Den åttonde dödssynden som fransk pocket!

En till nyhet hinner jag med här, innan jag och familjen sätter oss i bilen för att åka alla milen upp till Höga kusten där vi som vanligt ska fira midsommar med mina föräldrar, en av systrarna och hennes familj.

Och det är något som jag också fick reda på via Twitter. Den åttonde dödssynden har kommit i pocket i Frankrike! Den kom ju redan förra året på franska. Och då fick jag reda på att boken även var såld i pocketformat. Det är tydligen rätt ovanligt, så jag känner mig djupt tacksam och stolt. Här kan ni läsa om Le dernier péché som pocket på franska.

Vad tycker ni om omslaget?

Första tyska recensionen!

Min första bok, Den åttonde dödssynden, har ju precis kommit på tyska. Och i går blev jag uppmärksammad på twitter om den första tyska recensionen! Den var gjord av Radio Bremen och var väldigt positiv! Slutomdömet (enligt min snabböversättning i google translate – vågar inte lita på min skoltyska) var:

”Det är fantastiskt. Sammantaget en mycket framgångsrik debut.”

Här kan ni läsa hela recensionen:

 

 

Hur man lyckas som medelmåtta!

Jag var ett väldigt duktigt barn. Lillgammal och begåvad. Lärde mig läsa tidigt. Var superduktig på att skriva och teckna och måla. Jag spelade piano och så var jag elitgymnast.

Jag fick förstås mycket uppmärksamhet för det jag gjorde. För mina prestationer.

Redan när jag var 11 kom dock första bakslaget. En dag när jag kom till en gymnastikuppvisning så var elitskylten på omklädningsrummet borta. Istället stod det motionärer på vår dörr. Min grupp var inte längre Sundsvalls elittrupp, en bättre och yngre grupp hade blivit det.

När jag började i gymnasiet kom jag in på Södra Latin, en väldigt populär och estetisk skola. Där var alla duktiga på att antingen sjunga, spela, spela teater eller teckna och måla. Plötsligt var jag inte alls någon stjärna.

Och så där fortsatte det. När jag var 20+ och gick på universitetet hamnade jag i en djup depression. Jag hade problem med min pojkvän, med mina studier och med mitt liv i största allmänhet. Mina föräldrar såg till att jag kom till en läkare. Jag fick både mediciner och en terapeut. Tre år gick jag till den där terapeuten. Och där i terapin insåg jag att jag inte var någon speciell. Utan bara en medelmåtta. Som vem som helst.

Där och då var det fruktansvärt att komma till den insikten, men med tiden blev det en befrielse. Jag var ingen talang, hade ingen särskild begåvning. Var inget geni. Utan normalbegåvad och halvbra på en del saker, men inte superfantastisk på något.

Varför var det då en befrielse? Jo, jag var inte längre bunden vid det som jag trodde var mina talanger. Och jag insåg att jag, om jag ville komma någon vart, inte kunde lita på talang. Det enda som fungerade var hårt arbete.

Så, jag började jobba hårt. Jag ville bli journalist och författare. Författare vågade jag inte ens tänka på, så jag satsade på journalist. Det tog en del år (för jag kom inte in på journalisthögskolan första gången). Istället läste jag alla möjliga ämnen under fem år på universitetet (statsvetenskap, konstvetenskap, litteraturvetenskap, filosofi, idéhistoria, juridik, svenska) och först därefter, när jag redan hade en examen (i litteraturvetenskap) så kom jag in på journalistutbildningen. Jag var 28 år när jag var klar.

Jag lyckades rätt bra som journalist, men var aldrig bäst. Men jag jobbade extremt hårt. Och med tiden blev jag redaktör, redaktionschef, andreredaktör och sedan chefredaktör.

Författare vågade jag inte ens tänka tanken på förrän jag läste ett citat:

”Att skriva en bok handlar om 10 procents talang och 90 procents hårt arbete.” 

Det fick mig att inse att jag kanske skulle klara att uppfylla min barndomsdröm ändå, trots att jag inte var den där supertalangen. Hårt arbete hade jag blivit bra på, och 10 procents talang kanske jag ändå hade. Så jag började. Det tog 8 år av dubbelarbete, genom alla ledigheter, sex skrivarkurser innan jag sa upp mig för att börja skriva på heltid. Det var två månader sedan. Och min andra thriller har precis kommit ut på pocket.

Jag vet i dag att hårt arbete slår talang 9 av 10 gånger. Jag bestämde mig för att vara en av de där som genomförde arbetet. Som slutförde. Och bara där slog jag rätt många talanger. Ju mer man övar, desto bättre blir man. Det kommer alltid finnas naturbegåvningar, men om man vet att man inte tillhör en av dem, så kan man nå väldigt långt på att vara ihärdig, arbeta hårt och aldrig ge upp.

Det är som styrketräning (en annan av mina passioner), du blir starkare av motstånd, när mjölksyran sätter in, eller när du lyfter tills det inte längre går, men ändå försöker lite till, så växer musklerna. Och där är tricket, som med skrivandet, att inte strunta i träningen. Att alltid gå. Att fortsätta träna, fortsätta skriva. Oavsett dagsform.

Jag vill gärna uppmuntra andra medelmåttor att tro på sina drömmar – att tro att de går att förverkliga. Och jag kommer gärna och pratar om det. Man kan numera boka mig via Talarforum och även via Författarcentrum Öst.

Nomineringsfrukost för Crimetime Specsavers Award 2018!

22 maj var det dags att presentera de nominerade till Crimetime Specsavers Award 2018! (Något jag inte heller hann blogga om då – men gör det nu, också för att uppmana er alla att gå in och rösta på er favorit!)

Jag har ju haft den stora äran att hålla i hela priset detta år. Det betyder att jag ansvarar för att ta fram de nominerade, och sedan håller i juryarbetet för alla priserna. Förstås sitter jag i juryn också. Totalt är det fem priser, jag har skrivit om dem här om ni är nyfikna.

22 maj avslöjade vi vilka fem som nominerats till priset Årets deckardebutant och vilka fem som nominerats till Årets barnboksdeckarförfattare.

Jag har läst så otroligt många böcker den här våren, och förstås väldigt många debutanter. I stort sett alla som kommit ut, även om jag inte har läst klart alla. Så jag vet vilken otroligt hög nivå det är på årets debutanter, och det är verkligen inte vilka böcker/författare som helst som nominerats!

De nominerade till årets debutant är:

1. Niklas Natt och Dag för 1793

2. Bettina Bieberstein Lee för Korpsystrar

3. Stina Jackson för Silvervägen

4. Elisabeth Norebäck för Säg att du är min 

5. Pascal Engman för Patrioterna 

Barnboksdeckarna som är nominerade är följande:

1. Elias och Agnes Våhlund för Handbok för superhjältar

2. Martin Widmark och Helena Willis för LasseMaja

3. Camilla och Viveca Sten för Sjörök

4. Christina Waldén för Falaffelflickorna

5. Karin och Albin Alvtegen för Hinsides väktare

Nomineringsfrukosten hölls på Urban deli. Först bjöds det på frukost, sedan var det dags för mig att kliva på scen. Jag intervjuade marknadschefen för Specsavers om deras engagemang i läsning och i det här priset och sedan var det dags för mig att avslöja alla nominerade. Och så fick alla närvarande författare (nästan alla var där) komma upp på scen för att berätta lite kort om sina böcker och sitt skrivande.

En väldigt trevlig morgon! Här ser ni mig på scen med fyra av våra debutanter (Pascal var tvungen att rusa iväg på jobb) och på andra bilden står jag med Crimetimes projektledare Josefina Karlström, före detta Crimetime-veteranen Lina Rönning och Caroline Jonell, som också jobbar med Crimetime.

Nu håller jurygrupperna (två olika för dessa två priser) på att läsa alla nominerade, och sedan ska vi fatta vårt beslut. Publikens röst kommer också räknas – så glöm inte att rösta på dina favoriter. Det gör du här!

På scen med en minister

Som sagt hände det en hel del kul i maj. Jag blev bland annat inbjuden av tidningen Resumé och Unionen till en så kallad Talangfrukost, för ett hundratal inbjudna gäster, om förutsättningarna för egenföretagare i mediebranschen i dag.

På bilden ovan är jag precis innan vi gick på scen, tillsammans med Sofia Rasmussen och Mikael Damberg. 

Jag fick vara med i en paneldiskussion på scen, och representera den där som vågade säga upp mig från ett fast (och riktigt bra) jobb i mediebranschen för att satsa på att skriva böcker. Med på scen var näringsminister Mikael Damberg, Peter Hellberg, som är förste vice ordförande i Unionen och Sofia Rasmussen, omvärldsanalytiker, författare och föreläsare. Sofia höll också ett föredrag om om hur man går från jobbdröm till drömjobb – mycket intressant!

Det blev en kul diskussion på scen, och jag träffade flera intressanta och roliga människor. Här kan man läsa om eventet!

Efteråt pratade jag med Annika Billberg som också satsat på sin författarkarriär – stort lycka till!

Skulle man vara intresserad så finns paneldiskussionen (en halvtimme) här.

Fotograf till nästan alla bilder i detta inlägg: Rebecka Rynefelt

Och blomstren dö i pocket!

I dag kommer äntligen min andra spänningsroman Och blomstren dö ut i pocket! Vi var ju tvungna att försöka återskapa det läskiga omslaget (Fotograf: Ellinor Aldén, modell: Frida Schell – stort tack för hjälpen!).

Så här tyckte några av läsarna när den kom:

”Och blomstren dö är fantastiskt bra. Så bra att jag hade hoppats på någon form av följetong. Edgren Aldén väver mörker med samhällskritik, svek och lögner på en tunn fin tråd. Och den håller! Höstens måste!”
Betyg: 5/5
Annas deckartips

”Och blomstren dö är en tät och spännande psykologisk thriller som är svår att släppa.”
Niklas Sessler, Damernas Värld

”En bra intrig”
Lotta Olsson i DN

”Jag vet inte riktigt vad det är med denna författaren, men hon får mig att sitta/ligga som på nålar. Det vilar en tung stämning över berättelsen även om miljön är vacker. Man bara väntar på smällen på något vis. Jag läser varje sida hektiskt för att komma vidare, måste få veta vad som hänt och vad som komma skall. Mycket spännande.
Personerna beskrivs på ett bra sätt så att man tycker sig känna dem efter några sidor, även om man inte gillar alla. Upplösningen är inte heller den man väntat och sista sidorna är olidligt spännande. En bok att minnas och lägga i attläsahögen för er som inte läst den ännu. … För mig är Rebecka Edgren Aldén en ny favoritförfattare.”
Betyg: 5/5
Bloggen Ylva kort och gott

”2015 debuterade Edgren Aldén med utmärkta Den Åttonde Dödssynden och uppföljaren är minsann lika bra, men i en helt annorlunda miljö. Skärgårdsön beskrivs så bra att man känner doften av svensk sommar, och karaktärerna har både goda och dåliga sidor. Gamla synder bubblar upp till ytan och vi bjuds på en fin plot twist mot slutet – och såna böcker gillar jag!”
Betyg: 4/5
Helen Lindholm bloggen Läsa & Lyssna

”Det här är en ohyggligt spännande bok; psykologisk spänning när den är som bäst!”
Bloggen Böcker – ett livselixir

”Ett stort fel med den här – den tog slut för fort! Sällan läst en historia med så högt tempo. Rafflande och oförutsägbart! Driven historia som inte går lägga ifrån sig. Spännande och oförutsägbar. Gillade mycket.”
Betyg: 5/5
Författaren Anna Liljeroth

”Precis som i Rebeckas förra bok tror jag om och om igen att nu har jag kommit på hur det hänger ihop men nej då, plötsligt tar det en ny vändning och jag har inte den blekaste aning. Och jag älskar det! Jag var lite orolig för att jag skulle ha för höga förväntningar efter förra boken men det behövde jag inte oroa mig för, det här är så bra.”
@kulturistanmia

”Det här är spännande läsning, jag kunde inte lägga boken ifrån mig utan läste den i ett svep. Stämningen är tät och byggs upp på ett skickligt och närmast klaustrofobiskt sätt.”
Bloggen Hyllan

”Jag gillar den smygande, obehagliga känslan och det faktum att handlingen utspelar sig på en begränsad plats som en ö är. Många brukar tala om den svåra andra boken, men för Rebecka Edgren Aldén verkar det inte alls svårt. Jag utgår ifrån att det blir en tredje spänningsroman och hoppas då att frågor om jämställdhet blir ännu tydligare.”
Betyg: 4/5
Bloggen Enligt O

”Att säga att någon som har skrivit två thrillers har blivit riktigt etablerad kanske är att ta i, men det är så det känns med Rebecka Edgren Aldén.”
Betyg: 4/5
Nisse Schermans blogg Tankar från en samlares hjärna

”Och blomstren dö är en välskriven och nagelbitande spännande psykologisk thriller. Rebecka Edgren Aldén är mycket bra på att bygga upp en stark psykologisk stämning, vilket gör att jag som läsare hela tiden sitter på helspänn.
… Det är inget tvivel om att jag vill läsa mer av Rebecka Edgren Aldén och allra helst vill jag läsa mer i den här genren – den psykologiska thrillern – där hon är en av de starkaste svenska författarna.”
Betyg: 4/5
Lottens bokblogg

”Rebecka Edgren Aldén skriver i mitt tycke mycket bra samtida texter om relationer, det skulle vara spännande om nästa roman blev helt utan brott. Blir det månne en roman om Glorias fortsatta liv? Hoppas det!”
Bloggen Och dagarna går

”En ruskig berättelse med många vändningar och ett oväntat slut.”
Författaren Kristin Emilson

”Boken höll mig i sitt grepp från första sidan även denna gång. Sakta men säkert byggs stämningen upp i denna psykologiska thriller. … Tips från coachen: Läs!”
Författaren Josefine Sandblom

”Spännande, läskig och välskriven!”
Betyg: 4/5
Jenniesboklista.com

”Jag har precis slukat din bok ”Och blomstren dö”, och måste säga att det är bland dom bästa böcker jag läst (jag är en riktig bokmal och jag är ganska kräsen).”
Lotta

Författarintervju och skrivkramp

Jag blev intervjuad av bloggen Hanna Marie K, och intervjun blev publicerad på min födelsedag (9 maj)! Tack för grattis!

Det var en intressant intervju där jag fick berätta lite om mitt skrivande. Eller ja, rätt mycket. Bland annat pratade jag om skrivkramp, vilket är lite ironiskt – jag säger nämligen att jag inte tillåter mig att ha det. Men nu, de senaste veckorna har jag kanske inte haft direkt skrivkramp, men rätt tufft med skrivandet.

Kanske har det med att jag nu skriver på heltid som det har varit tufft. Jag känner ju att jag har så mycket mer tid att skriva, och får då lite ångest över att jag inte utnyttjar den där tiden. För ibland går det bara inte! Det kan gå en hel dag, och inget jag gör känns bra. Och det är lite knäckande.

Men, jag tvingar mig själv att fortsätta. Skriver på, även om det vissa dagar inte blir så mycket eller särskilt bra. Tänker som Doris i Hitta Nemo: ”Fortsätt simma”, fast då snarare: ”Fortsätt skriva, fortsätt skriva.” 

Förhoppningsvis lossnar det snart. Eller – det måste det ju göra. Jag har skrivit nästan 300 000 tecken, och är på upplösningen, men det är också där jag har kört fast. jag vet var jag ska, men jag vet inte exakt hur jag ska komma dit 😉

Om ni vill läsa intervjun så hittar ni den här!

Tack Hanna för att jag fick vara med!

Radiointervju

Det hände en hel del i maj. Men jag har bara inte hunnit blogga om det 😉 Men jag tänkte ändå tipsa om radiointervjun jag var med i. En hel timme blev jag intervjuad av Radio Botkyrka om mitt författarskap. Väldigt roligt! Det blev kanske mer ett samtal än en intervju, men det kändes väldigt avslappnat och ärligt.

Här kan man lyssna, om man är intresserad!

Ps. På bilden är jag och Mikael Vasara, som var programledare.

Läst i maj!

Det har inte blivit så mycket bloggande den här månaden. Jag har haft en hel del deadlines, och har satsat på dem. Men jag har också satsat på att ta det lite lugnare. Jag har sovit ut på mornarna, gått längre promenader med hunden, tränat lite mer. Unnat mig att inte jobba så mycket. Något ska man väl ha för att man sa upp sig?

Läst har jag dock gjort! Rätt mycket. 9 böcker blev det under maj. Jag har både läst och lyssnat. Tidigare var jag så dålig på att lyssna på böcker, men nu har jag verkligen förstått tjusningen med det, och passar på medan jag promenerar, tränar, åker bil eller kommunalt. Så många fler böcker hinner jag med, vilket är kul (eftersom böcker numera – tack gode gud – inte bara längre är ett nöje utan faktiskt mitt jobb!).

  1. Anna Ekberg, Den hemliga kvinnan
    En riktigt bra spänningsroman av den danska pseudonymen Anna Ekberg (bakom ligger två danska manliga författare). Älskar själva plotten: En man kommer in på ett kafé och påstår att kvinnan som jobbar där i själva verket är hans fru. En rätt otäck historia med många vändningar innan det mycket dramatiska slutet.

  2. Kicki Sehlstedt, Sweet lolita
    En svensk debutdeckare som jag tyckte mycket om. Den tar upp viktiga frågor om tonårstjejer som hamnar i utsatta lägen – mycket om sociala medier. Väldigt intressant för mig att läsa, då jag har en sådan karaktär i boken jag håller på att skriva. Gillade särskilt karaktärerna i denna bok, och särskilt kriminologiprofessorn Kajan – en kvinnlig Leif GW Persson.

  3. Mariette Lindstein, Vit krypta
    Mariette har avslutat sin Dimön-trilogi och börjat på en ny serie. Även denna behandlar sekter. Det är är oerhört spännande och välskrivet som vanligt. Jag får en enorm läslust när jag läser Mariettes böcker, och jag har funderat på varför. Det jag har kommit på är att de påminner om böckerna jag slukade i tonåren! Sidney Sheldon, Jackie Collins, Grottbjörnens folk, Blomblad för vinden-serien (Virginia Andrews). Mariette är osvensk på det sättet – på ett bra sätt – det här är allt annat än lågmält, det är dramatiskt, det är våld, sex, ondska, konspiration, sekter – och otroligt spännande. Jag säger detta med kärlek! Älskar Mariettes böcker för att hon vågar ta ut svängarna och gör det så bra.

  4. Annika Estassy, Gröna fingrar sökes
    Tyvärr läser jag alldeles för få feelgood-romaner. Det beror på att jag i jobbet (som moderator och deckarprisjuryordförande) läser otroligt många deckare och spänningsromaner. Sedan läser jag många utländska psykologiska thrillers – eftersom det är i den genren jag skriver och förstås vill läsa och lära mig av de största. När jag inte läser deckare och spänning väljer jag helst ”vanliga” romaner, en del faktaböcker och klassiker – tycker verkligen om att läsa klassiker och försöker beta av dem en och en! Så, feelgood hamnar tyvärr sist i läsprioriteringen. Men denna ville jag läsa och jag är så glad att jag gjorde det. En riktig liten pärla! Så fint skriven, med både humor och allvar, en berörande historia om karaktärer man bryr sig om. Fantastiskt fin bok som jag verkligen kan rekommendera!

  5. A J Finn, Kvinnan i fönstret
    Ja, vad ska jag säga – jag älskar ju sådana här böcker! Välskrivna psykologiska thrillers om opålitliga huvudpersoner. Den här är i klass med Gone girl och Kvinnan på tåget. Det är precis sånt här jag vill skriva, och jag är grymt avundsjuk på författarens förmåga. Själva historien är spännande, men det som gör den så läsvärd är karaktären, Anna Fox, hon är precis som i Gillian Flynns, Paula Hawkins, Caroline Kepnes, Karin Slaughters böcker så underbart fram-mejslad, med torr humor, oklyschig och komplex, omöjlig att inte älska. Jag önskar att jag kunde skriva så här! Så imponerande.

  6. Ninni Schulman, Bara du
    Den här gången har Ninni Schulman lämnat Värmland och sin hjältinna journalisten Magdalena och skrivit en psykologisk thriller. Det är som alltid välskrivet, tycker att Ninni är otroligt duktig och läser allt hon skriver (älskar Hagfors-serien). Detta är stabilt och drivet. Men något för enkelt. Man listar ut själva twisten tidigt, och det är lite synd. Historien i sig är bra och spännande, men jag hade nästan önskat att det inte var upplagt som att man skulle bli förvånad på slutet. Det hade nog varit spännande ändå. Ändå, svår att släppa.

  7. Anna Bågstam, Ögonvittnet
    Jag och Anna går skrivarkurs ihop, för andra gången. Och jag har varit imponerad av henne från dag ett. Hon skriver så otroligt roligt, underhållande och drivet. Även denna gång, i hennes första bok-bok (hennes tidigare Stockholm Psycho gavs ut som ljudbok på Storytel original). Handlar om Harriet som är polis och börjar jobba nere i Lerviken, i Skåne, där hennes pappa bor. Förstås begås ett fruktansvärt brott i det lilla samhället. Det är spännande, drivet, underhållande och roligt (inte hysteriskt roligt som i förra boken). Jag älskar Harriet och de andra karaktärerna, och ser verkligen fram emot att följa dem i fler berättelser. Anna har planterat många bra konflikter för framtiden.

  8. Anna Ihrén, Strandsittaren
    På Bokmässan ska jag ha ett författarsamtal med Anna, så började redan nu med hennes första bok. Hennes serie utspelar sig på Smögen och det är alltid tacksamt med mord i semesteridyller (missförstå mig rätt). Miljön är härlig i boken och jag tycker att det här är en bra historia. Det märks att det är en debut, det är en del klassiska nybörjarmisstag, men det är drivet och spännande – och man vill läsa vidare. Också bra karaktärer, med spänningar mellan sig som är tacksamma att bygga vidare på.

  9. Viveca Sten, I fel sällskap
    Viveca ska jag också moderera under Bokmässan, så jag ville läsa hennes senaste. Har läst flera av hennes tidigare. Hon är ju ett fullblodsproffs. Det är så tryggt att läsa hennes böcker, de flyter fram och det känns som att hon har full kontroll över vad hon gör hela tiden. Det här är en lite annorlunda deckare. Inte ett mord som sedan ska lösas av poliserna. Utan här handlar det om Mina som rymmer med sin lille son Lukas från en misshandlande man. Även om händelserna inte är oväntade och det inte finns någon egentlig gåta är det ändå spännande. Det är imponerande.