Om manus i byrålådan

Jag fick en intressant fråga om jag har några ofärdiga manus i byrålådan. Och ja, det har jag ju faktiskt. Ett färdigt. Och sedan flera påbörjade. Det mest intressanta med det är att det visar så tydligt hur otroligt lång väg det kan vara till att få en bok utgiven.

Men också hur viktigt det är att skriva (om man nu vill bli författare). Jag tänker att inget ord jag skrivit är förgäves.

Jag har ju hittills skrivit och gett ut 2 romaner och 1 debattbok. Sedan har jag varit med i 3 antologier (men det har också handlat om facktext, så mer journalistiska texter).

2002 var jag hemma med mitt första barn (född i december 2001) och började då skriva på en deckare.

2003/2004 var jag hemma med mitt andra barn och skrev då klart den här deckaren. Jag skickade in den till några förlag (inte så många, tror det var max 2-3 stycken), men blev refuserad, men fick några uppmuntrande ord på vägen.

2007 var jag hemma med mitt tredje barn, och då hade jag tänkt att bearbeta om den här deckaren, men hade då fått kontrakt på en debattbok som jag skrev på istället.

2008 var debattboken klar.

2009, i mars, kom debattboken Skriet från kärnfamiljen ut på Albert Bonnier förlag. Den sommaren plockade jag upp deckarmanuset igen, men kände att det var alldeles för daterat och för dåligt. Jag kände mig för oinspirerad av att jobba med det.

2010 började jag på allvar skriva på en ny roman, en psykologisk thriller.

2012 hade jag skrivit klart det manuset och skickade in till ungefär 6-7 förlag. Blev refuserad av alla, men fick rätt många fina lektörsutlåtanden med väldigt bra konstruktiv kritik.

2013 Det tog ett år (minns att jag enbart skriver på semestrar eftersom jag hela tiden har haft rätt krävande heltidsjobb) att bearbeta om manuset, med lektörernas synpunkter i bakhuvudet. På hösten skickade jag in manuset igen, och blev antagen av Norstedts.

2015 kom min första psykologiska thriller, Den åttonde dödssynden, ut på Norstedts.

2017 kom min andra spänningsroman, Och blomstren dö, ut på Norstedts. Och jag började skriva på tredje boken …

Jag räknar med att det tar minst ett år för mig att skriva tredje boken, och därefter ska jag jobba med förläggare och redaktör. Gissningsvis/förhoppningsvis kommer den ut 2019. Och i så fall blir det 2 romaner på 17 år!!!

Tålamod är bra att ha när man vill bli författare. Och den dagen jag kan leva på mina böcker så kommer det förhoppningsvis gå lite snabbare 😉

Ps. De andra utkasten jag har i skrivbordslådan är lite olika manus. Inga färdiga. Men det är några barnboks- och ungdomsmanus, samt några galna idéer som jag har påbörjat. Bland annat en dystopi, möjligen skulle det kunna bli en YA-bok någon gång i framtiden.

 

 

4 reaktioner på ”Om manus i byrålådan”

  1. Tack, så intressant att höra! Riktigt svårt yrke detta med att vara författare, i alla fall vägen dit… Så, tror du att du skulle ge upp ditt vanliga jobb om/när du får chansen att köra författare på heltid? Är det ett lätt eller svårt beslut för dig? Själv har jag lite kluvna känslor när jag drömmer mig bort till sådana lyxproblem…

  2. Ja, verkligen svårt! Men kul! Det svåraste tycker jag är att lägga ner så mycket tid på något, och sen inte ha en aning om hur det kommer att mottas. Ibland när jag ser hur böcker rätt bryskt avfärdas (särskilt på Storytel – där är recensionerna ofta rätt skoningslösa) tänker jag att de som läst/lyssnat inte har en aning om hur otroligt mycket tid och ansträngning som ligger bakom. Men, det hör ju till ”jobbet”, bara att acceptera. Hm, om jag skulle hoppa av mitt vardagsjobb? Så småningom blir det nog så. Det beror inte på att jag just nu längtar bort från mitt jobb, tvärtom trivs jag jättebra. Men jag brukar sällan stanna särskilt länge på något jobb (blir lätt rastlöst, när det börjar gå på tomgång brukar jag söka mig vidare). Max två, tre år har det blivit hittills. Om jag inte får en ny jättespännande tjänst inom något år eller två kommer det inte vara så svårt att hoppa av – om jag har möjligheten ekonomiskt. Helst skulle jag göra både och. Både jobba och skriva alltså – för gillar verkligen att jobba. Men det är slitigt i längden att skriva på helger och semestrar. Hur tänkte du själv? Varför är du kluven? Av rädsla, eller för att du gillar ditt jobb för mycket?

  3. Ja, förstår att det måste vara superslitigt när man väl har förlag och det blir mer allvar/kravfyllt av skrivandet. Är nog mest rädd att jag ska ångra mig även om det är otroligt. Men har pluggat och jobba mig upp i karriären så det trygga valet är att fortsätta på den banan och trivs helt ok. Samtidigt är skrivandet betydligt mer i min natur. Är nog lite för känslosam/galen för mitt rätt kalla affärsjuristjobb… Jag är något av en trygghetsjunkie som inte byter jobb i onödan så där är vi väldigt olika…

  4. Jag har bytt ofta, men jag är nog också en trygghetsjunkie. Senaste 13 åren har jag jobbat på samma förlag, men har fått olika tjänster. Jag förstår precis vad du menar. Man har byggt upp en karriär, känner folk, är bra på det man gör… Precis så känner jag också. Men bokskrivandet är nytt, och där är man novis. Men jag tänker ändå att jag om ett två år kanske inte riktigt känner mig lika mycket nybörjare då, så då skulle jag våga. Jag vågade ju faktiskt säga upp mig från mitt jobb och ta tjänstledigt från förlaget i ett halvår för att skriva andra boken. Då hade jag ingen aning om vad jag skulle få för jobb när jag kom tillbaka. Det gäller att ta det där klivet några gånger för att vänja sig. Just nu trivs jag verkligen. Men om ett två år – då är jag nog redo!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *