Läst i januari

Det blev en hel del böcker i januari också. Mest lyssnade jag. Här är de jag läste i januari! Målet i år, 2019, är 100 böcker. Och vill att det ska bli en blandning av klassiker, romaner, fackböcker – och förstås många spänningsromaner!

  1. Tre timmar av Anders Roslund

Jag minns verkligen när Roslund och Hellström kom med sina första böcker. Jag tyckte att de var så nydanade och spännande. Gillade deras sätt att blanda verklighet med fiktion, det är välresearchat och välskrivet. Det är den här också. Som Roslund skrivit själv, eftersom Hellström tyvärr gick bort. Det är spännande och bra som alltid. Kanske inte lika nyskapande, men stabilt. Tyckte att Tre sekunder var snäppet vassare, men denna var också bra.

2. Och sen var hon borta av Lisa Jewell

För tio år sedan försvann en flicka, när hennes mamma Laurel träffar en ny man och blir förälskad börjar det hända saker. Mannens dotter är nämligen märkligt lik Laurels dotter som försvann. Det här var första boken jag läste av Lisa Jewell och jag gillade den. Det var spännande, välskrivet. Kanske inte jätteöverraskande, jag räknade ut ungefär hur det låg till rätt tidigt. Men läste ändå till slutet med stor behållning.

3. Blindtunnel av Tove Alsterdal

Tove Alsterdal är enligt min mening en av Sveriges absolut bästa spänningsförfattare. Jag har läst alla (utom en möjligen) och tycker att hon är fantastisk! Det som är bra är att hon berättar historier som man lär sig något ifrån. Det är internationellt och det är nutidshistoria. I denna, Blindtunnel, handlar det om Sudetenland och hur tyskarna fördrevs. Det här var inte hennes bästa, men Toves lägstanivå är så hög att jag ändå rekommenderar den. Själva gåtan var inte så märkvärdig, men väl det historiska.

4. Feministfällan av Nina Åkestam

Jag har varit feminist de senaste 25 åren. Det är en självklarhet för mig. Jag har också varit en aktiv feminist. Har själv skrivit en bok om jämställdhet och varit med i många feministiska debatter, både skrivit debattartiklar och debatterat i tv och radio. Jag läser också väldigt mycket om jämställdhet, genus och feminism. Men något har skavt de senaste åren. Diskussionerna mellan feminister har varit väldigt hård. Det var den förr också, men nu på ett annat sätt. De hårda orden mellan feminister gränsar i dag ibland till hat och hot. Och har känts ganska olustig. Jag minns när jag trevande tog mina första feministiska steg. Jag kunde verkligen inte allt, och hade inte tänkt klart kring alla frågor. Jag var till exempel inbjuden hem till Suzanne Osten för att träffa gamla Grupp 8. Vi unga feminister blev mycket väl mottagna och vi hade ett mycket vänligt, inkluderande och konstruktivt samtal. När jag ser hur nya feminister, eller ”fel” feminister behandlas i dag i trådarna vill jag bara gråta, och tackar gudarna för att jag blev feminist i början på 90-talet istället för nu. Nina Åkestam har skrivit en mycket viktig bok som påminner om den viktiga kampen, och går igenom de fällor feminismen tenderar att falla i.

5. Svinstian av Susanne Schemper

Jag lyssnade på Susanne Schempers debut, Osynlig närvaro, förra året, och gillade den. Därför lyssnade jag på hennes andra, Svinstian. Jag kan uppskatta enklare thrillers – och då menar jag inte enklare i negativ bemärkelse. Båda Susannes böcker är mindre draman, med färre personer, ur ett begränsat antal perspektiv, rätt lågmälda men ändå fängslande spänning. Dessutom är de inte så långa. Tycker ofta att författare krånglar till det. Här är det relationerna som står i centrum, och det är det lilla livet, och det är riktigt bra. Hon är mycket bra på relationer.

6. Hjärnstark av Anders Hansen

Jag älskar ju träning. Det är en stor del av mitt liv. Tränar framför allt styrketräning, 4-5 gånger i veckan, varav två gånger med PT. Dessutom är jag gymnastikledare för en tävlingstrupp flera gånger i veckan. Jag är alltså redan frälst. Men det var ändå otroligt intressant att läsa den här omtalade och hyllade boken. För träning ger så mycket mer än en frisk och stark kropp. Det gör dig smartare, mindre stressad – och viktigt för mig som författare – ökar kreativiteten.

7. Kallocain av Karin Boye

Karin Boyes klassiska dystopi om en framtidsvärld där alla människor hör till staten. Leo Kall är en trogen medborgare som lyckas uppfinna en drog som får människor att avslöja sina innersta tankar och drömmar. Perfekt, då kan staten hitta och förgöra illojala tankar och idéer redan innan de hunnit sättas i verket. Det här är en fantastisk bok. Klassiker av en anledning. Att den är skriven innan Orwells 1984 är fascinerande (den skrev 1940). Och trots att den är gammal så känns den så modern och är väldigt lättläst. Spännande, förtätad med så mycket undertext. Åh, vad jag önskar att jag kunde skriva så här!

Ja, det blev 7 böcker i januari. En bra bit mot mitt mål på 100 böcker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.