chef Amelia Adamo har läst in. Det är mycket underhållande och skruvat från ”min” gamla värld – magasinslivet. Och ja, jag kände igen en hel del också en hel del personer. Det är inte direkt dagens magasinsvärld som skildras, utan den som den såg ut för några år sedan. Utvecklingen har gått så fort, att man läser detta med ett nostalgiskt skimmer. Jag blev väldigt underhållen och skrattade högt flera gånger.

4. Svarta änkan av Johanna Mo

En fotbollsspelare blir mördad, hans gravida fru misstänkt för mordet. Men fler mord sker och det finns likheter. Polisen Jakob Khalil är den enda som ser sambandet. Och häri ligger bokens svaghet. Att de andra poliserna så snabbt avfärdar alla andra spår – känns inte trovärdigt. MEN, bortsett från det så är det mycket spännande, och välskrivet. Jag gillar särskilt karaktärerna. Jakob och flera av kvinnorna i boken, särskilt hans syster. Det ger boken en till dimension och man blir engagerad i personerna. Jag tyckte också mycket om temat i boken, ska inte avslöja för mycket, men det är ett mycket kvinnligt tema. Jag ser fram emot att läsa fler böcker om den mänskliga polisen Jakob.

5. Cold case: Försvunnen av Tina Frennstedt

Tess är en tuff men sympatisk polis med trassligt privatliv (älskar en kvinna, bor ihop med en annan). Hon är chef över Cold case-gruppen och vill väldigt gärna lösa mordet på Annika som försvann i Simrishamn 2002. När en dansk seriemördare börjar härja i Skåne dyker nya spår upp i Annika-fallet. Den här boken tyckte jag väldigt mycket om. Är också imponerad över att det är en debut. Tina kan verkligen sin sak. Det är bra skrivet, spännande, och den komplicerade historien med två fall och två tidsperioder knyts skickligt ihop. Gillar också karaktärerna. Tess och hennes roliga kollega Marie – väldigt bra och underhållande dialog. Det märks att hon bygger upp något långsiktigt här. Mycket planteras som kan skördas i senare böcker. Nästan mest imponerande är skildringen av Skåne som är så långt från schablonen. Mycket bra!

6. Kastanjemannen av Søren Sveistrup

En riktigt ruskig historia där en kvinna hittas mördad på en lekplats. Intill ligger en liten figur, en gubbe gjord av kastanjer och tändstickor. På kastanjemannen hittas fingeravtryck från en flicka som försvann ett år tidigare. Det här är en otroligt spännande, läskig och blodig (ibland äcklig) historia. En riktig bladvändare, i ordets sanna betydelse. Det är drivet, spektakulärt, med många villospår – men ändå på något sätt trovärdigt i sin kontext. Jag kan tro på spektakulära mördare om världsbygget håller, och här tycker jag att det gör det (till skillnad från flera Kepler-historier). Författaren ligger bakom både the Fall och Bron, så det är mycket filmiskt och jag tror och hoppas att det blir film av denna.

7. Sammanbrott av B A Paris

Jag läste ju tidigare Bakom stängda dörrar av samma författare och den var andlöst spännande. Den här är inte riktigt lika bra. Faktiskt rätt seg i början. Men den tar sig, och sista tredjedelen är riktigt spännande. Man anar hur det ligger till, men läser ändå vidare för att verkligen få reda på hur allting hänger ihop. Absolut läsvärd, men inte någon fullpoängare.

Läst i december

Ja, som ni ser har mitt bloggande nästan helt dött … Det berodde på framför allt två saker. 1. Bloggen var så otroligt seg, tog lång tid att ladda upp – men det tror jag faktiskt att jag har fixat nu! 2. En otroligt intensiv jobbperiod.

Vad har jag då gjort? Jo, de senaste månaderna har jag:

  1. Översatt min första bok (tog otroligt lång tid, men var väldigt kul och lärorikt). Berättar mer när utgivningen börjar närma sig.
  2. Redaktörat min första skönlitterära bok – en deckare som kommer i vår, berättar mer sen. Det har varit mycket jobb, men också väldigt givande, kul och lärorik.
  3. Lektörsläst flera, flera manus. Ja, det hör av sig allt fler aspirerande författare med sina manus till mig och jag har lektörsläst flera. Jag har också hjälpt till med redigering av några manus (men inte lika omfattande bearbetning som det jag gjorde med boken som kommer ut i vår).
  4. Skrivit på min egen bok – ja, inte så mycket som jag hade velat. Men jag avsatte två hela veckor till att skriva OM – helt från början – och hann faktiskt en tredjedel.
  5. Har skrivit synopsis och ett kapitel på fjärde boken (!). Ja, faktiskt. En idé jag fick i somras, som jag tror väldigt mycket på och som jag verkligen ser fram emot att skriva.
  6. Har dragit igång en skrivarkurs – nu håller jag skrivarkurs i hur man skriver spänning på Skrivarakademin på Folkuniversitetet för nio härliga personer varannan tisdag. Jättekul!
  7. Startade ett bokinstagramkonto där jag tipsar om bra böcker – följ gärna @rebeckas_boktips
  8. Läste och lyssnade på en massa böcker.

Ja, så det blev inte mycket tid att blogga. Men nu tänkte jag göra ett försök igen. Här kommer en sammanfattning av det jag läste i december:

  1. Svälten av Magnus Västerbro

Det här är en oerhört intressant fackbok, om de svåra åren i mitten av 1800-talet då det rådde svält i Sverige. Om hur krisen hanterades, och hur den här händelsen påverkade Sverige och vad det fick för konsekvenser. Bland annat var det en av de orsaker till att nästan var fjärde svensk utvandrade under de närmaste 50 åren. Det mest intressanta är de paralleller man kan dra till nutiden. Och hur skört vårt samhälle är, och hur lätt det är att göra om samma misstag. Väldigt bra. Och vann välförtjänt Augustpriset 2018.

2. Allt är en konspiration av Kent Wern

Jag är väldigt fascinerad och skrämd av högerextremismen som breder ut sig inte bara här i Sverige utan över stora delar av världen. Mycket av deras tankevärld springer ur en massa föreställningar om ”judarnas kontroll av världen”, att det är en liten klick som typ ligger bakom allt som händer, inklusive 9/11, chemitrail osv. Här får man förklaringen och ursprunget till en rad konspirationsteorier – och det är väldigt intressant.

3. Har du ingen humor av Katarina Wennstam

Katarina är ju en fantastisk person, aktivist (influencer i dess sanna betydelse) och författare. Jag har läst allt av henne, och var förstås tvungen att läsa även denna. En liten skrift med samlade tankar kring feminism och jämställdhet. Inget nytt, men en sån bok man vill sätta i händerna på alla tonåringar.

4. Din vän Forsete av Christina Erikson

En läskig deckare, med otäcka psykopater. Låter kanske lite slitet. Men det här var oväntat bra och nyanserad. Jag gillade verkligen karaktärerna, även om det var otäckt och sadistiskt. Och det märks att författaren kan en hel del om psykopater, för man lärde sig en del.

5. Fettpärlan av Guy de Maupassant

En av mina favoritklassiker som jag nu läste om. En oerhört bra liten novell som säger så otroligt mycket om hyckleri och vad godhet är. Oerhört skickligt skriven.

6. Vintereld av Anders de la Motte

Jag har läst alla Anders årstidsböcker (och några av hans andra). Tycker han är väldigt bra på att skriva thrillers. Det är spännande, drivet, bra karaktärer och en ruggig stämning. Gillar verkligen!

7. Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Den här boken var en sann njutning att läsa. En riktigt bra bok, som berörde mig på djupet. Alex gör det så bra! Om hans mormor och morfar och en hemlighet som länge varit dold. Och om ett raseri som kanske har gått i arv och påverkat generationerna än i dag. Det blir ännu mer intressant när morfadern är den kända Sven Stolpe och hemligheten är en förbjuden kärlek mellan Stolpes fru Karin och Olof Lagercrantz. Jag har ju läst en del Stolpe och vet mycket väl vem han är. Och Olof är ju en känd medieman, och dessutom är jag släkt med honom (pappa till David Lagercrantz). Det är så fint skrivet och historien går rätt in i mig. LÄS!

8. Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Förmodligen årets bästa bok. Och då var Bränn alla mina brev riktigt, riktigt bra. Detta är en debut, och jag är så djupt imponerad! Det är så fint skrivet, en spännande och berörande historia, en intressant miljö och spännande karaktärer, sådana som inte syns och hörs i litteraturen i vanliga fall (hemtjänstpersonal). Var helt tagen av den här boken. Rekommenderas verkligen!

8 böcker i december alltså. Och totalt 101 böcker under 2018. Mål för nästa år blir minst 100 böcker igen.

Plötsligt händer det!

Det började i förrgår. Jag fick nästa glädjefnatt! En författarvän, Mariette Lindstein, uppmärksammade mig på att jag låg på tredje plats över mest sålda thrillers i Sverige! Med boken Och blomstren dö. Kunde inte tro mina ögon!

Mina böcker låg högt upp på listorna precis när böckerna var nya, men föll rätt snabbt. Det brukar vara så. Det kommer ju så otroligt många böcker. Nya hela tiden. Konkurrensen är ju stenhård. Men att ligga på tredje plats NU – utan att vara aktuell med något. Att boken liksom på egen hand lyckats segla sig upp.

Jag tänkte att det var en tillfällighet. Någon minut som det slumpade sig så att flera beställde just min bok, typ samtidigt. Men i går när jag var inne så låg boken på fjärde plats. Och när jag scrollade ner hittade jag min första bok, Den åttonde dödssynden, på plats 24! Den kom alltså 2015! Och var alltså (i går, jag har stor respekt för att det hela tiden rör sig på listorna) den thriller som sålde 24:e bäst i Sverige!

I dag gick jag också in och kollade på ren försäljning, alltså köp från bokhandlar och bibliotek. Och då låg min bok på plats 34 av ALLA pocketböcker i Sverige (deckare, fakta, biografier, feel good, skräck och så vidare).

Känner mig mycket glad och tacksam!

Läsåret 2017

Jag har alltid hävdat att man måste läsa om man är författare. Och läser gör jag. Jag för också logg över vad jag läser, år efter år.

I år blev det dock inte alls lika många som tidigare år. Känns lite trist. Men det har varit ett rätt tufft år, extremt mycket jobb. När jag tittar igenom det jag har läst inser jag att många av böckerna också är jobb. Även om det var givande jobb. Det blev många deckare inför mina samtal på Crimetime Gotland, och några böcker inför mina samtal under Bokmässan. Totalt 39 böcker blev det (jämfört med 50 under 2016…)

Här är listan över de böcker jag läste, 26 stycken och lyssnade på, 13 stycken, totalt 39 böcker (sist avslöjar jag vilka jag tyckte bäst om i år!):

  1. Flickorna av Emma Cline


  2. Stockholm Psycho av Anna Bågstam Ryltenius


  3. Glöm mig av Alex Schulman
  4. Sekten som återstod av Mariette Lindstein
  5. Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman
  6. Ingen återvändo av Lee Child
  7. Love warrior av Glennon Doyle Melton
  8. Djupgraven av Camilla och Viveca Steen
  9. Av samma blod av Tobias Olsson
  10. Isola av Åsa Avdic

  11. Annabelle av Lina Bengtsdotter
  12. Vi ses i Disneyland av Erica Scott
  13. Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant
  14. En sax i hjärtat av Marie Bengts
  15. Hemmet av Mats Strandberg
  16. Fyra dagar i Kabul av Anna Tell
  17. Spel av Anna Roos
  18. Se mig Medusa av Torkil Damhaug
  19. Sektens barn av Mariette Lindstein
  20. Slutet av sommaren av Anders de la Motte
  21. Trogen intill döden av Jonas Moström
  22. Lögnen är en annan sanning av Sören Bondesson
  23. Bevakaren av Dan Nilsson
  24. Sändebudet av Gustafson och Kant
  25. Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout
  26. Hon som vakar av Caroline Eriksson
  27. Aftonland av Therese Bohman
  28. Tjockdrottningen av Moa Herngren
  29. Trippelmordet i Uddevalla av Bodström och Lampers
  30. Gänget av Katarina Wennstam
  31. Helikopterrånet av Jonas Bonnier
  32. Det som aldrig fick ske av Åsa Erlandsson
  33. Det svenska hatet av Gellert Tamas
  34. Omgiven av idioter av Thomas Erikson
  35. De fångade av Karin Slaughter
  36. Husdjuret av Camilla Grebe
  37. Korpsystrar av Bettina Bieberstein Lee
  38. Allt eller inget av Simona Ahrnstedt
  39. Just nu är jag här av Isabella Ståhl

 

Vilken tyckte jag bäst om? Jo:

Bästa fackbok: Det som aldrig fick ske av Åsa Erlandsson.

Bästa deckare: Husdjuret av Camilla Grebe.

Bästa roman: Kan inte välja mellan Glöm mig av Alex Schulman, Just nu är jag här av Isabella Ståhl och Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout.

Vilka böcker läste ni? Och vilka var era största läsupplevelser?

Plats 21 på topplistan!

Det kan inte hjälpas, men blir lite listtokig när man precis släppt en bok. Kan ju inte låta bli att jubla när jag ser att min nya bok, Och blomstren dö, ligger på plats 21 på adlibris 100-topplista över mest sålda inbundna böcker, alla kategorier, just nu.

Jag vet hur fort det kan svänga, så lika bra att glädja sig åt det nu. Hurra!

Ps. Den låg tidigare i dag också på plats 8 över mest sålda inbundna thrillers på adlibris …

Nya omslaget!

Så får jag äntligen visa upp omslaget till nya boken. Och blomstren dö kommer ut i juli 2017 på Norstedts. Det är ett ruskigt, men vackert omslag. Emma Graves heter formgivaren.

Och ja, jag har funderat mycket på det här med döda kvinnor. Ur ett feministiskt perspektiv. Nu är historien inte så enkel, men omslaget signalerar det.

Jag valde ändå det här – för att jag tycker att det kontrasterar så fint till titeln. Vad tycker ni?

Boken finns redan att beställa på adlibris!

En svensk Kvinnan på tåget?

svekgone-girl
kvinnan-pa-tagetden-attonde-dodssynden-1

När jag började skriva Den åttonde dödssynden var jag otroligt inspirerad av Karin Alvtegens S-serie från 90-talet. Hon skrev då ett antal fristående spänningsromaner som alla började på S: Svek, Skuld, Skam och så vidare. Genren kallades psykologisk thriller och jag blev som förhäxad. När jag började skriva boken var det 2010, och det fanns inte så många nya liknande böcker. Jag drömde om att få vara med och väcka liv i genren. Självklart fanns det förstås psykologiska thrillers, det har alltid funnits, men det var inte dem folk pratade om, inte de som nådde topplistorna.

Förstå då min glädje när jag 2012 första gången hörde några på scen prata om att de trodde att det här skulle bli nästa stora hype – den psykologiska thrillern! Jag tror att det var två år efter, 2014, som jag hörde några agenter och förläggare prata på Bokmässan som igen hyllade den här genren. De sa att marknaden var mättad på klassiska deckare, alkoholiserade poliser och livspusslande deckarhjältinnor, de var trötta på övervåldet, på allt blod och alla psykopater. Läsarna och förlagen längtade efter det psykologiska spelet mellan människor, på att få komma hem till karaktärerna och se hur de har det hemma, se bakom fasaden. Då hade jag fått kontrakt på min bok, även om det skulle dröja ett år tills den kom ut. Gone girl hade nyligen farit fram som en virvelvind och sopat banan med alla konkurrenter världen över. Och agenterna sa att världens förlag höll ögonen efter nästa Gone girl. Året efter kom Kvinnan på tåget och blev en gigantisk succé. Samma genre. Psykologisk thriller, eller, om man vill smalna av det ännu mer: Domestic noir. Jag satt på läktaren och lyssnade andäktigt. Det var ju exakt den genre jag hade skrivit i! Exakt den genre Karin Alvtegen hade skrivit i på 90-talet. Genren var tillbaka! Precis som jag hade önskat! I svallvågorna efter Gone girl och Kvinnan på tåget kom en mängd thrillers i samma ande, De försvunna, Kvinna inför rätta, Du och många fler.

Förstår ni då glädjen när jag ser att min bok har jämförts med Kvinnan på tåget? Och inte av vem som helst, utan Litteratursiden.dk – de danska bibliotekens sida om litteratur!

”Du skal læse bogen, hvis du kunne lide ’Kvinden i toget’ af Paula Hawkins. De to psykologiske thrillere har meget til fælles. Hvem kan man stole på, hvis overhovedet nogen?”

Översättning:

”Du måste läsa boken om du gillade Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. De två psykologiska thrillerromanerna har mycket gemensamt. Vem kan man lita på, om någon?”

Spontansignering

signering adlibris

signering adlibris2

I går och i dag har jag slunkit in på bokhandlar som jag råkat passera när jag ändå har gått omkring på stan och bett att få signera några av mina pocketböcker. Alla butiker jag har varit i har tagit emot mig med öppna armar. Jättekul!

Personalen på bokhandlarna är ju superviktiga ambassadörer. Och med den mängd böcker som hela tiden strömmar genom deras system så förstår jag att det inte är lätt att ha koll på alla. Kanske, kanske blir någon av de jag pratade med intresserad av min! Och förhoppningsvis är det några läsare som blir glada över en signerad bok.

Roligast i dag var det på Adlibris Marknad, på Regeringsgatan (i Stockholm). De som jobbade där var så otroligt trevliga. De bjöd på kaffe och jag stod länge och diskuterade olika böcker och författare med en som jobbade där. De är verkligen kunniga och det märks att de brinner för böcker, och läser mycket! En dröm för en boknörd som jag.

Sedan satt jag kvar och jobbade lite där och då kom det två kvinnor och satte sig intill mig. De hade plockat på sig en massa pocketböcker och satt och valde vilka de ville ha. Efter ett tag började vi prata. Jag hade ju läst flera av böckerna de hade plockat med sig. Bland annat rekommenderade jag Jojjo Moyes och Camilla Davidsson. Sedan kunde jag inte låta bli att säga att jag också hade skrivit en bok… De blev så entusiastiska och ville genast ha även den. Signerad förstås! Så en bok har jag sålt i dag 😉

Nu ska jag äta lunch med min förläggare som förhoppningsvis har läst mitt nya manus…

Klättrar på listan

Man blir ju lite knäpp när man precis släppt en bok … Det är egentligen inte det att man vill sälja för pengarna – för det handlar ändå om så lite pengar (vilket jag har skrivit om förut). Man vill bli läst! Man vill inte göra förlaget besviket. Man vill sälja så pass mycket så att man får ge ut en till bok. Och så klart, drömmer man om att verkligen slå, så att man en dag kan skriva på heltid.

adlibris88

I morse gick jag förstås in igen och kollade adlibris 100-topplista över mest sålda pocketböcker i Sverige just nu (alla kategorier). I går låg jag på plats 99. I dag på plats 88! Hurra!