Intervju med mig på Kulturkollo

lågupplösta_bilder_rebecka_63den-attonde-dodssynden-1

”Att skriva skönlitterärt var något helt annat. Och här kände jag mig som en total nybörjare. Jag pendlade mellan att tycka att jag faktiskt kanske hade en historia att berätta till att det var totalt värdelöst. Det ÄR otroligt svårt att skriva en roman, att variera språket, att hålla ihop alla trådarna, att skriva det drivet och intressant, att ge lagom med information/ledtrådar utan att avslöja för mycket, men heller inte vara för hemlig. Det var en rejäl utmaning. Jag gick verkligen utanför min komfortzon när jag skrev den här boken. Man utsätter sig för risken att bli totalt sågad. Det är mer personligt på något sätt. Det var ofta jätteläskigt! Men jag är så glad att jag lyckades ta mig förbi alla mentala hinder och faktiskt slutföra boken, och förstås helt överväldigad av att ett stort förlag ville ge ut den och att den har fått bra kritik!”

I en intervju som Kulturkollo gjorde med mig berättar jag om hur det var att skriva en roman, jämfört med att skriva journalistiskt som jag är van vid. Det var ett tag sedan den här intervjun gjordes, ja, över ett halvår sedan. Det var någon gång i höstas, tror jag.

Det är rätt talande – hur mycket som har hänt bara på ett knappt år! För nej, jag skriver ju inte samtidigt som jag jobbar heltid. Jag har haft möjligheten att få skriva på heltid hela våren. I dag är det tre veckor kvar… Och jag jobbar inte längre kvar på Damernas Värld. Jag sa upp mig när jag tog tjänstledigt. I slutet av juli går jag tillbaka till ett helt nytt jobb.

Men ändå. Det är en fin intervju – läs gärna den här!

En svensk Kvinnan på tåget?

svekgone-girl
kvinnan-pa-tagetden-attonde-dodssynden-1

När jag började skriva Den åttonde dödssynden var jag otroligt inspirerad av Karin Alvtegens S-serie från 90-talet. Hon skrev då ett antal fristående spänningsromaner som alla började på S: Svek, Skuld, Skam och så vidare. Genren kallades psykologisk thriller och jag blev som förhäxad. När jag började skriva boken var det 2010, och det fanns inte så många nya liknande böcker. Jag drömde om att få vara med och väcka liv i genren. Självklart fanns det förstås psykologiska thrillers, det har alltid funnits, men det var inte dem folk pratade om, inte de som nådde topplistorna.

Förstå då min glädje när jag 2012 första gången hörde några på scen prata om att de trodde att det här skulle bli nästa stora hype – den psykologiska thrillern! Jag tror att det var två år efter, 2014, som jag hörde några agenter och förläggare prata på Bokmässan som igen hyllade den här genren. De sa att marknaden var mättad på klassiska deckare, alkoholiserade poliser och livspusslande deckarhjältinnor, de var trötta på övervåldet, på allt blod och alla psykopater. Läsarna och förlagen längtade efter det psykologiska spelet mellan människor, på att få komma hem till karaktärerna och se hur de har det hemma, se bakom fasaden. Då hade jag fått kontrakt på min bok, även om det skulle dröja ett år tills den kom ut. Gone girl hade nyligen farit fram som en virvelvind och sopat banan med alla konkurrenter världen över. Och agenterna sa att världens förlag höll ögonen efter nästa Gone girl. Året efter kom Kvinnan på tåget och blev en gigantisk succé. Samma genre. Psykologisk thriller, eller, om man vill smalna av det ännu mer: Domestic noir. Jag satt på läktaren och lyssnade andäktigt. Det var ju exakt den genre jag hade skrivit i! Exakt den genre Karin Alvtegen hade skrivit i på 90-talet. Genren var tillbaka! Precis som jag hade önskat! I svallvågorna efter Gone girl och Kvinnan på tåget kom en mängd thrillers i samma ande, De försvunna, Kvinna inför rätta, Du och många fler.

Förstår ni då glädjen när jag ser att min bok har jämförts med Kvinnan på tåget? Och inte av vem som helst, utan Litteratursiden.dk – de danska bibliotekens sida om litteratur!

”Du skal læse bogen, hvis du kunne lide ’Kvinden i toget’ af Paula Hawkins. De to psykologiske thrillere har meget til fælles. Hvem kan man stole på, hvis overhovedet nogen?”

Översättning:

”Du måste läsa boken om du gillade Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. De två psykologiska thrillerromanerna har mycket gemensamt. Vem kan man lita på, om någon?”

Planeringsmöte med mig själv

saturnus

I dag har jag planeringsdag. Sitter på kafé Saturnus mitt i stan. Älskar det fiket – här hängde jag jättemycket med mina kompisar när jag gick på gymnasiet (de var/är berömda för sina gigantiska kanelbullar!).

Efter att ha haft det rätt lugnt i några veckor, medan manuset legat hos förläggaren, inser jag nu att tempot ökar! Det är till största del positivt för mig. För när jag har lite att göra blir jag inte så effektiv …. Jag har rätt lätt för att bara gå och dra, om jag inte har något som hänger över mig. Medan jag är som bäst när jag har mycket att göra. Då kan jag verkligen jobba på, gå in i ett flow och få hur mycket som helst gjort, samt jobba nästan hur länge som helst (knappt äta, gå på toaletten och så vidare).

Så det var nog tur att jag fick tillbaka manuset nu, för då insåg jag ju också allt annat jag måste göra… Jag har ju hur många samtal som helst att förbereda inför Crimetime, deckarfestivalen på Gotland, till exempel! Jag ska leda deckarskolan under två dagar och sedan moderera fyra andra samtal. Läs hela programmet här!

Och det är bara tre veckor (!!) kvar på min tjänstledighet. Sedan börjar jag mitt nya jobb. (Läs här.)

Så. I dag har jag planeringsmöte med mig själv. Min förläggare hade några funderingar/frågor/invändningar i mitt manus. På tre veckor, hur många sidor i manuset måste jag hinna gå igenom varje dag? När vi diskuterade igenom manuset skrev jag upp 50 punkter som jag på något sätt måste ta ställning till/ändra, bearbeta, fundera på – hur många punkter om dagen måste jag hinna med? Ja, lite sånt. Allt behöver jag inte hinna på de här tre veckorna, men jag ska försöka hinna igenom det mesta, så att jag hinner låta manuset vila ett tag efter det så att jag sedan kan läsa det igen med nya friska ögon. Kanske i september? För 1 oktober har jag deadline!

Och så har jag gjort en planering över allt jag måste fixa och förbereda mig för inför Crimetime – det är en hel del research, en hel del böcker att läsa och en hel del frågor som måste funderas fram och skrivas ner. Samt några mejl att skriva.

Japp, så när ni andra (förhoppningsvis) trappar ner och tar semester så växlar jag upp!

Det blir en till bok!

”Det här vill vi absolut ge ut!” Sa min förläggare i dag när vi åt lunch och han hade läst första utkastet till uppföljaren till Den åttonde dödssynden. Är så glad och lättad nu! Han tyckte till och med att det här manuset var starkare och bättre än det första. Bättre språk, driv, historia, helhet. Han sa att han trodde mycket mer på den här än på nästa. Blev så glad!!

Vi åt som tidigare lunch på Medelhavsmuseet – det verkar som att det är favoritstället för de som jobbar på Norstedts, för jag har varit där med flera därifrån. Efteråt gick jag ner i shopen och hittade ett par bronsörhängen. Inte dyra, bara 198 kr, så jag köpte dem för att fira! Jag brukar säga att jag är en crazy catlady med allergi. Jag älskar katter! Men eftersom jag inte kan ha någon får jag köpa prylar med katter istället.

kattörhängen

Ni kanske undrar varför jag är så lättad och glad. Jag har ju redan ett förlag. Men, det finns inga garantier – inte ens om du redan är utgiven – att förlaget även ger ut din nästa. Det vet jag. Jag känner författare som blivit refuserade på andra, tredje eller till och med fjärde boken. Jag var alltså inte alls säker på vad vårt möte i dag skulle leda till. Jag trodde väl inte att han skulle totalsåga den, för jag hade en bra känsla. Men jag trodde nog att han skulle vara ännu mer kritisk.

Men han gillade verkligen historien! Berömde mig för hur jag berättade den, drivet, språket, helheten. Och efter gick vi igenom den. Visst hade han en del synpunkter, invändningar och frågor, men överlag tyckte han att det mest var småsaker. Jag har ju drygt tre veckor kvar av min tjänstledighet, innan jag börjar mitt nya jobb, den tiden kommer jag att lägga på att gå igenom manuset igen. Ja, och ha lite semester med min familj också, förstås!

Så. Nu blir det en till bok för mig, troligen kommer den ut till nästa vår/sommar! Heja mig!

Spontansignering

signering adlibris

signering adlibris2

I går och i dag har jag slunkit in på bokhandlar som jag råkat passera när jag ändå har gått omkring på stan och bett att få signera några av mina pocketböcker. Alla butiker jag har varit i har tagit emot mig med öppna armar. Jättekul!

Personalen på bokhandlarna är ju superviktiga ambassadörer. Och med den mängd böcker som hela tiden strömmar genom deras system så förstår jag att det inte är lätt att ha koll på alla. Kanske, kanske blir någon av de jag pratade med intresserad av min! Och förhoppningsvis är det några läsare som blir glada över en signerad bok.

Roligast i dag var det på Adlibris Marknad, på Regeringsgatan (i Stockholm). De som jobbade där var så otroligt trevliga. De bjöd på kaffe och jag stod länge och diskuterade olika böcker och författare med en som jobbade där. De är verkligen kunniga och det märks att de brinner för böcker, och läser mycket! En dröm för en boknörd som jag.

Sedan satt jag kvar och jobbade lite där och då kom det två kvinnor och satte sig intill mig. De hade plockat på sig en massa pocketböcker och satt och valde vilka de ville ha. Efter ett tag började vi prata. Jag hade ju läst flera av böckerna de hade plockat med sig. Bland annat rekommenderade jag Jojjo Moyes och Camilla Davidsson. Sedan kunde jag inte låta bli att säga att jag också hade skrivit en bok… De blev så entusiastiska och ville genast ha även den. Signerad förstås! Så en bok har jag sålt i dag 😉

Nu ska jag äta lunch med min förläggare som förhoppningsvis har läst mitt nya manus…

Tipsad om i Aftonbladet!

aftonbladet

Det här gjorde mig väldigt glad! Kritikerna på Aftonbladet kultur fick välja tre böcker som de tyckte man skulle läsa i sommar, och Inga-Lina Lindqvist valde min bland en av sina tre! Det betyder otroligt mycket att bli omnämnd så här på en tidnings kultursida. Jag blev verkligen överraskad och glad! Så här skrev hon om Den åttonde dödssynden:

”DECKARE Den socialt framgångsrika psykopaten är en omhuldad gestalt i populärkulturen, men än mer intressanta är de normalstörda karaktärerna som drabbas av psykopatens kallblodiga och impulsiva angrepp. Rebecka Edgren Aldéns deckardebut Den åttonde dödssynden som nu finns i pocket skildrar en hårt arbetande författare på gränsen till nervsammanbrott och hennes lite väl närgångna granne. Stilen är enkel men mördande effektiv och slutet erbjuder en sällsynt äkta överraskning.”

Läs alla kritikernas tips här!

Inga-Lina tipsade också om Elena Ferrantes Min fantastiska väninna. Den läste jag nyligen ut och kan också rekommendera varmt. En otroligt bra roman om vänskap, socialt arv, fattigdom, uppväxt och könsnormer.

Det är intressant vad Inga-Lina skriver om den boken – precis som hon hatade jag baksidestexten. Tyckte inte alls att den stämde med boken för det första, för det andra gick den händelserna i förväg, alldeles för mycket. Men jag blev inte lika irriterad som på baksidestexten till Donna Tartts Steglitsan. Där kan man prata om dålig baksidestext, som nästan förstörde läsupplevelsen!

Om jag skulle tipsa om böcker att läsa i sommar skulle jag tipsa om:

Deckare/spänning: Mariette Lindsteins Sekten på Dimön eller Karin Alvtegens Svek.

Roman: Elena Ferrantes Min fantastiska väninna eller Cormac McCarthys Vägen.

Feminism: Roxane Gays Bad feminist eller Rebecca Solnits Män förklarar saker för mig.

Klassiker: Hjalmar Söderberg Doktor Glas eller Gun-Britt Sundströms Maken.

Reportage/debatt: Dan Josefssons Mannen som slutade ljuga eller Barbara Ehrenreich Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.

Ungdom: Mats Strandberg/Sara Bergmark Elfgrens Cirkeln eller Suzanne Collins Hungerspelen.

Fina danska recensioner!

danska i min hand

Den ottende dødssynd, min bok på danska, kom ut i Danmark 21 juni. Det verkar som att de danska läsarna tycker om den! Har redan fått flera bra recensioner. Här har jag citerat från några stycken, som jag hittade på nätbokhandeln Plusbogs sida:

Nannasdatter – betyg 5

”Sverige har fået en ny lysende forfatterstjerne.”

 Gertrud R. – betyg 5

”En bog om livet, om at leve i overhalingsbanen og jagte guld og opmærksomhed, om at forholde sig og ikke bare lukke øjnene for fortiden. En bog der er meget velskrevet, levende og som er svær at lægge fra sig, før den sidste side er læst – og nej, du kan ikke regne det ud. God læselyst.”

 Nina Thymann – betyg 4

”Super spændende fra start til slut i denne psykologiske thriller.”

Maj J. – betyg 5

”En rigtig god, spændende og anderledes bog, der bestemt er værd at læse!”

 Anna P – betyg 4

””Den ottende Dødssynd” er rigtig god og fantastisk spændende bog, der fanger fra første til sidste side. Bogen kan varmt anbefales.”

 Ulla Weishaupt – betyg 5

”Jeg kan på det kraftigste anbefale at læse bogen.”

Och här är några bloggröster:

Bognørden – betyg 5:

”Romanen er domestic noir, en psykologisk spændingsroman, der til fulde lever op til genren. Romanen er virkelig levende og meget velskrevet, jeg forsvandt ind i universet fra første færd, og kunne faktisk bare læne mig tilbage og ”nyde” turen.”

och:

”Jeg holder meget af denne genre, og fik igen en virkelig stærk læseoplevelse, hen mod slutningen synes jeg, at forfatteren slap tøjlerne en smule, handlingen blev en smule urealistisk og faktisk nåede jeg at ærgre mig over den lidt letbende løsning. Men så evner Aldén alligevel at samle de solide tråde op igen, og runde af med en slutning, der sætter hele romanen i relief. Jeg vil glæde mig til mere fra den hånd fremover.”

 

Bogblogger:

”Denne her thriller er simpelthen så spændende, så mangler du ferielæsningen, så er den her. Samtidigt bliver der taget nogle interessante temaer op. Det ene er, hvad de rigtige valg er, og det andet er hele den kultur, der er på de sociale medier med, at alt skal fremstå perfekt og som et glansbillede. Forfatteren Rebecca Edgren Aldén har været journalist og redaktør på en række dameblade og på den vis arbejdet med overflade og facader. Hendes bog er blevet nomineret til den nye krimipris Crimetime Specsavers Award for bedste krimidebut.

Jeg var super godt underholdt, og blev grebet af, at man egentligt ikke helt ved, hvem der er den gode og hvem der er den onde i historien.” 

B for bog – betyg 3:

”Trods en skrivestil som Rebecka Adlén stadig skal bruge krudt på at justere, formår hun at skrue en spændende psykologisk thriller sammen. Der er ikke de store dybder i den, persongalleriet er ikke helt troværdigt, og handlingen er næppe hentet i virkelighedens verden. Men forfatteren formår at få mig til konstant at skifte mellem at tro at jeg har regnet det hele ud, til at opdage at det havde jeg så overhovedet ikke alligevel. Og hun gør det hele tiden.

Så selvom ”Den ottende dødssynd” bærer præg af at være første skud i bøssen, så vinder den i høj grad på plottet. Og jeg står klar næste gang Aldén sender en bog på gaden. Helt klar!”

Tack Danmark! Och tack mitt danska förlag Modtryk!

Bokklubb

Samma dag som mitt föredrag på Resumés talangforum var jag inbjuden till en bokklubb som hade läst min bok, Den åttonde dödssynden!

Så klockan 18 plingade jag på hemma hos en kvinna jag aldrig hade träffat. Spännande!

13466128_10153723379838511_6902903137872592984_n

Det var här i Nacka där jag också bor, och en av de 10 kvinnorna som var där kände jag sedan innan, Maria Althoff, som har Barnsidan.se. Det blev hur trevligt som helst! God mat och trevliga människor. Och ni fattar säkert, det blev ju en ren egokväll för mig!! Fick ju prata hur mycket som helst om boken och om författandet. Och medlemmarna i bokklubben var så gulliga, så det kändes som att jag fick 9 nya vänner också!

Jag vågade inte riktigt fråga vad de tyckte om boken. Ville inte, eftersom jag inte ville sätta varken mig eller de i den situationen – det är ju faktiskt så att alla inte KAN älska din bok. Men det kändes som att de flesta där gillade den! Alla var i alla fall supernyfikna på hur jag hade tänkt och hur jag hade gjort. Och nördig som jag är kan jag ju snacka om sånt hur mycket som helst 😉

Jag passade på att ge alla som var där ett ex av min förra bok, Skriet från kärnfamiljen – så nu ska de läsa den också!

De här fina blommorna fick jag när jag gick – tack!

13442231_10153723375833511_2290722624089335562_n

Det visade sig senare att en av tjejerna, Lisa Fahlåker, som var med också bloggade! Så här fint skrev hon bland annat om kvällen i går:

”Ikväll var en superrolig kväll, för vi hade författarbesök. Rebecka Edgren Aldén var på besök hos oss så denna gång hade vi förstås läst hennes deckare “Den åttonde dödssynden”. Vi fick tillfälle att berömma henne för den härligt spännande boken med mycket nutidskänsla (tänk självhjälp, terapi, sociala medier, yta, …) och jag förstår verkligen att hon nominerad till “Årets deckardebut 2016”. Jag sträckläste boken, som innehöll många lösa trådar jag inte kunde släppa – och slutet var både självklart på ett överraskande sätt och briljant. Mer säger jag inte – men ikväll fick vi också höra ett alternativt slut. Hyfsat lyxigt med direkt författardiskussion!”

img_4160-1

Här är jag och Lisa (och hälsningen jag skrev i boken till henne ;-).

Läs hela Lisas inlägg (och hennes blogg) här!

Det här gör jag gärna om! Om du som läser har en bokklubb och vill att jag ska komma – mejla mig! rebecka (at) edgrenalden.se

Misstagen som byggde min karriär

I går hade jag en väldigt hektisk dag! Och otroligt rolig! Men även utmanande och rätt nervös (jag tycker att det är rätt läskigt att prata inför folk, men jag gör det ändå!).

Dagen började redan vid 8 på morgonen. Då var jag nämligen på plats i en av Hötorgsskraporna på tidningen Resumés talangforum, som en av två talare. De hade bett mig komma och prata om ”Misstagen som byggde min karriär”, det är en satsning de har som de kallar #baramänniska.

Jag la till en underrubrik:

13450703_10153722164403511_7565643025318346913_n

Jag berättade om hur jag som 20+ hamnade i en djup depression och sedan i terapin insåg att jag faktiskt inte var en talang eller ett underbarn som jag någonstans hade trott (jag VAR ett duktigt barn, men egentligen inte speciellt duktigare än andra). Det var jättejobbigt att inse, och särskilt skammen var fruktansvärt jobbig! Hur hade jag kunnat tro att jag var bra, liksom?

Här är jag när jag står och pratar, och visar en bild på mig själv som barn:

13413621_10153780606888380_8071220015497067386_n

MEN, med åren har jag insett att det där var det bästa som kunde hända mig. För när jag sedan gick ut i arbetslivet, fortfarande en prestationsprinsessa som hade ett stort bekräftelsebehov så insåg jag att jag aldrig kunde lita på talang. Istället har jag alltid jobbat hårt, aldrig gett upp, jag är en sådan som alltid dyker upp, sällan ställer in, alltid gör mitt bästa, kämpar och försöker lära av mina misstag. Jag litar aldrig på att jag kan något, utan måste alltid anstränga mig. Att vara en talang kan också vara ett ok – du blir bunden vid din talang, och när motgångarna kommer kan de bli svårare att hantera än om du hela tiden får kämpa. Det tog en massa år, men sedan insåg jag att utan talang går det också! Jag har kunnat bli nästan vad jag har velat, nå dit jag har strävat, lyckats med det jag har velat, genom hårt arbete och envishet – men utan talang! Det är alltså en befrielse att INTE vara låst vid en talang!

Därefter berättade jag om några av misstagen som jag har gjort under min karriär, och som jag har lärt mig mycket av, och som har tagit mig vidare på olika sätt. Och så slutade jag föredraget med 10 snabba karriärtips som har funkat för mig. Om ni är nyfikna, så är det de här:

  1. Lita aldrig på talang. Jag vet med mig att jag inte har någon särskilt begåvning, därför litar jag aldrig på talang. Jag jobbar hårt, samarbetar, tar till mig av kritik, dyker alltid upp, gör det jag ska, är envis och ger inte upp – det har visat sig att det ofta slår ren talang. Genom mitt liv har jag ofta stött på människor som är otroligt begåvade. Ska man tävla med dem, gäller det att ligga i 😉
  2. Sparka aldrig nedåt. Tycker att det är otroligt osympatiskt med människor som sparkar nedåt och slickar uppåt. Dessutom rejält korkat. Utvecklingen går så fort fram i arbetslivet i dag. Den som var din praktikant i går kan vara din chef i dag. Så av medmänsklighet eller av ren självbevarelsedrift – var schysst mot alla!
  3. Var sann mot dig själv. Min värsta mardröm är att jag ska fastna på ett jobb, tycka att det är bekvämt, men ändå känna mig missnöjd. Jag tror att det är lätt att bli bitter då. Jag försöker alltid vara sann mot mig själv. Känns det inte bra, gå därifrån! Det kan ibland ta lite tid, och ibland kan det gå väldigt fort, men stå upp för det du känner är rätt!
  4. Ge inte upp dina drömmar. Min dröm var egentligen aldrig att jobba på livsstilstidningar, men jag älskar att göra tidning och har trivts hela tiden. Men mina drömmar har varit andra, att skriva böcker och vara med i samhällsdebatten. Jag har aldrig gett upp de drömmarna, och jobbar vid sidan av för att uppfylla dem. Tror att det är superviktigt att hålla sina drömmar vid liv! Och åtminstone leva sin dröm lite grann, även om det bara blir vid sidan av.
  5. Var självkritisk och lär av dina misstag. Misstag gör alla. Jag försöker att inte vara så hård mot mig själv. Jag bryter ihop, har ångest, men sedan reser jag på mig och funderar igen – vad gick fel, vad hade jag kunnat göra annorlunda, vad lär jag mig av detta? Då kan misstaget vara något som utvecklar dig! Det värsta jag vet är folk som aldrig lär sig, som gör om samma misstag gång efter gång och som skyller misstagen på omständigheter och andra människor. Så fort något blir fel – fråga dig vad DU hade kunnat göra annorlunda! Erkänn ditt misstag, även inför andra, och försök vända det till något positivt eller lär av det!
  6. Var generös. Egentligen otroligt lätt. Många har varit generösa mot mig, jag försöker vara generös mot andra. Och, det ger mig något tillbaka. Jag har ett gäng yngre kvinnor som då och då frågar mig om råd, eller som bara vill prata av sig och diskutera igenom saker. Jag försöker alltid ställa upp – och på kuppen lär jag mig otroligt mycket! Så det är ren win win! I detta ingår att ge andra kredd. Inte ta åt sig äran från det andra har gjort. Lyfta andra, prata väl om andra. Vi är inte konkurrenter!
  7. Välj rätt chef. Jag har haft tur, jag har nästan bara haft bra chefer. Men jag har haft några få dåliga också. Och vad jag har insett är att skillnaden mellan att ha en bra chef och en dålig är gigantisk! En bra chef lyfter dig, ser till att du utvecklas, ser dig, är lojal med dig. En dålig chef trycker ner dig, stoppar dig, är illojal med dig. Jag har gett mig själv löftet att aldrig mer acceptera en dålig chef.
  8. Kom förberedd. Eftersom jag är en medelmåtta och aldrig klarar att göra saker på volley – nej, det går inte för mig – så ser jag till att alltid vara förberedd. Jag vet att det finns duktiga människor som klarar att gå in och hålla värsta talet, gör en intervju på ren rutin eller något annat utan att förbereda sig. Jag hör inte till dem. Jag måste förbereda mig! Och det gör jag.
  9. Var noga med detaljer. Ett litet faktafel, eller ett felstavat namn kan sänka ett helt reportage. Jag är supernoga med detaljer. Särskilt namn! Jag litar aldrig på att jag kan stava alla ord eller att jag vet hur människor stavar sina namn. Jag koller upp – VARJE GÅNG!!! Igen, det finns säkert briljanta människor som kan det här utan att kolla, jag är en medelmåtta, jag måste dubbelkolla!
  10. Tacka ja. En anledning till att det har gått rätt bra för mig tror jag är för att jag har tackat ja. Jag har tagit de erbjudanden som har kommit flygande. Jag hatar uttrycket: Man vet vad man har, men inte vad man får. Det får en att stagnera! Dessutom är det inte sant! Du vet vad du har i dag, men eftersom branschen förändras så snabbt kan du inte räkna med att det ser likadant ut om ett halvår. Min väg har alltid varit att hoppa på saker. Jag tackar ja! Tänker att om det går åt helvete får jag väl säga upp mig. Det finns också en feministisk aspekt på detta. Jag tackar även ja nästan alla gånger jag får förfrågningar om att vara med i intervjuer, i debatter eller morgonsoffor (radio, tv), skriva debattartiklar. Jag tänker på den gamla kampanjen: #tackaja – och jag gör det – tackar ja! Jag vet att det är svårt för journalister att hitta kvinnor som vill uttala sig om saker, det är svårt att få kvinnor att komma och prata eller debattera. Därför tackar jag ja. Och så tänker jag så här: Den dagen medelmåttiga kvinnor tar lika stor plats och syns och hörs i offentligheten som medelmåttiga män – då är vi jämställda. Alltså drar jag mitt strå till stacken! Om man nu som jag är rätt nervös över att prata inför folk så har jag ett till litet tips: Tacka ja direkt, tänk inte så mycket. Jag brukar säga ja på en sekund, innan jag hinner tänka igenom hur läskigt det är, hur mycket som kan gå fel. Det funkar! Sedan är jag skitnervös! Men då får jag vara det. Och jag har överlevt varje gång. Vad är det värsta som kan hända?

Äntligen den danska boken i min hand!

danska i min hand

Äntligen fick jag den danska boken hem. Den är otroligt fin!! Mitt danska förlag Modtryk har gjort ett fantastiskt jobb.

11053219_10152959961908511_6589161556402752607_n

Samma dag (15 juni) fick jag en påminnelse på facebook om att exakt den dagen ett år tidigare var då jag fick hålla den svenska boken i min hand första gången. Vilket sammanträffande! Och tänk vad mycket som har hänt på ett år!