Det kostar inget att bli utgiven

I de många författar- och skrivgrupper jag är med i på Facebook har jag börjat se en tråkig utveckling. Det är allt fler skrivande människor som tror att det kostar pengar att bli antagen och utgiven.

Det hänger ihop med mitt förra inlägg (tack för alla fina och uppskattande ord om det!) att många inte ens tror att det lönar sig att försöka bli utgivna av ett riktigt förlag. Och går därför direkt istället på egenutgivning via olika publiceringstjänster som förstås kostar pengar.

Många nya skrivande ser därför inlägg som kan låta ungefär så här: ”Jag är antagen, hurra! Nu vill förlaget att jag betalar 40 000 kr för 300 ex, men jag tycker att det låter dyrt? Vad säger ni andra?”

Viktigt meddelande till allmänheten: Det kostar INGENTING att bli antagen. Ett förlag tar ALDRIG betalt för att få ge ut din bok. Tvärtom kommer du få ett förskott. Och om du sedan säljer, får du dessutom royalties för varje såld bok.

Om du ”blir antagen” och förlaget ber dig betala en massa pengar, så är du inte antagen. Du har bara blivit en kund hos dem, självklart ”antar” de alla som är beredda att betala för att använda deras tjänster.

Om du är hobbymusiker kan du betala för att få spela in en låt i en studio – du är inte signad av ett musikbolag för det. Om du älskar att spela golf kan du betala för att få spela på en golfbana – du är inte golfproffs för det.

Okej, jämförelserna är kanske inte helt rättvisa. Men ni fattar? Om du betalar för ett stort antal golflektioner och golfrundor kanske du, så småningom, blir golfproffs och faktiskt får betalt för att spela. Lite så är det med böcker också.

Självklart är det inte fel att betala för att spela in en låt i en studio eller betala för golfrundor, inte heller är det fel att betala för att låta ett företag trycka upp din bok. Men det är inte samma sak som att bli antagen av ett förlag.

Om du målar en massa tavlor under en målarkurs som du har betalat en del pengar för och sedan lyckas sälja dem spelar det ju ingen roll att du målade dem under en kostsam utbildning istället för att få ett betalt uppdrag att måla tavlor. Du kan lyckas som författare ändå. Det finns exempel på författare som själva bekostat utgivningen av sina böcker och som sedan lyckats sälja jättemycket. Emelie Schepp till exempel började som egenutgivare. I dag ligger hon på riktigt förlag (just nu Harper Collins, men hon har skrivit kontrakt med Norstedts) och är en av Sveriges mest sålda författare.

Ska du betala för din egen utgivning, gå då inte på att du är ”antagen”. Du betalar bara för att få din bok utgiven. Förhåll dig kritisk till alla ”förlag” som vill ha pengar av dig. Det finns seriösa hybridförlag där du som författare delar på kostnaderna med förlaget. Men läs på innan du signar upp. Låt dig inte förtrollas av orden: ”Du är antagen.”

Det är inget lotteri!

En vanlig missuppfattning bland insatta skrivande människor, som läst på om statistiken är att det är omöjligt att få ut en bok på ett riktigt förlag. Jag har sett det så många gånger nu: ”Det är ju en chans på tusen, ingen idé att försöka.” ”Bättre att ge ut själv direkt, för det är ju bara en promilles chans att man blir antagen.”

Ja, statistiken säger så. Av 1000 manus blir ungefär en antagen. Alltså en promille. Det är sant!

Men, siffrorna berätta inte hela sanningen, och det tänkte jag resonera kring här.

Min erfarenhet och kunskap om branschen säger snarare så här: Har du ett tillräckligt bra manus kommer du förr eller senare att bli antagen.

Det är INTE så att det ligger och skvalpar runt en massa färdiga, briljanta manus i refuseringshögarna hos förlagen!

För det första: De flesta blir refuserade första gången, sedan är det några som verkligen jobbar vidare med sina manus, jobbar om, går kurser, eller tar hjälp av lektör, skriver om och skickar in igen. Andra gången är chansen inte alls en på tusen!

För det andra: För att bli utgiven krävs en viss talang. Det finns väldigt många utan talang som skickar in. Usla manus, helt enkelt. Vissa av dessa kan säkert bli något, med många års träning, många kurser, mycket ansträngning. Men många har helt enkelt inte det som krävs. Det gör förstås att de som har talang sticker ut.

Jag har själv suttit på förlag och lektörsläst. Jag vet hur det ser ut. Det finns många usla manus, men ändå några där man känner: Det här skulle kunna bli något. Ofta får de nej ändå, för de är långt ifrån färdiga. Men om dessa skulle jobba om, fundera ett extra varv på sin historia och hur den är berättad, och skickar in igen, så är deras chanser betydligt högre än en på tusen. Och flera av dem kommer förr eller senare att bli utgivna.

Det här ser jag också bland alla jag har gått skrivarkurser med. På skrivarkurserna har jag mött många begåvade personer. Vissa förstår man direkt att de aldrig kommer att bli utgivna – oftast inte för att de är dåliga på att skriva, utan för att de aldrig kan avsluta något eller bestämma sig för vilken historia de ska berätta. (Och här vill jag passa på att lägga in en passus: Vissa kanske inte SKA bli utgivna, vissa skriver fantastiskt, men kanske inte VILL eller klarar att skriva en bok, men de kan ändå ha skrivandet som hobby, på samma sätt som människor som målar akvareller på fritiden.) Men det finns också flera som går termin efter termin, lär sig och utvecklas, blir bättre och bättre på hantverket, hittar sin ton, sin stil, sitt sätt att skriva – och flera av de jag har mött har också blivit utgivna, och jag är övertygad om att flera av de som ännu inte är det, kommer att bli – förr eller senare. Men, viktigt då att understryka – dessa är personer som inte gått en kurs, utan flera. Jag säger inte att man MÅSTE gå en kurs. Man kan bli utgiven ändå. Men det underlättar att skriva regelbundet, diskutera skrivandet och sin text regelbundet, läsa andra texter med författarögon regelbundet – och allt det där får man på en kurs (men det kan man förstås få utanför en kurs också).

Det finns faktiskt en aspekt till som jag har sett under de år jag har hållit på: Och det är förmågan att ta till sig kritik, och lära om, tänka om. Det är absolut nödvändigt att man kan det. För jag har stött på skrivande människor som aldrig förändras, som gör samma misstag om och om igen, som aldrig lyssnar på feedback, som svarar på feedback genom att förklara hur hen har tänkt (texten måste tala för sig själv, har inte läsaren fattat är det något som skaver), som när någon påpekar att något är ologiskt eller ifrågasätter en karaktär alltid svarar: ”men hen är sån”, ”det är så”. Vad då ÄR så? Som författare är du GUD i din berättelse, du kan ta bort ologiska grejer, stryka ovidkommande sidohistorier, fixa till en karaktärs egenheter, eller ta bort en karaktär som inte har någon funktion. Kill your darlings!

Är det något man måste ha som författare (förutom en viss talang) så är det tålamod. Det tar tid att lära sig hantverket! Man måste ändå ha ett litet hum om hur meningar skrivs, hur man använder svenska språket, och hur böcker är uppbyggda och hur man skriver (behärska till exempel dialog, eller tempus, eller perspektiv). Sedan när man kan ”skriva”, kan man bryta mot alla regler och göra sin egen grej. För visst, jag håller med om att man kan göra precis hur man vill (bara det är medvetet).

Sammanfattningsvis: Det är INTE omöjligt att bli utgiven. Det är inte ett lotteri! Och det är inte en chans på tusen för alla. Se till att dina odds blir högre – det går!